ROG Maximus XI Gene och tillverkning av moderkortsplåt
Den andra stora konstruktionen består av två tjocka aluminiumplåtar som tillsammans bildar en moderkortsplåt och tillhörande baksida, samtidigt som det stöttar upp kommande monteringslösningen för grafikkort och fönstersidor.
Med plåten utkapad och filad till storlek borras och gängas den med M4-gänga för att acceptera rejäla moderkortsdistanser, detta då aluminium är mjukare än den stålplåt som används i traditionella chassin. Detta skapar då lite extra hållbarhet på lång sikt, även om M3 eller UNC 6-32 troligen hade varit fullt tillräckligt.
Plåtarna monteras sedan samman med små hållare, de kan liknas vid ett par kuber med hål borrade och gängade i två riktningar. Två hållare per yta räcker för att göra hela konstruktionen väldigt stabil tack vare tjockleken på metallen.
Därefter kan moderkortet monteras i distanserna på moderkortsplåten. Trevligt nog är I/O-plåten fast monterad på moderkortet, vilket gör att jag slipper jonglera med fyra saker samtidigt.
ROG Maximus XI Gene
Valet av formfaktor för moderkortet föll på Micro ATX och därmed blev ROG Maximus XI Gene en naturlig kandidat. Breddmässigt följer det standardmått, men på höjden är det drygt två centimeter kortare tack vare avsaknaden av en sista expansionsport. Detta ger i mitt fall lite extra utrymme för att montera grafikkortet med en riser-kabel ovanför moderkortsplåten.
Kylarna går i en stålgrå nyans och täcker större delen av moderkortet, där det sedan övergår i en plastkåpa som sveper över I/O-området och en sköld redan fastmonterad i portarna.
Först var det svarta kretskort, och sedan stora kylare, idag är det skyddsplåtar över störande komponenter. Mycket har det hänt senaste tio åren och även om det är ett lite motvilligt erkännande så ser dagens hårdvara väldigt bra ut.
Jag är säker på att läsarna i sedvanlig ordning inte kan vänta på att få höra om RGB-belysningen. Mycket riktigt är moderkortet bestyckat likt en fyr med dioder på alla håll och kanter.
Belysningen styrs via Aura-mjukvaran i operativsystemet och i nästa del hoppas jag kunna visa att det inte nödvändigtvis måste resultera i en ögonskärande regnbåge, utan istället ge möjlighet till lite mer diskret stämningsbelysning för att framhäva hårdvaran.
Något som står ut med moderkortsmodellen är Asus Dimm.2-system vilket låter användaren montera två stickor med M.2-lagring på ett separat kretskort, bestyckat med rejäla kylare.
Jag har varit lite tveksam till lösningen när första bilderna på moderkortet dök upp, men med kortet väl i hand så passar det in bättre än vad jag tidigare trott, om inte annat fyller det ut lite i området då moderkortet i övrigt bara har två platser för primärminne. En nackdel är att det i dagsläget inte finns några matchande minneskylare på marknaden, så det kan bli knepigt att få det helt enhetligt.
Den monokroma hårdvaran i kombination med en obehandlad aluminiumstomme ger ett ganska rått och industriellt intryck, samtidigt som det tillåter för intressanta reflektioner med belysningen. Min tanke är att begränsa alla färgklickar till den integrerade belysningen i hårdvaran och på så sätt kunna bjuda på en ljusshow när det passar, men också kunna stänga av det helt och bara låta datorn smälta in i omgivningen.
Diskutera gärna i kommentarsfältet huruvida plåtarna borde lackeras eller lämnas polerade!