Trött på livet? Knappast, då jag tror att livet efter kommer vara precis som livet innan. Man har bara ett kort liv och så en oändlighet där man är omedveten, då kan man allt stå ut med mycket under det livet man har. För vad man än upplever så är det alltid något.
Vad jag är trött på: Folk som inte förstår det ovanför att de skall njuta av livet och ge fan i att jävlas med andra. Då detta förutom problem för den de jävlas med, kan leda till stora problem för de själva.
Jag vet inte hur samhället skulle behöva förändras för att folk slutade upp med att ha så stora problem med vad andra gör, likaså denna otroliga skadeglädje, där folk gärna hjälper till med att förstöra. Kommunism hade löst några problem med jantelagen, men en massa andra som angiveri m.m. skulle istället komma.
Jag minns förr, då upplevde jag folk som trevliga, alla ville en väl. (förutom jämnåriga) Idag så upplever jag snarare motsatsen på vissa ställen, en får f-n passa sig så en inte får stryk. Orsaken till bråket, ja absolut inte något alls. Nå det är skillnad på platser, göteborgsinnestad tycker jag folket är trevliga och vänliga. Likaså vissa förorter kring staden, inga problem att gå ensam där om kvällen. (om man inte skyltar med dyra kläder, mobiler etc)
Mitt råd till folk är passa på och njut av livet, om din granne gör något som du tycker är dumt (t.ex. slösar bort pengar), så skit i det om det inte negativt påverkar dig själv.
