Tänkte bara tipsa om att jag la upp en länk till Sennheiser CX 400BT, som också är True Wireless, om ni är ute efter såna. De låter tydligen lika bra Sennheisers dyrare varianter, och är på rea, men saknar ip-klassning.
Gjorde en snabb efterforskning och enligt FAQ:en på Sennheisers produktsida så förstår jag det som att de har mer eller mindre exakt samma begränsning som Philips-lurarna.
Jag börjar misstänka att detta bottnar i bluetooth-protokollet helt enkelt inte fixar det här med att ha flera anslutningar aktiva/semi-aktiva samtidigt särskilt bra (jag har mestadels bra erfarenheter men ibland ballar det ur, en telefon verkar t.ex. kunna hi-jacka anslutningen). Istället för att försöka förbättra hanteringen av anslutningarna så har väl tillverkarna retirerat och valt att inte erbjuda den här funktionen alls. Det är ju trist för nu typ 4 år senare så hade man (jag) snarare hoppats på förbättrad funktionalitet snarare än borttagen.
Hursomhelst... mycket text om detta nu.. Det är förmodligen så att den här funktionaliteten inte efterfrågas av särskilt många kunder. Kanske i synnerhet inte för dessa kompakta TWS-lurar.
Hemma till vardags så kopplar jag oftast till privat laptop och jobb-laptop samtidigt så jag kan växla mellan bakgrunds musik/youtube och möten snabbt och enkelt.
Nu är kanske den typen av use-case mindre lämpligt för inear lurarna oavsett, men det känns lite trist att inte ens ha möjligheten.
Den här Philips kan vara vettig om man är ute efter TWS med mic. Fick betyget "Bra köp" i senaste Hifi och Musik nr 3/2021, baserat på priset 2390kr.
Verkar vara lite större till formatet men både musikljud, mic och ANC är bra enligt testet.
Följande testades:
Earin A-3
Jabra Elite Active 75t
Jabra Elite 85t - Bäst i test
Jabra t-Seven
JBL Live Free NC+
JBL Reflect Mini NC
Klipsch T5 II Sport McLaren - Bra ljud
Philips TAT8505 - Bra köp https://hifi-musik.se/nummer/e/2021/3/
Med risk för att verka helt borta så vill jag lyfta ett varningens finger..!
Jag var supernära att beställa dessa men efter att ha läst i manualen så står det klart att hörlurarna inte fixar att vara kopplade till två olika ljudkällor samtidigt. Jag vet inte hur vanligt/ovanligt det är för blåtandslurar och headset idag, men det står iaf klart att de inte bara kan ersätta mina Bose QC35, där den funktionen alltid används när jag är hemma.
Jag jobbar fortfarande på kvar på mitt första jobb efter examen. Det innebär (corona borträknat) ca 2.5h pendling om dagen.
Att minska pendlingstiden avsevärt kommer väga tungt när jag byter jobb.
Jag är inte särskilt intresserad av att jobba mycket för att tjäna mera pengar. Jag jobbar gärna lite extra när det är kul och faktiskt tjänar ett högre syfte. Extra pengar är då en mycket välkommen bonus, dock.
Utan ambitioner, förmåga och talang för att bli någonslags chefsmänniska så har jag insett att min livsstil som ingenjör inte kommer bli dramatiskt annorlunda beroende på hur hårt jag jobbar eller hur mycket jag tjänar. Så jag är definitivt i en process där jag medvetet devalverar värdet av pengar i mitt eget huvud. Men det är ju en jättesvår balans, tappa fokus helt på lön och du banar väg för att bli överkörd och förbisedd mer än vad som är positivt för någon part. Med små resurser så blir det också mera knepigt att få bra utväxling på sin lediga tid. Tvärtom har dock imo en mycket mera påtaglig baksida. Har du väldigt lite tid eller frihet att resa, ägna dig åt hobbies och förströelse, vad ska du då med en massa pengar till? Både min hamstrande instinkt och min tävlingsinstinkt är ganska svaga på gott och ont... Jag har ganska taskig tävlingsinstinkt på gott och ont. Eller om det är självförtroendet som sviker. Oavsett så vill jag inte fastna i något slags "rat race".
Edit: Handen på hjärtat så gillar jag faktiskt att hamstra en hel del...
Två avgörande frågor är nog just:
1) Hur stor andel av din totala dos med mellanmänsklig kontakt och socialisering får du från jobb kontra familj/vänner/bekanta?
2) Hur pass viktigt är det på din arbetsplats att det icke-formella, icke-jobbfokuserade sociala dynamiken får ta plats och måste fungera bra för att verksamheten i stort ska rulla på som ett väloljat maskineri?
På första punkten så kan alla bara tala för sig själva. Jag tror att det är en undervärderad risk/kostnad med jobb hemifrån. Men då får jag kanske ett visst bias genom att jag är jag och är dålig på det här med sociala kontakter. Jag misstänker att det här är något som många personer i en liknande sits som min är ganska dåliga på att bedöma. Högre grad av isolering från riktiga människor i din närhet kryper liksom på dig långsamt eftersom det finns så många substitut att tillgå. Man vill gärna intala sig att allt är fint när det kanske inte är det.
På andra punkten så kan jag verkligen förstå att olika arbetsplatser har olika behov och problem, både beroende på vad man faktiskt gör och de individer som arbetar i organisationen.
Gjorde GRE hemifrån i morse med ok resultat 🥳 Svårt att vara helt nöjd men jag tror att poängen kan räcka till ...att döma från det preliminära resultatet.
GRE står för Graduate Records Examination och jag skulle påstå att det är jänkarnas motsvarighet till högskoleprovet.
Skämt åsido så är det hög tid att tagga ner. Sluta låtsas att dessa restriktioner och försök att kontrollera folk likt boskap är effektivt och legitimt när man väger vinster och kostnader.
Någon som har tips om var man kan köpa billig och bra vermiculite och/eller perlite? Jag tänker helst typ 15 liter av varje sort. Och gärna 3-5 mm partikelstorlek.
Tyvärr så har min kran (Bauhaus) som jag köpte från förra gången inget i lager. Deras 5 liters påsar med vermiculite hade annars varit ok. Att köpa ett större antal 3 liters påsar, som verkar vara mer vanligt känns ganska ovärt. Har hittat några ställen som säljer 100 liter på ett bräde också men det är fasen för mycket...
Jag gillar inte kärnkraft men det är högst olyckligt att reaktortekniksutveckling och integration/acceptans av i olika länders elförsörjning har hämmats på politisk/populistisk väg. Man går domedagsprofeters ärenden genom att försöka stänga den dörren.
Nu skrev jag ju risk.. Jag håller det inte som omöjligt att luften kan gå ur bitcoin igen.
Rent praktiskt är det kanske ett icke problem i ljuset av vad Tesla gör med sina tillgångar idag, men som handelsvaluta lär den vara relativt svårare att använda än andra valutor för att betala leverantörer t.ex.
Inte en chans att jag tror att bevekelsegrunderna är ekonomiskt fiffel. Jag sätter mina 50 öre på att den absoluta viktigaste drivkraften bakom beslutet är skepsis rörande dollarns stabilitet och värde både på kort och lång sikt. Risken att detta experiment kommer kosta Elon pengar på ett eller annat sätt torde vara rejäl.
Många nyanserade och kloka kommentarer... En råd tröd verkar vara en väldigt stor sympati för försiktighet hos chefer och kollegor som inte tar ut svängarna och tar risker när man lämnar kritik och ställer krav.
Jag vet att min upplevelse är specifik och situationsberoende. Även om jag i det ursprungliga inlägget saknar att man pekar på individer, så är det sant att ribban för vad som anses vara en godkänd arbetsinsats inte rör sig stegvis och mycket åt gången. Den glider lååångsamt. Till slut blir det en del av vardagen att vissa skriver nästan oläsliga rapporter. Till exempel. Man förlitar sig mer och mer på att kollegor alltid ska finnas som ett skyddsnät även när väldigt grundläggande felslut görs, upprepade gånger. Kostnaden för att ha dessa kompetensgrundade "konflikter" visa sig om och om igen, typ jämlika kollegor emellan, bortses ifrån nästan helt.
Det är inte så att jag inte förstår att gränsdragningar är svårt, men jag känner att jag har hamnat i en situation där chefernas (flera och i flera led) ackumulerade brist på agerande leder till en märklig form av outtalad, distribuerad och flytande ansvarsfördelning när det gäller kvalitet och förmåga att identifiera nästa steg i att lösa en uppgift. Lösningen är att blanda in fler och mer personer. När alla känner sig låsta i sitt utrymme att agera verkar det ses som ofrånkomligt att vissa ska liksom täcka upp för andra och att detta bara är en slags naturlig ordning.
tl;dr av min personliga upplevelse är väl egentligen att jag känner att mitt jobb blir jobbigare och svårare pga brist på likriktning och prestationskrav. Kan det vara ett faktiskt och vanligt förekommande problem? Är min upplevelse måntro väldigt speciellt för mig? Jag har flera gånger tänkt att jag mest av allt bara måste blir bekväm med att hela havet stormar. Det där om att se sig själv i spegeln och fråga sig vad man kan göra själv.
Jag är väldigt nyfiken på vad ni har för tankar och idéer om topic och frågorna nedan.
Tror ni, eller bedömer ni, att det är ett vanligt problem med "snälla" chefer som i princip aldrig dömer ut någon som oförmögen eller otillräcklig?
Är det omvända mer eller mindre ovanligt?
Är det bättre att vara för "snäll" än att vara för kritisk?
Kan det här vara ett svenskt fenomen? Hänger det ihop med idén om den platta hierarkin där man kan göra saker till allas/fleras ansvar -> ingens ansvar?
Är det ett fenomen som är kopplat till större arbetsgivare?
Jag har på sistone blivit otroligt less på det jag upplever som en massa BS som flyter omkring mest bara för att hålla en trevlig och respektfull ton. Ingen verkar orka konfrontera någon på riktigt. Allt måste alltid konstrueras och förvrängas så att kritik är så opersonlig det bara går. I den utsträckning som något inte funkar bra, så verkar det aldrig kunna kopplas knytas till individer. Förutsättningarna är alltid det centrala, inte att man kanske har lyckats sätta fel person på en viss stol. Och även om det indikeras att man kanske har gjort det så är lösningen "vi får göra det bästa av situationen". Eller så hittar man på långsökta ursäkter och anledningar till varje tänkbart misstag... då var det kanske inte ett misstag alls? Bara sånt man får räkna med. Ingen behöver peka på någon -> ingen konfrontation behövs, hurra! Värst av allt? Jag rycks med i det, ibland mer än vad jag vill. Ett visst mått av anpassning är ren självbevarelsedrift men ibland känner jag att jag dansar med för mycket. Numera tvivlar jag också på all positiv kritik jag får. Det känns bara som tomma ord.
Vad är rätt mängd fejkad artighet, ödmjukhet och obeslutsamhet för att en organisation både ska kunna funka och inte gnissla, samtidigt?
Njae, men inte mindre än andra teknikområden. I datorvärlden skulle det kunna bli en stor grej om man hittade på eller upptäckte någon bra tillämpning för kvantdatorer. Men det kanske låter lika tokigt som att säga "jag hoppas på ett genombrott för kall fusion".
Jag ser inte hur diodlampor kan vara teknisk utveckling men mina exempel inte var det. Jag tror inte det krävdes några stora genombrott, upptäckt av ny fysik, matte eller materialkunskap för att uppnå en sån produkt. Snarare ny efterfrågan till energisnålare produkter bl a drev utveckling av redan känd teknik i ny förpackning. Jag kan tycka det faller under teknisk utveckling men att publicera en videotjänst för att strömma film och TV är inte bara att lagra filerna på servrar kopplade till molnet. Det krävs en hel del utveckling av produkter och programvara. Det är inte copy paste av något befintligt utan det är problemlösning på en ny nivå. Bitcoin likaså är en helt ny teknik.
Jag vände mig väldigt specifikt mot det som jag citerade. "All utveckling är väl att lära sig använda befintlig kunskap på ett nytt sätt?"
..och poängterade att det är ännu mer centralt att bryta ny mark, att utöka kunskapen. För att teknik ska spridas, utvecklas och mogna så kan det se ut som semantiskt hårklyveri.. för de är liksom så tätt sammanlänkade. Teknik mognar inte utan att man adderar till kunskapsbasen på något sätt.
Du måste inte hålla med mig men den "riktiga" teknologiska utvecklingen kommer från genombrott och nya upptäckter, inte att man packar om och itererar befintlig gammelteknik i snigelfart. Det handlar mer om att tjäna pengar. Att knäcka nöten med hur man producerar fusionsenergi i stor skala, det skulle vara teknolgiutveckling som heter duga.
