Sur, Ledsen, Galen?! Skriv av er här!

Ca 60 timmar övertid sedan i maj fram tills idag. Lär bli 35-40 timmar till den här månaden + 30-40 timmar nästa månad också.

Börjar bli jävligt segt just nu.

Får nog beskriva mig som lite galen eftersom jag skriver om relationsproblem i ett såpass o-anonymt forum som detta. Men behöver bolla lite.

Tjejen jag träffar har nästan övertalat mig att det vi känner för varandra är fel. Jag tror henne inte riktigt. Problemet? Jo, vi har träffats nästan 3.5 månad utan att bli förälskade. Vi båda tycker om varandra (på ett romantiskt vis), men det är allt än så länge. Hon har ingen tidigare erfarenhet av att träffa någon såhär länge och förväntar sig att det ska vara som i en film. Dels säger hennes kompisar att det ska vara så.

Fram tills att hon drog upp detta hade vi aldrig sagt något om känslor till varandra. Jag tror att detta kan bidra till att vi inte är förälskade. Även dels att båda hon och jag är ganska känslo-neutrala som människor.

Vi har hela tiden träffats väldigt ofta, säkert 2-5 gånger i veckan. Ibland har vi vart t.ex tors-fre-lör-söndag och verkligen hängt ihop, ändå har det bara känts tråkigt när hon dragit. Vi båda trivs otroligt bra tillsammans, vi är väldigt lika och passar bra tillsammans. Och ja, vi brukar ligga och kramas och pussas hela tiden, så är inte direkt som att attraktionen inte finns där heller så att vi känns som vänner.

Men ja, vi är inte förälskade. Och känslorna växer inte fort. Är jag naiv som inte ser detta som ett problem? Jag tror att hon och jag passar perfekt trots utebliven förälskelse. Varken hon eller jag vill vara utan varandra eller det vi har. Dock kan hon inte sluta noja över "Tänk om vi inte får mer känslor för varandra?" "Känner jag egentligen rätt?" och dessa tankar spelar hon upp i sitt huvud tusen tals gånger. Hon kan inte bara ta det som de kommer. Detta problemet har satt sig i hennes huvud och blivit vårat problem.

Så jag borde alltså avsluta detta? Hon är 22 och aldrig haft ett förhållande, förutom jag då. Men hon har aldrig fastnat för någon tidigare att det lett till något långvarigare än det vi har. Men ja, hon kanske behöver jobba med sig själv och förstå att man inte kan kontrollera allt, och absolut inte i kärlek. Där vet man aldrig hur morgondagen blir.

Hejsan Sweclockers!

Jag sitter och har otrolig jävla ångest, dödsångest if you will...

Iallafall så för ett par tre år sedan så hade min morbrors hjärta stannat i sömnen, han var "död" i ungefär 8 minuter innan dom fick liv i honom igen. Efter det så låg han i koma en längre stund. När han då vaknat ur detta så påbörjades en utredning på vad som inträffat. Utöver det så var han bara 27 år gammal då detta inträffade, jag är 24...

Någon månad går förbi och det uppdagas att han lider av LQTS, en ärftlig sjukdom som mer eller mindre är 50% att man har om en närmare släkting har det. Hjärtat kan bara stanna av helt enkelt, då några intervallerna mellan några impulser blir för långa. Detta syns oftast inte på vanliga EKG och det finns ännu väldigt lite forskning kring detta. Min morbror hade bara känt sig "lite slö" och var tvärtrött den kvällen det hände. Det visar sig även senare att även min andra morbror, mamma och även lillasyster har.

Mamma pushar mig till att kolla upp det men jag skjuter det alltid åt sidan och har nog gjort i över ett år sedan hon först sa åt mig att göra det. Allt detta p.g.a allt prat om medicinering och pacemaker ifall jag har denna sjukdom, vilket jag inte vill ha, varken pacemaker eller medicin då jag gått på någon typ av medicin större delen av livet. Så jag har bara tänkt att det är inget som kommer drabba mig.

MEN! Nu i veckan så började jag min 3 dagar långa ledighet och det som händer den första dagen är att mitt hjärta började slå dubbelslag och jag kände mig utmattad och andfådd efter varje sådant. "Aja, det är nog bara hjärtklappning"- tänkte jag och fortsatte min dag som vanligt. Jag har haft hjärtklappningar i större delen av livet och vet vad som orsakar detta, inget farligt.

Dessa hjärtklappningar började däremot under dagen att komma fler och fler, med mindre mellanrum. Tyckte bara det var jobbigt och gick och lade mig.

Dagen därpå så vaknar jag utan problemet i hjärtat men jag blir andfådd vad jag än gjorde, om jag så ställde mig upp, gick nerför en liten trapp eller promenerade lite...(Jag är i dålig form, men inte såååå dålig!).
Det här fortsatte under hela dagen och jag började känna mig utmattad och senare under en liten biltur med en kompis så började jag må väldigt dåligt, ville kräkas alltså så jag bad om att få fara hem.

Ringde 1177 och förklarade för dom hur jag mått de senaste dagarna. De tyckte att jag skulle ringa 112, vilket jag motvilligt funderade på. Först ringde jag min pappa för att kolla om det inte var lite väl drastiskt, tjurskallig som jag är då det gäller sånt här.
Men även han tyckte jag borde göra det. Så jag gjorde det och en ambulans skickades utan sirener och blåljus för att göra en bedömning. De kollade upp mig via EKG och det gamla vanliga... De hade liten till ingen kunskap om denna sjukdom så de skickade resultatet av mitt EKG till en hjärtläkare som förklarade att det såg normalt ut.

Upplyser min mor om allt detta som ber mig att åtminstone skicka in en bokning för blodprovstagning för DNA-test, enda sättet att se om man lider av denna sjukdom. Får mest troligt göra dessa tester till veckan men sedan kan det ta upp till en månad innan man får svar på om man har sjukdomen.

Nu någon dag senare så är allt detta det enda jag kan tänka på då mitt hjärta fortfarande känns konstigt och jag blir periodvis helt tömd på energi. "Vad händer om jag går och lägger mig ikväll, kommer mitt hjärta stanna? Kommer jag somna och sen tvärdör jag bara innan jag får ta mina tester?". Tidigare har jag inte varit intresserad av att veta men nu... med obehaget jag har i bröstkorgen fortfarande så känns det motvilligt att sova eller ens lägga mig för att vila. Ligger vaken till den punkten att jag däckar, sover pissdåligt och drömmer mardrömmar.

Är det någon som känt liknande någon gång? Vad gjorde ni för att göra det bättre eller tänka på annat? Detta påverkar mitt arbete på jobbet och allt... Sitter bara vid datorn och spelar eller ser film för att tänka på annat. Känns som att jag är helt stum bara, helt känslolös kring detta, utöver den jävla ångesten som jag redan sen tidigare är diagnoserad med.

Fan vad skönt att skriva av sig, även ett tack på förhand till den som orkar läsa igenom allt detta.

/Alexander

Inte för att vara sån men ganska korkad inställning till något som ger dig ångest. Har själv en kass rygg och det är klart att man vill äta så lite mediciner som möjligt men ibland får man faktiskt förlita sig på läkarna för att få ett drägligt liv.

Och framför allt du vet ju inte än om du är drabbad!

Skulle köpa nya kablar till våra iPads i hemmet då alla börjar gå sönder. Köpte ett 5-pack kopior för 65:- och en original kabel från ett annat ställe. Ser absolut ingen skillnad alls. Om något tycker jag kopiorna har bättre kontakter. Money well spent... not!

Sitter och funderar på vad fan posten håller på med egentligen. Sitter och väntar på totalt 4st kontroller som ska användas till en kommande retropie. En kom på dagen utsatt första leveransdag som säljaren avger på eBay, det kom den 11:e, dvs i onsdags. Ena skulle också komma i onsdags, sitter och väntar på en liten papperslapp i brevlådan i form av en avi men nej då, då ska det minsann sölas. Hade sett fram emot att få pilla och leka med inställningarna hela helgen men tji fick man.

Nu får man istället hoppas på att det kommer lagom till semestern som börjar nästa helg, det borde dom väl klara av?

Skickades från m.sweclockers.com

Kuken!

Skulle fått göra 8-bitarsmusik till ett spel som blivit stort på steam greenlight eller vad det heter men efter att ha skickat några demos så passade det tydligen inte.

Alltså... Varför anlita mig om man inte vill ha min musik liksom? Har man lyssnat så vet man ju ingefär hur det kommer låta. Tröttsamt.

@Fixxarn93: Fy fan vad hemskt, har du åtminstone folk omkring dig som kan stötta dig och hålla dig sällskap tills du vet om du ligger i riskzonen eller inte?

Hoppas att allt slutar väl för dig.

Glad man blir... Kom till jobbet i morse, klev ur bilen och ser att skärmen vid vänster bakdäck är alldeles uppskrapad. Börjar fundera över om det kan ha varit jag som orsakat det. Var till föräldrarna en sväng sent igår kväll och hämtade grejor. Gick runt bilen en massa då så jag borde definitivt ha sett det om det var där redan då. Sen körde jag hem ca 2km genom stan, ingen trafik eftersom det var så sent. Svänger alltid in på parkeringen från höger så det kan inte ha hänt något då. I morse backade jag ut åt samma håll som jag svänger in från, som vanligt. Hade dock en svart bil bredvid mig på parkeringen i morse. Den var inte där nu när jag kom hem men ska gå ner och kolla lite senare ikväll om den är där och om den har silverfärg på sig någonstans.

Så jävla trist bara. Man köper en fin bil som är i jättefint skick men under dom typ tre månader jag har haft den så har jag redan fått flera dörruppslag och så nu detta...

Hemleverans av paket idag mellan... 8-16. Japp. De jävla asen låser mig i en hel dag. Det är inte heller så att man anger denna feta tidsram och sedan lägger till att "Vi återkommer när leveransen kommer ske om ca 90 minuter" så att man kan åka och handla, ta en promenad, vad ärende som helst som går ganska snabbt. Nej, man ska sitta på pass i 8h. Tvätta eller nåt sånt där man faktiskt inte är i lägenheten ska man nog inte heller göra, för man kan inte lita på att de ringer upp en heller när (om) de behagar komma.

I morse tänkte jag, har man bara lite tur så dyker det upp vid 9-10 och så är det klappat och klart.

Så blev det inte. Nu har klockan passerat 16 och ingen leverans. Ska definitivt höra av mig till affären som jag beställt ifrån så att de får veta att det här upplägget med speditören fan inte funkar. Frakten för mig var skitbillig (60 kr oavsett orderstorlek, mindre paket levereras med postnord) så frågan är hur mycket det faktiskt kostar dom. Med en tidsram på 8h för utleverans till mottagaren så hoppas jag att de betalar väldigt lite. För OM det är så, så innebär att de kan betala mer för bättre utleveransvillkor och kunden (jag) skulle faktiskt kunna stå ut med att betala lite mer för frakten. Win-win.

Pröva prata med hen? Känns inte som ett egentligt problem, ni får ju faktiskt inte stirra rakt in i en annans bostad

Förra bostaden jag bodde i så hade jag en granne ovanför mig som måste ha haft en gammal armé-säng eller nåt liknande..... Ni vet en sån där gammal jäkel med plåt/stål ram och långa synliga fjädrar.
Needless to say att det lät en del när hans diverse damer kom på besök. Detta gäller oftast på på natten, flertalet gånger och efter att ha pratat med honom utan resultat (vi var flera i byggnaden som pratade med honom) utan framgång så hörde jag av mig till fastighetsägaren som till slut vräkte honom. Tog 1-2 månader efter att vi ringde.

Skickades från m.sweclockers.com