Skrivet av fagerja:
subjekt objekt
jag mig
du dig
han honom
hon henne
vi oss
ni er
de dem
Svårare än så är det inte att skilja på när det skall vara de och när det skall vara dem.
Något som stör mig är att många här inte kan använda var, varifrån och vart korrekt.
Exempel: Och vart tror ni att man kommer att hitta det största sortimentet?
Vart man kan köpa sig en? Vart har du fått tag i jordgloben!?
Inte för att vara sådan, men det vore rätt skönt att ha en språktråd som för en gångs skull inte kladdas ner med en massa "något jag stör mig på är ...".
Det är dock inte rent riktat mot dig, då du faktiskt försökte bidra till MBYs lilla problem med de/dem, utan mer i förebyggande syfte.
Dock är det inte riktigt så enkelt som att säga att "de" används i subjektsställning och "dem" i objektsställning. Det är i grunden rätt och i de enklaste satserna så stämmer det utmärkt, men det finns restriktioner. En mer adekvat formulering vore "Dem används när detta pronomen står i objektsställning, syftar på något som har nämnts tidigare och ordet följs inte av några restriktiva bestämningar i form av som-satser, prepositionsattribut eller particip".
För att förstå vad det innebär måste vi först vara på det klara med vad satsdelar är för något. De flesta av oss har säkerligen stött på subjekt (s), predikat (p) och objekt (d.o., i.o., prep.o., f.o.), men när allt kommer omkring så förstår sig sällan folk på vad det egentligen innebär. Därav tänkte jag ta en snabb grundkurs i svensk grammatik, som inte på något sätt avser att vara en komplett guide till grammatikens alla krokar, men som kan räcka tillräckligt långt för att hänga med i de grundläggande svängarna i framtida grammatiska diskussioner här i tråden.
Vi börjar med att definiera några grundläggande begrepp.
Morfem - ordstam, ett ord kan bestå av flera morfem (mer om detta i slutet av den här posten.
Mening - består av en eller flera huvudsatser och eventuellt en eller flera bisatser. Inleds med stor bokstav och slutar med något av skiljetecknen (!), (?), eller (.). (Ex. "Kalle slår Pelle som står gömd bakom containern.")
Sats - en del av en mening. Består alltid av ett predikat (se nedan) såvida satsen inte utgörs av en interjektion (utrop, ex. Aj! Fan! Fy!) samt ett subjekt (se nedan). Det finns två olika former av satser: huvudsats och bisats. Enkelt sett kan man säga att en huvudsats kan utgöra en fullständig mening (ex. "Kalle slår Pelle.") medan en bisats inte kan göra det (ex. "som står gömd bakom containern.").
Fras - en del av en sats som kan bestå av ett eller flera ord som utgör en separat satsdel. (Ex. "Pelle med den röda luvan")
Satsdel - funktionen ett ord har i en sats. Satsdelen i sig är egentligen inte bunden till ordet i sig utan funktionen ordet fyller, något vi pekar ut genom positionen i en mening. "Kalle" i exempelmeningen ovan kan vara såväl subjekt som objekt exempelvis beroende på om namnet placeras före eller efter "slår". (Jmfr. "Kalle(s) slår(p) Pelle(o)" och "Pelle(s) slår(p) Kalle"(o).)
Ordklass - kategorisering utifrån vilken sorts ord det är, och jag tror att de flesta är bekanta med de vanligaste ordklasserna (substantiv, verb, adjektiv och räkneord).
När det kommer till satslösning på en enskild sats behöver vi dock egentligen bara känna till en ordklass (verb), och vid mer komplexa satser även konjunktioner, men det sparar vi till ett senare tillfälle tror jag. Ett verb är "någonting som händer" (eller tillstånd). När vi använder oss av ett verb blir det (på en eller annan nivå) i satslösningen alltid satsdelen predikat (eller ja, förutom vid predikatsobjekt förstås, men det är överkurs ) vilket även är den satsdel vi alltid börjar med att leta efter. Det gör vi genom frågan: Vad är det som händer (i satsen)?
(Ex. "Kalle slår Pelle" - Vad är det som händer? Jo, någon slår (någon annan). Således har vi funnit satsens predikat.
Nästa fråga vi ställer oss är: Vem/Vad/Vilken/etc. [predikat]? D.v.s. "Vem slår?", och svaret är subjektet. I fallet ovan, Kalle.
Sedan ställer vi frågan "Vem/Vad/Vilken/etc. [predikat] [subjekt]?". D.v.s "Vem slår Kalle?" (För tydlighetens skull - då det var ett dåligt exempel, men jag orkar inte skriva om allt - bör den läsas som "Vem är det Kalle slår?", d.v.s. betoning på "vem". "Kalle sparkar bollen" hade varit ett bättre exempel, men ja ...)
Svaret på den frågan är hur som helst det direkta objektet (d.o) (old-school-grammatiken kallar detta för ackusativobjekt).
Den sista frågan för dagen är då "Vem/vad/vilken/etc. [p] [s] [d.o.]?" (Ex. "Kalle gav Pelle en boll" - "Vad gav Kalle Pelle?"). Svaret blir det indirekta objektet (tidigare känt som dativobjekt).
Sedan finns det hundrafemtioelva andra frågor som ger andra satsdelar ("Vad [p] av [s]" ger agenten, "När [p] [s] [d.o.]" ger tidsadverbialet, och så vidare), men vi stannar där för stunden.
Till sist vill jag påpeka vad ett pronomen är för något. Ett pronomen ersätter ett substantiv. Det blir lite tydligare på engelska där substantiv heter "noun" och pronomen "pronoun". Det finns en uppsättning av dessa och det är en relativt stängd ordklass då det sällan tillkommer nya ord (även om det händer, exempelvis "hen"). I stället för att upprepa namn och namn på ting till förbannelse ersätter vi dessa med något kort och enkelt.
Ex. "Fredrik Reinfeldt talade till folket i onsdags och bad folket att rösta på Fredrik Reinfeldt i det kommande valet. Fredrik Reinfeldt fortsatte sedan Fredrik Reinfeldts tal med att hävda att Fredrik Reinfeldt minsann inte alls hade fått en avsugning av Fredrik Reinfeldts praktikant Mona Levin. Mona Levin avslutade praktiken kort efter att ryktet om avsugningen av Fredrik Reinfeldt uppstod."
Helt hopplöst stycke att läsa eller lyssna till. Vi ersätter därför upprepade substantiv med pronomen och får en betydligt smidigare text.
"Fredrik Reinfeldt talade till folket i onsdags och bad dem att rösta på honom i det kommande valet. Han fortsatte sedan sitt tal med att hävda att han minsann inte alls hade fått en avsugning av sin praktikant Mona Levin. Hon avslutade praktiken kort efter att ryktet om avsugningen av (Fredrik) Reinfeldt uppstod."
Okej, så vad hade då detta med "Dem används när detta pronomen står i objektsställning, syftar på något som har nämnts tidigare och ordet följs inte av några restriktiva bestämningar i form av som-satser, prepositionsattribut eller particip" att göra? Jo, nu vet vi vad det innebär att något står i objektsställning. Det kan vara ett direkt eller indirekt objekt, men märk väl att det förekommer många satser där ordföljden inte är S-P-O, så vi måste ställa oss dessa frågor för att vara säkra på det hela.
Ex. "Bollen sparkas av Kalle till Pelle och Lisa." Vad är det som händer? Något sparkas (p). Vad sparkas? Bollen sparkas (s). Av vem sparkas bollen? Kalle (agent (utför (p) i en s.k. passiv sats)). Till vilka sparkas bollen? Till Pelle och Lisa (prepositionsobjekt, överkurs men en form av objekt. ). Vi saknar alltså ett direkt objekt. Skulle vi gå blint efter S-P-O-tesen så hade Kalle varit (d.o.), men så är inte fallet. Pelle och Lisa kan ersättas av ett personligt pronomen i plural, nämligen "dem".
Okej, så långt, inga svårigheter. Låt oss nu ta nästa exempel i beaktande.
"Kalle sparkar bollen till barnen som står närmast mål" (vi skiter i offsideregeln, den finns inte i skolgårdsfotboll). Vi antar att vi av tidigare text vet att det är Kalle som sparkar bollen och sedan ersätter vi med lite pronomen i satsen. Vi får två möjliga utfall:
1) Han sparkar bollen till dem. (Förutsätter att vi vet till vilka han sparkar bollen.)
2) Han sparkar bollen till de som står närmast mål.
Gör vi en satsanalys på dessa två finner vi följande:
1) [Han] (s) [sparkar] (p) [bollen] (d.o.) [till dem](prep.obj.).
2) [Han] (s) [sparkar] (p) [bollen] (d.o.) [till de som står närmast mål.] (prep.obj.)
Beklagar inblandningen av andra former av objekt här, men är det rörigt så tänk på prep.obj. som en form av objekt närbesläktade med indirekta objekt.
Poängen är dock att i båda fallen så har satsens sista pronomen hamnat som objekt. (I ex. 2 fortsätter dock satslösningen i ännu ett lager, men vi stannar där för stunden.) Dock använder vi i (2) de i.s.f. dem på grund av att objektet har en "som-sats" (d.v.s. en bisats som i föregående lager utgör en satsdel tillsammans med vad som i nästa lager utgör subjektet).
Prepositionsattribut då, vad tusan är det? Det är en fras som utgör en bestämning till (vanligtvis) ett substantiv i en nominalfras. En nominalfras är en fras som fungerar på samma sätt som ett substantiv syntaktiskt sett, exempelvis "[Barnen i röda luvor] hoppar hopprep." "Barnen i röda luvor" utgör nominalfrasen och "i röda luvor" (inleds med preposition) beskriver (satsdelsfunktionen 'attribut' i "nästa lager") "barnen".
"Barnen" kan förstås ersättas med [dɔm] (de/dem) om vi exempelvis vill peka ut de i röda luvor bland övriga barn som hoppar hopprep.
Vi leker med tanken att dessa ungar sätts som objekt i satsen.
Ex. "Han sprang genast till barnen i röda luvor."
1a lagret: [Han] (s) [sprang] (p) [genast] (sats.adv) [till barnen i röda luvor] (prep.obj.)
2a lagret: [barnen] (huvudord) [i röda luvor] (prep.attr)
Om vi nu vill peka ut barnen bland andra barn (låt säga i en lekpark utan vuxna i närheten) så kan vi ersätta "barnen" med ett pronomen, men inte hela (prep.obj) då det skulle betyda att han sprang till alla barnen, inte specifikt till barnen med röda luvor.
Ex. "Han sprang genast till de i röda luvor."
Vips, prepositionsattributet har ställt till det för oss.
Particip då, vad är det? Jo, det är ord som bildats av verb men som böjs och används som adjektiv. Vilken ordklass de egentligen tillhör råder delade meningar om (verb, adjektiv eller egen ordklass), men det är irrellevant för stunden. Vi har två olika former av participer: presens particip och perfekt particip.
Presens particip skapas ur presens av verbet och fungerar som oböjliga adjektiv. Exempelvis "bakande, visandes ..."
Perfekt particip skapas ur perfekt av verbet och böjs som adjektiv efter numerus, genus och species (antal, genus och bestämdhet). Ex. "bakad/bakat/bakade, visad/visat/visade".
Exempel för de/dem: Ersätt "de i röda luvor" ovan med "de luvbeklädda".
Allt ovanstående gällande de/dem kan självklart även appliceras på jag/mig, du/dig, han/honom, hon/henne, hen/henom, vi/oss och ni/er.
