Att aktiesparare svartmålas har jag inte upplevt, såvida det inte är någon form av bedrägeri man bedriver. Det känns som det är först nu som fondsparande börjar bli populärt.
Fondsparande har varit otroligt populärt i Sverige under mycket lång tid. Även utan ppm inräknat är Sverige ett av de länder som sparar mest i fonder och det har varit så sedan tidigt 80-tal.
Vi behöver inte gå in i en semantisk diskussion kring synen på aktiesparande, men att det finns en många gånger onyanserat negativ bild av aktiesparande är tämligen uppenbart. Men kanske är det en generationsfråga, det får framtiden utvisa. Fondsparande har jag däremot aldrig upplevt någon vara onyanserat kritisk till. Jag tycker som sagt att det är en intressant paradox, men vi kan lämna det därhän, eftersom det är ett sidospår och vi inte lär nå längre än att vi är av olika åsikt i frågan.
Jag personligen ser dock ingen poäng med att köpa aktie om man ändå inte ska försöka hitta underpresterande bolag eftersom fondavgiften ändå är så liten.
För mig handlar det om viktning och utdelningar. Hur gör du om du vill sälja av ett eller flera specifika värdepapper i en fond? Då får du sälja hela fonden. Med aktier får man, på gott och ont, mer kontroll. Aktivt förvaltade fonder har oftast höga avgifter, så jag föredrar att äga aktier om det är en specifik bransch eller ett par specifika bolag jag har mer koll på eller ett större intresse av.
Om man avser kunna leva på avkastningen är utdelningar lite smidigare, eftersom du inte aktivt måste sälja av ditt innehav för att få in pengar på kontot. En annan fördel är att man kanske vill snitta ner sig och i en fond får du aldrig det valet: utdelningen tar fonden. Med aktier kan utdelningen istället användas för att göra andra investeringar.
Jag anser inte att fondavgiften är försumbar, frånsett indexfonderna.
Tänkte bara på när du sa "missvisande folkbildning" att du upplevde dig lite smartare än de andra
Jag tänkte när han nämnde missvisande folkbildning att det faktiskt var en enorm hype från media och statlig TV att man absolut inte fick missa chansen att köpa in sig i "folk-aktien". Vi som var tillräckligt gamla på den tiden minns att det var regelrätt hysteri och reklamkampanj i allt från tidningar till morgonsoffor och självaste näringsminister Björn Rosengren eldade på detta. Extremt många människor litade på rekommendationerna från bl a statlig TV och regering och köpte en post för som jag minns det lägst ca 8 500 kr eller 100 aktier.
Över en miljon svenskar varav många helt gröna på aktier köpte in sig i Telia vilket är en helt oerhörd siffra. Och vi har ju facit. Det är en riktigt stor praktskandal för svenska staten som aktivt lurade sina väljare att lösa ut staten ur bolaget för långt mer än dess värde.
Det är precis som Nils-Göte skrev. Telia-aktien var en praktskandal. Det var väldigt många som köpte aktien och sedan kände sig lurade när den blev ett fiasko. Telia bidrog starkt till en negativ bild av aktiesparande hos en stor del av befolkningen. "Folkbildning" var därför en väl avvägd liknelse i sammanhanget, eftersom det var en enorm propagandakampanj från regeringens sida. Bokstavligt talat ALLA fick hem information i brevlådan. Lek med tanken att 1 miljon svenskar istället hade köpt motsvarande summa i Ericsson B...
99,6% av alla förvaltare slår inte index över en 30-årsperiod, varför tror du att du skulle göra det?
En stor majoritet av målgruppen höll jämna steg med index. Det var alltså inte endast 0,4% som förlorade mot index, vilket ditt påstående annars lätt skulle kunna misstolkas som. Källan du indirekt hänvisar till är för övrigt baserad på fondförvaltares statistik.
För att besvara din fråga så tror jag inte att jag har större chans än fondförvaltare att slå index över en 30-årsperiod, givet samma spelregler. Men till skillnad från urvalsgruppen kan jag investera i andra sparformer när börsen står högt. Jag investerar alltså inte uteslutande i aktier, vilket jag inte skulle råda någon att göra. När börsen får en kraftig sättning försöker jag dra maximal nytta av det. Utdelningarna återinvesteras. När kriser uppstår i enskilda bolag som jag har bättre koll på (t.ex. flygskandalen i SCA) kan jag vara lite opportunistisk. På så vis har min portfölj haft en väldigt fin utveckling, även sett ur 25-årigt perspektiv. Det har i sin tur möjliggjort andra investeringar som har haft ett betydligt högre praktiskt värde.
De som vurmar för indexsparande väljer oftast att bortse från utdelningarna som en given del av aktieportföljens utveckling. I en fond bakas utdelningarna automatiskt in i fonden, som därmed påverkar kursen positivt. För aktier sjunker kursen alltid direkt efter utdelning, så om man väljer att inte återinvestera utdelningen blir det samma sak som att du säljer av en del av ditt innehav, vilket graferna inte tar någon hänsyn till.