En skärmnörd blir till

Det är lätt att tro att datorskärmar är en kategori produkter som kan avhandlas på någon minut. Skärmen ska visa bild. Gärna i HD. Och så ska den ha en viss storlek. Ingenting kunde vara längre ifrån sanningen.

Mitt eget intresse för skärmar väcktes 2013, under en tid då jag spelade mycket Battlefield 3. Vid den tiden hade jag ungefär ovannämnda uppfattning om skärmar, och satt följaktligen med en riktig budgetmodell med 1 920 × 1 080 pixlar, 60 Hz uppdateringsfrekvens, fruktansvärd färgåtergivning och obefintliga betraktningsvinklar. Det enda den egentligen hade till sin fördel var priset.

Fröet till min omvändelse såddes av @Ceogar, som under våra äventyr på det virtuella slagfältet ofta påtalade hur fantastiskt 120 Hz (vars innebörd jag inte förstod) var och att jag borde köpa en sådan skärm. Själv hade jag dock läst att en högupplöst IPS-panel var det bästa sedan skivat bröd.

När jag så fick nys om de så kallade "Korea-skärmarna", som erbjöd båda dessa egenskaper, var saken klar. Jag införskaffade via SweClockers marknad en med dåtidens mått fullspäckad skärm och har aldrig tittat tillbaka.

Sedan dess har det blivit en och annan uppgradering och jag har utvecklat ett brinnande intresse för skärmar, som till och med kan kännas starkare än mitt dito för själva datorn. Förhoppningsvis kan detta nu hjälpa mig att dela med mig av vad jag lärt mig på ämnet – hittills. Som nästföljande sidor kommer illustrera är det ett djupt kaninhål att dyka ned i.