Det är viktigt att man fyller skallen med saker hjärnan får jobba med konstruktivt, såsom att om du kan går ut i skogen och liknande, länge och helst att man inte tar samma vägar hela tiden så att hjärnan vänjer sig vid omgivningen och inte längre jobbar med de nya intrycken. Det måste, baserat på min egen erfarenhet, vara skog och natur på något vis, urbaniserade miljöer fungerar inte lika bra, men det är bättre än att sitta hemma på en stol om man bara har det att välja på dock.
Försök att ta in intryck av konstruktiva saker runtomkring dig, tex natur, djur, skogen, etc så att hjärnan tvingas att dra fokus från cirkeln man annars faller in i.
Det tar tid, men som regel läker sådanhär ut något med tiden, i allafall såpass att man brukar kunna få vardagen att fungera.
Men det kan som du säger ta väldigt lång tid.
Det finns tyvärr inga botemedel men det jag skrev ovan har hjälp mig mycket på tiden det begav sig, idag har jag inte känt av det på många år.
(Tyvärr var jag för några år sedan med om att en bekant hoppade från en klippa, trots att han levt ett bra liv länge, med eget företag, familj, osv. Men han tyckte väl att det inte var samma nu när barnen växt upp och flyttat ut, osv. Han hade, tror jag också kombinationen av en sådan personlighetstyp där risken att man gör impulsiva saker också är högre (som regel lade han det på konstruktiva saker annars, men), så jag tror det kan varit därför, kändes ju dock litet ovant när man ena dagen stod och snackade elektriska dimmers och annat med honom och allt verkade helt som det skulle, sedan detta.).
Jag tror att det kommer att bli bättre med tiden, men det är som sagt omöjligt att säga när eller hur, men det är en process som sker långsamt över tid.
-
