Testpilot: G-Sync med LG OLED55C9

För att testa G-Sync kommer inställningarna i spel att vara trimmade så att datorn belastas tillräckligt för att ligga mellan 40 och 60 FPS eller 40 och 120 FPS, beroende på upplösningen, eftersom VRR endast jobbar inom dessa spann. Jag kommer försöka specificera ungefär vilka nivåer som används.

För att hålla koll så att G-Sync fungerar används en FPS-räknare. För detta använder jag OCAT, bortsett från i Destiny 2 där det inte gick att få igång mjukvaran. Där används den inbyggd räknaren i stället. FPS-räknaren används för att se att spelen håller sig inom spannet som stöds, samt för att kontrollera att det inte fastnar på 60 eller 120 FPS. En låst nivå skulle kunna innebära att oönskad V-Sync är aktiverad.

FPS-räknaren OCAT som används i testerna

Inför testerna stängdes V-Sync av i Nvida-kontrollpanelen, eftersom jag inte kommer gå över skärmens maximala frekvens på 120 Hz vid testandet. Det ger dubbel säkerhet för att det är G-Sync som testas och inget annat.

Själva testerna går ut på att känna skillnaden mellan när G-Sync är avstängt kontra aktiverat. Spelen körs en stund utan G-Sync och sedan med G-Sync igång, för att känna och se skillnaden. Denna procedur görs om tills en slutsats kan dras.

Testsystemets specifikationer

I dagsläget behövs en dator med ett kort ur Nvidias Turing-serie, som är de enda med stöd för standardiserade VRR över HDMI. Systemet som används i testet presenteras nedan.

Spelen

Jag valde spel jag hade tillgängliga och som kunde utmana grafikkortet och således få ned bildfrekvensen till det önskade spannet.

Bonus – retrotester

Det skulle inte vara jag utan lite retrospel inblandat. Tester för kompatibilitet och responsivitet görs med en uppskalningsenhet som heter Open Source Scan Converter, förkortat OSSC.

Det är hårdvara som är speciellt skapad för utsignalen 240p, en variant på amerikanska TV-standardens 480i, vilken var väldigt vanligt för konsoler under 80- och 90-talet. OSSC dubblerar signalens 240 linjer i höjdled med upp till fem gånger, till 1 200 som högst.

AV Famicom bredvid en OSSC, som är kärnan i retrotestsystemet.

Den används för att den inte lägger till någon fördröjning eller bearbetar uppdateringsfrekvensen. Den ger med andra ord en så autentisk upplevelse som möjligt, bortsett från den högre upplösningen.

För att få en så ren bild som möjligt ur konsolerna används RGB-kablar för samtliga testkonsoler. Detta går genom OSSC och matas ut till TV:n genom HDMI.

För testerna används Nintendo Entertainment System (NES), Super Nintendo Entertainment System (SNES) samt Gameboy Advance, som är extra intressanta eftersom de avviker från HDMI-standardens 60 Hz, med sina 60,08 respektive 59,73 Hz.