Testpilot: G-Sync med LG OLED55C9

I samarbete med LG

Denna artikel är skriven av en testpilot och arrangeras på uppdrag av LG.
Uppdragsgivaren har inget inflytande över artikelns innehåll.

Tester med Destiny 2, The Witcher 3 och Gears 5

Det är dags för testerna och under testperiodens veckor har jag i synnerhet spelat tre spel. Här kommer jag presentera min upplevelse i dessa titlar med och utan G-Sync aktiverat. Utöver huvudtestet kommer även en liten bonusdel om retrospel på LG OLED55C9.

Destiny 2

Med maxade inställningar får jag cirka 70–100 FPS i 2 560 × 1 440 pixlar. Det lägger sig således i G-Sync-spannet och känns tillräckligt flytande för att inte vara distraherande. Jag upplever ingen störande tearing vare sig med eller utan G-sync.

I 4K UHD och siktet på 60 FPS ligger Destiny 2 runt 40–50 FPS, ibland lite högre. Efter en spelsession med G-Sync aktiverat blir betyget spelbart, jämnt och ingen tearing. Utan G-Sync aktiverat är det däremot en annan historia. En halvtimmes spelande gjorde mig nästan lite illamående av ryckigheten som 40–50 FPS medför. Dessutom är tearing tydlig under 60 FPS och VRR gör verkligen nytta.

4K UHD med den inbyggda FPS-räknaren i övre högra hörnet.

1 440p med den inbyggda FPS-räknaren i övre högra hörnet.

The Witcher 3: Wild Hunt

I The Witcher 3: Wild Hunt blir det uppenbart att G-Sync är aktiverat med en tydlig avsaknad av tearing. Snabba vändningar under ett fylleslagsmål i staden Novigrad blir en relativt angenäm upplevelse, trots en FPS-nivå runt 40 till 55 enligt FPS-räknaren.

Med G-Sync avslaget är det kraftig tearing på bildens övre tredjedel. I samma anda vid ett fåtal tillfällen när bilduppdateringen hoppade under tröskeln 40 FPS. Det vill säga under spannet för VRR, något som märks väldigt tydligt och alltså är ännu ett tecken på G-Syncs effekt.

4K med OCAT i vänstra hörnet

Gears 5

I upplösningen 2 560 × 1 440 pixlar och detaljnivån Ultra visar FPS-räknaren runt 60 till 80 FPS. Titeln är klart spelbar både med och utan G-Sync, men något jämnare med G-Sync.

I 3 840 × 2 160 pixlar justerades vissa grafikinställningar till High för att hamna inom G-Sync-spannet. OCAT visade på 40–55 FPS med några få ögonblick under 40. Dessa märks tydligt då G-Sync inte har någon effekt. Med G-Sync av är upplevelsen ryckigare i både 4K UHD och 1 440p, men ingen tearing upplevs i någon av upplösningarna.

4K UHD

1 440p

Utifrån detta går det att säga att G-Sync är mer användbart i vissa titlar, men inte i andra. Den stora styrkan är att kunna pressa upp detaljnivåerna men fortfarande få en stabil upplevelse utan tearing.

Under testandet började jag tvivla om G-Sync var aktiverat och fungerade som det skulle. För att säkerställa att det var rätt stängde jag av G-Sync och startade The Witcher 3. Tearing uppstod då i situationer där det inte funnits tidigare, ett tydligt bevis på att funktionen i själva verket var korrekt inställd.

Retrotester med LG OLED55C9

Chip 'n' Dale: Rescue Rangers till NES.

Tetris till SNES.

AV Famicom (HVC-101) - [60,08 Hz]

Signalen från mitt RGB-moddade AV Famicom är knivskarp. LG OLED55C9 har inga problem att visa signalen, oavsett vilket läge som används på OSSC.

Super Famicom (SHVC-001) - [60,08 Hz]

C9 tar emot signalen utan några problem och bilden blir väldigt skarpt uppskalad från 240p till 1 200p. Super Famicom har rykte om sig att vara en av de retrokonsoler som är minst kompatibel med moderna TV-apparater genom HDMI, men C9 klarar detta med bravur, vilket inte är något att fnysa åt.

Gameboy Advance genom Gamecube GBP med GBI - [59,73 Hz]

Att spela Gameboy Advance på en stor skärm kräver många delar, men resultatet på C9 är klart godkänd. Det är inte perfekt, men mycket bättre än på många andra TV-apparater. Ett stort minus är att det inte riktigt går att få till rätt bildförhållande på 3:2, utan istället blir det 4:3 eller 16:9. Det är antingen för smalt eller för brett, men bilden är skarp.