Inlägg

1) Redan avhandlat. #12734288

2) Exempel 3 i din länk är utomordentligt uselt då det de facto är självklart vilket som är det korrekta, inte "valfritt" som skribenten i fråga påstår. (Se min post länkad ovan gällande restriktiva bestämningar i form av som-satser.)

Så ni säger henne om kvinnor och han om män, oavsett?

Nej, skämt åsido ... Har inte reflekterat så mycket kring det, trots att jag periodvis haft många skåningar i min omkrets, så jag var mest nyfiken. Jag kunde inte dra mig till minnes några dumheter i stil med de exemplen jag gav, men var som sagt tvungen att kolla.

Vad sägs om lite klister på den här tråden i trådsamlartråden, helt apropå gurka?

Efter kolon används versal endast om det är ett egennamn efter kolonet, om det är en anföringsfras före kolonet eller om det kommer en fråga, utrop eller citat efter.
Så i exemplet med ombyteskläder så ska det vara "[...]: ombyteskläder, ...".

Däremot blir det exempelvis:
Någon har sagt om J.O. Wallin: "Han talade så väl att man hörde själva skiljetecknen."
Hamlet: Att vara eller inte vara, det är frågan.
Hon citerade Karlsson på taket: "Lugn, bara lugn."
Deras undran var: Vem avgör vad som är sanning eller lögn i denna sak?
Min paroll är: Gratis cyklar åt alla!

I fallet med din kund ovan så skulle jag ersätta semikolonet med ett vanligt komma då det handlar om en huvudsats och en bisats, inte två huvudsatser. Tankstrecksvarianten är korrekt och kolonvarianten bör skrivas med liten bokstav efter kommatecknet.

Tankstreck kan användas - utöver som replikstreck, för omfång och sträckor, uttryck för relationer och dylikt - för att ange paus före något oväntat (vilket du visade exempel på) samt (vilket visas exempel på här) runt parentetiska inskott och tillägg.

Frågan är då om man måste göra sig av med saker vissa individer har problem med? Jag måste dock säga att jag aldrig hört talas om någon som inte kan skilja på om det ska vara "hon" eller "honom".

Nej, skämt åsido ... Han/hon/hen eller honom/henne/henom är som du säger "felaktigt" brukade inom vissa dialekter, så vad jag kom att fundera över nu är huruvida ni gör motsvarande när det kommer till första och andra person såväl i pluralis som singularis?

Ex.
"Du träffade jag igår" eller "Du träffade mig igår"?
"Jag träffade du igår" eller "Jag träffade dig igår"?
"Vi träffade ni igår" eller "Vi träffade er igår"?
"Ni träffade vi igår" eller "Ni träffade oss igår"?

Sedan finns förstås de trevliga satsförkortningarna som tenderar att ställa till det för folk ... Hur många använder till exempel "Han är längre än henne" i stället för det korrekta "Han är längre än (vad) hon (är)"? En majoritet av det svenska folket använder den "felaktiga", men när nu alla (förutom enstaka grammatiknazister) använder ena modellen, är det då inte den modellen som är den korrekta? Därmed inte sagt att det är okej att göra fel på 'de' och 'dem' (förutom när det gäller komparativa satser då förstås, för då kan man snarare rekommendera det felaktiga), och personligen har jag alltid (eller ja, så länge jag kan minnas i vart fall) gjort skillnad på 'de' och 'dem' även i talspråk, "de" blir [deː] och "dem" blir [dɔmː], men ja ... jag vet inte riktigt vad det var jag villa komma fram till med det. Ett litet sidospår på det hela, helt enkelt.

Jag brukar, såvida inte personen är "ohjälpligt" apkass på engelska, rekommendera att översätta meningen till engelska. Blir "dom" "they" ska det vara "de", och "them" blir "dem". Förvånansvärt få som gör fel på "they"/"them" jämfört med "de"/"dem" och de få felaktigheter som kvarstår är oftast att det blir "de" i stället för "dem", något som är betydligt mer läsvänligt i mina ögon än omvänt (med tanke på frekvensen).

Hojja!

Igår fick jag, helt plötsligt, diverse utslag på mina armar. Det började på underarmarna och spred sig vidare till överarmarna, och i morse upptäckte jag även att de uppkommit på inre framsidan av låren. De kliar som fan vid beröring och påminner en del om de allergiska utslag jag får av kontakt med hundars saliv exempelvis, men ingen allergisk reaktion jag haft har hängt i såhär länge (17 timmar än så länge), borträknat pollen förstås. Jag kan inte heller komma på vad annat jag skulle ha kunnat reagera på. Jag har inte bytt tvättmedel, tvål eller dylikt nyligen, och jag har inte utsatt mig för några allergener i matväg (jag har en hel del födoämnen jag är allergisk mot, men inga vars reaktioner leder till utslag).

Någon som har några uppslag på vad tusan det kan vara så jag inte springer iväg och belastar sjukvården med några oviktiga utslag som försvinner inom något dygn eller så?

http://i.imgur.com/DjsUm.jpg
http://i.imgur.com/1iTg4.jpg

Ja, då klarar du dig sannolikt undan utan att härleda dina korrigeringar i vart fall. Sedan kan ju diskuteras vad ni elever i slutänden kommer att få ut av att sitta och korrekturläsa texter, men det är en diskussion jag hellre skulle ta med läraren i fråga. Men nyfiken som man är så måste jag ändå fråga ... Vad är det ni pysslar med och vad förväntas ni få ut av det hela?

Visst, jag vill inte framställas som "svettig, emotionellt död soffpotatis med ölmage", men inte fasen skulle jag ta åt mig om det gjordes en reklam som riktades mot den gruppen av män (en grupp som de facto finns, precis som de tidigare nämnda "ytliga våp" som det här riktats mot.

Nu är jag ingen expert på japanska, och inte heller på marknadsföring, men jag ser ärligt talat inget i den här reklamen som drar alla kvinnor över en kam och således ser jag ingen rationell förklaring till att du ska ta illa upp av att de vänder sin marknadsföring mot en specifik kundkrets. Jag ser ingen nämnvärd skillnad mellan att rikta sig mot "våp", barnfamiljer, unga vuxna, emotionella soffpotatisar eller avancerade datoranvändare. Nej, jag tänker inte gräva fram specifika exempel på reklamer riktade mot dessa grupper, ta en titt själv på valfri reklampaus på teven och granska kritiskt vilken målgruppen är så ser du snart att det knappt finns en enda reklam som inte riktar sig mot någon form av stereotyp användargrupp. Blir du "kränkt" av alla dessa där du råkar ha en enda gemensam nämnare? Nej, jag tror att du och de allra flesta har lite mer innanför pannbenet än så.

Ju mer du specifierar målgruppen när du marknadsför en produkt, desto färre slutkunder riktar du dig mot. Om du däremot riktar dig mot en vag stereotyp så kommer du att träffa många personer med något mindre genomslagskraft (lite spray-and-pray över det hela). Den här reklamens koncept riktar sig mot modemedvetna kvinnor som eftersöker en produkt som fungerar "out-of-the-box" (även om jag håller med om att horoskop som exempelapplikation kanske inte var det brightaste valet, men samtidigt kan inte alla tänkbara - ens vettiga - applikationer rymmas i en reklamsnutt, så jag kan ha överseende med just detta val då det är något som med sina symboler gör det lätt att identifiera och associera till), inte den kvinna som vet skillnaden mellan GHz och GB, som kan installera ett program från en nedladdad iso-fil och som söker hög prestanda per krona, en grupp (den sistnämnda alltså) jag misstänker att du tillhör.
Så ... Mossigt? Mnja, beprövat och fungerande skulle jag tro. Korkat? Nej, att söka målgrupper är rätt smart istället för att sprida ut sin marknadsföring och försöka nå alla. Plumpt? Jo, det kan kanske tyckas ... av den som råkar ligga på gränsen att tillhöra målgruppen och genomskådar marknadsföringen. Trots allt är syftet med reklams utförande just att individen ska känna sig utvald, men inte utpekad, och om nu målgruppen skulle känna sig utpekad snarare än utvald, ja då är det hela att betrakta som ett plumpt försök.

Sedan förstod jag självklart (redan från början) att det inte riktigt är ordet "kränkt" du söker utan snarare något åt hållet "förnärmad", men faktum kvarstår ... Det är inte en reklam som närmelsevis är riktad mot dig, varför reta upp sig?

Okej, och du var kvinnan i reklamen alltså?

Det finns ytliga våp av den kalibern där ute (av båda könen, och de är långt ifrån ovanliga, även om det i de flesta fall handlar om ointresse snarare än att vara korkad), precis som det finns normalbegåvade människor, korkade människor och personer som tar åt sig av allting oavsett om det är riktat mot dem eller inte. Blir du "kränkt" av reklamer riktade till män också, trots att ingen tvingar dig vare sig att köpa eller inte köpa produkten och att företaget inte väntar sig att du ska vara en primär målgrupp för reklamen?

Det är vad jag skulle ha skrivit i sammanhanget, ja. Att det sedan borde ligga närmare sanningen med "Samtliga universitet och de flesta skolor[...]" är en annan historia.

Vilken nivå pluggar du på och i vilket syfte?

Nope.
Nej, jag ska inte hålla dig på halster ... Problemet ligger i "förvarna (om)" vilket kräver en syntax i stil med "S förvarnar att X kommer att hända (till följd av något)", och vi saknar helt något som kommer att hända. Så jag skulle rekommendera 'varnar för' då vi kan behålla existerande syntax.

Edit:
För att jämföra de två verbfraserna satta i meningar:

Somliga universitet och skolor förvarnar studenter att användning av Wikipedia kan leda till avstängning.
Somliga universitet och skolor varnar studenter för att använda Wikipedia, och vissa till och med förbjuder det.

En referent är vad något syftar tillbaka till, men det problemet försvinner med mening 3. Dock kvarstår verbfrasfelen i den meningen.

Ett ord i originalmeningen förutsätter att tidigare text har något som hänger samman kontextmässigt med det aktuell sats behandlar. Troligtvis inget problem om det handlar om en autentisk text, men som fristående mening så saknas en referent. Därefter handlar det om en överflödig obestämd artikel som kan leda till felaktiga tolkningar av satsens innebörd. En god ledtråd är att din andra exempelmening undviker problematiken.

...och ja, jag undviker att ge konkreta svar för att du ska få klura lite på det hela och i slutänden komma på det själv.

Jag tänker inte göra din läxa, men utgår vi från originalmeningen så finner jag, som hastigast: en felaktig preposition, en felaktig syntaktisk referent (som kan räknas bort beroende på kotext), ett syftningsfel (som du redan hittat i en av dina exempel), en felaktigt verbfras (vilken kan delas upp i två fel under förutsättning att meningen är den kompletta meningen), ett speciesfel, samt 1-3 kommateringsfel (beroende på hur nitisk man vill vara).

Webb skrivs "webb" såvida det inte syftar till ett egennamn.

Vill även passa på att promota: http://www.sweclockers.com/forum/91-akademiska-amnen-arbetsli...

Nej, det finns på tok för många puckon här i landet (främlingsfientliga tomtar, tomtar som ser folk som rasister för att de hissar svenska fanan, new-age-tomtar, politiska tomtar, och så vidare) för att jag ska kunna kalla mig patriot. Jag gillar mycket med det här landet, men även tillräckligt mycket jag ogillar för att säga att jag älskar landet i sin helhet, men det skulle lika gärna kunna appliceras på exempelvis England eller Norge likväl.

Skulle jag försvara Sverige vid ett invasionskrig? Jo, om jag har möjligheten till det, men det har med att jag inte har mycket till övers för förtryck i någon form, inte på grund av någon fosterlandskärlek som jag hyste under puberteten när jag försökte hitta min identitet i (bland annat) något så trivialt som en nationalitet.

Har inget program som jag känner att jag inte kan klara mig med något alternativ till. De program som jag alltid installerar här hemma är dock:

Dagens webbläsare (Varierar mellan Chrome och FF med ojämna mellanrum)
Mozilla Thunderbird
Winrar
µTorrent
Guitar Pro 4+6
FlashFXP
TeamViewer
XBMC
CCCP
Notepad ++
Paint Shop Pro 7 (Ja, gammal, snabbinstallerad och duger till de få bildredigeringar jag gör. )
FileZilla Server
PowerISO

Sedan tenderar det att bli andra program allt eftersom jag använder dem ... Skype, Miranda, Ventrilo, Spotify, diverse spel och så vidare.
Officepaketet (Word, Excel, Publisher och PP)
Total Commander
Collins Cobuild

Jag har då aldrig stött på någon sedan jag började skala av allt (vilket jag började med runt 2005 eller så), inte någon som sagt något eller sett ut att ha tänkt något åt hållet i vart fall, men å andra sidan bär jag inte kläder som antyder något åt hållet, så ...

I stort sett inga och aldrig, framför allt inte de "moderna" internetengelskaderivaten (lmao, wtf, ffs, gtfo o.s.v.). Det tar inte mycket längre tid att uttrycka sig med "riktig" svenska samt att skriva ut förkortningar, och längden på SMS är ju inte längre begränsade till ett lågt antal tecken till skillnad mot när man var grabb. De förkortningar jag använder mest är nog sådana som är relaterade till uppräkningar, exempelvis 't.ex.', 'o.s.v.', 'm.fl.' och 'etc.'.

Självklart inverkar det såväl positivt som negativt på språket. Precis som med alla stilnivåer i texter så gäller det att avpassa stilnivån till läsaren och situationen. Avviker stilnivån från det förväntade - oavsett håll - kommer det att innebära en ökning av den insats som krävs för att avkoda texten. Att använda "sms-språk" för enklare och alldagliga sms, chattkonversationer eller dylikt mellan två personer som är bekväma med det finns ingen nackdel med. Problemet uppstår som sagt först när stilnivån bryter från det förväntade. Att skriva med chattspråk i en akademisk uppsats, i en arbetsansökan eller någon form av offentlig text är en katastrof precis som kanslisvenska i en mailkonversation med de närmaste vännerna blir knasigt så det förslår.

Min personliga åsikt är att vi svensklärare i vår undervisning måste lägga ett betydligt större fokus på förståelse och färdighet gällande just stilnivåer då det är något som står med i läroplanerna men som sällan ges ett primärt fokus. Dessvärre är det något som tar mycket tid i anspråk och det är en massa annat som också ska in i undervisningen, så många svensklärare tenderar att övertala sig själva om att "det är något eleverna får med sig automatiskt när vi jobbar med övriga områden". Självklart är det inte ett område som kan behandlas helt fristående, men ja ... Det kan vi spara till en diskussion rörande undervisning i svenskämnet eller dylikt.

Tvärt om, det är ett relativt lätt språk. Det är att hålla sig vaken på lektionerna och att få motivationen att gå dit alls som är svårt. Jag vet, trots att jag klämde ur mig ett MVG i spanska.

Men som tidigare nämnts så är det svårt att lära sig om man inte har intresset för det, och än mindre om man inte behärskar sitt modersmål på en skaplig nivå. Inget illa menat, men även bortsett stavningen så lämnar din (trådskaparens) svenska en del att önska.
Men ingenting är omöjligt, inte ens att lära sig ett främmande språk man inte är intresserad utav och utan grundläggande språkförståelse. Jag var inte närmelsevis den "språkexpert" jag är idag när jag läste spanska, och inte var jag särskilt intresserad av det heller. Men saknar man språkförståelse/-intresse, då handlar det om hur mycket tid man lägger ner på det. Att plugga språket en halvtimme, eller kanske en timme om dagen kommer sannolikt inte att räcka i ditt fall, och inte heller kommer du att kunna börja lägga ner hur mycket tid som helst på att försöka lära dig ifrån där ni är i undervisningen idag. Gräv fram dina gamla böcker och repetera grunderna. Lär dig mönster; hur bygger man meningar på spanska? Gå till en början på kvalitet snarare än kvantitet: Studera heller en mening i en timme istället för 60 meningar i en minut vardera (ta inte siffrorna bokstavligt, det var ett försök att belysa metoden). Försök hitta syntaxer och försök att formulera reglerna på egen hand för dem, inte minst skillnaderna mellan svenskan och spanskan, så kommer det att falla på plats förr eller senare.
Se till att verkligen förstå dig på de olika tempusen och hur de används, förstå hur man böjer verb efter vem som utför handlingen, och sedan är det bara att öva, öva, öva.

Har haft motsvarande problem (om än inte just data-lab och inte i 2-mannagrupper) med frånvarande tomtar på allt som inte är obligatoriskt och schemalagt och som inte dragit sitt strå till stacken. Det de grupper jag varit med i har löst det på olika sätt. En grupp "släppte till" och skrev med personen i fråga på den redovisningen för att sedan låta denne dra ett proportionellt större strå till stacken nästa vända (vilket fungerade bra i just den konstellationen där vi kunde förmoda att det skulle funka på grund av att vi kände personen hyfsat sedan tidigare kurser och förmodade att det handlade om en temporär situation), medan ett par andra grupper helt enkelt strukit personerna ur redovisningen och på så vis tvingat dessa att själva ta ansvaret för sina studier.

I din situation skulle jag som sagt redogöra läget för läraren, kolla om samarbetet är obligatoriskt och om så inte är fallet göra jobbet på egen hand. Om nu samarbetet är obligatoriskt (vilket jag har svårt att tro i sammanhanget), ja då får läraren gott redogöra för hur det är tänkt att du ska examineras på någon annans ogjorda arbete när du har dragit dina strån till stacken och varför din "partner" ska ges samma poäng för att ha fått någon annan (dig) att göra jobbet.

Men som sagt, det är inte ett ovanligt fenomen, inte minst under första året (innan många av dessa personer på naturlig väg sållats bort) och det brukar inte ses på med blida ögon på någon nivå i organisationen.