Det var en gång i en avlägsen fornnördisk by en liten nörd som inte var som de andra.
Han hette Sweclockersgubben och var känd som byns mest passionerade fornnörd.
Men till skillnad från sina kamrater var han inte intresserad av att plundra eller dricka mjöd.
Istället spenderade han sina dagar med att studera antikens teknologi och mekanik.
En solig dag kom det plötsligt en annan fornnördisk man till byn, och ryktet spred sig snabbt om utmaningen han satt upp.
Han ville bevisa att han var den nördigaste av dem alla och utmanade Sweclockersgubben.
Utmaningen skulle bestå av att skapa och presentera egna uppfinningar.
Sweclockersgubben blev genast entusiastisk och började brainstorma idéer.
Hans huvud fylldes av tankar om kugghjul, hävstänger och märkliga mekanismer.
Medan de andra byborna började tvivla på sin vän, fortsatte han envist med sina experiment.
Han visste att det här var hans chans att bevisa att det fanns mer att upptäcka än bara plundring och festande.
Dagen för tävlingen kom och på en stor torghandelsplats samlades byborna för att se vilken nörd som skulle gå segrande ur striden. Den andra mannen, självsäker och stolt, presenterade sin uppfinning - ett praktiskt system för att vässa sina stridsyxor.
Byborna nickade imponerade, men Sweclockersgubbens självsäkerhet skakades inte.
Det blev Sweclockersgubbens tur att avslöja sin uppfinning. Alla höll andan när han drog fram sin stora sabeltandade mega såg. En gigantisk maskin, vars kraftiga tänder lät löfte om en revolutionerande uppfinning.
Byborna gapade av förvåning, imponerade av sweclockersgubbens kreativitet och tekniska skicklighet!
Med enkelhet sågade hans mega såg igenom trästockar och stenar, och på bara några få ögonblick hade han skapat konstverk av snidade mönster och skulpturer.
Alla insåg att sweclockersgubben utan tvekan var vinnaren av denna nördsstrid!
Som pris tilldelades han ett vackert bältesspänne i silver, speciellt designat med hans initialer.
Byborna applåderade och hyllade Sweclockersgubben för hans mod och uppfinningsrikedom.
Han hade bevisat att det fanns en annan sorts nördighet som var lika värdefull och betydelsefull som plundringen och festandet.
Från den dagen och framåt blev Sweclockersgubben inte längre betraktad som en konstig nörd, utan som en banbrytande uppfinnare. Han fortsatte att skapa märkvärdiga mekaniska apparater och blev till och med en inspirationskälla för kommande generationer av fornnördar.
Så minns vi än idag den säregna Sweclockersgubben, hjälten som inte plundrade eller drack mjöd, utan istället genom sin uppfinningsanda förändrade byns syn på vad det betydde att vara en nörd på den fornnordiska tiden.
