AOC Agon AG241QG och AG241QX – 2 560 × 1 440-gaming på 24 tums TN

Båda modellerna brakar på med skärande starkt ljus direkt ur kartong och Brightness-reglaget på 90. Det ger omysigt ljusstarka nivåer och bör sänkas ganska omgående för ett vanligt datorrum. Särskilt kvällar vinterhalvåret.

I de flesta fall vill man sikta kring 120 nit för ett rum med mysbelysning. Regleringen av belysningen är flimmerfri. Som synes ligger de två skärmarna inte helt parallellt i fråga om hur mycket ljus som skickas ut på samma nivåer med reglagen.

Även fast vi har en TN-panel kan det fortfarande vara aktuellt (och önskvärt) med någorlunda rätt färger. Och i fallet med AG241QX-modellen är det faktiskt någorlunda rätt. I en viss vinkel då, alltså rakt på. Här kan vi också konstatera att QG-skärmen går mot grön och brunt i mörka nyanser och det är något som inte går att få bort.

QX ger mer färgmöjligheter

Kortfattat är QX-modellen den som ger minst fel i färgerna. QG-modellen har uppljusade och grönbruna skuggnyanser som vi inte får bort annat än med vinklingen beskriven i föregående avsnitt.

QX-modellen erbjuder också fler möjligheter att faktiskt påverka hur du vill ändra färgerna då det finns fler menyalternativ och inställningar. De flesta är dock överflödiga och tillför inga förbättringar, utan endast olika förvrängningar. Likt finesser som Shadow Control och Game Color vilka finns på båda men där QX-modellen ger fler steg i reglagen.

Shadow Control används för att ljusa upp skuggtoner så att det i spel blir lättare att se fienden. Detta dödar förstås kontrastintrycket. Game Color används för att överdriva färger på bekostnad av nyanseringsförmågan. Allt blir samma pastellnyans ungefär. Framför allt är det rött som påverkas. Vill du (mot förmodan) att alla nyanser av rött jämt och ständigt ska bestå av exakt pastellfärg är detta reglaget för dig.

Se upp för posterisering på QX-modellen

Panelen specificeras som en 8-bitarspanel. Men det är uppenbart för synliga ögat att panelens kristaller befinner sig i ständig rörelse. Så något form av temporal halvtonsteknik är aktiv där kristallerna växlar läge mellan två nyanser för att skapa en tredje mellanliggande nyans. Så kallad FRC, Frame Rate Conversion.

Game Mode-funktionen ger överlag sämre bild. Använd med försiktighet.

Det här flimret är aldrig starkt men det syns bara man tänker på det, till exempel heltäckande ytor av samma nyans. I det långa loppet kan sådant här vara störande för den som tänkt arbeta vid skärmen. Återigen ett klassiskt problem med TN-paneler. Vill du ha totalt lugn i bilden behöver du en annan typ av panelteknik.

Ingen av skärmarna har i alla fall uttalade problem med posterisering, alltså att det blir störande och tydliga steg mellan närliggande nyanser när det inte längre finns tillräckligt med bitar för att stega alla nyanser sömlöst. QX-modellen och dess utökade spel-inställningar kan dock tillföra tydlig posterisering. Dessa lägen bör därför undvikas och Standard-läget fungerar bäst.

Ändå milda problem för att vara TN-teknik

Det finns mycket man kan skriva om TN-baserade skärmar och hur de ser ut i färgerna. Allt hänger på vinkeln. Resten är bara lyckliga sammanträffanden.

Allt du kan göra är att leta efter den kombination av vinkel, placering och Gamma-inställning som ger minst problem. Sånt är livet med TN-paneler och är detta störande måste du välja en annan typ av bildskärmsteknik.

Men en sak är konsekvent inom en viss begränsad vinkel hos båda modellerna. Vitbalansen förblir ungefär densamma så länge vi inte flyttar oss väldigt långt i vinkel, över 20 grader. Kontrastförhållandet sjunker också endast till 600:1 när vi tittar i ”tittvinkel”. Det vill säga riktar in oss mot skärmens överkant i höjd strax under ögonen och därför tittar på skärmen snett ovanifrån med mild vinkel. Bilden blir då förstås sämre, men inte så mycket sämre.

Detta är ett tecken på en i sammanhanget väldigt bra TN-panel. Någonstans på vägen har AOC dock optimerat QX-modellen till den bättre av de två.