Inlägg

Det verkar inte råda några större tvivel om att samtliga digitala masters av Oppenheimer ämnar att matcha ljussättningen som filmen hade fotokemiskt. Då kan man också förvänta sig att de är väldigt snarlika. Jag kan inte minnas att jag har sett någon ljussätta film i split screen heller.

Hur Nolan känner kring HDR vet jag inte. Tenet hade en tämligen konservativ ljussättning den med (även om jag inte har möjlighet att analysera den i dagsläget), men katalogtitlarna ser annorlunda ut.

Jag har alltid fått intrycket av att han är kreatör hellre än tekniker. Här bottnar antagligen mer i att han avstår från att sammanställa sina filmer som DI utan hellre gör ett duplikatpositiv, som framställs fotokemiskt. Rent ideologiskt går det faktiskt ihop att då använda duplikatet för skanning hellre än originalnegativet, om han så betraktat den som hans färdiga film även om jag aldrig har sett honom prata specifikt om digitaliseringen. Men ja, det finns förstås inget som praktiskt hindrar Warner från att skanna det klippta negativet.

Beroende på arbetsflödet kan det även vara rättfärdigat att använda duplikatpositiv för digital filmrestaurering, men i en ny produktion ställer det oftast till fler problem än det löser. Nolan var ytterst involverad i Warners analoga restaurering av 2001 som gjordes för några år sedan och även det duplikatpositivet användes för skanning. Personligen skannar jag alltid originalnegativ vid restaurering såvida det finns tillgängligt och inte är helt sönderkört.

@DasIch: Alright, jag har beställt den nu från Amazon så borde kunna granska den inom de närmsta två veckorna.

Har inte sett Knives Out men vill minnas att den, likt Oppenheimer, i praktiken inte skiljer sig något i mån av omfång vad som gäller HDR ställt mot SDR. Pyoko gjorde en analys av den för ett par år sedan.

Det går ju att fixa tonmappning i Davinci, vilket jag gör för bilderna, men det svåra blir ju kaskadkodningen om man ska exportera film. Alternativet är ju att exportera som DNxHR eller ProRes men då blir filerna markant större och dessutom inte kompatibla med samtliga mediaspelare.

@DasIch: Har inte lekt med det själv men jag har hört en del gott om madVR, så det skulle jag kolla på.

Oppenheimer (Universal Studios)

HDR10
Mastering display luminance: 1000 nits white level/0.005 nits black level
MaxCLL: 186 nits
MaxFALL: 147 nits

Vem fick för sig att Barbenheimer var över?

Detta är första filmen som Nolan gjort utan Warner Bros på över tjugo års tid då han lämnade bolaget i protest år 2021. Det föll honom inte i smaken att hans, och andra regissörers filmer, skulle släppas på HBO samtidigt som de fick biopremiär utan deras godkännande. En läsvärd recension av filmen på FLM beskriver hur Nolans egna upplevelser från Warner skildras i Oppenheimer, vilket gjorde att jag tolkade filmen helt annorlunda vid min andra titt.

Oppenheimer spelades in primärt på 65mm, med en kombination mellan traditionell 5-perf (2.21:1) samt 15-perf IMAX (1.43:1). All färgfilm är Kodak Vision 3 men med olika hastigheter och färgtemperaturer, varierande mellan 50D och 500T. Som den första av sitt slag används även monokrom film för 65mm i form av Eastman Double-X 5222, vilket var något Kodak spenderade mycket tid och pengar på för att få bukt på. Flertalet VFX-scener ska tydligen vara inspelade på 35mm (Kodak Vision3 500T 5219).

Filmen är helt fotokemiskt skapad utan några digitala mellankopior, vilket också uppenbarar sig vid titlar (såsom exempel #4 och #5). För skanning ska åtminstone ett duplikatpositiv ha använts hellre än originalnegativen, vilket är standard för Nolan. Vissa av IMAX-scenerna påvisar visst flimmer vilket också tycks vara ett resultat av kontaktkopieringen.

Vid en direkt jämförelse kan man utan några direkta tvivel konstatera att filmen påvisar exakt samma dynamiska omfång i HDR som i SDR. Genom att konvertera Blu-Rayutgåvan till ST.2084 med referensvitt vid 203 nits är bilden slående lik, såsom i exemplet nedan där den ställs mot HDR-presentationen.

https://i.ibb.co/WVgsgSN/Oppenheimer-HDR-vs-SDR.jpg

Vad jag har sett både i mina egna analyser samt plots som andra har gjort, är att filmen nästan aldrig hamnar över 200 nits CLL. Detta leder oundvikligt till kontroverser i vissa kretsar, inte minst huruvida detta ens "kan kallas HDR". Det är lätt att ställa sig i lägret som hävdar att det skulle vara frågan om "fake HDR" då ljusnivån inte blir "tillräckligt hög", vilket vi har sett genom åren hos exempelvis HDTV Test. Men resonemanget håller inte enligt mig.

Den primära fördelen hos HDR är att man slipper den relativa CRT-emuleringen som power law alltid kommer dragandes med. Då ljusnivåerna är nominella, kan de inte misstolkas på innehållsnivå. Detta gick jag igenom i mitt inlägg avseende Heat. Ytterligare en frågeställning är ju vem detta ens fejkas för? Alla med en korrekt kalibrerad bildvisare kan själva se filmen och bedöma utifrån det huruvida filmen är tillräckligt ljus eller inte. Om den så är för mörk så märks det rimligtvis.

Ytterligare en faktor jag har lagt märke till efter att ha gjort mina analyser, inklusive flertalet som inte är postade i tråden, är att SDR till HDR-konverteringar är tämligen vanligt och då ofta görs markant ljusare på UHD-BD utan att något egentligt omfång ökar. Lucy är ett tydligt exempel på det, och i Motorsågsmassakern är det tydligt att man har gjort klippta högdagrar ännu ljusare. Utöver att tonmappningen försvåras i HDR utan att någon extra information adderas, så blir en konvertering från HDR till SDR närmast omöjlig att göra korrekt vilket ställer till det för projektorägare.

Kanske de mest absurda exemplen är de där HDR mastering utförs helt utan regissörens kännedom av en extern distributör i tredje hand. Triangle of Sadness är nog det bästa exemplet, där Criterions UHD-BD är i BT.709 och godkänd av Ruben Östlund själv. Den tyska UHD:n är däremot mastrad i HDR10+ och har en maxCLL på 945 nits med många ljusa scener. Efter att jag hörde av mig till coloristen blev han närmast förbluffad, då han tillsammans med regissören och fotografen endast har godkänt en grade i BT.709 för hemmavideo samt en i DCI-P3 för biodistribution.

Frågan är då varför man fokuserar på Oppenheimer exempelvis, där Nolan själv varit högst delaktig och bevisligen fått exakt det resultat han eftersträvar? Varför är detta "fake HDR" när andra titlar blir närmast misshandlade utan att någon rycker på ögonbrynen? Och hur ska man kunna forcera HDR till att nå en viss nivå utan att kreatörens integritet kränks? Jag får inte ihop det alls.

Så då till frågan: Är detta HDR? Ja, det är en korrekt utförd HDR-master så långt som det tekniska arbetet har gått. Däremot är den inte särskilt ljus, vilket den inte heller utger sig för att vara baserat på både metadatan och de faktiska analyserna. Utöver det påvisar filmen markant bättre bitdjup och övergångar i HDR, något som märks särskilt tydligt i mörka scener.

Färgerna sträcker sig emellanåt utanför BT.709, främst vid de mer explosiva scenerna. Ytterligare en aspekt att ha i åtanke är att de svartvita scenerna inte är monokroma utan har en svag ton mot cyan samt grön. Såg personligen två stycken 70mm-kopior av filmen (i Sverige samt USA) och båda påvisade samma toning. Misstänkte från början att det var ett oavsiktligt resultat av den fotokemiska processen men den tycks vara helt avsiktlig.

De tonmappade exemplen som förekommer är i 3840x2160 pixlars upplösning och är till för att ge en ungefärlig uppskattning av hur ljus, färg och skärpa ser ut på filmen.

På grund av kvantiteten bilder så finns individuella album för varje kategori länkad i titlarna.

HDR heatmaps

SDR heatmaps (100 nits, power law 2.4)

Färganalys

Tonemaps (BT.2100 till BT.709)

Blu-Ray

Barbie (Warner bros.)

HDR10
Mastering display luminance: 1000 nits white level/0.0001 nits black level
MaxCLL: 446 nits
MaxFALL: 115 nits

De flesta kanske förväntade sig en närmast bombastiskt ljus film, men icke. Tvärtom så är den rent nivåmässigt tämligen reserverad och har egentligen ganska få scener där snittljuset höjs markant. Undantag finns förstås, såsom mugshotsen på polisstationen. Samtidigt är det tydligt att svärtan är förhöjd i flertalet scener vilket egentligen var det enda negativa jag kunde hitta sett till ljussättningen i filmen.

Färgerna sträcker sig utanför BT.709 primärt i Barbieland och då främst vid rosa samt röda toner (uppenbarligen), även om starka blåa toner förekommer med. Det skapar en tydlig skiljelinje mot den så kallade riktiga världen, som sällan når DCI-P3.

De tonmappade exemplen som förekommer är i 3840x2160 pixlars upplösning och är till för att ge en ungefärlig uppskattning av hur ljus, färg och skärpa ser ut på filmen.

Heatmaps

Färganalys

Tonmappad (BT.2100 till BT.709)

Det enda du kan göra som rent objektivt gör bilden bättre på den digitaliserade filmen är deinterlacing, borttagning av dropouts och i vissa mån borttagning av cross color (rainbowing och dylikt som ofta uppstår på kompositvideo). Vet inte vilka program på konsumentnivå som har rätt filtren för det. Jag har restaurerat en del video i Phoenix och den använder ingen sk AI utan enbart handkodade filtren. Funkar riktigt bra men inget som lämpar sig för privatpersoner direkt. Deinterlacing kan du göra i Davinci med bra resultat, även om betalversionen krävs för det allra bästa.

Allt annat är subjektivt och ytterst beroende av materialets ursprungliga skick. Jag har väldigt, väldigt svårt för brusreducering och uppskalning som Topaz erbjuder. Man byter bara ut befintliga fel mot nya och kvar finns en bild som knappt går att känna igen från vad den ursprungligen såg ut. Men vill man bli av med allt brus så kanske det är värt det.

Kan också vara värt att tillägga att professionella VHS-deck oftast ger en mycket mer stabil bild med lägre brusgolv. Det skapar en bättre bild från starten och då kan man i vissa fall applicera en mindre aggressiv brusreducering för att förfina bilden med ett acceptabelt resultat. Panasonic AG-7500 är den bästa jag har använt och har även inbyggd TBC, så har du många band kan det vara värt en investering. För bästa prestanda behöver de dock underhållas och det måste verkligen tas i beaktning vid inköp.

@ronnylov: Jag kan absolut hålla med om att det finns gånger då jag kan ha förståelse för att man missar en faktura och eventuella avgifter för dröjsmål kan vara överflödiga.

Men vad som gäller fordon så ser jag det som varje registrerade ägares egna ansvar att hålla koll på sina egna skulder. Det går snabbt att kolla upp genom att logga in på Transportstyrelsen, precis som med Klarna, Qliro och annat. Jag använder autogiro så mycket det går för att slippa missade fakturor, men ibland krävs lite extra handpåläggning och då är det enklast att bara rätta sig i ledet istället för att gnälla på avsändaren.

Schindler's List (Universal Pictures)

HDR10, Dolby Vision FEL
Mastering display luminance: 1000 nits white level / 0.001 nits black level
MaxCLL: 1000 nits
MaxFALL: 311 nits

Några kanske undrar varför jag tar denna film när det finns så mycket annat, inte minst nytt. Utöver att det är en mycket viktig och bra film (tveklöst Spielbergs bästa) så visar den vilken potential som finns för HDR när utgångsmaterialet är svartvitt.

Schindler's List spelades in på 35mm med i huvudsak Eastman Double-X 5222 och Plus-X 5231, vilka av Kodak har en rekommenderad hastighet på 200 respektive 125 ASA men verkar vara något överexponerade här. Färgscenerna är skjutna på Eastmancolor 5247 (125T) och 5296 (500T). Filmen restaurerades år 2013. Originalnegativet skannades i 6K på en Arriscan och slutfördes i 4K. Den restaureringen, som även användes på Blu-Rayutgåvan, är vad som har varit till grund här.

Den genomsnittliga ljusnivån är ofta något högre än väntat (inte minst i scener med dagsljus) men högdagrar lyckas ändå expandera mycket väl och skapa ett bra dynamiskt omfång. Som väntat märks det särskilt tydligt i direkta ljuskällor, reflektioner, blixtar och liknande. Ljusa detaljer rullar av mjukt utan någon som helst klippning och ser aldrig ansträngt ut.

Då samtliga visningskopior av filmen gjordes på färgfilm var vissa skiftningar i gråskalan närmast oundvikligt, något som även varit tydligt på de analoga kopiorna av Oppenheimer. Då effekten är mer eller mindre slumpmässig är det också svårt att helt efterlikna det i den digitala domänen. Här saknas färgmättnad helt i samtliga svartvita scener vilket inte är särskilt förvånande. Färgscenerna lyckas ändock nyttja det större färgomfånget om än på ett tämligen konservativt vis.

Det är sällan jag upplever att en film blir mer fängslande tack vare HDR men Schindler's List kan nog ses som ett exempel på det. Jag ska nog analysera några fler svartvita titlar framöver.

De tonmappade exemplen som förekommer är i 3840x2160 pixlars upplösning och är till för att ge en ungefärlig uppskattning av hur ljus, färg och skärpa ser ut på filmen.

Heatmaps

Färganalys

Tonmappad (BT.2100 till BT.709)

Jag testade inte den funktionen annat än vid felsökning av 4K UHD. Utifrån vad manualen anger så är 60Hz max bildfrekvens men jag kan inte verifiera huruvida högre bildfrekvenser än så går eller inte.

3840x2160p gick i vart fall vad som gäller upplösning.

@pålis: SwitchResX.

@Laer: Har inte testat Dells skärm och kan således inte uttala mig om den. Det är möjligt att den har bättre förutsättningar för kalibrering, då Philipsen är mer "vad du ser är vad du får" (och håller trots det en väldigt hög nivå). Men då priset bara skiljer sig en tusenlapp i dagsläget då hade jag hellre satsat på Philips. Det är en fröjd att sitta vid en OLED med jämn bildåtergivning och riktigt bra uniformitet, bättre än de flesta LCD-skärmar till och med. Plus att bildfrekvensen är markant högre även om ni inte tänkt spela på dem.

Se dock över rummet utifall att det finns ljuskällor som riskerar att reflekteras i panelen. Brukar inte vara särskilt svårt att undvika men ändå något som är bra att ha i åtanke från början.

@sKRUVARN: I sRGB-läget blir gamman låst till en typisk sRGB-kurva. Ljusstyrkan kan du fortfarande ändra hur du vill mellan de nivåer som skärmen är kapabel till (ca 50-250 nits).

Omkring 10 minuter utifrån min upplevelse. När den är klar blinkar panelen i några millisekunder och blir sedan svart. Märks om man har skärmen i ens sovrum och stnger av den vid läggdags.

Japp, den laddades via USB-C.

Möjligt att förbättringar har skett i patcher de sista fyra åren men det var ett välkänt problem vid release. DF gjorde en video om det när det begav sig, och jag minns att skillnaden var massiv när jag gick från 4770k till 10900k.

Just Red Dead Redemption 2 stack ut lite eftersom många fortfarande satt med quad core CPU samtidigt som spelet är uppenbart optimerat för fler kärnor än så. Innan dess klarade man sig hyfsat bra med en i7-4770k eller dylikt så det kom lite som en käftsmäll för många, inklusive mig själv.

Inget. Känns riktigt bra.