Många goda poänger här redan, och jag kommer säkerligen att upprepa flera.
För det första: den enda gången högre gymnasiebetyg än 'E' spelar roll är när du söker vidare studier. Godkända betyg är godkända, och det är inte ett dåligt betyg. Vill du sedan söka vidare studier men snittpoängen är för låg, ja då finns det andra vägar att gå. Universitet tenderar att ha basår där du repeterar/läser in matematik, fysik, kemi och biologi för att sedan erbjuda garanterad plats vid godkänt basår. Högskoleprovet är ytterligare ett sätt att ta sig vidare.
Du skriver mycket om just matematiken och att du vill nå ett bra resultat där, och det gör du rätt i. Det är måhända det ämne där du kan få störst avkastning per avsatt tidsenhet. Matematik är en konditionssport och nötande är en stor faktor till framgång, och sedan gäller det att hålla det vid liv. Skulle du vid senare tillfälle dessutom gå vidare på någon teknisk gren, ja då kommer matematikskillsen (och framför allt den matematiska studievanan) att ligga dig väl till hands.
För att komma tillbaka till betygen så bör du läsa betygskriterierna väl. De finns på skolverkets hemsida. Se till att förstå dem och vad det är som skiljer dem åt; det är gradskillnader som kan vara svåra att utläsa om man inte redan kan ämnet, så se till att sätta dig med undervisande lärare direkt när kursen drar igång och säkerställ att du faktiskt förstår vad som skiljer exempelvis 'tillfredsställande' från 'god' och 'mycket god' i sammanhanget. Därefter får du avväga hur mycket tid och arbete som går åt för att nå exempelvis C-nivå i två ämnen och om det är värt att kanske offra ett C för ett E i ett av dem om du kan lägga den tiden på att få fler små höjningar i andra kurser för den nedlagda tiden.
Att försöka nå maxbetyg i alla ämnen är för många en stor fallgrop. För det krävs tre saker: tid, hårt arbete, begåvning. I sedvanlig ordning får man oftast bara välja två.
Nyckeln till "bra" betyg är ofta just att "spela spelet" - "gejma" betygskriterierna helt enkelt. För varje uppgift, kolla vilka kriterier som ligger till grund och fokusera på just det. Ingen kommer att ge dig högre betyg för att du kan saker som inte står i kriterierna.
Till sist: dina betyg skaffar du för att ta dig vidare i studierna, men kunskaperna för att klara livet. Det finns inte heller någon inneboende heder eller stolthet i ett betyg; det är du själv som ger det det.