Allt eftersom jag lärde mig mer om datorer och nätverk så började jag allt oftare möta mer komplicerade tekniska problem och svaren började jag hitta på engelskspråkiga webbsidor. Jag blev länkad dit ibland från Sweclockers, men även jag själv började "googla" mer, och jag googlade då på engelska. Innan det så hade jag knappt använt Google Search faktiskt, för jag är inte så förtjust i det här att söka och hitta ett snabbt svar på en (lika snabb och dum) fråga. Snabbt ska det gå! Vad är tjusningen med det? Varför har alla så bråttom hela tiden? Man bara stressar ihjäl sig. Människan är ingen maskin.
Jag var starkt kritisk mot "googla det" och "LMGTFY" (Let Me Google That For You) attityden som man så ofta möttes av på webben för ett antal år sedan. Det fanns verkligen en period då nästan varenda fråga möttes av någon som svarade med "googla det". Det gäller inte bara Sweclockers, utan hela webben och platser där folk vänder sig för råd eller hjälp på något sätt. Någon var så fyndig att han registrerade domänen LMGTFY.com som fungerade som en ledsagare till Google Search. Ibland tror jag att det handlade om ren okunskap, och istället för att låta bli att svara, så svarade man med "googla det".
För mig var känslan av gemenskap och mänsklig kontakt mycket viktigare än alla sökmotorer tillsammans. Men inte sån ytlig kontakt av typen "googla det", utan kontakt där svaren har ett stoff eller innehåll (jag försöker hitta ett ord som motsvara engelskans "substance"). Ibland kunde jag svara att anledningen till att det går att "googla" och hitta svar är för att såna som jag gör det möjligt. För om ingen skriver något, eller på annat sätt skapar innehåll (videos, program och annat), så finns det inget för Google att hitta. Men "googla det" evangelister var likgiltiga. Jag vet inte om de var bara ignoranta och dryga, eller om de var så dumma så de verkligen trodde att Google hade en magisk hatt med alla svaren. Svaren man hittar på Google är ju inte Googles egna.