G-Sync på LG OLED C9
Utgångspunkten för detta test är min upplevelse som förstagångsanvändare av G-Sync och VRR överlag, inte själva TV:n eller tekniken på djupet. Där kan andra ge en mer rättvis bild. Förutom att vara ny till VRR är jag även ovan användare av Nvidia-grafikkort, så det ska bli spännande att lista ut hur allt fungerar.
TV-apparaten i fråga stödjer upplösning upp till 3 840 × 2 160 pixlar i 60 Hz och 2 560 × 1 440 pixlar i 120 Hz. Det är väldigt bra för långsammare spel där detaljnivån är viktigare än responsivitet, men också för snabba actionspel där avkall på upplösning gärna görs för högre FPS.
Upplösning | Spann för VRR som stöds |
|---|---|
3 840 × 2 160 pixlar @ 60 Hz | 40–60 FPS |
2 560 × 1 440 pixlar @ 120 Hz | 40–120 FPS |
I denna testpilot kommer G-Sync och VRR användas synonymt, eftersom implementationen använder sig av VRR-standarden i HDMI 2.1. Alltså inte det som tidigare gått under namnet G-Sync. I LG:s marknadsföring kallas det G-Sync till följd av att det i dagsläget bara fungerar med Nvidias Turing-baserade grafikkort, det vill säga Geforce RTX 2000- och GTX 1600-serien.
Till följd av att G-Sync är väldigt nytt för LG OLED är det bara den senaste versionen av WebOS (04.70.05) som har stöd för tekniken. Självklart används även Nvidias senaste drivrutinerna för Geforce RTX 2060, som i skrivande stund är Geforce Game Ready Driver 441.41.
Förutom att se till att den senaste versionen är installerad under All settings -> General -> About this TV, behöver inga övriga inställningar göras på TV-sidan.
G-Sync aktiverat i Nvidia-kontrollpanelen.
Trots stöd för G-Sync känner inte Nvidia-kontrollpanelen igen C9 som en kompatibel skärm. Det märks att stöd för VRR och LG OLED är helt nytt, då det hela även står i Nvidias officiella introduktion till G-Sync på LG OLED, vilken jag rekommenderar att följa för att komma igång.
