Sur, Ledsen, Galen?! Skriv av er här!

Området fortsätter leverera, dubbla fyrverkeri/smällar-shower i natt. Första omgången 04:16 (denna är hyggligt regelbunden, nästan som om det är någon som kommer hem, eller går till jobb som drar av ett par pjäser) samt en liten bonusomgång runt kl 05:45.

Gör underverk för skönhetssömnen.

Det är ju exakt det den gör. Min mormor/farmor röker och det räcker med att vara hemma hos dem en eftermiddag så känner man lukten i varenda klädesplagg på kroppen.

Det finns en anledning till att man brukar förbjuda rökning på balkonger.

https://www.mayoclinic.org/healthy-lifestyle/adult-health/exp...
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5501723/

rekt

Det har varit sju tuffa dygn nu. Började med ett rejält bråk med flickvännen natten mot söndag vilket resulterade i endast ca fyra timmars sömn innan jag skulle köra 40 mil ner till Stockholm över dagen och sedan hem igen på kvällen. Sedan lite sömn igen natten mot måndag då rörmokaren skulle komma. Blev väl kanske fem timmars sömn den natten. Sedan blev det fortsatt jobb med renoveringarna hela tisdagen och jag höll på att få ett sammanbrott pga all stress. Tillbaka till jobbet på onsdag morgon och han bara packa in matlådan i kylen innan jag fick reda på att fabriken kommer stänga ner verksamheten inom sex månader och att alla är varslade. Precis det man behövde när man nyligen köpt hus och behöver renovera. Senare under onsdagen fick jag ett meddelande om att det varit en tryckstöt på fjärrvärmenätet så det kunde ha uppstått läckage i fjärrvärmecentraler i folks hus. Som tur var så klarade jag det, hade fan varit spiken i kistan om man fått vattenskada i källaren samma dag också. Har inte sovit så mycket senaste två nätterna sedan jag fick beskedet om jobbet och samtidigt så har man jobbat 12-timmarspass hela slutet av veckan. Nu äntligen helg men ingen vila för måste jobba på med renoveringarna. Blir nog 10-12 timmars jobb varje dag nu på friveckan för att försöka hinna klart innan vintern kommer.

Som det ser ut nu så har jag anställning till den 26:e februari i alla fall. Har inte en jävla aning om vad jag ska göra sen. Har ingen utbildning förutom gymnasiet. Då kommer jag ha nästan fem års erfarenhet som processoperatör och har under dom åren tagit mig från "botten" till "toppen" när det gäller utbildning och ansvar på jobbet. Från att klistra etiketter till att köra och styra maskinen. Tur att man åtminstone har a-kassa och bor hyfsat billigt samt har en del pengar undansparat. Ekonomin kommer gå runt även om jag blir utan lön ett år eller två, men det vore såklart synd att göra slut på alla besparingar.

@Kalium: Förstår att situationen suger något oerhört. Men du ska ha en stor jäkla eloge som verkar vara så ansvarsfull och förutseende med din privatekonomi, det är verkligen inte alla som är det. Riktigt bra jobbat! Med den ansvarskänslan och, som det låter på din karriärutveckling, inställning kommer du inte ha några problem att hitta något annat. Kolla lite vad det finns för andra företag på lämpligt avstånd och kasta ut metkrokar redan nu. Kanske kan de peka på vilket behov de ser sig ha inom ett år, så kan du se om du kan hitta någon lämplig utbildning om du inte redan innehar kompetensen? Hoppas det ordnar sig!

Vad finns det för alternativ till psykologer? De flesta psykologer jag har träffat har betett sig betydligt mer "psykat" än vanliga människor. Det verkar nästan som att det är ett yrke till vilket många sadister söker sig. Inte alla självklart, men oproportionerligt många. Tycker synd om alla som träffar sådana, när de redan befinner sig en i situation där de har behov av hjälp, behöver utsätta sig för detta.

Tror jag har skrivit om det i den här tråden tidigare, men till exempel en satt i princip bara helt tyst hela tiden, även efter att jag själv pratat massor, så var den enda responsen "Det låter jättejobbigt." Totalt meningslöst och känns som man hade lika gärna kunnat prata med en vägg. En annan berättade om sin arbetsmetod vars huvudsyfte bestod av att "trigga" patienten. "Jaha vad gör du sen då efter du triggat patienten?" frågade jag. "Det är upp till dig själv" var svaret. Jaha, det låter ju väldigt genomtänkt? Ytterligare en psykolog verkade knappt kunna något om psykologi alls, när jag t.ex. nämnde något jag läst, i en grundbok i psykologi för gymnasiet så var det totalt okänt för psykologen.

Men för saklighetens skull ska jag nämna att jag har haft åtminstone en bra psykolog också, som kunde mycket och var duktig på att komma på lösningar och hitta vägar framåt. Då kändes det som att man utvecklades efter varje samtal.

Vad har du själv för erfarenheter?