Visst ser det inte bra ut om en person byter arbetsplats som en annan byter däck på bilen. Men som tidigare nämndes, så är detta ju främst en situation som arbetsgivarna själva försätter sig i när de stenhårt håller på att löneökningarna inte ska avvika från de sedvanliga 0,5-2% som blivit gängse standard (och mer eller mindre är en justering för inflationen och således inte en reallöneökning), oavsett hur väl den anställde presterat och hur mycket mer ansvar denna tar. Lägg därtill att det kan komma nyanställda, med mindre kompetens, erfarenhet och ansvar, som tjänar mer än vad du själv gör (som du dessutom kanske blir ålagd att agera mentor åt), av den enkla anledningen att företag är benägna att betala för en nyanställd, men inte att ge rejäla höjningar för de befintliga (hur välförtjänta de än må vara).
Ett inte helt ovanligt scenario är ju att den anställde erbjuds 1% i löneökning, känner sig missnöjd, får ett jobberbjudande från en annan arbetsgivare som betyder 10-15% i löneökning. Den nuvarande arbetsgivaren väljer att inte kontra, den anställda byter jobb. Den ursprungliga arbetsgivaren tar nu in en ny anställd för att fylla den tomma platsen, men nu är de ändå tvungna att erbjuda 10-15% högre ersättning för att ens kunna landa en ny person. Så summan av kardemumman blir att man får samma lönekostnad, men man byter den erfarna och välfungerande medarbetaren mot en färsk som dels har en viss uppstartssträcka (på allt från någon månad till år innan den kan prestera på samma nivå som den tidigare) och dels så finns det osäkerhet kring hur den nya personen presterar/passar in på arbetsplatsen. Allt för att man har två olika "pottar" med en policy som förhindrar för stora löneökningar för befintlig personal.
Sedan kan man ha mage att kalla arbetstagarna för illojala bara för att man själv inte visar samma uppskattning som andra arbetsgivare är beredda att göra...
