Sista semesterveckan nu. För första gången sen jag började jobba (augusti 2008) har jag riktig ångest för att börja jobba igen, och därför har jag väl lite av en arbetslivskris kanske man skulle kunna kalla det.
Jag jobbar som mjukvaruutvecklare på ett företag i Stockholm. Jag började som frontendutvecklare i februari 2015, jobbade med det i nästan ett år, men kände inte att det passade mig. Jag jobbar gärna lite över hela stacken, och jag kände att det var alldeles för mycket fokus på frontend. Jag lärde mig inte så mycket nytt helt enkelt, och det lilla jag lärde mig var gammal teknik.
Så, jag bytte till iOS-utvecklare inom samma företag i mitten av december 2015. Jag hade ingen tidigare erfarenhet av vare sig iOS eller Swift att tala om, så det har varit väldigt mycket att lära sig vilket jag tycker är stimulerade och roligt. Därav kände jag att det blev lite av en nytändning för mig. Ett par månader gick jag till jobbet med ett skönt sug i magen att bygga coola grejer i Swift.
Ett par månader senare annonserades det dock att den enda andra iOS-utvecklaren hade sagt upp sig, och han slutade 1 juli i år. Under våren och sommaren har jag varit inblandad i rekrytering av nya utvecklare till teamet, både för anställning och konsulter. Det har varit väldigt svårt, och det har tagit mycket tid. Vi gjorde en felsatsning på en konsult som inte visade sig leva upp till våra förväntningar, avslutade hans uppdrag, och hittade till slut en ny kille som visade sig vara väldigt duktig (otroligt skönt!). Initialt tog jag på mig mycket skuld för att det inte fungerande med den första konsulten, men jag har väl insett att det inte är så lätt att hitta någon kompetent om man inte själv riktigt kan området. Plus att det är okej att göra misstag så länge man lär sig från dem.
Vi har även anställt en ny kille som börjar i augusti/september, och ytterligare en till börjar kring årsskiftet. Den som börjar nu i augusti hoppas jag är en någorlunda erfaren iOS-utvecklare (inga varningsklockor har ringt under intervjuerna), och den som börjar kring årsskiftet är en erfaren utvecklare men helt novis inom iOS-sfären, precis som jag var när jag började som iOS-utvecklare.
På något konstigt vis har jag också lyckats bli scrum master i vårat team. Den andra iOS-utvecklaren, han som sa upp sig, var scrum master tidigare. När jag började i teamet frågade han ganska tidigt om jag ville vara det, och jag svarade ungefär "nja, men jag kan ta på mig några uppgifter". Sen dess har det rullat på och nu är jag hips vips scrum master. Inget jag är jättesugen på att vara men på något konstigt vis lyckades jag bli det. Jag får se när jag lyckas avsäga mig den rollen, om jag inte växer in i den. Vi får se.
Det jobbiga med det här är dock inte de nya människorna. Eller jo, men inte människorna i sig, utan att jag med så kort erfarenhet är den som förväntas lära upp alla nya som börjar. Jag har inget problem med att lära upp nytt folk, men när jag inte riktigt kan skiten jag lär ut tycker jag det är jobbigt. Utöver det, eftersom att jag på något magiskt vis också lyckats bli scrum master, så förväntas jag driva och utveckla utvecklingsprocessen och teamet, vilket inte alltid kommer sig så naturligt för mig. Allt detta medan teamet samtidigt förväntas bygga nya, snygga, stabila saker i appen (vi utvecklar alltså en iOS-app) och arbeta av ackumulerad teknisk skuld. Det känns helt enkelt för mycket ibland.
Men inget enskilt av det jag skrev här ovan är egentligen problemet, utan på senare tid har jag börjat känna någon slags allmän ångest inför jobbet. Jag älskar (rimliga) utmaningar, och jag älskar att koda (dvs själva problemlösningen), men just nu känns allt bara trögt och som att jag ständigt håller på med saker som för mig är prio 2. Jag får ofta ingen arbetsro och sitter ibland och stirrar in i skärmen ett tag innan jag börjar med något, bara för att kort senare bli avbruten på nytt.
Sen tycker jag att utvecklingsmijön för en iOS-utvecklare är under all kritik. Xcode kraschar dagligen, Swift tar lång tid att kompilera, simulatorn måste startas om, Xcode måste startas om, det finns inte tangentbordsgenvägar för vanliga uppgifter i Xcode, det finns ingen vettig dependencyhantering för iOS-projekt (vi kör CocoaPods, men det känns som ett stort jävla hack), Xcode Server klappar ihop när den känner för det, det finns ingen vettig lösning för backuper av bottar, man kan inte schedulera bottar till endast vardagar, etc etc.
Så jag vet inte. Kontentan är väl kanske att jag är skitless på allt sekundärt som har med mitt jobb att göra. Jag älskar själva kärnan av jobbet, att tillsammans med andra duktiga människor ta fram snygga lösningar på komplexa problem, men alltför ofta kommer allt onödigt fluff ivägen.
Om jag ska försöka vara lite positiv med mitt jobb så kommer det några punkter här:
* Många trevliga människor
* Jag får jobba på en Mac
* Förhoppningsvis behöver jag inte lägga lika mycket tid och energi på rekrytering av nytt folk under hösten
* Väldigt trevligt att arbeta med Swift, trots dess tillkortakommanden
* Väldigt engagerade kunder och medarbetare, för det mesta är detta mycket bra
* Vi har på mitt initiativ bytt från subversion till Git
* Vi har börjat köra CI och publicerar dagligen ett nattligt bygge för våra intressenter att ta del av
* Plus, det är en otroligt het arbetsmarknad för utvecklare i Stockholm, så om jag skulle lessna totalt på min nuvarande arbetsgivare behöver jag inte oroa mig för efterfrågan på mitt arbete
Men ja, summa summarum så är jag väl inte superpepp på att gå tillbaka till jobbet på måndag.
