Inlägg

Äsch, helt ärligt tycker jag att julgrejerna är lite roliga. Så länge det inte är typ Pokemon-skins eller Greta Gris, kan jag leva med lite "fantasifulla outfits."

Det är ju trots allt ett krig mellan "no-pats", inte reguljära arméer där likformiga uniformer är standard.

Det finns buggar och potential men jag tycker att det är ett roligt spel och jag känner faktiskt igen BF-serien.

Jag tycker däremot att mycket av allt gnäll.... är tråkigt och oreflekterat. BF2042 är inte BF4 och kommer aldrig vara det. Men vill vi egentligen det? Det är ju inte en re-release vi väntat på, utan ett nytt spel. Och sedan BF4 har spelvärlden, DICE och även vi spelare gått vidare och blivit äldre - varpå vi kommer uppfatta saker annorlunda och förväntar oss nya saker. Därför måste DICE förändras och pröva nya grejor i spelet. Gjorde de inte det, skulle vi gnälla på det också.
Vem vill betala 600-900 kr för ett omslipat BF4 á la Skyrims femtielva re-releaser?

Mycket av gnället kring spelet (Nota bene, inte allt, det finns befogat gnäll) påminner mig om sorgen över att julen "inte är som förr." Vi blev äldre och uppfattar saker annorlunda - klart det inte är "som förr." Men är det egentligen sämre?

Jag påminner än en gång om att den här tråden INTE är till för religiösa eller teologiska diskussioner.
Vill ni fortsätta detta, skapa er egen tråd eller håll det via PM.

Den här tråden är tänkt för de som är nyfikna på vad en präst gör eller enklare frågor om kyrkan,
kristen tro eller om man behöver tips/hjälp inför ett samtal med en präst eller inför ett möte med kyrkan.

Minns också någon sådan artikel och det var väldigt bra att det blev ett väldigt liv - för det borde det. Nu kan jag inte tala för danska kyrkan men hade detta skett inom svenska kyrkan, hade prästen ställts inför ett domkapitel och med väldigt stor sannolikhet avkragats omgående. Vilket hade varit helt korrekt. Att hyckla som präst och predika tro på Gud utan att själv ha, är skadligt för dig själv, din församling och för kyrkan.

Jag håller dessutom inte med dig - att vara präst är inte ett vanligt yrke, det är något annorlunda. Man "jobbar" inte som präst, utan man "är" präst och det är inte heller någon rättighet att få vara präst, utan det är något som bara vissa är kallade till att vara. Och det till stor del eftersom det kräver så mycket av en och är något som skall uppfylla hela ditt liv och inte något man är mellan kl. 08.00-17.00. Vilket, om man bara behandlar det som ett vanligt jobb, skulle kunna vara fallet.
Och det handlar, som sagt, om trovärdighet. På samma sätt som det skulle vara mycket konstigt att bli rekommenderad en behandling av läkare som senare på kvällen säger att han inte tror på det, utan tycker det är påhitt, skulle det vara falskt om en präst sa en sak dagtid och gjorde annorlunda när jobbdagen är slut.
(Såklart händer det även nu, vi präster är också människor, men vi strävar efter att bli bättre och att låta tro och liv bli ett.)

Det mycket enkla svaret på den här frågan är att: Ja, en präst MÅSTE tro på Gud. Annars fungerar det inte.
Anledningen till detta är trovärdighet - varför skall jag tro på vad prästen säger om Gud om inte ens prästen gör det?
En lärare berättar ju om objektiv kunskap medan vårt uppdrag berör själslivet och tron, varpå avsändaren (prästen) egen inställning till detta är otroligt viktig.

Sedan kan jag säga att jag inte tror att en präst klarar av sitt uppdrag särskilt länge utan sin tro. Det är, åtminstone för mig, det som motiverar och det som bär när jag inte orkar. Hade jag inte haft min tro hade jag inte klarat av att vara präst.
Med det sagt finns det säkerligen någon som tappat tron - men det brukar synas ganska fort. Därför skulle jag tro att det inte är särskilt många som inte är troende.

Detta är dock inte att förväxlas med att tvivla eller ifrågasätta sin tro, vilket är något som alla, präster inkluderade, gör ibland. Det är dock fullt naturligt och hälsosamt!

Köpte Sushi från en av stadens nyöppnade sushiställen där ägaren i lokaltidningen sagt att han sushi var så bra att alla som åt den skulle vilja komma tillbaka. Fick därför upp en liten hype.

Det var rostad lök på makirullarna.

Besviken och lite förolämpad.

Jag har personligen inte känt mig obekväm men jag kan förstå hur situationer där jag skulle känna så kan uppstå.
Trots det är jag positiv till den absoluta tystnadsplikten som jag tycker är en förutsättning för prästyrket, eftersom
det måste finnas någon man kan prata helt öppet med utan risk för repressalier.

Sedan är det viktigt att komma ihåg att allt som sägs till en präst inte automatiskt faller under den absoluta tystnadsplikten. Den uppstår bara om man uppfyller vissa kriterier, till exempel att prästen och konfidenten är ensamma
och att det är uttalat att detta skall vara ett sådant samtal.
Man kan alltså inte bara springa förbi mig på ICA och säga att man tänker mörda någon och förvänta sig att jag skall
vara tyst.
Men med det sagt brukar det också innebära att de som kommer för att berätta hemska saker för en präst ofta har en inneboende längtan efter att få berätta det. Är det då något som bör bli offentligt (mord, pedofili, etc.) bör vi uppmuntra personen att berätta.

Skulle någon berätta detta för mig skulle det självklart vara fruktansvärt att bära. Men det är aldrig någon som sa att
det är enkelt att vara präst heller. Precis som med andra jobb för det med sig risker och vi är medvetna om dem.

Det är en allmän regel, då vår begravningsverksamhet styrs av begravningslagen. Men som med alla regler finns det undantag och möjligheter att söka dispens:

1 § Stoft eller aska som har gravsatts på en begravningsplats får inte flyttas från en gravplats för att gravsättas någon annanstans.
Tillstånd får dock ges till en sådan flyttning, om det finns särskilda skäl för det och om det är klarlagt var stoftet eller askan skall gravsättas på nytt.

Kan det vara så att det var en särskilt gammal grav till exempel? Jag vet också att man där jag arbetar oväntat hittade ben när man grävde upp en bit gräsmatta. Då var det ju en så gammal grav att den inte fanns i några system eller böcker och som vi inte visste fanns. Då kan det ju finnas skäl att flytta benen till en mer vilsam och ihågkommen plats.

Haha, jag skulle säga att det finns lika många "Gudsbilder" som det finns kristna och ingen är den andre lik.
(Den skäggiga gubben på ett moln är ju en klassiker men jag tror inte det är många som skulle säga att de
tänker så.)

Att definiera Gud är svårt eftersom Gud är så oerhört mycket. Men om vi bara håller oss till vad Gud själv säger i bibeln,
så är han: "Alfa och Omega - början och slutet." Eller som han säger när han möter Mose: "Jag är den jag är."
Gud är alltings början, den som fanns före all tid och som har skapat allt. Gud existerar inte i tiden på samma sätt som vi, utan han är evig, bortom tid och rum. Helt enkelt: Han är så mycket större än vi någonsin kan tänka oss.

Ibland försöker jag tänka mig hur det skulle vara att träffa Gud. Hur skulle han vara? Det jag tror är att Gud skulle vara den mest intresserade och nyfikna du någonsin skulle möta. Som genuint är intresserad av hur du tänker och vad du gillar att göra. Som fascinerat skulle lyssna på dig berätta om din barndom eller hur mycket du gillar att överklocka din gamla processor.
Gud, för mig, är ingen arrogant härskare som ser oss som undersåtar eller som vi skall vara rädda för. Att möta Gud vore att möta en gammal vän: tryggt, roligt och skönt.
Jag tänker ofta på när Jesus (som är Gud) i Johannesevangeliet säger: Jag kallar er inte tjänare, utan vänner.
Det säger en hel del för mig.

I ärlighetens namn hade jag aldrig hört talas om Carl XVI Gustafs bibel och googlade därför det, varpå jag såg att det på wikipedia sägs att Bibel2000, som är Svenska Kyrkans officiella översättning, ibland kallas för det. Det är dock något jag är synnerligen tveksam till eftersom jag aldrig hört den kallas för det, utan den kallas bara för Bibel2000.

Den tidigare översättningen kom 1917 och vissa föredrar den versionen - ibland på grund av tradition eller för att man föredrar det lite äldre språket. Användandet av den är dock något vi försöker undvika eftersom det är bättre att alla vänjer sig vid den "nya" och därför är det emot reglerna att i officiella sammanhang (Gudstjänster osv.) läsa ur någon annan översättning än just Bibel2000. Ibland kan man dock, av så kallade "pastorala skäl" tillåta att den äldre översättningen av Herrens bön (Vår Fader/Fader Vår) bes under en begravning eller liknande.

Vulgata är den första bibelöversättningen till latin som blev färdigställd på 400-talet. Jag skulle tro att det inte är allt för många präster som kan läsa och förstå den sortens latin idag. I alla fall gör inte jag det.

Än en gång vill jag påminna om att detta inte är ett forum för teologiska diskussioner utan mer Fråga/svar. Självklart är följdfrågor okej men det skall inte urarta i otrevligheter eller alltför djupa samtal, då är ni hänvisade till PM.

Ber om ursäkt att du fått vänta på svar men jag behövde konsultera mina kyrkvaktmästarkollegor!
När en grav återgår finns det en så kallad "gravfrid" som skall inträda i 15 år innan graven kan användas på nytt. Om förutsättningarna tillåter efter 15 år kan man gravsätta nya men då företrädesvis kremerade urnor och ogärna kistor. Kvarlevor grävs dock aldrig upp, utan de förblir i gravens vila.

Kul att du gillar domprosten! Vi präster brukar vara trevliga!

Och nej, jag är medveten om att det finns anställda som inte bekänner sig som troende. Men som jag skrev är det också
väldigt stor skillnad på att vara öppen för tro eller stängd för det.

Ja, jag har erfarenhet av både telefon- och chattjour. Det är en väldigt meningsfull uppgift och det känns väldigt bra att kunna finnas till som ett samtalsstöd men det har ett högt pris. Många egna tankar som snurrar, oro, frustration över att inte kunna göra mer, osv. Efter ett avslutat pass (midnatt) går jag inte och lägger mig direkt, utan det tar någon timme att komma ner i varv igen.

Vi får skicka tre sms till Gud, Sonen och Den helige Ande. De andra två håller vi i reserv ifall vi behöver beställa ett mirakel eller använda oss av någon himmelstjänst: Kolla upp aktuella synder hos någon eller liknande.

Skämt åsido, jag läste artikeln och det är bara tragiskt.

Vänner! De senaste inläggen här börjar mer likna de diskussioner jag vill att denna tråd skall undvika. Vill ni fortsätta diskutera, får ni gärna skicka ett meddelande.