Inlägg

Det enda sättet att teoretiskt kunna höra skillnad mellan 16bit och 24 bit, är dom du spelar väldigt högt. Du måste överkomma bakgrundbrus, så du måste dra på ljudet för att ens teoretiskt kunna höra bruset som uppstår av att det är en 16 bit signal. I många fall kommer elektroniken att addera eget brus som tar bort alla chanser att höra bruset av att ljudet är 16 bit.
Så när det kommer till lyssning så är det i praktiken omöjligt att höra skillnad på 16 bit och 24 bit, om mastern är densamma.

När det kommer til samplingsfrekvens, så finns det en risk att det högre frekvensomfånget som inte kan återges faktiskt skapar hörbar distortion, och det läget så får du sämre ljud, rent utav. 44.1khz, räcker till mänsklig hörsel.

När det kommer till att äga filer så föredrar jag lossless, då det går att konvertera till vilket format man vill, utan onödigt kvalitetsförlust som kan uppstå av att man konverterar från ett lossy-format till ett annat. Jag brukar använda Flac, för att det är lossless men med mindre filstorlek, och med stöd för id taggar. Man kan helt enkelt konvertera det tillbaka till wav vid behov, och få en identisk fil.
När det kommer till streaming, så vill jag först få bevisat att det gör skillnad på den specifika tjänsten, för den högsta kvalitetsnivån som inte är lossless. Det finns musik på spotify som har clipping, men där jag inte hört original-mastern, så jag har ingen aning om det är avsiktlig clipping, eller om det är deras process när dom konverterar som introducerat det (det kan också bero på att dom använder en limiter som skapar clipping redan innan konvertering, om artist inte levererat en master med rätt lufs). Modern pop använder också ofta effekter som kan resultera i ljud som låter som komprimeringsartifakter, så man kan luras att tro att det är lossy-formatet som ställt till det, fast det egentligen är produktionen.
Om format eller bandbredd/datamängd är kritiskt som vid streaming, så ska det inte vara något problem med bra lossy-komprimering, om konverteringsprocessen också gått rätt till. Skillnaden är inte hörbar, helt enkelt.

När det kommer till en gammal master som för Pink floyd, så måste dom ha remastrat med noise reduction, för 16 bit har lägre brusnivå än den original-mastern. Jag är också tveksam till att master-tapen skulle ha något avsiktligt frekvensinnehåll bortom 20.000Hz, vilket man får ut av 44.1Khz med AA filter, så inte nog med att du inte hör det för din hörsel sträcker sig inte ens till 20.000Kz, det är sannolikt ingen faktiskt inspelad ljudinformation som finns på 24/96 mastern utökade frekvensgång, om dom inte använt någon process för att försöka addera extra frekvensinnehåll, som du då ändå inte kan höra oavsett.
Så 24/96 versionen är antingen en fil som skiljer från master-tapen, eller så har du bara en massa extra brus sparat i din fil.

Det finns teoretiska anledningar att spela in med 24 bit, eller 32 bit floating point (men det handlar om att rädda ljudinformation från en icke optimal tagning, under normala inspelningsförhållanden räcker 16 bit, bara man ställer gain rätt).
Det kan också finnas anledning att arbeta i ett projekt som är 96Khz eller mer, på grund av hur vissa mjukvarueffekter är programmerade så saknar dom intern over-sampling, och då kan man faktiskt få hörbar aliasing, vilket man kan komma ifrån genom att köra plug-in'en i högre samplingsfrekvens.
Men när man sedan gjort en master så kan man utan problem konvertera till 16bit 44.1Khz, utan att något hörbart försvinner, så kvaliteten blir inte sämre, filen blir bara mindre.
Det finns dock många inom musikproduktion som också faller på hifi-myter, och företag som gärna göder den för att få sälja sin dyrare utrustning (och för en del år sedan nya versioner av plug-ins).

Jag har också en gång i tiden trott på hifi-myter.

Enda skillnaden mellan 16 bit och 24 bit är det dynamiska omfånget. Och i princip under alla realistiska scenarion så medger 16 tillräckligt dynamiskt omfång att det inte ska vara möjligt att höra någon skillnad. Dessutom är det ytterst osannolikt att den musik du lyssnar på har ett dynamiskt omfång som går bortom vad som tillåts med 16 bit, där dithering ofta använda för att utöka omfånget.

samplingsfrekvensen på uppspelningsmedia avgör bara frekvensomfånget som kan återges. 44.1 räcker för att täcka frekvensomfånget för mänsklig hörsel, för alla utom möjligtvis väldigt unga individer.

Skillnaden mellan prestandan av DAC-chip idag är ohörbar. Däremot så fort ljudet blivit analogt, så finns det risk för störningar, eller att man har en dåligt anpassad förstärkare, så det kan vara vissa skillnad på ljudet mellan olika dac-en-heter, i synnerhet dom med hörlursförstärkare, om den används.
Switchar, nätverkskablar gör ingen skillnad. Hörlurskablar kan göra skillnad när dom åldrats så pass mycket att förmågan att leda ström har avtagit till en extrem nivå. Strömförsörjning kan introducera brus, så det går inte att säga att en strömförsörjning är irrelevant. Man kan också få jordbrum, under vissa förhållanden, så vad som är kopplat til USB-portar på en dator kan vara relevant.
Olika hörlurar låter olika, så det kommer att påverka din upplevelse, men det ska till mycket för att hörlurarna ska göra att du kan höra skillnad mot en effektivt komprimerad ljudfil och en lossless-fil. En dåligt komprimerad fil, låter sämre på gaming-lurar, än en bra komprimerad eller lossless med samma gaming-lurar, upplevelsen blir den samma med dyra hifi-lurar.

De orden är väl i stort sett de minst viktiga i hela meningen, du kan ta bort dem och kritiken skulle fortfarande vara densamma. Jag vet faktiskt inte varför så många väljer att fokusera på "limmet". Det är lite som att en biltillverkare skulle kritisera en annan tillverkare för att använda dåliga hjul på en modell, och sen sitter folk och säger "kolla, de använder också hjul på sina bilar".

Intel visste precis vad de uttalade sig om, de har lång erfarenhet på det området. Det var inte att AMD limmade som de kritiserade utan hur, första generationen Epyc hade faktiskt rätt stora problem med höga latenser mellan kretsarna. Så kritiken var befogad om än dåligt framförd, och det var något AMD också förbättrade rejält i efterföljande generationer.

Ingen IPC trots massa nytt… är detta döden för x86? Apple pressade ju fortfarande ut 10% ST på ett år…

Utforskningen är långsam och ödslig, det tycker jag är helt i sin ordning och passande för spelet.

Jag håller med om att det är dumt att man inte har markfordon. Alternativt hade haft jetpacks som hade två lägen, där ena var som det är nu med mer korta, kraftfulla "hopp", och ett transportläge där man kan flyga snabbt horisontellt i stället.

Men inget spel är nånsin perfekt. Det kommer alltid att finnas saker man saknar eller stör sig på. Fördelen med Starfield, liksom andra spel från Bethesda, är att de kan moddas oerhört mycket. Tycker man det är tröttsamt med "inventory management" går det att modifiera hur mycket man kan bära med sig med ett enkelt console-kommando. Allt går inte att ändra eller modda, men väldigt mycket.

https://www.youtube.com/watch?v=2zqY4d_-VNY

Kört denna funktionen länge i Power Toys, kul att se att de äntligen vågar släppa det ”offciellt”.

tänkte börja spela ett helt nytt när patchen kommer, var endå typ två år sen jag spelade spelet

Digilocks är det roligaste låssystemet av alla varianter jag varit med om i min spelkarriär, men jag gillar dem för själva pusslet, sällan något extraordinärt bakom låset. Vill man ha prylar kan man hellre jaga höglevlade fiender.

Är fan helt besatt, och det var länge sedan jag kände något sånt för ett spel.

Vart jag än landar så känns det som att det finns uppdrag som fångar in en. Och jag tycker inte något uppdrag varit tråkig än (50h in). Älskar det.