Test: Temperatur och ljudnivå
För att belasta processorn används AIDA64 stabilitetstest i 30 minuter eller tills det att temperaturerna har stabiliserats. Fläktar är kopplade via kabel till en styrbar PWM-kontakt på moderkortet och mjukvaran Argus Monitor används för att få full kontroll över fläktanslutningen.
Effektförbrukning (vägguttag) | 105 W |
---|---|
Effektförbrukning vid överklockning (vägguttag) | 140 W |
Effektförbrukningen mäts med en vanlig energimätare direkt från väggen och ger värde i AC innan förluster i omvandling, och är därmed bara ett riktvärde.
Nätdelen Corsair SF600 har en ungefärlig verkningsgrad om 89 procent vid 105 W och 91 procent vid 140 W.
Kylare | Fläkt |
---|---|
Cooler Master Hyper 212 Black Edition | Cooler Master Silencio |
Thermalright MUX-120 | Noctua NF-F12 PWM |
Cryorig C7 | Integrerad 92 mm PWM |
Noctua NH-D9L | Noctua NF-A9 PWM |
För majoriteten av kylarna används den medföljande eller integrerade fläktlösningen. I fallet av Thermalright MUX-120 har jag monterat en Noctua NF-F12 PWM som förvisso roterar långsammare vid samma PWM-frekvens men också är betydligt mer påkostad.
Kylprestanda vid standardfrekvens
Vid standardfrekvens är samtliga testade kylare inte helt oväntat kapabla att hålla en Core i7-8700K vid acceptabla nivåer. När Cooler Master Hyper 212 Black Edition parad med Silencio-fläkten når 2 000 varv per minut väsnas det en hel del med en öppen testbänk.
Däremot blir det en mycket trevligare karaktär på ljudet redan vid 1 500 varv per minut, och vid 1 000 varv per minut är Silencio-fläkten för mina öron i det närmaste ljudlös.
Kylprestanda vid överklockning
Vid överklockning och förhöjd spänning på processorn växer gapet mellan testresultaten något i botten av listan, men i toppen är Hyper 212 Black Edition hack i häl mer än dubbelt så dyra kyllösningar.