Inlägg

Det stämmer. Den typiskt gråa färgen kommer ifrån den tunna metalliseringen. Den är tänk att fungera lite som en "faradays bur"

Bra att tänka på: En faradays bur, eller ESD-påse i det här fallet, fungerar bara effektivt om den är tätt sluten runt produkten som skall skyddas. Det är ett rätt vanligt att folk tror att en produkt som ligger ovanpå en ESD-påse skyddar produkten. Det är alltså helt fel. Är produkten helt eller delvist exponerad, så gör ESD-skyddet ingen nytta alls. Där bör man istället vidtaga andra skyddsåtgärder om man misstänker att arbetsmiljön har stora elektrostatiska potentialskillnader.

FP = Fast Page. Vanlig i både 30 pins, och 72 pins utförande.
En generation minnen som var vanligt i datorer relativt länge innan Pentium-processorerna tågade in på marknaden.

EDO = Extended Data Out. En snabbare variant av FP-minnena. Ej kompatibel med FP-baserade chipsets/moderkort. För detta krävdes speciellt stöd.
När Pentium-processorerna tog vid, så kom EDO-minnena också in i bilden, och dess tillhörande chipsets.
Intels 430FX chipset (också känt under namnet "Triton") gav Pentium-processorerna tillgång till de snabbare EDO-minnena.

FP-minnena kom som sagt i både 30-pins och 72-pins utförande.
EDO-minnena däremot kom, såvitt jag vet, bara i 72-pins utförande.

Mer om minnestyperna kan det läsas om här:
http://en.wikipedia.org/wiki/Dynamic_random-access_memory#Fas...

486-moderkorten fortsatte att utvecklas efter Pentium-processorns intåg. Dock inte länge.
De senaste modellerna av 486-moderkorten fick PCI-platser, och i vissa fall även stöd för EDO-minnen.
Dessa moderkort förseddes även med processorsockeln "Socket 4" som var speciellt framtagen för vissa Pentium Overdrive -processorer (Samt konkurrerande 5x86 processorer från Cyrix och AMD)
Socket 3 -processorer kan alltså installeras i Socket 4 moderkort, men socket 4 processorer (Overdrive), kunde inte sättas i socket 3 moderkort. Dock så kom det att designas speciella adapter-socklar för att ge ett "handikappat" stöd för socket 4 processorer i socket 3 moderkort.

Man kan säga att Socket 4 moderkorten var en "fattigmans" Pentium-plattform, där man kunde vänta med att uppgradera till pentium-generationen och köra vidare med 486-processorer.
Dock så hade inte Pentium Overdrive riktigt samma prestanda som sin fulla Pentium-bror, även om namnet kan vara lite vilseledande. Mer korrekt vore, enligt min mening: "486 Overdrive With Pentium Features". Men det rullar inte av tungan lika lätt.

Det var vanligare med Socket 5 (Pentium) moderkort med stöd för både FP-minnen och EDO-minnen, äv det var med Socket 4 (486) moderkort med samma minnesstöd.
Själv har jag aldrig sett ett EDO-kompatibelt Socket 4 moderkort. Ändå meckade jag en hel del med datorer på den gamla goda 386/486/586-tiden. Men det kan också bero på att jag och bekanta runtom uppgraderade till Pentium/6x86 rätt tidigt.

#Socket 3 #Socket 4 #Socket 5 #Pentium #Pentium Overdrive

Moderkortets nordbrygga måste stödja EDO-minnen, vilket är oerhört sällsynt for 486-moderkort. De flesta 486-moderkorten stödjer bara FP-minnen.
EDO-minnen är tänkta för Pentium-processorer och dess nordbryggor.

Skickades från m.sweclockers.com

24-pins kontakten är ett mök att få i många gånger. Man får stötta moderkortet underifrån, så att man inte knäcker det. Risken är överhängande att så sker om man inte stödjer moderkortet ordentligt.

Det är inte helt ovanligt att man får ta i för kung och fosterland. I SKA DEN!!!!

Det är troligen en "HD Audio" kontakt. AC-97 används inte längre.
Nästa detalj att titta på är kontrollmjukvaran till ljudkretsen. Borde finnas på DVD-skivan eller på MSI's hemsida.
Där kanske det finns ett val eller kryssruta för att aktivera frontpanelen. Det är ganska vanligt att man måste aktivera dessa utgånganr manuellt via mjukvaran idag, för att de skall fungera.

Många gånger kan man ställa om moderkortets inderna panelljud mellan två olika standarder: "AC-97" (Äldre) och "HD-Audio" (Nyare) i dess BIOS/UEFI-meny. Ställ om detta till rätt typ, som ert chassi använder sig av. Kontakterna ser likadana ut, men stiften ansluts olika.

Skulle precis skapa en userstyle för detta, men nu behöver jag inte det. Tackar för det.

För att kunna installera Windows på en GPT-partionerad disk, måste installaionen startas i UEFI-läge, och inte BIOS/Legacy -läge.
I UEFI bootmeny, finner man ofta de startbara alternativen i två utföranden: legacy och UEFI -läge. Legacy-läget anges oftast bara av medianamnet, medans UEFI-läget oftast får medianamnet + (UEFI) eller liknande.

Där ser man. Jag hade redan räknat med att demo-visningarna var mer än vad tekniken i verkligheten klarar av.
Det är ofta sådana här demo-visningar ser bättre ut än vad tekniken klarar av i verkligheten.

Först och främst: ebay-artikeln ni länkat till är tveksam. Böjda pinnar vilket gör att man kan ifrågasätta processorns "livskvalitet". Jag avråder från att köpa begagnade processorer via internationella sajter.
Bättre att köpa i lokala butiker där man kan inspektera processorn över disk innan man köper den.
Det finns serviceverkstäder som säljer begagnade datordelar över disk, så ring runt och fråga.

Och så er fråga om processorn passar:
Det framgår i ebay-artikeln att det är en G1 socket det handlar om. Kolla upp att det är den sockeln ni har i datorn.
Enligt specifikationer jag hittat på nätet om er dator, så skall det tydligen vara fallet. Men det är något ni måste kolla upp, för det är inga garantier.

I det här fallet är nog det bästa för TS att stanna på vad denne redan har. Risken är att ljudet blir sämre när vi pratar om dessa låga prisnivåer.
Alternativet kan ju vara att titta på begagnat / loppmarknader.

Datorn i sig är nog inget bekymmer. Som tidigare nämnts så hanteras allt i datorn rent digitalt.
Eftersom det är en Yamaha Audiogram ni har, så gissar jag att ni pysslar med någon form av musikproduktion. Det är ju den kundgruppen Yamaha har med sin Audiogram-serie.

Det svagheter ni har i ert system ligger på den analoga sida, det vill säga allt efter er Audiogram.
Ni har idag en medioker "HiFi" -anläggning med, som ni själv nämner det, två stora, klunsiga gamla Hitachihögtalare.
Nu vet jag inte vad för kvalitet det är på dessa högtalare, men gissar att de var de högtalarna som ingick med HiFi-anläggningen.
Fungerar säkert för "de vanliga dödliga" som inte bryr sig så mycket om ljudkvalitet, men gillar finfina försäljningsargument såsom "HiFi" och "High fidelity" med mera utan att tänka på innebörden.

Men eftersom ni frågar efter svagheter, så pekar jag då på svagheterna.
Ni har hittills inte nämnt vad för prisklass eller för krav ni själva har på "ljudkvalitet".

Är ni en tvättäkta audiofil som hör även de allra minsta skillnaderna, och stör er rejält även på det absolut lägsta bakgrundsbruset?
...eller är ni en "Skitsamma så länge det skrålar något hörtbart ur lådorna " -typ?

Det är lite svårt att rekommendera något om man inte har någon prisnivå att sikta mot, eller veta vad för typ av "audiofil" ni är.

Skillnaden mellan olika system och hur de rapporterar SPD-värdena från minnesmodulerna ligger i att olika fabrikat har olika "standarder". Detta gör att moderkortstillverkarna måste hushålla med flera olika SPD-standarder för att hålla en så bred kompatibilitet som möjligt. Resultatet har blivit att moderkortsmakarna får skapa kompatibilitetslistor, som inte de heller är kompletta.

Om SPD-värdena hade följd en enda och gemensam standard, så hade man inte behövt dessa kompatibilitetslistor.

SPD-chippet på minneskretsarna huserar dessutom flera olika värden utifrån de klockfrekvenser som används, och i vilken ordning dessa skall komma i finns det heller ingen standard i.
Därför rapporterar Windows "fel" hastighet i vissa fall, och "rätt" hastighet i andra. I själva verket så tar Windows bara och läser in det första värdet i listan oavsett om det är det som används eller inte. Lite som ett lotteri.

Sedan har det med maskinmjukvaran (Firmware) till moderkortet att göra med också. Vissa moderkortsmakare tar extra steg för att se till att alla busshastigheterna rapporteras in efter en standard, och listordning de tror är rätt. (Ser bl.a. til att den aktiva inställningen är den som rapporteras in först i listorna). Andra struntar fullständigt i detta. Och en del går medelvägar och hoppas att det blir rätt.

En anledning till varför jag själv föredrar ASUS bärbara, de håller längre/bättre än många andra märken i samma prisklasser.
Har bl.a. en gammal ASUS G1s "gaming laptop" som används flitigt sedan 2007. Den är i prima skick än idag.

Den har fått en del stötar, vilket gjort att vissa ytliga, men knappt synliga skador uppstått. Andra märken hade spruckit fullständigt under samma förhållanden.

Vad skulle kunna förbättras?
Tjah. Det är väl en smaksak, och var man har för krav.
Men allt efter din "Yamaha Audiogram 6".

Tips: Ett par bra studiomonitorer.
http://www.4sound.se/studio/studiemonitorer

"Felet" i aktivitetshanteraren är att den läser vad SPD-chippen på RAM-minnena säger, och inte vad inställningen faktiskt är inställd på.