Finns en tråd på Audio Science Review som diskuterar hur man mäter soundstage och är några veckor gammal.
Frågeställningen lyder som följande
Citat:
So how might we hope to measure the soundstage contribution of individual components? Seems to me ..
Either we find some presently mysterious direct soundstage measurement (analogous to, but not, harmonic distortion),
Or we find that some existing measurement(s) that correlate with the soundstage phenomenon.
Kontentan är att det finns inget sätt att mäta det på, vilket vi har sagt hela tiden. Att då förvänta sig att få ett bevis på det, eller en graf på att det inte går att mäta (för vetenskapen har räknat ut allt, förstås) blir lustigt. Ett exempel:
Citat:
Soundstage/imaging, is a sum of how we interpret sounds arriving at our ear/brain machine and translate that into a three dimensional impression.
I don't there is any one thing to measure, it's everything put together. I'd even call it it one of the top goals of putting together our Hi Fi systems, as ephemeral as it is.!
Vidare lyfter någon att det är svårt att mäta för att det är svårt att definiera
Citat:
Sound stage is hard to measure because it's hard to define, despite all the discussion we don't even seem to have a solid definition of something that could be rated on a 1-10 scale, which would at least be a start toward quantifying it.
"How convincing is the stereo illusion" might be it?
Or
"How far apart are the apparent lateral limits of the stereo image"?
Or something else entirely more subtle about the perception of an illusory space?
We at least need to pin down a single perceptual phenomenon / dimension of preference before we start correlating it to measurements.
Och jag håller helt med, anledningen till att ni vetenskapsorienterade har svårt att greppa det här är på grund av två anledningar:
Ni har aldrig hört ett bättre system (varför skulle ni, ni har ju graferna som säger det ni vill veta)
Vare sig vi eller någon annan har definierat vad soundstage är, och därför går det heller inte att mäta
Jag tycker att det är ett ganska intressant fenomen, men det är tråkigt att se alla förståsigpåare som aldrig upplevt det, och i värsta fall kanske inte ens vill uppleva det för att vetenskapen, enligt dem, redan har gjort allt med ljud.
Edit: Mot slutet av tråden (inlägg från igår) nämns att vårt 3d tänk genom två öron kallas för Head Transfer Function.
En kommentar om det hela lyder
Vilket förstås förklarar utmaningen i att mäta det, men samtidigt även varför jag - med mitt gehör - förstår innerbörden av det.
