Inlägg

@Herr Ponny: din hjärna gör rätt. Våra ögon fungerar även de enligt fysikens lagar och fokuserar du på ett föremål nära dig kommer det som är längre bort att komma ur fokus. Precis som med en kamera. Skillnaden är att du är medveten om detta medan den stora majoriteten inte alls är medveten om detta. Hjärnan sorterar helt enkelt bort det oskarpa. Man upplever istället hela världen som skarp hela tiden för att det är så hjärnan sätter ihop bilden åt en.

Vilket kanske är en förklaring till varför skärpedjup är så effektivt i foto. Det är surrealistiskt men ändå inte. Skärpedjupet finns alltid där i verkligheten även om hjärnan sorterar bort det. Men när man ställs inför samma djup projicerat som ett foto på en plan yta kan man inte förneka dess effekt.

Jag har träffat personer som är precis tvärtom mot dig och inte alls förstår detta med Depth Of Field och är totalt omedvetna om att det finns något som heter skärpedjup. För dem är världen skarp hela tiden i alla riktningar och kan inte föreställa sig något annat. Sådana människor brukar fråga om vad som är fel med TV:n när de tittar på film där bakgrunden bakom skådespelaren är ur fokus. De greppar inte varför utan tror att något är fel, kanske börjar dra i reglage som ska göra bilden "skarpare". För de väntar sig ett skärpedjup som går hela vägen till evigheten.

När vi gick över till 1080p och 4K som standard var det många som reagerade. DVD och VHS är så pass lågupplöst att det inte riktigt ger hela vägen med att fånga det som är ur fokus. Särskilt om man drar "skärpa" till max på sin 32-tums TV som står fem meter bort. Sedan undrar de varför nya TV:n är oskarp trots 4K. Finns ett par trådar om just den frågeställningen.

Det är typiskt för en dålig kabel och black outs kommer av att skärmen synkar om bilden. G9 är som två 2560x1440-skärmar och kör man 144 Hz går man hela vägen till taket för HBR3-bandbredden där runt ≈30 Gbps. Det gör att kabeln måste hålla hög kvalitet. 240 Hz kräver då DSC vilket kräver mindre bandbredd men tidiga DSC-produkter är mer benägna till inkompatibilitet på kretsnivå mellan GPU och skärm.

Detta är hyfsat enkelt att felsöka. Sänker man frekvensen till 60 Hz (skärmen kräver då ≈15 Gbps) och det visar sig vara stabilt är det ett tecken på att kabeln behöver bytas mot något som förslagsvis är VESA-certifierat. Är kabeln certifierad är det antagligen något på kretsnivå och då kan modernare GPU eventuellt hjälpa. Men inte om det är kretsarna i skärmen som saknar förmågan att leva upp till sin spec.

Skillnaden dagtid mellan soligt och mulet väder kan vara faktor 100x, från 100 000 lux ned till 1 000 lux. Man tänker inte på det som så stor skillnad eftersom pupillen gör sitt. Men det påverkar direkt hur man uppfattar bilden.

Svårast är växlande molnighet då det kan varierar på sekunder mellan dessa extrema ljusskillnader. Så har man behovet att arbeta med ljuset och färger på skärm behöver man skärma av dagsljuset. Man får förbereda sig på ett liv bakom gardiner.

Du har gett dig själv svaret. Hur väl fungerar en mobiltelefon från 2015 idag med dagens appar? Tänk då att den hårdvara som sitter i TV:n, särskilt den generation TV-modellerna från 10-talet, sannolikt redan var långsam/åldersstigen jämfört med sina samtida mobiltelefoner.

Du verkar ändå rätt mild drabbat med sporadiska fel. Finns exempel på 2015-ish-modeller där man inte ens kan starta appar längre.

Skönt att det inte var mer än glapp i strömkabeln.

Detta är vad, din tredje IPS-skärm som du frågar om detta?

Det är orimligt att alla har samma fel. Mer rimligt att om du störs av ojämnheterna vid just mörka spel och mörka filmer är att du kör skärmen för ljusstarkt eftersom svart, eller "svart" på en LCD är relativ ljusstyrkan. Du måste anpassa ljusstyrkan efter situationen och rummet.

LCD:er, särskilt IPS (och TN) har för lågt kontrastförhållande (runt 1000:1) för att kunna lysa ljusstarkt och ge en uniform svärta på samma gång. Man måste välja någondera eller nöja sig med en balans.

Har du högre krav än så måste du välja något av följande:

• OLED som ger totalt svart, men då riskerar retentionproblematik om man samtidigt vill ha väldigt hög ljusstyrka. Skärmarna kostar mycket mer och utbudet är glest.

• IPS med FALD som dämpar ljuset i zoner som ska vara mörkare. Dessa kostar också påfallande mer för en väl fungerande FALD. Utbudet är också glest ifall man går efter skärmar med bekräftat bra FALD.

• VA-paneler kostar ungefär samma och erbjuder högre kontrastförhållande rakt framifrån (2000:1 till 5000:1) så att svart blir mörkare relativt ljusstyrkan. VA-paneler har istället andra nackdelar som större förändringar i vinklar, variationer i subpixelstrukturer samt oftare mycket tydligare eftersläp. Riskerar att man byter en nackdel mot flera andra nackdelar. Fast alla är så olika med vad man avskyr/stör sig på mest. Finns tidigare trådar där man är missnöjd med IPS och är helnöjd med en VA-skärm för allt man tänker på är kontrastförhållandet och man störs inte/ser inte de andra problemen med VA-panelen.

Du har en approach till detta som är helt bakvänd och samtidigt andas av ängslan.

Frågan är inte om vi andra ser någon backlight bleed på dina bilder. Frågan är om du ser någon backlight bleed när du faktiskt använder skärmen. Om du inte ser något vid normal användning har du antagligen också en alldeles normal skärm.

Definiera betydelsen av "allra bäst".

En OLED återger bildrutan i princip som bildrutan är skapad. LCD och temporal pulsteknik adderar övergångsfaser till bilden som inte existerar i källmaterialet. Interpolering gör samma sak, adderar någon som inte fanns där från början. Då blir den retoriska motfrågan, vilket av detta är då "allra bäst"?

OLED med BFI kan allra tydligast efterlikna hur filmrutor fungerar i traditionell biograf där en slutare öppnar/stänger för två eller tre repetitioner med motsvarande 48 och 72 Hz. Detta har i 100 år format det moderna bildspråket och vad man avser som hela grundidén med 24 bilder i sekunden på biograf. Ur den definitionen är perfekta OLED-bildrutor med flimmer det som ser som allra bäst ut med 24fps råmaterial eftersom man då emulerar det som en gång formade filmkonsten.

Eller har våra sätt att konsumera rörlig bild förändrats? Är 100 år gammal analog biografteknik idag en lämplig representant för dagens bild, likt exempelvis spelande och andra varianter likt tik-tok-typen av video?

Svaret för mig är att det finns inget "allra bäst". Det finns mängder av individuella utgångspunkter som främst baseras på vilken teknik och vilken användning man präglats av innan, som individen sedan jämför med och sorterar som bättre eller sämre.

Då tar vi det igen. De korta versionerna

OLED har inget eftersläp. Rent mätmässigt finns förstås en stig/fall-tid men det är bortom vår varseblivning. OLED är i grunden dioder som tänder och släcker. En vanlig reaktion (för filmtittande) är därför att man tycker bilden är för hackig därför att man har lärt sig/är så van med sin tidigare skärm/TV med LCD-teknik där det finns ett eftersläp som mjukar upp övergångar mellan bildrutor.

Att det idag kan upplevas eftersläp på en OLED vid datorn och spel beror på låg frekvens. Den temporala upplösningen vid 60 Hz är för låg och ögat/hjärnan hinner skapa sig en uppfattning att det som rör sig befinner sig på flera platser samtidigt. Man får ett slags dubbelbildsfenomen. Detta brukar kallas för "sample and hold" vilket jag ser som missvisande eftersom "sample and hold" syftar på beteendet hos elektroniken, inte uppfattningsförmågan.

Filmar man av en OLED med höghastighetskamera ser man att eftersläpen man upplever är icke-existerande. Problemet är inte tekniken utan problemet är hur ögat uppfattar rörelser vid låg temporal upplösning vilket 60 Hz och även 120 Hz är. Från mitt test av Asus PG42UQ

https://cdn.sweclockers.com/artikel/bild/109771?l=eyJyZXNvdXJjZS...

Om man vill ha så lite eftersläp som möjligt i spel och hjälpa ögat uppleva mer skärpa? Kör en OLED i så hög frekvens som möjligt med nedsläckningslösningar likt BFI (ger flimmer) för då kombinerar man eftersläpsfri teknik med lösningar som minskar ögats förmåga att uppleva eftersläp. Finns nog ingen annan teknik tillgänglig för konsumenter som idag ger så objektivt lite eftersläp som OLED gör. Subjektivt däremot kan man ha ett spektrum av åsikter.

LED-baserade skärmar, alltså de som skapar bilden emissivt direkt från lysdioder, till exempel micro-LED och dussintals andra konkurrerande tekniker, samt troligtvis nyhetens QDEL har samma grundförutsättning. Dessa skärmar förekommer knappat i konsumentsammanhang om du nu inte tillhör den 0,1% av befolkning som räknas till konsumenter och fortfarande har miljoner kronor att spendera. Dock kan teknik av den här sorten ha samma problematik som plasma och DLP med temporalt dither som ger en annan artefakt för ögat. Se plasma/DLP nedan.

LCD (där LED endast är ljuskällan) har i praktiken synliga eftersläp eftersom det är en övergångsfas på flera millisekunder när kristallerna vrider sig. Ju mer kristallen måste vrida sig, desto längre övergångsfas. Övergångsfasen varierar ytterligare med andra faktorer, inklusive panelfrekvensen och elektrisk drivning (overdrive) utöver då vilken typ av transient det rör sig om. LCD:er är ett spektrum av olika eftersläpsnivåer plus artefakter av exempelvis overdrive. Alla kartongsiffror som "1 ms" är påhittade.

En skärm med "1 ms" på kartongen. Eftersläp syns 2 frames bakåt mot ljus bakgrund, som vid 144 Hz motsvarar ca 14 ms. Detta är då en av de allra bästa skärmarna för minimalt eftersläp för sin generation. Eftersläpen är inte lika synliga mot mörk bakgrund eftersom kristallerna där har en kortare övergångsfas:

https://cdn.sweclockers.com/artikel/bild/109770?l=eyJyZXNvdXJjZS...

CRT befinner sig till 75–90% hela tiden i en fas utan ljus. De flimrar alltid vilket ger ögat möjligheten att uppfatta rörelsen som skarpare. Ljuset från CRT är baserat på fosfor som exciteras och det förekommer olika typer av fosforkomponenter i olika skärmar där efterglöd i olika nivåer är vanligt. Eftersom det råder stark survivorship bias runt CRT är det få som minns 90-talets typiska 14-tums CRT:n som gav oss en svansande efterglöd efter muspekaren. Den CRT:n är trasig och skrotad idag. Istället minns man (eller "minns" via någon YT-video) främst de välbyggda yrkesskärmarna vilka fortfarande existerar, eftersom de var just välbyggda.

Plasma samt DLP (projektor) brukar citeras som responstid på mikrosekunder. Så även en del renodlade LED-lösningar. Skillnaden mot OLED, LCD och CRT är att dessa tekniker bygger bilden med modulerade sekvenser av ljuspulser. Ögat/hjärnan adderar ihop pulserna till en nyans. Förenklat kommer vid 60 Hz panelfrekvens en bildruta bestå av ≈16 ms långa modulerade sekvenser med ljuspulser. Det tar alltså ≈16 millisekunder att alstra en fullständig nyans. I rörelser kan man uppfatta detta på olika sätt, ofta som att konturerna blir annorlunda, likt att det dubbleras och att det uppstår en textur i rörelser.

----
Alla de här teknikerna är annorlunda. Alla har sina fördelar och nackdelar på något plan. När någon kategoriskt säger att tekniken XXX är bättre än YYY är det en åsikt och den är sällan välgrundad åsikt. Det hela baseras påfallande ofta vad man hade innan. Den som haft en plasma i 15 år och till slut tvingas byta till OLED eller LCD kommer utgå från plasman som "det enda rätta" och att OLED eller LCD "...har problem som måste fixas". Och viceversa. Man utgår från det man är van med, (o)medvetet blind för sin favoriserade tekniks faktiskt nackdelar.

Du kan försöka skapa en custom resolution. Har dock inte koll på hur det går till via Intels integrerade verktyg och fall tredjepartsverktyg likt Custom Resolution Utility (CRU) fungerar. Var många år sedan jag sist brottades med en laptop på det sättet.