Ditt inlägg fick mig att gråta en skvätt. Familjens hund fyllde 12 år 9.5 så han börjar vara gammal. En långhårig tricolour collie som funnits med över halva mitt liv (är 21 år). När mamma och pappa skiljde sig 2012 var hunden en av orsakerna till att jag stannade hos pappa. Dessutom behöll han huset med mamma flyttade 25 km bort jag ville ju inte byta skola (hade då gått halva tvåan i gymnasiet). När jag tagit studenten och väntade på att tvingas till att göra min värnplikt (andra halvan av 2013) och sedan under 2014 tills jag flyttade för att börja på universitet bodde jag också hos pappa för hundens skull. Efter att mamma flyttat tog jag frivilligt över ansvaret att gå ut med hunden (förutom vardagsmorgnar) och de flesta gick jag med en kompis. Det var tider det.
Nu är skolan slut för våren, men pappa har flyttat och håller på att sälja huset. Han har hunden, men känns inte alls lika lockande när jag inte har en kompis att prata med. Så jag vet inte hur jag bor på sommaren.
Han beter sig fortfarande som en valp fastän han är 12 år Drar i kopplet och får ibland "hepuli". Då springer han runt i en stor cirkel runt en.
Han har varit underviktig sedan han var ett år och försvann på en stuga för en stund och har nu som då behövt specialdiet för att magen varit i obalans. Men för något år sedan fick han någon medicin som gav honom bättre aptit så han har ökat åtminstone lite i vikt. Kotorna känns tyvärr ändå. Tur att han har lång päls, hade väl blivit anmälda annars
Tror inte att han riktigt haft ont ännu, förutom någon dyr medicin som han började halta av. Tydligen var den inte lämplig för collier... Blev en annan dyr medicin istället.
Som avslutning:
Marlie&Me kom på någon finsk kanal för några veckor sedan. Det var den sorligaste film jag sett. Jag har aldrig gråtit så mycket. De nära släktingar (mor- och farföräldrars föräldrar) som dött har aldrig stått mig nära så jag minns inte om det ens kom några tårar. Men den filmen berörde mig väldigt mycket, fasar för den dag min älskade hund Eddie går bort.
Svårt att skriva med tårarna nära hela tiden