Gaming känns meningslöst, känner ni likadant?

Har inte haft nån vidare lust att spela på ett årtionde ungefär. Lekt lite med DCS(flygsimulator) nåt tag men tycker annat är roligare numer. Ibland blir man ju lite nostaglisk men inte så att jag skulle orka installera nåt spel. Tycker man får räkna med att intressen ändrar med åren, man behöver ju inte sluta leka bara för att man inte spelar, dagens gubbtips

[edit; gubbe 40+ som spelat sen tolvårsåldern]

Det är viktigt att inte spela vanemässigt. Vill man göra något annat bör man ju ta en paus från spelandet.

Jag är nog inte helt typisk här. Jag tog en paus från spelandet i 10 år. Ibland kan det helt enkelt vara klokt att låta intresset vila ett tag. Man behöver inte formulera det så hårt, ”det är meningslöst” utan tänka mer på det som ett vilande intresse. Nu tycker jag spel nästan är roligare än någonsin. Har spelat så många bra spel senaste året.

Jag är + 40 och började spela med Nintendo 8-bit. Spel är inte sämre idag. Jag tycker tvärt om att generellt är nya spel är bättre eftersom spel är beroende av teknologisk utveckling.

Jag spelade nästan inget alls i 10 år, sen fick jag barn och spelade med famlijen. Det är en stor skillnad i tid och ork för en gymnasist eller en yrkesarbetande

Mitt har hållt i sig i cirka 8 år nu. Det finns väl något jag spelar emellanåt men jag har själv inte direkt fått tillbaka suget så som det brukade vara.

Blev värre när familj och vänner tjatade på att man skulle vara med och spela. Och man kunde faktiskt känna - ja, varför inte? Kanske blir kul, till att man inte ville gå och sätta sig vid datorn överhuvudtaget.

Jag fick så mycket fokus på annat också, jobb speciellt. På den fronten har jag klättrat ganska ordentligt under de här åren så något har jag väl fått ut av det.

Spelar Palworld just nu och det är väl mest att jag bara vill få allt gjort, sen är det nog inte så himla kul längre. Men jag sitter mest och läser Sweclockers och kollar på YouTube på datorn jag har i signaturen..

Här är felet - ni spelar fel spel. Ni går säkert in på Meta/Open-critic och tittar igenom listan över alla med bäst betyg senaste tiden och väljer något därifrån. Idag när det finns oändligt med spel gäller det att lära sig vad man faktiskt fastnar för och inte låta någon annan "servera en". Utöver detta krävs det att man spelar spel som faktiskt ger en lite utmaning så att gubb-hjärnan får jobba. Jag gillar bl.a Roguelike och Action RPG samt survival horror. Senaste 5 åren har jag kunnat lägga oändliga timmar på

Elden Ring
Dead Cells
Monster Train
Resident evil 2/3/4 & VII (spela om på högre svårighetsgrad osv)
Hades
Balatro
Armored Core
Devil May Cry 5

..för att nämna några.

Spelar man "vackra" men hjärndöda spel som Assassins Creed, Horizon osv är det inte konstigt att man tröttnar direkt.

Jag började kolla en hel del på gameplay utan kommentarer för att njuta av story. Sedan finns det vissa spel för jag tycker storyn eller spelet har varit bra nog att spela.

Efter jag började jobba och man tappade lite på PC-spelandet så var Doom (2016) det spel jag körde igenom efter jag sett playthrough på det. Älskade musik, story och att slakta demoner var ju askul. Sedan har det blivit story och atmosfär jag satsat på som Control, Death Stranding, Horizon, Resident Evil 7, Hogwarts, Witcher 3. Samt spelar en hel del på Switch då man kan ligga som en potatis i soffan.

Spel är ju så helt olika vad man gillar och går igång på och gäller att hitta rätt, smaken kan ju även ändras åren och något som man gillade kan vara ett stort frustrations moment idag och då blir det ju bara mindre motiverande att spela.

Många spel är för stora och avancerade. Saknar numera totalt tålamod att sätta mig in en massa krångligheter. Åldern kanske, leksinnet något avtrubbat. Civilization I, där går gränsen för mig, även om jag nog klarar Civilization V. Fast jag har inte spelat något av dem på måånga år. Men, i teorin vill jag tro att jag i praktiken skulle orka med dem. Mer avancerade strategispel, LOL...

Lite grand samma sak med brädspel, bordsspel, "riktiga spel", Settlers of Catan eller "När då då?" går väl an, då man kan spela dem med ena hjärnhalvan medan den andra lassar in godis och konverserar, men Terraforming Mars och spel som kan ta flera kvällar att spela är lika tråkigt som att se färg torka. Totalt meningslöst. Orkar inte med grinding längre.

Försökte mig även på Baldurs Gate 3; ska nog ge det en chans till för det jag spelade var ganska meh...

Tycker egentligen det är roligare att se när barnen spelar, hitta spel till dem, osv.

Tror nog som många andra varit inne på : tidsbrist, och den tid man har behöver/vill man lägga på annat. Hade dygnet haft 48 timmar och veckan 10 dagar så hade jag dock inte haft några problem att förströ mig med spel, retrospel, pillande med datorer, osv, folk som är uttråkade på fritiden tittar jag storögt på med djup förvåning. Finns ju hur mycket som helst att göra om man bara hade tid. Böcker, filmer, serier, TV-spel, datorspel, osv. Och umgås med sin fru och barn. Det kommer först, även om jag råkade skriva det sist, jag pratar i exemplen innan om vad man kan göra när man inte har något viktigare att göra, då finns det ju hur mycket roligt som helst att hitta på då också.

Skit i de flesta nya spel. Vänta på reviews. Alla nya spel är inte dåliga dock. Gå tillbaka och spela äldre bra spel istället. Har du vänner att spela med så "använd" dom, "dåliga" spel kan bli bra med vänner.
Jag har spelat No Man's Sky dom senaste veckorna.

Majoriteten av kul jag får är från spel som inte är del av AAA mainstream studios. Det finns så otroligt mycket att välja på idag, indie kategorin är större och mer välproducerade än någonsin. Visst finns det mycket skräp med men det finns mycket resurser att använda för att filtrera bort det.

Min rekommendation är också att sluta leta exakt upplevelsen du gillade när du var yngre, ta spel för vad det är idag istället för om du går in med specifika förväntningar så kommer du nästan alltid bli besviken för det är väldigt liten chans att det kommer matcha det exakt.

Förväntningar är största fienden mot att kunna uppskatta något för vad det faktiskt är jämfört med en hypotetisk bild man bygger upp för sig själv som inget kan leva upp till.

Har fått inse att spelintresset inte alls är vad det har varit. Känns dumt att tvinga sig att spela något om man inte känner för det.

Blev utköpt från mitt jobb i februari och har således haft massor av tid men inte ens med sådana perfekta förutsättningar så kommer det för mig att spela. Blir att jag sitter lite med Football Manager lite då och då på sin höjd. Har försökt gett mig på t.ex. RDR2 men jag fastnar liksom inte utan lägger ned efter någon timme. Senast jag blev något så när uppslukad av ett spel var Firewatch och det var alldeles för kort så det var ju klart på en helg.

Det här är den bästa biten med gaming. Man hänger med kompisar online. Är inte dom online så kan man kolla om något intressant kommit ur early access, eller blivit färdigt; typ Cyberpunk 2077(släpptes 2020). Det finns otroligt många bra spel som kommit ut eller som är på gång. Man behöver bara vänta på dom, göra lite annat under tiden, och spela dom när dom är helt färdiga. Inget kommer vara likadant som första gången man spelade genom Dragon Age, men bra spel finns alltid här och där.

Framförallt, är du inte sugen på att spela just nu så är det bara göra något annat. Gå ut och motionera eller umgås med vänner offline. Vissa dagar är man sugen på det, andra inte.

Bästa spelet jag spelat sedan några år bakåt inkluderar...
Across The Obelisk (co-op), Against The Storm, Baldurs Gate 3 (co-op), Generation Zero (co-op, och här var hänget viktigt), Going Medieval, It Takes Two (co-op), Kingdom Come: Deliverance (jättebra SP-RPG), Unravel Two (co-op), Wasteland 3 (co-op), Slay The Spire.

Har också spelat på tok för mycket WoW Classic senaste åren, men det jag försöker förmedla är att oftast är det sällskapet som gör spelet bra, och däremellan finns det riktigt bra singleplayer spel också. Känner du inte för att spela, gör något annat tillsvidare

Har gått igenom detta flera gånger i mitt liv. Förr eller senare kommer jag in i det igen dock. På senare år sen man skaffat familj och har jobb så har man så lite tid att det inte är något problem. Snarare vill man spela mer. Men när man var singel och yngre kunde man ha hela dagar att spendera på att spela men man hade ingen lust.

Däremot spelar jag väldigt lite på datorn numera. Kör mest konsol senaste par åren. Trots att jag byggde ny gaming dator 2022 har den knappt blivit använd.

Det är svårt att hitta spel man verkligen fastnar i som förr. Men det händer ändå. FFVII Rebirth just nu tex. Vill spela det hela tiden när man har tid över.

En sak jag märkt är att kvalite över kvantitet är det som gäller. Har hur mycket spel som helst numera som tex handhållen enhet från kina med hundra tusen spel eller vad det är på. Men det för bara att man inte vet vad man ska spela. Bästa är att fokusera på de riktigt bra spelen. För mig har det varit förutom FF7 så Persona 3 Reload, Gran Turismo 7 Star Ocean 2 R, Mass Effect Remaster senaste tiden. Men det är nog olika för alla. Men det finns alltid något spel man inte kan sluta köra. Men man får inte ha för mycket tid. Om du inte har familj och jobb som tar all tid så prova någon annan hobby. Har du bara några timmar i veckan till spel värderar du det högre än om du var hela helgen till spel är vad jag märkt åtminstone.

Låter som du behöver en Baldurs Gate 3 kur!

HoMM 3 med HoTa modden.

Känns det meningslöst har väl intresset spelat ut sin rätt, bara att gå vidare till någonting annat man brinner för. Troligen plockar du upp ett spel om några år och känner ny lust att spela. Sitter som 30+ och gillar bra spel precis lika mycket som i tonåren, de flesta moderna spel som släpps är bara betydligt sämre än de var förr och tiden mellan kanonlir som BG3 blir längre och längre.

Jag kan bara instämma med övriga att för mig har det hjälpt med pauser och att ha andra aktiviteter för sig. Sedan är det bra om en låter bli att knarka spel en tycker om när en väl hittar dem.

Personligen blev jag väldigt glad när jag spelade Balders gate 3 och blev förvånad över hur genuint roligt jag hade när jag spelade det. Det påminde mig om den glädjen en kände som ung. Utöver att baldurs gate 3 är extremt välgjort tror jag mycket av den starka nostalgiska glädjen i det spelet också kommer ifrån att spelet är gammeldags i den aspekten att du får en komplett upplevelse från dag ett. Det är ingen reklam i spelet. Det är ej byggt för dlc , in app purchases och annat skit som distraherar. Spelet vill bara att du ska kunna njuta av äventyret och det är på tok för få spel som är så idag och då blir en ju inte lika sugen iaf inte jag.

För min del är det multiplayer co-op som är grejen. Jag minns fortfarande hur vi spelade Hexxen 2 i lan när det kom CS när det kom och Quake PureCTF var också kul.

Fast numera är det enbart PS/5 och multiplayer co-op som gäller.
Alla Borderlandsspelen är favoriter och genomspelade i co-op. Dead Nation och Alienation är också sjukt roliga i co-op.

Har nästan spelat klart Tiny Tinas Wonderlands också, men där är jag ganska besviken på 2K, det finns en del buggar och 2K verkar helt ha släppt supporten för spelet. Jag ångrar att jag köpte spelet med season pass eller vad det nu hette. DLC:erna för Tiny Tina är inte i närheten av de för t.ex. Borderlands och buggarna i multiplayer gör att vissa vapen är oanvändbara, speciellt de vapen som passar min spelstil

Letar med ljus och lykta efter nåt co-op spel. Jag gillar när det är nån story eller äventyr som man kan lösa i co-op.

För mig fyller spel en fin funktion som avslappning efter en hektisk jobbdag eller för att mota ångest i grind eftersom man behöver vara helfokuserad på det man gör. Däremot finns inte tiden till tidskrävande spel längre, så det blir mest grejer som tar en halvtimma eller mindre.

Inte konstigt med att ta en paus ibland.
Senast jag tröttnade så tog jag entligen tag i programmeringen igen.