Färgåtergivning HDR
Som vi gick igenom i del 4 är HDR-bilden enastående bra. Förklaringen ligger dels i hur skärmens bakgrundsbelysning fungerar med sin snabba respons och tillräckligt många zoner. Dels i hur kvantprickarna ger ett färgomfång och ljusstyrka över 1 000 nits som räcker väl till för 27-tum på ett skrivbord.
Tillsammans gör allt det att PG27UQ är en av de allra bästa HDR-panelerna på marknaden, även bättre eller lika bra som de allra bästa TV-modellerna. Skärmen har verkligen både enastående omfång i såväl färg som dynamik samt en färgkorrekthet som sällan finns på TV-apparater. Även de TV-apparater som kostar mer eller lika mycket som PG27UQ blir slagna på flera av fingrarna.
Kanske mest av allt för att de som konstruerat HDR-funktionen också undviker genvägar och fula knep i hur HDR reproduceras. Här är det kanske enklast att förklara hur problematisk det ser ut på andra lösningar bland skärmar och inte minst TV-apparater där HDR och innehåll för HDR funnits längre. Vi börjar med datorskärmarna.
HDR på datorskärm imponerar inte
De datorskärmar som på något sätt påstår sig hantera HDR har än så länge saknat kapacitet till att leva upp till vad HDR bokstavligen står för – High Dynamic Range. Ett utökat eller högre dynamiskt omfång. En skärm som kom ganska långt är Samsung X32HG70QQ och då är den chanslös i jämförelse med Asus PG27UQ. En skärm som verkligen inte vinner något på HDR är den tidigare testade Dell S2718D där det finns vare sig ljusstyrka, färger eller kontrastförhållandet till någonting som kan liknas vid HDR som det ska se ut.
Som extra videomaterial till artikelvideon finns en detaljerad genomgång av mätningarna som presenters nedan:
Effekten är att datorskärmarna som påstås klara av HDR i grund och botten endast har ett SDR-omfång, Standard Dynamic Range, och i försöken att återge HDR blir omfånget så komprimerat att det inte längre har så mycket med HDR att göra. Samma sak gäller för övrigt de flesta mellanklass-TV-apparater, särskilt de med IPS-paneler. Här finns för lite dynamik till att börja med.
Racing Mode ur kartong och PG27UQ sätter så gott som alla nyanser rätt. Färgomfånget når långt ut mot den fulla BT.2020-färgrymden. PQ-tonkurvan ger rätt ljusnivåer där mätningen (grå) följer idealet (gul)
Notera den låga ljusstyrka på Dell-skärmen som inte når mer än över 200 nits. PQ-tonkurvan sätter dessutom alla nyanser för mörkt. Färgomfånget räcker heller inte långt. Detta är i praktiken inte HDR.
LG:s OLED från 2018 har ganska hög ljusstyrka och Technicolor-läget sätter PQ-tonkurvan väldigt väl. Däremot är det en spretig kontroll över färgerna som är över hela kartan jämfört med den närmast linjära PG27UQ.
Samsungs TV-modell Q9FN är ljusstark och sätter också färgerna rätt. Dock inte lika linjärt om PG27UQ. Däremot är PQ-tonkurvan fel med alldeles för ljusa nyanser. Detta är med Gamma på -3 för att undvika att bilden blir för platt.
Den enda tekniska fördelen är att skärmar och TV av det här slaget kan ta tillvara på den högre kvaliteten och informationsdensiteten hos en HDR-källa. Men annars är det ingen omedelbar förbättring. Många gånger rentav en försämring. Till exempel att bakgrundsbelysningen lyser på max med blaskig svärta som följd samtidigt som det inte finns nog med ljuskraft att sätta de ljusa delarna i bilden tillräckligt ljust.
TV-apparaterna bättre på HDR
Där har TV-apparaterna visat sig vara mer kompetenta, så länge man vänt sig till rätt produkt. TV-tillverkarna har också riktat in sig till en annan marknad där innehållet i högre grad drivs av ett pågående skifte mot HDR i TV-serier och filmer. Här finns det sedan ett par år tillbaka modeller med avancerad bakgrundsbelysning och verkligt högt dynamiskt omfång.
PG27UQ har en effektivare och rappare bakgrundsbelysning jämfört med TV-apparaterna där ute. Detta bidrar också till en bättre HDR-bild.
Skillnaden som Asus PG27UQ erbjuder är att bakgrundsbelysningen är den kanske bästa av sitt slag. Jämfört med en TV är PG27UQ blixtsnabb på att tända och släcka där de flesta TV-apparaterna har en synbar fördröjning och väldigt tydligt släcker och tänder belysningen.
När en scen går från ljus till mörk och vice versa kommer förändringen fördröjt och plötsligt vilket kan vara riktigt distraherande. Detta undviker PG27UQ helt och hållet vilket är önskvärt med hur det bör fungera för spel och höga frekvenser.
Prickar in HDR-färgerna
Men Asus har också lyckats med hur färgerna återges. Färgomfånget från den kvantpricksbaserade belysningen är stort och skärmen sätter dessa nyanser balanserat och väl fördelat över färgomfånget. Samtidigt som HDR-bilden följer den EOTF, Electro-Optical Transfer Function, den tonkurva som används som grund för rådande HDR-standard. PQ-tonkurvan (Perceptual Quantizer) baseras på hur ögat upplever ljusskillnader, snarare än gamla vanliga SDR-bilden som baseras på hur 60-talets färg-TV fungerar.
Sett till att sätta nyanser ger PG27UQ försvinnande lite posterisering vid 10- och 12-bitars signal. Panelen verkar verkligen täcka upp nyanserna hela vägen. Detta är också ett ständigt problem vid HDR hos de flesta TV-apparater undertecknad stöter på. Det finns inte nog med nyanser för 10 bitars precision. Knappt ens för 8 bitars precision. Ett problem som inte framträder här.
