Hans-Olof Cederblomqvist, 96, äntrar denna måndagsmorgon foajén till det företag som han är VD på men där han inte satt sin fot på 40 år. Sedan 1972 har han befunnit sig på en paradisö i söderhavet, efter att ha tillförordnat en vice VD i den fördragsamme Leif Autosson, 79. Nu behagar alltså Hans-Olof att återkomma till sin post, helt utan förvarning. Efter en snabb blick på sitt fickur av ren astat¹ kan han konstatera att han är 15 minuter tidig, och går till sitt gamla, numera Leifs nuvarande, kontor. Han plockar ner Leifs familjefoton från hyllor och skrivbord och ersätter dem med emblem, standar, utmärkelser och statyetter av guld, diamant och platina och som pricken över i:et, mitt på arbetsskrivbordet, en byst föreställande honom själv i solitt francium².
Klockan 07.00 öppnar Leif Autosson teakdörren till sitt kontor och finner Hans-Olof tillbakalutad i stolen; de Armaniklädda fötterna på bordet, fördjupad i senaste utgåvan av "Trilliardaire's Digest". Han känner först inte igen Hans-Olof p.g.a. dennes oerhörda solbränna, vars kanter vittnar om att han ekiperat sig i full tjänstemannamundering under hela söderhavsvistelsen. Autosson är just i färd med att slå numret till den närliggande demensavdelningen när Hans-Olof drämmer ner tidskriften i bordet och sätter sig upprätt.
- Autosson! Ni kan plocka ihop era personliga tillhörigheter och utrymma premisserna inom tio minuter, för från och med nu är ni inte anställd på det här företaget längre.
- Vad i hela ... Cederblomqvist? säger en märkbart chockad Autosson.
- Vem skulle det annars vara? Jultomten? Jag är VD på det här företaget och det innebär att ni inte är det. Ni kan anse er själv avskedad med omedelbar verkan.
- Men ni har ju varit borta i 40 år! Inget samtal, inget brev, ingenting. Ni är ju dessutom pensionär, flera gånger om höll jag på att säga.
- Det är ni också. Och i och med att båda är över pensionsålder, jag är VD och ni är, eller var, vice VD så innebär ju det att jag tar ut er, eller hur?
- Nu är ni absurd. Ni kan inte komma efter all denna tid och förvänta er att få bli återinställd som VD.
- Behöver en VD förklara alla sina beslut? Nej, jag trodde väl inte det, och han behöver inte heller förklara sina order. Och dessa lyder: Samla ihop alla personliga, eller nej förresten, jag kan vara snäll och själv slänga det åt er. Men då måste ni lämna lokalen inom fem minuter, annars ringer jag efter poliseskort.
Autosson finner sig inte, utan kan bara se på när Hans-Olof river ner Autossons personliga materiel i papperskorgen och även en hel del viktiga dokument. Autosson noterar att Hans-Olof med en kuslig precision lyckas hitta just Autossons alla saker och ingenting annat. Ena handen stoppar, utan att han tittar, ner saker i papperskorgen medan den andra matar in papper efter papper i dokumentförstöraren. PM, protokoll, bokslut, kontrakt och fullmakter i Autossons namn strimlas till oigenkännlighet.
- Hur känns det att se hela sitt livsverk gå upp i rök? Dock kan inte dessa föremål anses vara era längre eftersom ni inte är anställd. Och har i mina ögon heller aldrig varit det.
Bit för bit börjar Autossons synfält falla sönder. Det är som en gammalmodig bildövergångseffekt inom videoredigering, där små fyrkanter i snabb följd lösgör sig och trillar ur bild och det som uppenbarar sig när bilden bytts är en genomskärning av Cederblomqvists kropp. Som en levande undervisningsfigur gällande homo sapiens muskulatur och organuppsättning, med diverse känsliga nervcentra utmärkta i fluorescerande rött. Autosson fokuserar på ett område kring ischiasnerven, sätter höger knä på golvet och vrider torso ett halvt varv åt höger med utsträckt högerarm för att ladda upp inför ett slag, med ihopknipna ögon och en mun förvriden i ett desperatt grin.
Hans min signalerar en känsla som närmast kan hittas hos en soldat som mot alla odds brutit igenom fiendens linjer och just nått fram till sin tillfångatagna familjs bunker, men genomborras av en kula i ryggen, faller ner på knä och ger uttryck för hur otroligt förjävligt det känns just i det läget.
Autosson siktar på en punkt något bortom målet, för maximal genomdrivning i träffen och avfyrar ett knytnävsslag som, trots att han bara använder överkroppen, har större rörelseenergi än en proffsboxare som även använder benen. Han har nästan tagit ut segern, han kan känna en föraning av triumf och en tvär fantomkänsla av att ha slagit ett hål i Karl-Olofs rygg.
Det hans knytnäve träffar är vänster järnstång på Karl-Olofs stolsrygg. Trots att slaget träffar endast två centimeter ovanför konstruktionens mitt är det nog för att tvärt vicka Karl-Olof och stolen framåt. Det är en otrolig fysisk bedrift, och Autosson kommer aldrig att kunna använda sin högerhand igen. Men för Karl-Olof, som är fullt inbegripen i att strimla Autossons sons födelsebevis, är det knappt märkbart.
¹ Den totala massan av all astat som finns på jorden uppskattas vara 25-28 gram.
² Vissa experter menar att det finns så lite som 15 gram francium i jordskorpan.
