Gamla dubbelmackor, dubbelt så roligt eller bara dubbelt så dyrt? - Player 2 enters the game!

Som vanligt så börjar det med ett fynd på en auktionssite, entusiasternas heliga graal då det begav sig: ABIT BP6!

Har inga bilder av det innan rengörning och recap, men det var såklart ett stort behov av båda.

Legendaren i utmärkt renoverat skick:

Många kondensatorer blir det:

2 stycken sprillans nya Global Win CAK38.
500 gram solid koppar.
Bokstavligt talat frästa (inte extruderade som aluminium kan, men inte koppar) ur ett stycke.
De ylande 6800 RPM originalfläktarna är bytta mot mer sansade Fractal Design med ungefär halva hastigheten.

En vanlig, och korrekt, kritik i recensioner var att det var trångt runt socklarna.
Lödde kondingarna med marginal på benen för att kunna böja dom lite.

Ett knippe Celeron 366 som inte klarade kraven.
Totalt 8 st innan jag hittade 2 som klarade 550MHz i 2.1 volt eller lägre.
BP6 är (och var) en sämre överklockare än de flesta singel korten, så man behöver bra chip.
Kopparglansen på ett av chippen är från en "lappning".
En vanlig procedur på dessa chip för att bättra på kylning då dom inte direkt var plana från tillverkaren.

Men varför jagade entusiaster och hemma renderare dessa moderkort?
Svaret ligger såklart i den billiga prestandan.

I mitten av 1999 när BP6 släpptes så var Pentium 3 500MHz herre på täppan i Intel världen.
Och priset för enbart processorn var hela $700.
Medans Celeron 366 låg på ~$130
Lägg till moderkortets kostnad på strax över $100 så ser man snart varför hobbyister dreglade !

Ett litet smakprov av allt testande jag gjort.
Ett custom render i Lightwave 3D 5.6 från 1998.
Det är en "frame" av en sekvens som renderas.
Programmet skalar upp till 8 trådar och gillar både höga CPU frekvenser, snabba cachen och snabbt RAM.
Plus att det kan köras på allt från 486:or och framåt.

Resultatet?

C300A resultaten är från ett singel moderkort för att göra jämförelsen mer rättvis.
Problemet med dual kort är ju att processorerna tävlar om samma minnesbuss.
Så enkeltrådat på ett dual kort blir lite långsammare än samma CPU på ett singelkort.
Men nog kan man se den fina skalningen.

Avslutar här.
Men återkommer med flera moderkort, spännande CPU'er och såklart:

Mer skojj!

I form av Soyo SY-D6IBA
Kom ut 1998 så det är aningens äldre än BP6.
Men det är exakt vad BP6 konkurrerade mot.

Notera den "unika" placeringen av floppy kontakten.
Och samma sak med SCSI kontakterna som slösar bort en expansionsplats.
4 minnesplatser medger 1GB minne som är max vad BX chipsettet klarar av (även begränsat till 256MB stickor).
Köptes i vanlig ordning med visst renoveringsbehov.
D.v.s. nära nog alla kondensatorer behövdes bytas.

SY-D6IBA är lite speciellt då det officiellt stöder Coppermine CPU'er upp till 800MHz.
Och inofficiellt ända upp till 1.1GHz (!).
Dock så måste man använda sig av B21 tricket för att det inte skall köra AGP bussen på 89MHz när man överklockar 66FSB CPU'er till 100FSB.
Definitivt inte ett överklockar moderkort MAO.
Hittar inga prisuppgifter, men gissar på "dyrt".
Även här hittar vi en SBLINK header!

Kortet:

2 st Katmai Pentium 3 600MHz:

Intel höjde spänningen på dessa från den vanliga 2.0v till 2.05v.
Och recensenter världen över spådde omedelbart Pentium 3's domedag.
Gisses vad fel dom hade

Lite bling som är bra att ha:

Några parade CPU'er:

Lite Slot 1 till S370 adapters, AKA "Slotket".

Inte alla Slotkets's stöder dual, då får man modda lite:

Vi uppdaterar ovan graf lite grand med några av Intels officiellt dual kapabla CPU'er:

Och omedelbart så ser man vilken bomb BP6 var 1999.
Lightwave 3D 5.6 har inga optimeringar för SSE (kom ju med Pentium 3) så senare mjukvara kan ge större skillnad.
Men nog är det spektakulärt att se den billiga Celeron slå Pentium 3 450MHz på fingrarna och även ge 600MHz en match!.

Mer kommer såklart!

Uppdatering nr 2 nedan!

År 2000 så släpper ABIT den tänkta andliga uppföljaren till BP6: VP6.
Den här gången inte med Intel chipset utan med Via's workstation variant av VIA Apollo Pro133A
Ett betydligt modernare chipset med stöd för 2GB minne, ECC, 4x AGP, ATA 66 och 133MHz FSB.

Mitt kort kom såklart med extrajobb.

Innan rengörning och renovering:

Efter min handpåläggning i testbänken.
2 st sprillans nya Global WIN CAK-II 38 glänser ikapp med moderkortet.
Inte frästa flänsar den här gången utan skjuvade, tunnare och bättre:

Monterat och klart.
Originalfläktarna körs via en resistor för att få ner varvtalet till c:a 3500RPM.
Drivs direkt av PSU'n då jag inte vill belasta gamla moderkort med elaka fläktar.
Tidsenligt GF3 TI-200 samsas med ett Audigy 2 ZS och Intel Pro 1000 NIC.
Chassit är ett Fractal Design Focus G i "Petrol blue".
1 GB SDRAM som klarar snabbaste timings i 133MHz (tog ett tag att hitta dessa!).
Snygg installation om jag får säga det själv!

Vi uppdaterar grafen:

Hm, knappast en revolution i just Lightwave.
Drar jämnt med 1.1GHz versionerna vilket antyder ungefär 10% vinst från den snabbare minnesbussen.

Vad sägs om att utöka grafen rejält?
Vi lägger till representanter av nästan hela P2 och P3 skalan:

Makalöst hur bra BP6 med 2 st C366 i 550MHz klarar sig!
Men kolla in värstingen Tualatin 1400S, helt i en klass för sig själv.

Och vi kan faktiskt köra ett lite modernare benchmark, Cinebench 2003.
Verkar helt okänsligt för minnesprestanda, här är det frekvens som äger:

Och slutligen Quake 3 som utlovat.
Får begränsa mängden CPU'er lite här för att det skall bli läsligt.
Plus att ni får stå ut med rå data, vette 17 hur man skulle göra en läsbar graf av detta

Q3 är väldigt CPU känsligt.
Och inte nog med det så behövs grafikkort som fixar SMP.
Därav det relativt nya GF4 TI 4200, med drivrutiner från 2005

30-40% skalning är vad man får räkna med.
Bättre med fler fiender, sämre utan.

Ger mig här.
Mer kommer dock, men det moderkortet förtjänar en egen tråd