Tänk dig att du är en tvådimensionell varelse som lever på ytan av en ballong.
Du kan färdas hur långt som helst i vilken riktning som helst, men ditt universum har trots allt en begränsad yta eftersom du återkommer till samma plats efter ett tag.
Detta universum är oändligt i den mening att du aldrig kommer till något slut.
Tänk dig en kompressor som kontinuerligt expanderar ballongen och att den hastighet något maximalt kan röra sig med är mindre än hur mycket extra sträcka som tillförs på ytan av ballongen och du har dessutom delar av ditt universum som du aldrig kan nå eller ens komma tillbaka till startpunkten, trots att arean (storleken) skulle gå att beräkna i varje tidpunkt.
Lägg sedan till en dimension och det börjar bli krångligt...
Dessutom är det bara ballongen som finns, ingen omgivande luft eller så...