Inlägg

Inte alls - det handlar bara om att förstå att bibeln måste tolkas och förstås och att det kan komma att förändras i och med att vi lär oss mer och förstår den bättre.

Anledningen till att Svenska Kyrkan fortfarande har val är eftersom vi är en demokratiskt styrd kyrka och har inget med vår gamla koppling till staten att göra.

Det var tråkigt, för jag förstår absolut att man skulle vilja ha nattvard under en begraving. Det är till och med så att det finns en särskild ordning för just begravning med mässa, så jag förstår inte riktigt varför prästen skulle ha sagt nej...

Tveksamt, ärligt talat. Jag kan förstå om man tänker att dopets glädje över ett nytt liv förmildrar sorgen
över en begravning men jag tror inte att vi människor fungerar så. Känslorna kommer bara att blandas
och sitt barns dop skulle nog alltid att förknippas med sorgen över den anhöriga.
Därför skulle jag å det starkaste försöka att avråda från att ha de samtidigt, så att man kan få
sörja i lugn och ro samt glädjas i lugn och ro.

Jag har faktiskt aldrig kört ett Diablo - men du säger något! Kanske får ta och kolla upp det!

Nu är ju det värderingar som en majoritet av den kristna kyrkorna inte ställer sig bakom. Svenska Kyrkan ser ju män och kvinnor som jämlika i både arbetsliv, hem/hushåll och inom den kristna kyrkan och tron. Där det också är fullt naturligt och teologiskt korrekt att kvinnor kan vara både präster, biskopar, diakoner eller inneha ledande ställningar inom kyrka och församling.

Pauli brev måste alltid förstås i ljuset av den tid de var skrivna i, d.v.s. en tid då kvinnor var förtryckta och tillbakahållna. Samt att det är viktigt att tänka på att Paulus inte är Gud, varpå hans ord inte är lag. Dessutom är Paulus också positiv till kvinnor och det går att hitta flera exempel där Paulus talar om jämställdhet. Bland annat så berömmer han Junia, en ledare för en av de tidiga kristna församlingarna, så han ser också mycket gott i kvinnor.

Men går vi till Jesus, så är han för jämställdhet bland alla människor. Till exempel i berättelsen om den kanaaneiska kvinnans tro, så är det enda gången som någon lyckas övertyga Jesus i en "ordduell" och då är det en kvinna som gör det. Jesus blir inte arg, eller säger åt henne att vara tyst, utan argumenterar med henne och blir övertygad i att det hon säger är rätt.

Det är en svår fråga, för det finns många partipolitiskt aktiva som gör ett utomordentligt bra jobb och som agerar för kyrkans bästa. Jag tycker också att det är viktigt att kyrkan är demokratisk och att lekmän/kvinnor har inflytande över församlingslivet och kyrkans väg framåt. Men jag kan tycka att det nog, på sikt, vore det bästa om det blev personval där kandidaterna är partipolitiskt obundna.

Dock vill jag verkligen framhålla hur viktigt (!) det är att alla som kan röstar i Kyrkovalet, även om man inte är troende eller särskilt intresserad. Röstar man inte tillåter man passivt att krafter som inte vill kyrkans bästa får större inflytande.
Så jag uppmanar er att ta lite tid under hösten att läsa igenom de kyrkovalsbroschyrer som skickas ut och att ta er demokratiska möjlighet på allvar den 19 september!

För att bli avkragad, som det kallas, krävs det att man bryter mot sina prästlöften. Under vigningen till präst lovar man högtidligt att rätt förvalta sakramenten (dopet/nattvarden) och att förkunna ordet rätt (att tala sant i sina predikningar) samt att leva på ett trovärdigt sätt så att vi blir vittnen om "Guds kärlek och försoningens hemlighet".

I praktiken innebär detta att om jag, till exempel, döper någon flera gånger, predikar något som Svenska Kyrkan inte står bakom, bryter mot tystnadsplikten eller missköter mig i största allmänhet på ett sådan sätt att det skadar kyrkan eller min trovärdighet som präst, kan jag bli anmäld för detta. En anmälan sker i så fall till domkapitlet i det stift som prästen tjänstgör i. Domkapitlet är kyrkans rättsinstans och består av stiftets biskop (ordf.), representanter för vigningstjänsten (präst/diakon), förtroendevalda (politiker) samt lagkunniga (jurist/domare) och de har i uppdrag att utöva tillsyn över stiftets präster och diakoner.
Kommer det då in en anmälan, granskar de den och tar ställning till om det skall frikännas eller tilldömas en varning eller utökad tillsyn. Bedömer de att det är en så grov överträdelse att prästen inte längre är lämplig att utöva sitt ämbete som präst i Svenska Kyrkan, förklaras prästen obehörig och kan inte längre kan få anställning som präst.

Just föräldrarna är troende - men även de på en "Svensson-nivå." Alltså gick till kyrkan på jul eller påsk och ber kanske kvällsbön.

Allt möjligt! Till exempel Witcher 3, COD, BF, Valorant, Overwatch, Banished.

Ett väldigt intressant koncept - tack så jättemycket för detta! Kan säkerligen använda detta i tjänsten också!
(Låter det gå i bakgrund medan jag svarar på denna bunt frågor!)

Tack för att du fortsätter vara medlem! Det hjälper oss att fortsätta kunna vara den samlande kraften du pratar om och att finnas där för människor både i stad och landsbygd.

Det finns säkerligen statistik på när människor återvänder men det är inget jag vet exakt. Skulle dock tippa på att många går ur i ungdomen för att tjäna några hundralappar men återvänder senare, antingen för att man lär sig uppskatta kyrkans verksamhet eller för att man kommer till(baka) till tro.

Jag hade öppnat upp för ett samtal om vad det är med just "Fader i himmelen/Guds son" du har svårt för och vad exakt det inte är du tror på. Det händer emellanåt och brukar kunna leda till intressant och djupa samtal där båda kan förstå varandra.

Dock skulle jag inte förändra vad jag skulle säga under dop/vigsel/begravning/predikan, eftersom det vore både tjänstefel och kontraproduktivt. I det doptal som präster håller vill man ju förklara varför vi är här och vad dopet innebär, att då inte nämna Gud överhuvudtaget skulle nog kännas konstigt för alla inblandade.
I psalm 743 står det i en vers: "Vi tillber inga läror och ingen from idé, vi är ett folk på vandring i tro på livets Gud." Att därför bara prata om värderingar eller fromma idéer gör ju det kristna budskapet halvt. Lite som att gå på en föreläsning om kostcirkeln men bara höra någon prata om protein och utlämna grönsaker - man fattar grejen men man gör det inte rättvisa!

Om man kommer till Svenska Kyrkan och önskar dop/vigsel/begravning så är det vi som tillhandahåller ramen för gudstjänsten. Självklart får anhöriga komma med önskemål och det finns stora möjligheter att påverka innehållet men det är ändå vi som har slutordet i hur det utformas. Anledningen till det är självklart eftersom att vi skall främja kunskapen om Gud och sprida evangeliets glada budskap men eftersom kyrkan med vår erfarenhet har en bra fingertoppskänsla för att det skall bli värdigt och fint för alla inblandade.

Om något har sagts inom ramen för den absoluta tystnadsplikten får jag som präst aldrig berätta vad som sagt, inte ens om personen ber mig berätta eller avlider, så det är något jag får bära och bearbeta själv. Även i samtal som har den lägre graden av tystnadsplikt så avslöjar man ändå såklart ALDRIG vad som sagts eller av vem.

Vi som präster kan få vägledande handledning och där finns det utrymme att bearbeta vad som upplevts som svårt men vi berättar aldrig något så att det finns minsta chans att avslöja någon. Tystnadsplikten är verkligen något som vi respekterar, värdesätter och håller som heligt.

Eftersom det är Guds och kyrkans längtan att få se en värld där människor kan leva i fred, arbetar vi och ber för det ständigt. Genom alla århundradens som vi existerat har vi lärt oss att den enda vägen till fred går genom samtal - därför tycker vi att det är viktigt med ekumeniska dialoger med olika kyrkor och interreligiösa dialoger med andra religioner.

Den romersk-katolska kyrkan har ritualer för att, i extremt sällsynta fall, genomföra exorcismer. För sådana tillfällen finns det särskilt utbildade präster som endast genomför ritualen som ett sista försök, efter att läkare och psykologer uteslutit alla möjligheter till sjukdomar och eventuellt prövat medicinering och behandling.

Inom de lutherska kyrkorna har vi inte den ritualen, utan vi ser på det annorlunda. Eftersom vi tänker att vi genom dopet tillhör Gud och inte kan förlora den kopplingen, har djävulen inget grepp om oss. Han kan inte "besätta" oss och ta över oss, eftersom Gud beskyddar oss från det. Däremot finns det en liten rest kvar av exorcismen i vad som kallas för "befrielsebön" som sker under dopet där man över dopkandidaten ber att Gud skall "befria oss från mörkrets makt." Vad som sedan menas med mörkrets makt kan man diskutera - är det bara djävulen eller kan egoism, individualism, fördomar, rasism och hat också räknas som en mörk makt?

Eftersom ett spel är ett just ett spel, skulle jag säga att man inte kan synda. Men jag är väl inte särskilt stolt, och skulle nog ha svårt att se Gud i ögonen om han frågade mig om de gånger jag "tea-bagat" folk i vredesmod i COD/BF.

Jag har både religiös och icke-religiösa släktingar, så jag är nog en ganska vanlig Svensson.

Jag uppskattar alla frågor och tycker generellt att tråden har fungerat väl men jag vill ändå påminna om att det här inte skall urarta i djupare teologiska frågor och diskussioner!

Tack till moderatorer som rensar!

Oj, jag har nog inget favoritbröllop egentligen. Men visst var det speciellt när jag fick viga en gammal klasskamrat!
Annars handlar det nog mest om att man "klickar" mer med vissa brudpar och mindre med andra, rent socialt.

Berättelsen om Jesus och månglarna i templet handlade om att försäljarna där ockrade och lurade tempelbesökarna,
därför blev Jesus arg. Att en liten souvenirbutik existerar i domkyrkan och säljer lite vykort och liknande, har jag
därför inga problem med. Men jag förstår helt klart hur du tänker och risken finns att det kan gå överstyr!

Ingen dum fråga! Olika församlingar/pastorat kan fatta egna inköpsbeslut gällande IT men det arbetas för att alla skall ha samma och då är det windows som gäller.

Jag lyssnar på ett väldigt brett utbud av musik! Till mina favoritartister hör bland annat Sting och Rammstein men jag gillar också klassisk musik, jazz, pop och spelmusik. Fullkomligt älskar Jeremy Souls musik från Elder Scrolls, vilket jag ofta har på i bakgrunden när jag arbetar hemma eller på kontoret, då det hjälper mig att koncentrera mig och slappna av.
Självklart lyssnar jag också på kristen musik och gärna psalmsång (brittiskt eller svenskt) eller gregoriansk sång från kloster.

Kul att du har fina minnen från Jesusrocken!

Tack, vad kul att du gillar tråden!

Jag har inga problem med sådana spel, tvärtom tycker jag att det är bra att hitta nya sätt att kommunicera
vem Jesus är och vad kristen tro handlar om. Så är det välgjort tycker jag bara det är positivt.
Skall absolut kolla upp det!

Varför inte? Kan någon få ge tips utifrån sitt arbete på en bank, borde väl jag kunna få hjälpa dem av er som har frågor kring kyrkan och liknande? Jag ämnar inte missionera utan bara informera!

Prästbostäder är nästan borta nuförtiden. Vissa församlingar har behållit dem men de flesta är sålda! I de fall de finns kvar så betalar prästerna hyra för att bo där. Personligen är jag glad för det, för jag väljer hellre mitt eget boende än att pliktskyldigast känna sig tvungen att flytta in i ett stort och gammalt hus. (Även om vissa var fantastiskt vackra.)

Så du kan hitta präster lite överallt. Jag bor i en hyreslägenhet till exempel.

Jag vill börja med att säga att jag inte dömer någon som spelar GTA, något som mina kompisar gör ofta. Det är bara mitt personliga tycke som gjort att jag inte fastnat för det och tyckt att våldet är lite väl mycket, för mig. Min tanke kring att våld påverkar oss gäller främst ungdomar, tänker jag.

Gällande Witcher har jag faktiskt inte tänkt på att det att det finns prostituerade i Witcher men det har du rätt i!
Kommer inte sluta spela det dock. Det är bara för bra.

Vi umgås så ofta vi hinner, det enda som håller ner umgänget är ju att vi blivit vuxna med arbeten och partners. Mina närmaste vänner påverkas inte av att jag blev präst, utan skämtar och driver med mig som förut och jag gör likadant tillbaka. Det är en underbar ventil efter en lång arbetsvecka att få skämta och leka lite med några vänner som känner mig sedan jag var 12.
Tror kanske de förväntade sig att jag skulle bli mer proper när jag blev präst men jag vet när jag behöver vara professionell och när jag kan vara lekfull och slappna av.

Ja, jag gillar prästost. Skrockar också lite töntigt varje gång jag köpar den.

Absolut, vi är mycket mindre på plats i kyrkorna än vad folk tror. Däremot har vi absolut kontor, som ofta är i nära anslutning till kyrkorna. Mitt är i församlingshemmet, cirka 100 meter från kyrkan. Där sker mitt vardagliga arbete, som att svara på mejl och planera saker. Sedan händer det ibland att jag under sommaren sätter mig i den svala kyrkan och jobbar lite.

Kul tanke att Gud läser SWEC, Undrar om han också är besviken på bristen på grafikkort?

Nej, jag har aldrig utnyttjat min maktposition. Ärligt talat vet jag inte att jag ens känt av att jag har en...
Det enda jag gjort är att jag tryckte lite extra på att jag var präststuderande när jag sökte hyra en lägenhet i andra hand,
för att övertyga om att jag var en lugn och sansad hyresgäst.

Jag hittade till SweC när jag skulle köpa min första speldator 2017, innan dess körde jag bara konsol. Det som chockade mig lite var hur vänligt och hjälpsamt forumet var och hur mysigt Sweclockers är med all internhumor och testningar av olika läsk osv, vilket har fått mig att stanna kvar.

Utöver det är jag mycket intresserad av datorer och teknik och håller precis nu på att beställa en ny speldator så att jag är redo för BF 2042! Annars spelar jag lite olika spel: Witcher 3 (Favorit), Assassins Creed Valhalla, Valorant, Overwatch, Skyrim, Banished, mfl. Jag spelar med mina barndomskompisar som inte är särskilt kristna av sig.

Det finns inga spel jag undviker utifrån min tro men jag kan ha mina egna tveksamheter till spel som GTA där man betalar prostituerade, misshandlar och mördar civila hejvilt. Jag tror inte spel leder till våld men det vi tittar på och gör påverkar oss ändå.

Vi börjar närma oss de teologiska diskussioner denna tråd skall undvika men kortfattat kan jag säga att eftersom vi inte vet exakt hur livet efter detta kommer att se ut är det svårt att svara på. Tanken med uttrycket är nog att vi nöjer oss med att tänka på hur relationer fungerar i livet här på jorden och då är det ju så att när någon dör, upplöses äktenskapet.
Däremot kommer de kunskaper vi förvärvar här på jorden och de relationer vi har absolut ha betydelse.

Det är absolut ett tungt arbete och det händer ofta att jag funderar på människor jag mött eller saker jag hört på "fritiden."
För att överleva gäller det att hitta strategier, alltså sätt att inte överväldigas av andra människors sorg eller problem och påminna sig om att "Jag kan finnas här för dem men deras problem/sorg är inte min."

Jag tror att det är lika vanligt bland präster som för andra med psykisk ohälsa. Kanske lever vi i en sådan miljö att vi är bra på att fånga upp varandra och fråga "hur mår du egentligen?" och faktiskt vara beredd på svaret? Vi har dock också skyddsnät som att vi uppmuntras gå i handledning och att alltid ha en egen själavårdare.

Såklart jag inte vill att fler lämnar Svenska Kyrkan men anledningen till varför jag la mig i "Lämna SvK-tråden" var bara för att det fanns så mycket osanningar och fördomar som cirkulerade. Skall man lämna, vilket är helt okej, skall man göra det på rätt grunder, inte för att man läst osanningar i ett forum.

Absolut, det händer. Människor som vill bolla en tanke eller fundering och kanske ha en utomståendes kristna eller medmänskliga
perspektiv. Detta gäller också icke-troende. Alla är välkomna!

Åh, absolut en svår fråga... Under utbildningen fick vi lära oss om sorgebearbetning och hur det ibland kan ta sig uttryck i starka känslor som ibland blir felriktade. (Aggressioner, missunsamhet, osv.) Det var väl kanske oväntat.

Efter utbildningen tror jag mest att jag upptäckt hur låg kunskapen om kristendomen är. Jag tänker här på att det är väldigt få som vet vad kristendomen egentligen är, då många tror att det är "följ de här reglerna, så får du tillbringa evigheten på ett moln och sjunga psalmer." Jag förväntar mig inte att alla skall vara bibelsprängda men det är så många som inte ens vet varför vi firar jul eller påsk.

Jag vill inte att kritik skall tystas och jag blir inte kränkt om kritiken är befogad. Däremot finns det ett korrekt "time and place" och det är inte det här forumet, utan vill man kritisera mig eller kyrkan finns det andra kanaler för det.

Tack så mycket, vad snällt av dig!

Varför jag är präst handlar i grund och botten om att jag känner mig "kallad" att vara det. Någonting inom kallade (Gud) kallade på mig och jag svarade ja, efter mycket funderingar. I min tonårstid när jag utforskade den kristna tron fann jag ett sådant lugn av att be och för mig är det kristna budskapet fantastiskt och vackert: Att Gud älskar oss och kallar oss att älska och ta hand om varandra. Att få jobba med detta och försöka förverkliga det kändes rätt för mig.
Sedan handlar det ju såklart också, rent krasst, att arbetssuppgifterna lockar på mig: Att möta människor i olika stadier av livet, fira gudstjänster och predika, osv.

Svar till fullebulle: Mina föräldrar är troende men mer på en "Svensson-nivå" alltså att man kanske ber en kvällsbön och gick till kyrkan på jul eller påsk. Så jag är inte uppväxt i prästfamilj eller liknande. (Om du inte räknar en präst i släkten från 1600-talet som tydligen blev dödad av ryssen.)

Det bästa med att vara präst är mötet med människorna, helt klart! Att dela glädjen i en vigsel, att få vara stöd i en tid av sorg eller att få upptäcka Guds ord och gemenskap i en gudstjänst eller bara dela lite liv över en kopp kyrkkaffe. Det är det bästa!

Svenska Kyrkan finns också i utlandet och vi har församlingar i bland annat England, Tyskland, USA och Asien. Det är en plats för gemenskap för utlandssvenskar men också för att kunna hjälpa till. Sedan har vi såklart också präster/lekmän som åker som faktiska missionärer till olika platser men de startar inte riktigt upp "Svensk-kyrkliga församlingar" i Afrika, utan det är kanske mer att man hjälper till i en existerande församling eller skola.

Vi har dock ett stort nätverk för hjälpprojekt i andra länder som heter "ACT - Svenska Kyrkan." Lite kortfattat handlar det om att vi samlar in pengar och skickar det till kyrkor i andra länder som kan bedriva hjälpverksamhet. Fördelen är att de finns på plats före, under och efter en eventuell katastrof, så de vet var pengarna behövs!

Haha, jag önskar att det stämde, så jag hade mer tid till att spela! Arbetet innebär ofta mer än 38,25 h i veckan och oftare än inte har jag inte ledigt två dagar i veckan heller. Utöver det är det arbete på kvällar, nätter och helger och ibland är det också konfirmationsläger osv. Så arbetet är slitigt, även om det kan se ut som att vi bara arbetar söndagar.

Det finns kvar hos några av våra mest konservativa ämbetssyskon men det är, tacksamt, på väg bort. I dagsläget får du inte heller vigas till präst om du inte kan tänka dig att samarbeta med kvinnor eller har en avvikande "ämbetssyn". Vilket är helt förståeligt eftersom det är fullt naturligt med kvinnliga präster och då det finns fler kvinnor än män som är präster inom Svenska Kyrkan sedan några år!

Vad kul med alla frågor och tack för all positiv respons!
Jag skall försöka svara på alla frågor så fort så möjligt men det blir på raster och fritid, så ibland tar det kanske lite tid.

Jag har inte "förlorat" min tro men självklart kan jag ha stunder av tvivel eller ifrågasättande. Det tror jag att alla kristna har och är i grunden naturligt och hälsosamt - frågan är bara hur man hanterar det. Personligen brukar jag då fundera igenom vad jag tänker/tvivlar på för att förstå mig själv och min tro djupare. Skulle inte det hjälpa, söker jag stöd hos en kollega eller vän.

Även om jag sedan barndomen haft någon uppfattning om Gud och bad aftonbön vid något tillfälle, så skulle jag nog säga att det var i tonåren som min tro växte och blev till. Konfirmationen väckte tankar och frågor som jag hanterade genom att läsa på om religion och tro och prövade på att be och fira gudstjänst och jag fann att det, för mig, var något. Jag fann en sanning i ordet, svar i bönen och en känsla av att vilja höra till Gud.
Detta har dock aldrig påverkat mitt intresse för naturvetenskap eller fått mig att ifrågasätta/motsätta mig forskning och dess resultat. (Utöver etiska betänkligheter som att testa smink på djur, osv.) För mig är det helt kompatibelt att tro på Gud och samtidigt "tro" på forskningen. Gud gav oss en hjärna av en anledning - att vi skall använda den!

Det varierar över landet men snittet ligger nog därikring. Det är absolut en bra lön men man får också tänka på att en präst har ungerfär 6-6,5 års utbildning bakom sig men studielån.

Tvärtemot vad många tror har jag inget problem med ateister. Vi måste alla bestämma vad vi tror/inte tro på och vi måste respektera varandras beslut. Jag kan bli lika trött på rabiata ateister och kristna som inte verkar förstå det.

Både jag och nej. Självklart har vi en formell arbetstid men det ligger i vårt kall till präster att alltid vara beredda att tjäna våra medmänniskor, så skulle någon behöva hjälp utanför min arbetstid skulle jag ställa upp.
Gränsen går dock när ett vigselpar ringde kl. 22 för att diskutera psalmer.

Jag tror få av oss ser det som karriärmöjligheter men man kan ju bli kyrkoherde, högste ledare inom en församling,
och biskop, högste ledare inom ett stift. (Stift = nationellt geografiskt territorium som ofta spänner över hela landskap.)
Högre lön, absolut men också enormt mycket mer ansvar och hemska arbetstider.

Precis som min kollega sa, vill jag inte heller kommentera ett griftetal utan att ha läst det i sin helhet. Att förlora ett barn är den största tragedin och är nästintill omöjligt att förklara eller förstå, även för oss präster. Därför är det lätt att hemfalla åt klassiska fraser för att försöka att på något sätt förklara och lindra sorgen.

Det finns ju liknande trådar där någon som jobbade på bank sa att vi fick ställa frågor till hen. Då tänkte jag att eftersom det verkar finnas så mycket fördomar som cirkulerar och för att hjälpa till om någon här behöver tips inför begravning eller liknande, gör jag också en tråd.

Med det sagt, tänker jag inte missionera här, utan endast svara på frågor. Att jag skrev om Gudsmöte var bara för att berätta något om mig själv och vad som är sant för mig.

Det beror på hur gåvan är formulerad i testamentet! Har den som testamenterat pengarna sagt att det endast får gå till nya mattor i församlingshemmet, då måste vi ju förhålla oss till det.

Intressant fråga och en av anledningarna till varför jag startade tråden!

De vanligaste som jag mött är:

- Du måste väl hata homosexuella. (Vilket jag verkligen inte gör, de är lika älskade av Gud som någon annan.)
- Tror du inte på naturvetenskap eller dinosaurier? (Jag är mycket intresserad av forskning och dinos!)
- Du läser väl bara bibeln och bor 24/7 i kyrkan = D.v.s. Ingen rolig fritid! (Nej, jag läser alla sorters böcker, spelar datorspel och älskar filmer/serier. Däremot tycker jag att det är roligt att också läsa bibeln och vara i kyrkan!)
- Du var ju en ganska rolig och avslappnad präst! (Varför skulle jag vara tråkig och stel? XD)
- Som kristen får man väl inte bli arg! (Läs gärna om när Jesus körde ut månglarna ur templet!)
- Präster jobbar väl bara söndagar och får en (oförtjänt fet lön). (Jag jobbar ofta mer än 38,25 h i veckan och är sällan ledig på helger eller storhelger + att jag har 6,5 års utbildning med fullt studielån.)
- Präst blir man väl för status och lön! (Det finns ingen speciell status för präster längre och var jag intresserad av att tjäna så mycket pengar så möjligt skulle jag valt något annat yrke.

Dessa är det vanligaste. Återkommer om jag kommer på fler!

Hej SweClockers-vänner,

Jag tänkte starta en tråd där ni, vid behov eller intresse, kan få ställa frågor till en präst inom Svenska Kyrkan.
Om det är något ni undrar över kring arbetet, utbildningen, livet som präst eller ifall att ni behöver hjälp/tips inför
att ni själva skall möta kyrkan och/eller vara med om en vigsel, dop, konfirmation eller begravning - fråga på bara!

Dock tänker jag att vi kan undvika teologiska frågor som leder till långa diskussioner, då detta inte riktigt är syftet
med tråden. Vill ni diskutera sådant kan ni skriva ett PM till mig.

Något om mig: Jag är i 30-års åldern och prästvigdes för 5 år sedan och har sedan dess arbetat i två mindre landsförsamlingar, varpå jag inte har någon specialiserad prästtjänst utan arbetar med alla möjliga uppgifter. Även om det ibland kan vara slitigt, så älskar jag mitt ämbete och skulle inte välja annorlunda om jag fick chansen. Det jag tycker bäst om är att fira gudstjänst tillsammans med "min" församling och få dela ordet, nattvarden och musiken med varandra. Gudsmötet och gemenskapen som uppstår där tycker jag är fantastisk.

Allt gott!

Hälsningar,

Albanach, VDM

Hur många resonerar så kring sin privata ekonomi, att de säljer huset, bilen och sommarstugan för att finansiera sina utgifter? Då kommer man märka att pengarna tar slut väldigt fort. Kyrkan är troende men inte naiva eller idioter.
Kyrkans skogsinnehav avverkas kontinuerligt men varför sälja marken, det är ju en investering?
Och varför betala av statsskulden; vad har den med oss att göra?

Att dessutom säga att vi är god för 74 miljarder är en sanning med modifikation. Där räknas fastigheternas värde in men i slutändan kan de aldrig säljas till det priset. En kyrka kan vara gammal och värdefull men den är så K-märkt att du inte får byta en duk utan att ringa länsstyrelsen och be om lov. Vem vill betala för det?

Svenska Kyrkan tror på Jesus men även vi måste se om vårt hus(/kyrka) eftersom kyrkan planerar att finnas kvar i oöverskådlig framtid.