Inlägg

Inlägg som Nissling har skrivit i forumet
Av Nissling
Skrivet av anon315148:

Glömde proxies. Påstås att man kan ha low-end PC och redigera 4K (och även 8K) med proxy. Hur low-end menar man då?

Det beror på vad för codec och upplösning du använder för proxies. Även om källmaterialet är i 4K så går det utmärkt att ta fram proxies som knappt fyller kraven för standardupplösning och då blir ju kraven på datorn mycket små i dagens mått mätt.

I princip alla konsumentkameror, mobiltelefoner etc lagrar video i H.264, H.265 eller liknande codecs som komprimerar genom att data lånas mellan bildrutorna. Det håller nere filstorleken men gör redigeringen trög då videoströmmen egentligen bara är avsedd att avkodas vid uppspelning.

Om du däremot tar fram proxies i DNxHR LB eller ProRes Proxy samt i en lägre upplösning så kommer redigeringen att flyta på mycket bättre, även med äldre/undermålig hårdvara. Mängden data kommer kanske vara likvärdig eller tom högre, men då både ProRes och DNxHR komprimerar varje bildruta självständigt blir det ocksp mycket mindre jobb för datorn att avkoda bilden.

I Davinci kan du använda Optimized Media för samma effekt. Värt att testa med, men se till att du har gott om lagring först.

EDIT: Jag gillar dessa trådar då de ger mig ett lite bredare perspektiv på vad som anses vara ”mycket data” när det kommer till rörlig bild. Är själv van vid att en minut 4K/24fps landar på drygt 20GB så hade jag kunnat klara mig med knappt fem procent av det vore jag mycket nöjd. Det känns som en ren yrkesskada.

Av Nissling

Är åtta års traditionell support samt ytterligare säkerhetsuppdateringar verkligen "väldigt lite" för en dator?

Vad är då lite, lagom, mycket och väldigt mycket?

Av Nissling

Standard är att en Mac fortsätter få nya OS i cirka fem-sex år och varje utgåva av macOS får vanligtvis uppdateringar i ca tre år. Vissa kritiska säkerhetsuppdateringar kan komma ännu senare.

Så från produktionsstart kan man räkna med uppdateringar i någon form ca 8 år framöver.

Av Nissling

@totte1015: Jag har väldigt begränsad erfarenhet av uppspelning av HDR på datorn men det låter som att bildinnehållet tolkas som SDR. I VLC kan du åtminstone säkerställa att metataggar är rätt genom att trycka Ctrl+J. Om det står att transfer function är ST2048 (PQ) så vet du att mediaspelaren åtminstone tolkar filen som HDR och då är det förmodligen någon inställningsfråga. Om det står något annat, till exempel ITU-R BT.709, så kommer bildinnehållet att tolkas fel och därefter se fel ut.

Av Nissling

@SCORPIUS: Vad jag vet (utifrån min lilla research) finns den inte utgiven på UHD-BD och således kan jag tyvärr inte analysera den.

@sweisdapro: Jag har inte LOTR i samlingen men de har analyserats på Blu-Ray.com i länkarna nedan.
Film 1.
Film 2.
Film 3.

Motorsågsmassakern (Dark Sky Films)

HDR10 samt Dolby Vision MEL
Mastering display luminance: 1000 nits white level / 0.0001 nits black level
MaxCLL: 1000 nits
MaxFALL: 400 nits

Jag vet inte om man kan säga att den här filmen har särskilt hög status men då den har getts ut gång på gång till förbannelse med mycket varierande kvalitet vill man ju gärna sätta ner foten någon gång. Vi såg det med Zombi 2, men här är det lite svårare.

Motorsågsmassakern spelades in på 16mm Ektachrome vilket är en reversal färgfilm. Den är med andra ord inte skjuten på negativ vilket är standard för nästan alla analogt skapade biofilmer. Eftersom exponering av reversalfilm leder till att silvrets densiteten minskar, så leder det till att högdagrar lätt blir överexponerade och tappar detaljer. Negativ fungerar på det omvända viset då densiteten tvärtom ökar och som följd går det vanligtvis att överexponera Eastmancolor med cirka 5-6 steg innan detaljer i högdagrar börjar försvinna.

Det faktumet verkar delvis förklara ljuset i filmen, eftersom toppar tenderar att bli väldigt ljusstarka och sakna vedertagna toner i högdagrar. Särskilt tydligt är det i exempel #6 då himlen är mycket ljus och är bitvis helt vit. Samtidigt är det välkänt att restaureringen har ett par år på nacken och då HDR har implementerats långt senare så är risken att det finns en kaka-på-kaka effekt här beroende på vilka ändringar som har gjorts tidigare i arbetsflödet. Bilden i sig är annars väldigt finkornig och relativt ren, även om det fortfarande finns damm och repor kvar vilket jag ändå känner hör hemma. Det är inte särskilt distraherande i vart fall men HDR ser lite väl forcerat ut.

Vad som gäller färgerna så ska filmen enligt metadatan vara mastrad BT.2020 som färgrymd istället för DCI-P3 och det märks tydligt. Både rött och cyan tenderar att hamna utanför P3. Filmens grade är ändå väldigt adekvat och välgjord med små färgskiftningar mellan scenerna.

Jag kan verkligen se hur mycket tid och energi som har krävts här och det är verkligen ett gediget arbete som har gjorts. Trots det har jag väldigt svårt att rättfärdiga en så pass ljusstark bild som det ofta är med tydlig klippning. Bokstavligt talat så är filmen ändå så pass begränsad i sin dynamik att det känns direkt konstigt att se den så här ljus. Hade som många andra hoppats på ett slags end-all-be-all, men man får väl vänta ett tag till...

De tonmappade exemplen som förekommer är i 3840x2160 pixlars upplösning och är till för att ge en ungefärlig uppskattning av hur ljus, färg och skärpa ser ut på filmen.

Heatmaps

Färganalys

Tonmappad (BT.2100 till BT.709)

Av Nissling
Skrivet av DasIch:

Det blev lite otydligt då jag tänker på kalibrering och profilering. Att kalibrera en vanlig konsumentskärm till någon standard lär knappast vara möjligt med endast RGB-reglage. Vad man kan komma åt med reglagen är vitbalansen. Det bästa där är att behöva justera så lite som möjligt för att behålla maximal färgrymd, om skärmen duger till mer än rec.709/sRGB.
Är vitbalansen åt skogen kan man bli tvungen att kapa en hel del av färgrymden. Den där skärmen som på papperet klarar 99% P3 är nu nere på 94%, och ogudlig för att jobba med den färgrymden.

Jag kämpar med att få ihop detta och lyckas inte riktigt. När du ändrar RGB gain så skall det påverka luminansen i varje primör på ett nominellt vis. Det är väldigt tydligt om du har kalibrerat en CRT någon gång. I den digitala domänen kommer det att leda till att man flyttar bitar till viss mån då man normalt är bunden till de interna färgmatriserna och gammakurvorna som har applicerats i fabrik.

Att färgrymden skulle minska på det sättet du beskriver låter faktiskt konstigt och jag har själv aldrig märkt något sådant. Men jag kan se om jag får tid över nästa månad för lite djupdykning i de kalibreringsrapporter jag har från de sista månaderna. Sedan finns det det fler (och bättre) sätt att bedöma färgåtergivningen än att bara gå på ett procenttal förstås.

Skrivet av DasIch:

När du pratar om moderna skärmar misstänker jag att du inte menar konsumentskärmar till PC. Jag skulle då inte kunna gå från D93 till D65 på min skärm utan påtagliga problem. Det skulle innebära att dra ner rejält på blått och då lär den inte ens klara rec. 709 blått.

Sen kan vi ju såklart diskutera hur primitivt det är att hålla på med 8-bitar (om ens det).

Kalibrering handlar till stor del om att undersöka och hitta lösningar. På en modern skärm finns det praktiskt taget alltid förinställningar som ligger tillräckligt nära D65 så att man ska kunna göra mindre justeringar för att hamna inom målvärdet. Med andra ord kommer ovan nämnda scenario sannolikt inte bli ett problem, men på en gammal skärm likt Eizon jag pratade om har man inte alls samma val.

Skrivet av DasIch:

Har en Asus XG279Q. Den ska till tippen när jag har lite mer pengar över... stod mellan ett RTX 4080 och en LG OLED 42" C3. Blev ett RTX 4080, för tillfället.
Jag vill ha en skärm med bra svärta, bra tonkurva, hårdvarukalibrering med adekvat upplösning, bra responstid, minst 120Hz - helst mer - och hög upplösning. Något i stil med 38" UW vore förmodligen optimalt. Bra HDR-läge vore också önskvärt, samt full P3 färgrymd.

För att illustrera min poäng: Jag tror LG's TV kommer hyfsat nära. Tror inte det finns någon datorskärm som gör det, trots att motsvarande - fast sämre - skärmar är dyrare.

Jag skulle personligen aldrig låta en LG OLED-TV ersätta en Eizo för någon typ av kreativt arbete. De är närmast överdesignade och har för mycket egenheter för att jag ska kunna sitta och bli klok på den. För spel och lite enklare datorbruk däremot är de toppen.

Konceptet du kommer med låter helt klart som en bra produkt och något jag själv gärna hade köpt. Däremot tror jag att det är svårt att definiera målgruppen och det gör i sin tur att många tillverkare skulle tveka.

För mig handlar val av skärm om kompromisser. Den perfekta skärmen finns inte och går man in med tankesättet att man sannolikt kommer behöva två skärmar - en för spel och en för produktion - blir livet väldigt mycket enklare. Det låter väldigt besvärligt att behöva döma en hel marknad som skit på det sättet du gör.

Skrivet av Dinoman:

Hmm, jag kanske gjorde en tankevurpa där och antog att ju mer finställda verktyg du har desto större chans för ett bättre resultat. För ungefär tre hundra år sedan när jag jobbade med prepress, alltså förberedelse för tryck, så arbetade vi vid profilering av tryckpressar både med primärfärger fast i det fallet då Cyan, Magenta, Gul och Key samt som då dess sekundärer vilket är röd, grön och blå. Som sagt, jag är inte alls så insatt i denna världen som du är så jag kommer inte ifrågasätta det faktumet. Att justera primärfärger bör vara standard dock..

Ifall du menar att ändra vitbalansen med att ändra primörerna så absolut, det skall finnas på en skärm. Men de enda gångerna som sekundärer är tillgängliga, vad jag har sett, har varit i färghanteringssystem där man kan ändra luminans, färgton och mättnad för varje primör och ibland även sekundärerna. Det reagerade jag lite på. De är oftast bara avsedda för mycket små finjusteringar då de snabbt orsakar fel. Går utmärkt att leka med dessa reglage på en TV och kolla på färgskalor för att se hur omfattande problem som lätt uppstår, inte minst vid färgövergångar.

I press är det förstås en helt annan sak. Precis som du säger är cyan, magenta, gul och svart dina primörer och det är dessa du behöver ha kontroll över för att slutresultatet blir rätt. Men på en skärm, där bilden normalt sett ritas upp av röda, gröna och blå pixlar så är det de tre parametrarna som behöver ändras. Inte sekundärerna.

På intet sätt är något av det jag skriver menat som argumentation. Jag vill bara dela med mig av mina kunskaper och erfarenheter så att andra slipper göra samma misstag som jag gjorde en gång i tiden.

Av Nissling
Skrivet av DasIch:

Kalibrering tenderar att reducera färgrymden.

Det du gör vid kalibrering är att du jämför det ljuset som bildvisaren alstrar mot en given standard och justerar för att minska avvikelser så till den grad det är möjligt. Att säga "kalibrering tenderar att reducera färgrymden" är ju minst sagt något som får åtminstone mig att klia mig i huvudet riktigt rejält.

I kontexten (då du argumenterar mot Dinoman) låter det som att du tar upp det som en direkt nackdel, men jag kanske feltolkar dig? Resonemanget blir ju motsägelsefullt nämligen då du i samma veva klagar på bristen över kontroll på färgrymden.

Ur en ingenjörsmässig aspekt så har du visserligen rätt, om vi ska prata realistiska förhållanden. Du kan kalibrera mot BT.709 exempelvis men då alla paneler idag är tekniskt sett kapabla till ett större färgomfång så kommer färgrymden någonstans att bli, tja, mindre. En skräddare kan använda samma material för att sy kläder i olika storlekar.

Sedan så baseras all kalibrering på konsumentnivå att man i princip flyttar bitar. Man får utgå ifrån det läget som är minst fel och korrigera därifrån. Om man till exempel väljer någon kall vitbalans och börjar dra i RGB för att gå från D93 till D65 kan det bli mycket färgskiftningar i gråskalerampen, just eftersom bitarna inte räcker till. Ur den aspekten så skulle man väl kunna säga att "färgrymden reduceras", även när man drar i vitbalansen, men på en modern skärm så är det sällan något överdrivet stort problem. Pillade i somras med en Eizo Flexscan från 2007 och ställt mot en modern skärm är skillnaden som natt och dag när det gäller bitar man har på marginalen.

Är väl inte så överdrivet pigg på att bemöta resten av dina påståenden klockan ett under natten mot en onsdag men jag är faktiskt intresserad av att veta vad för skärm du själv sitter med samt vad för hypotetisk skärm du är ute efter? Eftersom du säger att allt är skit så antar jag att det du vill ha inte finns, så använd din fantasi.

Skrivet av Dinoman:
  • Jag håller också med om att primärfärger men även sekundärfärger bör gå att justera och ja det är en blandad kompott men jag anser att det blir bättre och bättre.

Här måste jag faktiskt motsäga önskemålet.

Såvida primörerna och vitbalansen ligger rätt, så skall också sekundärerna ligga rätt. Med andra ord ska du inte röra sekundära färger vid kalibrering.

Även om det så finns CMS så är risken ofta stor att den krockar för mycket med färgmatriserna även när man ändrar primörerna och orsakar banding. Kan ofta avslöjas vid mätning om luminansen för respektive färg ligger rätt vid D65 men är helt off vid primörerna (t.ex. att rött är 21 nits vid 100% vitt respektive 25 nits vid 100% sat/100% lum).

Ofta skapar man långt mer märkbara fel än man löser och en modern skärm ska inte heller ha så pass grava fel att CMS ens skall vara nödvändigt. Möjligtvis att golfbanan på CIE1931 blir lite snyggare men någon mer nytta än så är det i princip inte.

EDIT: Förresten, superbra och trevlig videorecension! Mycket uppskattad. 👍

Av Nissling

Kimi no na wa (Toho)

HDR10
Mastering display luminance: 1000 nits white level/0.005 nits black level
MaxCLL: 777 nits
MaxFALL: 370 nits

Shinkai Makotos succéfilm Kimi no na wa släpptes på UHD-BD i Japan under sommaren 2017, vilket gjorde det till en av de första animelångfilmerna att presenteras i HDR. Den har sedan dess getts ut i bland annat Storbritannien, Tyskland, Australien med flera men detta inlägg avser endast den japanska originalutgåvan av filmen. Då det är förekommande att anime (samt japansk film i allmänhet) ändras i ljussättning när de når väst kan jag inte garantera att min analys stämmer överens med övriga utgåvor av filmen.

Jag har sett denna film tre gånger sammanlagt. Första gången på bio 2017, den brittiska Blu-Rayen på en Sony BVM 2020 och nu senast igår kväll på min Panasonic OLED. Min uppfattning av filmens visuella innehåll är tämligen samstämmigt och det styrktes ytterligare när jag kikade närmre på vågform samt diagrammen ikväll. Filmen har en väldigt hård klippning av högdagrar, nästan helt utan roll-off och tycks inte alls vara skapad med PQ-tonkurva i åtanke från början överhuvudtaget. Tvärtom verkar tonkurvan intyga att det handlar om en SDR till HDR-konvertering och då det dessutom är en fullkomligt digitalt animerad film är det heller inte särskilt märkligt att det dynamiska omfånget är detsamma.

Den genomsnittliga ljusnivån är hög samtidigt som toppar sällan passerar 2-300 nits, och även då är effekten ganska subtil i de flesta scener. Undantag finns i de mer typiska objekten såsom ljuskällor, reflektioner och (temat i filmen) kometer. Nedslaget är den enda sekvens jag lyckas hitta som passerar 500 nits men jag skulle behöva göra en plot för filmen som visar ljusnivåerna bild för bild och hitta vad jag missat.

Att HDR är en efterkonstruktion visar sig ännu tydligare när färgerna analyseras, ty färgvolymen nästan till punkt och pricka följer BT.709:s legala omfång. Undantagen är få och den gemensamma nämnaren är att färgerna hamnar precis utanför blå respektive röd primärfärg för BT.709 och det tyder snarare på en matematisk konsekvens i samband med konverteringen än ett aktivt, kreativt val av coloristen. Bilden med tårtan är antagligen tydligast, men vissa nattscener påvisar också effekten.

I jämförelse mot Suzume no Tojimari är det tydligt att betydligt mer hänsyn tas till HDR i ett tidigare skede idag än då, vilket absolut inte är något konstigt med tanke på utgåvans ålder. Det är nästan förvånande att bilden ändå är så reserverad som den är med tanke på hur pass ljusstarka många andra tidiga filmer var på UHD (*host* Chappie *host*).

Jag tror ändå att detta är så bra som filmen kommer att se ut och trots att jag har verkat lite hård så är det en markant förbättring mot de Blu-Rayutgåvor jag känner till. Den brittiska utgåvan hade mycket omfattande komprimeringsartefakter och fick ersättas, för att därefter ha vissa defekta bildrutor genom filmen. Den svenska utgåvan saknar märkligt nog bindestreck i de svenska undertexterna och är nästan helt omöjlig att hänga med i vid replikskiften. Den japanska UHD:n är mycket stabil bildmässigt och behaglig att titta på, med välskrivna undertexter (som har ovanligt snyggt typsnitt) och mycket fin förpackning. Man ska väl mest vara beredd på att HDR är implementerat på ett ganska försiktigt om ändå trevligt vis.

De tonmappade exemplen som förekommer är i 3840x2160 pixlars upplösning och är till för att ge en ungefärlig uppskattning av hur ljus, färg och skärpa ser ut på filmen.

Heatmaps

Färganalys

Tonmappad (BT.2100 till BT.709)

Av Nissling

Man undrar ju ibland när marknaden blir mätt på transporttjänster. Såsom jag ser på saken behöver vi leveranser som fungerar; Inte fler aktörer.

Men visst, då lastbilarna ändå går kan det ju vara ett vinnande koncept. Bara det inte blir för hög belastning på buden.

Av Nissling

Jag gillar att en sida som livnär sig på reklam publicerar en artikel om hur man kringgår reklam på en annan sida.

Av Nissling

Produkten i länken säljs av en tredjepartssäljare men skickas av Amazon.

När du ska betala får du en totalsumma inklusive porto, importmoms etc så du kommer inte att få några dyra överraskningar när du tar emot paketet.

Av Nissling

Eftersom du har garanti kvar (förutsett att du inte pillat i servicemenyn) skulle jag definitivt ha kontaktat LG.

EDIT: Kollade garantitiden nu och den ser ut att inte gälla. Glöm det jag skrev.

Av Nissling

Wild Things (Arrow Video)

HDR10/Dolby Vision MEL
Mastering display luminance: 2000 nits white level/0.0001 nits black level
MaxCLL: 1995 nits
MaxFALL: 458 nits

Wild Things spelades in på 35mm med kamerauppsättningar från Panavision, uteslutande i anamorfisk Cinemascope. Fastän filmen är släppt av Arrow så är restaureringen gjord av Sony Pictures. Med handen på hjärtat får jag medge att jag aldrig har sett denna film tidigare.

Trots Sonys förflutna så är den genomsnittliga ljusnivån i filmen hyfsat respektabel utan att någonsin framstå som överdrivet ljus. Med det sagt så finns det tydliga toppar i filmen. Ett exempel är #12 då den vita kostymen tydligt sticker iväg rejält i mån av ljus samtidigt som resten av bilden inte gör det. Exponeringen ser också ut att ha varit konstant bra då filmens kornbild aldrig blir alltför påtaglig ens i de ljusaste respektive mörkaste scenerna (underexponerad negativ är blir aldrig bra i mörka scener).

Inte helt olikt Thelma & Louise så håller sig färgerna oftast inom BT.709 men påvisare ändå en bred färgskala. Enstaka sekvenser kan på mycket markanta vis hamna en bra bit in i P3, men oftast är effekten ganska subtil. Tydligast är det i nattscenerna som tenderar att ha särskilt mättade färger mot cyan och blått. En utmärkt grade.

De tonmappade exemplen som förekommer är i 3840x2160 pixlars upplösning och är till för att ge en ungefärlig uppskattning av hur ljus, färg och skärpa ser ut på filmen.

Heatmaps

Färganalys

Tonmappad (BT.2100 till BT.709)

Av Nissling

Thelma & Louise (The Criterion Collection)

HDR10, Dolby Vision FEL
Mastering display luminance: 1000 nits white level/0.0001 nits black level
MaxCLL: 841 nits
MaxFALL: 311 nits

Thelma & Louise spelades in på 35mm Eastmancolor med flertalet kamerauppsättningar från Panavision och Arri. Filmen är uteslutande inspelad i anamorfisk Cinemascope. En uppenbar detalj är att filmsort och framkallningsprocess skiljer sig markant mellan många scener, vilket inte är särskilt konstigt då den är inspelad under väldigt olika omständigheter som krävt olika kompromisser. För denna restaurering skannades originalnegativet på en Lasergraphics Director.

I korta drag kan man sammanfatta bilden som ganska lugn. Det finns helt klart toppar som drar iväg men de är få och aldrig särskilt dominerande, samtidigt som snittljuset är ytterst reserverat. Också märkbart är att färgerna tenderar att hålla sig inom BT.709 på ett utbrett sätt, vilket gör att bilden aldrig ser särskilt ansträngd eller begränsad ut. Det råder verkligen ingen brist på färgnyanser.

Jag skulle kunna beskriva bilden som rik. Inte på så vis att den är kontrastrik eller färgstark utan snarare känns det mer som att man kikar på en riktigt fin biofilm än något modernt, digitalt och överdrivet spektakel.

De tonmappade exemplen som förekommer är i 3840x2160 pixlars upplösning och är till för att ge en ungefärlig uppskattning av hur ljus, färg och skärpa ser ut på filmen.

Heatmaps

Färganalys

Tonmappad (BT.2100 till BT.709)

Av Nissling

Ebola Syndrome (Vinegar Syndrome)

HDR10
Mastering Display Luminance: 1000 nits white level/0.0001 nits black level
Ingen metadata för MaxCLL eller MaxFALL

Vad jag känner till är detta den enda klassiska Category III-filmen som släppts på UHD-BD i dagsläget. För er som inte känner till Cat-III så är det den högsta åldersgränsen som kan ges till biofilm i Hong Kong (18 år). Åldergränsen i sig har länge varit hyfsat vanlig för västerländsk film, men det var länge få inhemska Hong Kong-produktioner som klassificerades. Bortsett från erotik var det oftast filmer med mycket grafiskt, vulgärt innehåll som i väst antingen blev totalförbjudet eller sönderklippt av censuren.

Ebola Syndrome spelades in på 35mm med Arriflex-kameror och råfilm från Fuji. Någon hastighet eller annan info lyckas jag inte hitta, men originalnegativet ska ha skannats på en Arriscan vilket har varit det huvudsakliga källmaterialet för restaureringen.

Det första som slår en är ljusstyrkan, vilken är väldigt hög både sett till genomsnittsnivåerna men också de omfattande topparna. Ljuskällor som hamnar i bild sticker ofta iväg med många hundra nits och drar upp APL rejält. Högdagrarna rullar också av väldigt snabbt men det finns ändå lite nyanser kvar även i de ljusaste områdena så inget av det dynamiska omfånget ser ut att klippas heller.

Det andra, minst lika anmärkningsvärda, är färgerna. Det sticker ut åt alla håll och ofta en bra bit in i DCI-P3. I färganalyserna blir även filmens omfattande mängd blod väldigt påtagligt, ty det oftast alltid hamnar vid P3:s röda primör. Oavsett vad är det en ganska typisk Fuji-look från 90-talet, något som även går att se i en del andra Hong Kong-filmer från samma epok. City Hunter med Jackie Chan är ett mycket tydligt exempel på det.

Jag gillar verkligen hur estetiken kommer fram med hjälp av färgerna och ljussättningen, men på grund av den höga ljusstyrkan i många scener känns det som att de gick lite, lite för långt med den här. Filmen i sig är oavsett vad närmast omöjlig att sluta titta på när man väl börjat. Den blir verkligen bara galnare och galnare för varje scen som går.

Föga förvånande så fick många intressanta scener utelämnas på grund av sin explicita natur.

De tonmappade exemplen som förekommer är i 3840x2160 pixlars upplösning och är till för att ge en ungefärlig uppskattning av hur ljus, färg och skärpa ser ut på filmen.

Heatmaps

Färganalys

Tonmappad (BT.2100 till BT.709)

Av Nissling

Ung rebell (Warner Bros.)

HDR10
Mastering Display Luminance: 1000 nits white/0.0001 nits black
MaxCLL: 2105 nits
MaxFALL: 147 nits

Det här är en film som visar sin ålder på flera sätt. Dels för den är helt inspelad med tidiga Cinemascope-objektiv (innan Panavision grundades) vilket orsakar en genomgående soft bild med tydlig akromatisk avvikelse men också då det är ett exempel på tidig negativ färgfilm med endast en filmremsa (till skillnad från three-strip Technicolor). Till en början spelades Ung rebell in på svartvit råfilm men Ray övergick till färg då James Deans popularitet ökade drastiskt och flera scener fick göras om på nytt. I slutändan spelades filmen in på Eastmancolor och framkallades som Warner Color.

För att vara en katalogtitel från Warner så har utomhusscenerna ett högt snittljus. Bildexempel #5 är tydligt då den ljusa fasaden ger en APL på drygt 60 nits. Trots det har många scener ändå reserverade, ljusstarka toppar som lätt sticker iväg. Det är inte särskilt svårt att föreställa sig heller då en stor del av filmen utspelas under nattetid, något som ofta hjälper att dämpa den annars lite åldrade bildkaraktären.

Grade är utförd på ett konsekvent vis och med hänsyn till det, i dagsläget, åldrade källmaterialet är detta förmodligen en film man som colorist aldrig blir helt nöjd med. Ett problem med tidig Eastmancolor (1950-tal) är att negativen oftast framkallades med en fix som inte var tillräckligt hård och därefter lämnade kvar en viss del av silvret i filmen. Efter tillräckligt lång tid orsakar silvret att färgerna driftar och kan även på ett originalnegativ orsaka viss blekning. I praktiken orsakar det ofta ett lite gulaktigt flimmer. Reversalfilm såsom Kodakchrome har ofta klarat sig bättre då dessa framkallades med hård fix från början för att ge en så ljus bild som möjligt vid visning med projektor.

Oavsett vad så ser Ung rebell generellt sett bra ut färgmässigt. I vissa scener drar hudtoner mot magenta till viss del men tycks vara gjort med hänsyn till begränsningarna, men annars är det tämligen jämnt. Färger är mestadels inom BT.709 men sträcker sig emellanåt ut mot DCI-P3. Särskilt tydligt är Deans röda jacka vilken ofta snuddar precis på P3:s primör. Nice touch!

Presentationen är sammanfattningsvis jämnare än Jätten, men utan riktigt samma slagkraft hos de bästa bitarna. Trots att tidens tand har satt sina spår är förbättringen mot tidigare restaureringar mycket slående och det är svårt att föreställa sig några större förbättringar. Jag kan äntligen sitta nöjd.

De tonmappade exemplen som förekommer är i 3840x2160 pixlars upplösning och är till för att ge en ungefärlig uppskattning av hur ljus, färg och skärpa ser ut på filmen.

Heatmaps

Färganalys

Tonmappad (BT.2100 till BT.709)

Av Nissling

Efter ett mindre uppehåll kan jag informera om att det kommer rulla på ordentligt framöver.

Suzume no Tojimari (Toho)

HDR10
Mastering Display luminance:1000 nits white/0.0001 nits black
MaxCLL: 996 nits
MaxFALL: 817 nits

I dagsläget finns Suzume no Tojimari endast utgiven på UHD-BD (samt vanlig Blu-Ray) i Japan vilket ledde till att jag fick importera den därifrån. Det finns heller inga utannonseringar om utgåvor i väst och huruvida dem (om den ens släpps på UHD i Europa och USA) är detsamma som den japanska får framtiden utvisa. Jag har också läst rykten om att filmen skall vara mastrad vid en annan vitpunkt än D65 men utgår man från metadatan som ligger på skivan är koordinaterna just D65 (x=0.3127 y=0.3290) och det tycks även stämma väl överens med mina analyser.

Likt nästan all animerad film idag finns det tydliga begränsningar i mån av klippning och det är heller inte särskilt konsekvent. Vissa scener kan påvisa en betydligt hårdare roll-off i högdagrar trots lägre toppar än andra scener. Allt tänker jag hänger ihop med hur animeringen är designad i grunden, vilka arbetsflöden som finns, mjukvarornas begränsningar och inte minst var någonstans i skedet som HDR faktiskt implementeras. Shinkai Makotos filmer ser ut att ha haft ganska snarlik animation och arbetsflöde sedan åtminstone Byōsoku 5 centimetre (och eventuellt även Kumo no mukō, yakusoku no basho) om än med olika nivåer av komplexitet.

Oavsett vilket så är det tämligen uppenbart att snittljuset tenderar att ligga högt i utomhusscener, men det finns ändå utrymme för peaks som sticker iväg. Samtidigt är det svårt att inte märka den typiskt höga svartnivån (svart är oftast grått i japanska filmer) som tenderar att mätta ögonen. Bra eller dåligt? Allt verkar ligga i linje med regissörens intentioner åtminstone.

Färgerna är generellt sett inom BT.709, vilket går hand i hand med den höga ljusnivån, men sträcker sig emellanåt till DCI-P3s territorium vilket märks i synnerhet vid blått och rött. Effekten är sporadisk och reserverad vilket också gynnar filmens estetik då den aldrig upplevs som överdrivet färgstark.

De tonmappade exemplen som förekommer är i 3840x2160 pixlars upplösning och är till för att ge en ungefärlig uppskattning av hur ljus, färg och skärpa ser ut på filmen.

Heatmaps

Färganalys

Tonmappad (BT.2100 till BT.709)

Framåt slutet av månaden kommer jag kunna kolla närmre på Kimi no na wa men har lite mer anime jag kan beta av under tiden. Andra titlar som kommer postas inom kort inkluderar Ung Rebell, Motorsågsmassakern, 8 Mile, Thelma & Louise, Dawn of The Dead (både originalet och nyinspelningen) och När lammen tystnar. Har ni några förfrågningar så tar jag gärna emot och kollar vilka möjligheter som finns.

Av Nissling
Skrivet av Pauls711:

Om du aldrig lyssnar på radio och inte ser några nyheter eller något som ingår i SVT och TV4 så låter det inte trovärdigt och betalar du 1300 om året?
Mvh Paul

Public Service-avgiften går endast till Public Service (SVT, SR och UR). TV4 finansieras med reklam och prenumeration.

Av Nissling

Om man skall vara anekdotisk känns det inte rättvist att cherrypicka ens värsta erfarenheter av PostNord. Tvärtom har jag tagit emot tusentals sändningar från dem och på sin absoluta höjd har någon handfull strulat och krävt kontakt med kundtjänst. Även då kan det vara ganska milda fel såsom att det hamnat hos fel utlämningsställe och behöver transporteras på nytt för att hamna rätt.

Jag har ett riktigt skräckexempel som jag skrivit om tidigare på forumet, men jag har generellt sett ett mycket större förtroende för dem än exempelvis FedEx, UPS* eller TNT. För det mesta känns PostNord jämförelsevis väl integrerat med svensk infrastruktur och är väldigt smidiga för sändningar inrikes. Bring och Schenker har också fungerat bra för mig de sista tio åren.

Bäst har nog ändå DHL varit i min bok och i synnerhet vad som gäller internationella sändningar. Samma kollinummer överallt som inte ändras när det kommer till ett annat land, snabba leveranser och som mottagare får man tydliga alternativ från början om hur man vill att leveransen ska ske.

*UPS är helt fenomenala de gånger man kan begära leverans till utlämningsställe, men för hemleverans... Nej.

Av Nissling
Skrivet av mrSvamp:

Bara för klargörande.
Du vet att äpplen och päron betyder samma sak som äpplen och bananer eller rent av äpplen och hitler.
Dvs två helt olika saker.

Vad jag har förstått det så innebär talesättet att man jämför saker inom samma kategori men som saknar övriga likheter och således saknar relevans. Två olika frukter har sällan särskilt mycket gemensamt bortsett från att båda är frukter.

Frukt ställt mot diktator fungerar nog inte lika bra.