Fråga en präst (Svenska Kyrkan)

Du glömde missioneringsfrågan.

Jag har funderat på kontakta någon förening/ideellt mestadels för komma ut, träffa lite folk osv. Dvs hjälpa till och få lite mer social kontakt.

Kyrkan nämnde många, men samtidigt är jag Ateist, så det känns väldigt konstigt att gå till Kyrkan där antagligen alla är troende i olika grad.

Däremot så nämnde några att förr så hade kyrkan ex stöd för hemlösa och diverse annat, vilket ju inte handlar något om ens tro utan mer hjälpa andra.

Så jag undrar vad Svenska Kyrkan engagerar sig i nu för tiden, självklart olika vart man bor men tänkte det kanske finns något generellt iaf.

Och om det då finns volontärer som hjälper till så man kan göra det.

Räcker inte det? Att du är volontär som hjälper socialt utsatta i samhället eller måste organisationen/du ha samma värdegrund också?

Om jag hade trott det så hade jag ju inte ställt frågan här över huvud taget.
Poängen var att det finns kanske olika saker som Svenska kyrkan gör, ex gudstjänster osv. Och andra saker som hjälpa utsatta som hemlösa.
Det är två väldigt olika saker, det senare har inget med tro att göra utan att hjälpa utsatta människor. Det tidigare har ju självklart med sin tro att göra och då känns det helt enkelt fel.

Mer klart?

Då är det väl bara att googla volontär och plocka något som låter intressant?

Tror du att om kyrkan inte längre hade fått dom resurser som dom behöver längre fram, att det fortfarande skulle finnas någon sorts organisation som kommer jobba med samma saker som att stödja äldre, stödsamtal och allmänna välgörenhetsaktiviteter?

Spännande tråd! Trist att det tvunget ska dundra in ett gäng självuppfyllda ateister och rapa samma gamla grejer som på sin höjd kändes lite kaxigt i skolbänken, men det är som det är. Jag har skummat igenom tråden, och inte råkat på den här frågan, men hur går snacket er präster emellan med gayäktenskap? Präster är väl kanske inte den mest heterogena yrkesgruppen, men ni är väl knappast karbonkopior av varandra. Jag antar att två präster under samma tak kan ha diametralt motsatta uppfattningar och inställning till att viga gaypar.

Faller det så att vissa präster helt enkelt bara tar gayvigslarna medan andra tar hand om heterobröllop? Hur har inställningen från kyrkan centralt men även mellan dina prästkollegor förändrats sen du började? Blir det konflikter? Och är yngre präster generellt mer "öppna" på den punkten?

Nä, vadå? Om du vill hjälpa hjälpa människor så är det väl skit samma om det är Svenska kyrkan eller någon annan organisation som står bakom det?

När jag läste ditt inlägg så tolkade jag det som att din ateistiska värdegrund satte käppar i hjulet för att du skulle tänka dig vara volontär i Svenska kyrkans regi.

@Albanach eller @fesoj eller andra kunniga i tråden
En väldigt kul tråd och uppskattar verkligen att läsa frågorna och era svar.

Nu kanske jag låter väldigt osofistikerad för jag har en väldigt begränsad kunskap kristendomen eller andra religioner för den delen men jag älskar historia och böcker

Hur ser du eller kanske hur ser "man" som präst på innehållet av gamla testamentet? Och vad är det som får dig/er att känna att kristendomen är din väg och inte judendomen?

Jag försökte läsa delar av bibeln en gång och redan i början av nya testamentet kände jag att det var som det mesta handlade om judar och backstory om vem som har "rätt" till någons land genom att vara släkt med rätt personer. Min spontana känsla var att det kändes nästan som om det var skrivet för att "sälja" in en ny religion till judarna. Jag kände mig också att det las väldigt mycket vikt i att folk var det ena eller det andra.

Jag är medveten om att innehållet i bibeln har förändrats över tid men att det varit rätt dåligt med förändring på senare tid? Som utövare av religionen året 2021 fnns det texter man skulle vilja ta tillbaka eller plocka bort ur bibeln? Och har det diskuterats på en professionell nivå att göra en "ny" bibel där man kanske gör det mer relevant för en ny läsare som kanske inte känner någon koppling till judendomens arv.

Inom buddismen är tipitakan väldigt orörd, medan olika skolor har olika texter.
Finns det någon del av nya testamentet som man anser vara kärnan? Och isåfall varför?

Hur resonerar man som religös när man förmodligen också är medveten om många av de otaliga hemskheter som skett i världen i tron’s namn genom historien?
Hur kan man fortsätta tro att religion är något gott med såpass mycket hemskheter i bagagen?

Varför behöver man ha ett påhittat väsen för att förstå hur man ska vara en bra människa, vad en bra människa nu är?
Varför använda en gud/Jesus/vadsom som allvetande och svar till allt snarare än att basera sitt beteende på vad man faktiskt kan se, bevisa och uppleva gör gott i ens liv och värld? För mig känns gud som ett extra, helt onödigt och rentav motsägelsefullt, steg i ens väg att göra världen bättre för sig själv och andra.

Mycket nöje med nya speldatorn och ett album i galleriet där man kan se riggen uppskattas alltid! 🤟🏻

Jag är en ateist som tror att världen vore bättre utan speciellt religion, men mera allmänt också utan "tro" så som du avser här. Med andra ord, trots att religion och tro kanske i vissa fall leder till något gott, så tror jag att nettoresultatet är negativt.

Angående din frågeställning gällande Nazityskland och Sovjet, så skulle jag jämföra ateism med nollan på tallinjen. den är varken negativ eller positiv. Nazityskland och Sovjet var som de var pga. andra ideologier, inte pga. ateism. Religion och tro är ju liksom inte dom enda orsakerna till "ondska" i världen. Men eftersom jag jämför ateism med en slags nolla, så anser jag inte heller att ateism i sig leder till goda saker. Ateism är liksom inte något mer än att man inte tror på någon gud. Så det som hände i t.ex. Nazityskland var att man tog bort religion (huruvida detta påstående faktist stämmer debatteras väl fortfarande, men det är beside the point) och ersatte det med något mycket värre (nazism).

För övrigt så anser jag inte att världen är sämre nu än tidigare. Det var inte bättre förr. Klyftorna var större förr, och antagligen var psykisk ohälsa mer utbredd då också, men man gick inte till läkaren och diagnosticerades och statistikfördes då. Antagligen så självmedicinerade man bara med mera brännvin.

Nå, till min fråga:

Du kanske inte håller med, men jag tror att en stor del av den svenska kyrkans medlemmar inte längre är troende. De flesta är medlemmar för att "man nu alltid har hört till kyrkan", "det hör nu bara till" etc. En anekdot: Min farmor hörde till kyrkan som alla andra och min far (nu drygt 60 år) döptes. När han var drygt 20 gick han ur kyrkan (trodde inte på Gud) varefter min farmor tyckte att det var dumt gjort. När min mor, som sällskapade med min far vid den här tiden, frågade varför min far skulle höra till kyrkan fast han inte tror på Gud så var hennes svar "Vad har nu det med saken att göra?!" Vad tycker du om sådana medlemmar? Ska man höra till kyrkan om man inte tror på den kristna guden?

Till de som vill diskutera/debattera religion så finns det t.ex. r/Debateanatheist och r/DebateReligion på reddit. Om man kan låta bli att bry sig om... kommentarer av viss typ, så lär man hitta riktigt bra diskussioner där.

Edit: Jag hittade ett litet citat av dig: "Vi måste alla bestämma vad vi tror/inte tro på och vi måste respektera varandras beslut."

Tror du faktist att man bestämmer vad man tror på? Att man på något sätt väljer? Personligen skulle jag nämligen inte kunna tro på Gud hur mycket jag än ville, eftersom jag helt enkelt inte är övertygad. Man kan jämföra det med att tro att jag kommer att vinna några miljoner på lotto på lördag. Hur mycket jag än vill det, så kan jag inte tro att det kommer att hända. Den information jag har tillgång till gör att jag inte kan tro att det kommer att hända. Samma gäller vilken gud som helst. Den information jag har tillgång till gör att jag inte kan tro att någon gud existerar. Det är inte något jag väljer eller besluter mig för.

Det är klart att du inte håller med mig. En konstig präst skulle du annors vara. Men när jag tar ställning till huruvida kristendomen, eller religion och tro överhuvudtaget, har haft en positiv eller negativ nettoinverkan så tar jag nog i beaktande alla små saker som enskilda individer gör varje dag också. Men om vi nu ska peka ut stället där våra åsikter antagligen går isär så är det nog när du skriver

"är det tron som kan försätta berg och det är den som ligger till grund för alla små men så betydelsefulla kärlekshandlingar som görs varje dag i trons namn."

Enligt mig så skulle dessa människor, eller åtminstone största delen av dem, ha gjort dessa betydelsefulla handlingar även utan tro. Fast å andra sidan så skulle jag påstå att det görs en massa små onda saker pga tro och religion varje dag också. Jag kan ju citera Steven Weinberg istället, som en gång sade ""With or without religion, good people can behave well and bad people can do evil; but for good people to do evil - that takes religion." Nå, du ville inte debattera desto mera i denna tråd, så vi ska kanske bara konstatera att våra åsikter går isär.

Angående min andra fråga, så tror jag att du har missförstått min analogi lite, eller missat hela analogin. Jag kan inte tro att någon gud existerar, hur mycket jag hypotetiskt ännu skulle vilja det. Lika lite som jag skulle kunna tro att jag kommer att vinna på lotto nästa vecka. Sannolikheten för att jag vinner nästa vecka är extremt lite, och jag kan till och med räkna ut vad sannolikheten är. Jag vet att sannolikheten är extremt liten. Hur skulle jag då bara kunna gå och bestämma mig för att ändå tro att jag kommer att vinna på lotto? Samma sak med alla gudar. Hur skulle jag kunna tro att någon gud existerar vars existens är logiskt omöjlig eller enligt mig extremt osannolik enligt den information jag har tillgång till? Du talar om att man har förmågan att tro. Jag håller inte med dig. Det blir en aning tautologiskt, men jag saknar förmågan att tro på saker som jag inte har någon rationell anledning att tro på eller pragmatisk anledning att anta.

Till skillnad från vad du skriver så har det speciellt för ex-religiösa varit extremt svårt att skaka av sig Gud och avfärda tro, så jag upplever att du lite väl enkelt avfärdar och förringar en stor del av alla ateisters upplevelser och erfarenheter. Som tur är hör jag inte till en av dem (fast jag har trots det nog lyssnat på så gott som alla tänkbara argument för Gud, både den kristna och alla möjliga andra former och skepnader, och inga av dem håller måttet). Du undrar hur många som faktist har gett Gud en chans. Åtmistone alla som jag nämnde i början av detta stycke. Och de är många, speciellt i t.ex. USA, där en absolut majoritet föds i åtminstone relativt religiösa familjer.

Jag vill dessutom ställa en motfråga. varför skulle jag ens ge (den kristna) Gud en chans? Varför skulle jag slösa tid på något som verkar vara fullständigt humbug? Om jag ska göra det och vara konsekvent så måste jag ju också ge islam en chans, och hinduism, likaså de fornnordiska gudarna. Och Zeus. Julgubben får vi ju inte glömma såklart (fast han fick nog sin chans redan). Så måste jag ju ansöka om att få studera astrologi vid något universitet i Indien, det måste jag ju också ge en chans. Och så måste jag ju ge den nigerianska prinsen som vill ge mig 3 miljoner dollar en chans. Då bör jag nog genast skicka honom 20 dollar. OCh så måste jag ju sätta hela månadslönen på hasardspel eftersom jag ju måste ge tron att jag kommer att bli miljonär på hasardspel en chans! Och bäst att bränna några tusen euro på diverse kristaller, silvervatten, magnetiska armband och dylikt, eftersom jag ju måste ge det en chans.

Nej, jag ser ingen anledning att slösa mera tid och/eller pengar på någon av de saker jag nämnde ovan. De förtjänar inte/har inte förtjänat fler chanser än de redan har fått och förbrukat och detta inkluderar hypotesen Gud.

Och som avslutning så skulle jag vilja säga att det nog för en överväldigande majoritet av världens befolkning krävs ofantliga mängder mera mod att inte tro än att tro. De flesta är så indoktrinerade att de är livrädda för att börja tvivla och tappa sin tro. För att inte tala om att öppet medge sin avsaknad av tro, som i många fall är lika med en bokstavlig dödsdom och i ännu flera fall är lika med politiskt eller karriärssjälvmord, stor risk för att bli utestängd ur familjen/släkten etc. Som tur är så är vi mera civiliserade här i norden.

Tja, nu blev det kanske lite mera filosofi än du hade tänkt dig, men jag måste säga att det nog var du som styrde diskussionen i en sådan riktning denna gång Men du svarade på mina ursprungliga frågor, så jag är nöjd.

Det var en ganska lång snabbreplik

Jag kan ge ett sista svar och försöka vara ännu mera kortfattad. Jag tror inte att du förstår min analogi eftersom min poäng är just den att jag inte kan välja att tro att jag vinner/inte vinner. Jag tvingas att tro att jag inte vinner av all den fakta och kunskap jag har tillgång till. Och orsaken till att jag tvingas tro att jag inte vinner är just oddsen.

Jag ber om ursäkt om du upplevde mitt resonemang som raljerande. Det var inte avsikten. Mina exempel skulle bara belysa poängen att vi avfärdar en massa andra saker utan att ge dem en chans, så varför ska just precis din religion då vara ett undantag? Och jag anser att motbevisbarheten för alla mina nämnda exempel är i stora drag densamma. Förespråkare för de olika exemplen kan alla påstå att man gör feltolkningar, att man missförstår, inte har "gett det en chans", att vissa saker bara är analogier/metaforer, att man måste se det ur ett visst perspektiv med tanke på tidsålder etc. allt för att reducera falsifierbarheten.

Jag tror att jag skickar dig ett längre PM när jag har tid.