Sur, Ledsen, Galen?! Skriv av er här!

Det jag reagerar starkast på är lastbils och långtradar-chaufförer som börjat bränna på. Senaste veckan har jag mött 3st långtradare på samma vägsträcka, som hållt minst 30km/t för fort på en smal 70-sträcka.

Även om jag håller med om att lastbilsförarna är förmodligen de värsta stolpskotten på våra vägar kan jag lova dig att ingen av dem håller minst 100 på 70-väg, då alla lastbilar är elektroniskt begränsade till 90km/h. Dessutom får de högst köra 80 på andra vägar än motorväg och motortrafikled.

Även om jag håller med om att lastbilsförarna är förmodligen de värsta stolpskotten på våra vägar kan jag lova dig att ingen av dem håller minst 100 på 70-väg, då alla lastbilar är elektroniskt begränsade till 90km/h. Dessutom får de högst köra 80 på andra vägar än motorväg och motortrafikled.

Kan dock lova dig att de höll betydligt mer än 70 km/t och andra bilar ligger oftast runt 100km/t och över. Var ingen större skillnad på dessa lastbilar/långtradare i hastighet... Problemet var och är, att de inte kan hålla sig i sitt körfält...

Sen har utländska lastbilar dessa spärrar också? För det är de som gasar på mest..

Sjukt less på frugan/äktenskapet. Har väl varit sämre snart ett år men nu på slutet har jag börjat lessna totalt.
När vi är tillsammans(kvällar/helger) så handlar allt om hur dåligt hon mår, vad lite hon har sovit, ont I huvudet, ryggen, fötterna etc..
Barnen verkar vara en enda stor börda för henne hela tiden och det känns som att hon tycker bäst om dem när de sover typ, är väl kanske inte så illa men det känns som det iaf...

Ekonomiskt räcker hennes inkomst till hälften av de fast utgifterna(CSN/sjukpenning/föräldrapenning/A-kassa). Resten står jag för och har gjort under åratal.

Hon kommer nog aldrig att jobba heltid en längre period(pessimisten I mig som siar om framtiden) då hon fixar sjukskrivning istället såfort det blir lite kämpigt. Desamma gäller studier.

Jag kan ha en bra dag på jobbet(hehe det hander faktiskt ) men så fort jag kommer hem så är det som att man träffar en vägg av dålig energi som gör att jag blir nedstämd/irriterad/på dåligt humör. Som tur är har jag iaf den äldsta dottern som jag kan ta med ut I parken och leka någon timme eller så. Muntrar alltid upp en tills man kommer hem igen..

Till och med morsan har reagerat på att jag ser nedstämd/olycklig ut så det kanske är värre än vad jag tror.

När man läser vad jag skrivit så är det ju uppenbart att jag inte kan ha det på detta viset givetvis men det finns ju 2 anledningar till att inte ge upp än och det är ju våra döttrar som fortfarande är små(2,5år samt 4 veckor). Skulle kännas som ett stort misslyckande att behöva skiljas när de är så små. Speciellt den minsta vill man ju inte hålla på att krångla med och riskera anknytning etc.. med.
Har väl en tanke på att sitta lugnt I båten ett år till eller så och se hur allt artar sig men jag vet inte...

Även om jag inte misstror frugan att hon verkligen mår dåligt(jobbig uppväxt som kommit ikapp bl.a.) så tär det på en annan också att ständigt behöva vara I närheten av henne. Det är givetvis synd om henne men jag vet verkligen inte hur länge till jag orkar med detta.

Svår sits iaf och de största förlorna på detta hur det än går är ju givetvis barnen....

Någon annan som vart I samma/liknande sits med såpass små barn?

Sjukt less på frugan/äktenskapet. Har väl varit sämre snart ett år men nu på slutet har jag börjat lessna totalt.
När vi är tillsammans(kvällar/helger) så handlar allt om hur dåligt hon mår, vad lite hon har sovit, ont I huvudet, ryggen, fötterna etc..
Barnen verkar vara en enda stor börda för henne hela tiden och det känns som att hon tycker bäst om dem när de sover typ, är väl kanske inte så illa men det känns som det iaf...

Ekonomiskt räcker hennes inkomst till hälften av de fast utgifterna(CSN/sjukpenning/föräldrapenning/A-kassa). Resten står jag för och har gjort under åratal.

Hon kommer nog aldrig att jobba heltid en längre period(pessimisten I mig som siar om framtiden) då hon fixar sjukskrivning istället såfort det blir lite kämpigt. Desamma gäller studier.

Jag kan ha en bra dag på jobbet(hehe det hander faktiskt ) men så fort jag kommer hem så är det som att man träffar en vägg av dålig energi som gör att jag blir nedstämd/irriterad/på dåligt humör. Som tur är har jag iaf den äldsta dottern som jag kan ta med ut I parken och leka någon timme eller så. Muntrar alltid upp en tills man kommer hem igen..

Till och med morsan har reagerat på att jag ser nedstämd/olycklig ut så det kanske är värre än vad jag tror.

När man läser vad jag skrivit så är det ju uppenbart att jag inte kan ha det på detta viset givetvis men det finns ju 2 anledningar till att inte ge upp än och det är ju våra döttrar som fortfarande är små(2,5år samt 4 veckor). Skulle kännas som ett stort misslyckande att behöva skiljas när de är så små. Speciellt den minsta vill man ju inte hålla på att krångla med och riskera anknytning etc.. med.
Har väl en tanke på att sitta lugnt I båten ett år till eller så och se hur allt artar sig men jag vet inte...

Även om jag inte misstror frugan att hon verkligen mår dåligt(jobbig uppväxt som kommit ikapp bl.a.) så tär det på en annan också att ständigt behöva vara I närheten av henne. Det är givetvis synd om henne men jag vet verkligen inte hur länge till jag orkar med detta.

Svår sits iaf och de största förlorna på detta hur det än går är ju givetvis barnen....

Någon annan som vart I samma/liknande sits med såpass små barn?

Med tanke på att du har så små barn: hon har inte förlossningsdepression?

Skickades från m.sweclockers.com

Med tanke på att du har så små barn: hon har inte förlossningsdepression?

Skickades från m.sweclockers.com

Som oatp1b1 skriver, så kanske hon lider av förlossningsdepression.

Min sambo fick det och det hängde kvar längre än man kan tro.

Efter förlossning så har BB det medicinska ansvaret för den förlösta kvinnan i 3 månader, så jag skulle rekommendera att du/ni kontaktar BB och förklarar att din fru behöver hjälp av en psykolog/terapeut. Ni slipper krångla er igenom primärvården.
Det låter uppenbart som att din fru lider av någon form av depression och det är inget att skämmas för. Men däremot verkar hon behöva hjälp.

Hade en roadtrip på ca 120 mil förra veckan.

Kanske 4-5 långtradare höll 110. Ingen hade svensk nummerplåt.
Några till låg mellan 90-100. Här hade flera svensk nummerplåt på både bil och släp.
De allra flesta låg och tryckte 80 förutom när de gasade på inför en uppförsbacke.

OT: Tillbaka på jobbet efter en veckas semester. Skulle gott kunna vara ledig ett tag till.

Sjukt less på frugan/äktenskapet. Har väl varit sämre snart ett år men nu på slutet har jag börjat lessna totalt.
När vi är tillsammans(kvällar/helger) så handlar allt om hur dåligt hon mår, vad lite hon har sovit, ont I huvudet, ryggen, fötterna etc..
Barnen verkar vara en enda stor börda för henne hela tiden och det känns som att hon tycker bäst om dem när de sover typ, är väl kanske inte så illa men det känns som det iaf...

Ekonomiskt räcker hennes inkomst till hälften av de fast utgifterna(CSN/sjukpenning/föräldrapenning/A-kassa). Resten står jag för och har gjort under åratal.

Hon kommer nog aldrig att jobba heltid en längre period(pessimisten I mig som siar om framtiden) då hon fixar sjukskrivning istället såfort det blir lite kämpigt. Desamma gäller studier.

Jag kan ha en bra dag på jobbet(hehe det hander faktiskt ) men så fort jag kommer hem så är det som att man träffar en vägg av dålig energi som gör att jag blir nedstämd/irriterad/på dåligt humör. Som tur är har jag iaf den äldsta dottern som jag kan ta med ut I parken och leka någon timme eller så. Muntrar alltid upp en tills man kommer hem igen..

Till och med morsan har reagerat på att jag ser nedstämd/olycklig ut så det kanske är värre än vad jag tror.

När man läser vad jag skrivit så är det ju uppenbart att jag inte kan ha det på detta viset givetvis men det finns ju 2 anledningar till att inte ge upp än och det är ju våra döttrar som fortfarande är små(2,5år samt 4 veckor). Skulle kännas som ett stort misslyckande att behöva skiljas när de är så små. Speciellt den minsta vill man ju inte hålla på att krångla med och riskera anknytning etc.. med.
Har väl en tanke på att sitta lugnt I båten ett år till eller så och se hur allt artar sig men jag vet inte...

Även om jag inte misstror frugan att hon verkligen mår dåligt(jobbig uppväxt som kommit ikapp bl.a.) så tär det på en annan också att ständigt behöva vara I närheten av henne. Det är givetvis synd om henne men jag vet verkligen inte hur länge till jag orkar med detta.

Svår sits iaf och de största förlorna på detta hur det än går är ju givetvis barnen....

Någon annan som vart I samma/liknande sits med såpass små barn?

Så jävla sne på hur mycket en bil kan kosta. Fick mitt körkort för typ 3 veckor sedan och hittat en massa bilar jag skulle vilja ha, men sedan kommer min pappa och ger mig verkligheten i det... Får väl köpa en när jag börjar studera på högskola.

Så jävla sne på hur mycket en bil kan kosta. Fick mitt körkort för typ 3 veckor sedan och hittat en massa bilar jag skulle vilja ha, men sedan kommer min pappa och ger mig verkligheten i det... Får väl köpa en när jag börjar studera på högskola.

Det är ju dock inte bara bilen som kostar, du ska betala bränsle, skatt, försäkring, parkering osv osv.

Skickades från m.sweclockers.com

Finns bilar för under tusenlappen du kan köpa och köra ett till 2 år med kanske reparationer på 3000kr totalt. Gäller bara att hitta dom och ha lite koll och tur. Underlättar om du har tillgång till garage.
Köpte själv en Audi 80 av årsmodell 1984 när jag var 18, inköp 500kr, byte av kamrem 500kr (gjorde ihop med en bekant så blev billigt) Olja och tändstift 400kr. Byte av hjullager bakaxel 250kr st. 2 däck 500 st (billiga skitdäck) Svetsning av avgassystem vet ej men kanske 3-400 i gas/material osv. Kan säkert skilja några hundringar upp eller ner men den bilen besiktigade jag och körde tills det rasade.
Det är dock inte alla som kan med att synas i en sådan "skrothög" eller har orken att pilla med det.
Men vill man komma billigt undan går det.

Jo, men om jag köper en bil så ska jag ha den i minst 10 år, så det blir dyrare då. Ska försöka få tag i en Volvo 850 T5.

Jo, men om jag köper en bil så ska jag ha den i minst 10 år, så det blir dyrare då. Ska försöka få tag i en Volvo 850 T5.

Låter dyr i försäkring. För mig har det alltid varit viktigast att bilen tar mig från punkt A till punkt B utan att krångla och helst billigt.

Kostar 414kr på mig som är 18