Slackware fortfarande relevant för sk Desktop-användning?

Ja det har blivit bättre. Nu får man som man ska, paket en gång om året...

Slackware erbjuder även nya "bleeding edge" paket via "current"-systemet. Slackware current kör exemeplvis den nyaste KDE 4.10.x (via AlienBOBs mirror) som är standard skrivbordet för Slackware. Så "gammalt" är Slackwares paket knappast. Jag kör Slackware både på jobbet och hemma som Desktop-OS på splitterny hårdvara och det fungerar alldeles utmärkt.

Du har missförstått skillnaden, Slackers vill inte ha någon pakethanterare som automatiskt tar hand om "dependencies", det är skillnaden. Vi bryr oss inte om någonting annat. Hade vi brytt oss, så hade vi inkluderat automatiskt pakethanterare. Ett bra citat är "Never a hold your hand distribution will Slackware ever be.".

Nej, men man kan inte säga att Slackware, Debian eller någon annan svårkonfigurerad dist inte går att använda på Desktop.

Det går men det tar massa tid att få en fungerande skrivbord. För desktop-användning är det enligt mig bättre att man tar något som bara fungerar out-of-the box, som tex Ubuntu, Linux Mint, Fedora osv.

Rapportera gärna hur det går/har gått.

Jag som trogen användare av arch, men som har tröttnat på systemd funderar på att testa Slackware. Vad är tjusningen med att inte ha en pakethanterare som fixar dependecys? Jag tycker det mest verkar vara mer jobb, men eftersom det finns folk som ändå väljer att köra slack så måste det ju finnas fördelar med det också. I övrigt är slackware right up my alley. Kan nån förklara tjusningen?

Först och främst så har slackware inte 50000 officiella paket (eller vad debian m.fl. är uppe i nu). Hela slackware är inkluderat på dvd/cd-iso-filerna (inklusive källkod och skript för kompilering/packetering). Det rekommenderade förfarandet är att installera allting (jag tror det är ca 4-5 gb numera), vilket gör beroendehantering till en icke-fråga så vitt det handlar om officiella paket.
Sen är frågan om vad som är ett "riktigt" beroende. Senast jag beblandade mig med freebsd så var det första jag gjorde, efter att ha genomfört en minimal installation, att köra "pkg_add -r vim". Vilket resulterade i att Xorg, python, perl (och kanske till och med ruby) installerades. Föga intresserad var jag av att få dessa saker installerade, och bland nämnda "beroenden" så var det nog bara libX11.so som vim-binären faktiskt var länkad till, och därmed faktiskt behövdes för att köra vim.
Sen har du paket som består av flera delar, t.ex. kärna + gui, där du inte är intresserad av gui:t, men lik förbannat får du Qt installerat på köpet.
Men värst är det kanske när du fått för dig att kompilera något på egen hand. Säg att du t.ex. har ett officiellt gtk-3.0-paket installerat, men du skriver ett program där du vill använda någon tuff funktion i gtk-3.1. Då måste du själv skapa ett .deb/.rpm/.whatever-paket för gtk-3.1 med metadata som är kompatibel med gtk-3.0 för att inte alla gtk-beroende paket ska avinstalleras när du uppgraderar till ditt egenkompilerade gtk. (Att skapa slackware-paket är näst intill trivialt, "./configure;make;make install DESTDIR=/tmp/paket;cd /tmp/paket;makepkg paket.tgz", eller som deegan säger genom SlackBuilds, om man vill vara lite mer sofistikerad. Dock är det inget krav på att allting ska vara installerat genom pakethanteraren.) De gånger jag använt så kallade "användarvänliga" distar så har det alltid slutat med korrupta paketdatabaser efter att jag inte följt "det enda sanna sättet" att installera program.

De få gånger som jag vill installera ett helt främmande program så kan jag minsann avvara några minuter åt att reda ut vilka beroenden som är nödvändiga, och vilka frivilliga beroenden som jag är villig att installera. Och därefter fatta ett beslut om huruvida jag faktiskt vill installera programmet i fråga. Visst, det är mer jobb, men å andra sidan så vet jag vad alla 377 paket på mitt system är till för, och då mitt operativsystem inte försöker överlista mig så har jag ett rent och stabilt system som inte behövts ominstallerats på sju år.

Ojdå, det var då mer än jag hade trott. Mitt system ligger på ca 1 Gb, men då har jag varken kde eller xfce installerat, och jag har rensat upp en hel del övriga småpaket som jag inte behöver. Värt att notera med slackware är också att paket inte delas upp i flera delar. I andra distributioner är det vanligt med libfoo-0.1.deb och libfoo-devel-0.1.deb, där devel-paketet innehåller de delar som krävs för att kompilera program som använder libfoo. Liknande misstänker jag att man gör någon uppdelning när det gäller språk. I slackware får du allting som ursprungsutvecklaren tillhandahåller, och /usr/include, /usr/lib64/locale, /usr/man och /usr/share/locale är i slackware fyllt med saker som för många nog är "onödigt".
Men slackware ska nog betraktas som ett "komplett system", i likhet med openbsd, eller windows. Med skillnaden att i slackware är alla komponenter packeterade, och kan därmed enkelt bytas ut eller avinstalleras.

Ju men att bara välja skrivbordsmiljö hjälper ju inte mycket. Allt annat måste också funka out of the box, som drivrutiner till touchpad, ljudkort och så vidare, utan att behöva meka i terminalen.

Jag slutar aldrig att förvånas över en del människor allt ska serveras på ett guldfat....man vill inte göra något som helst jobb själv.. suck !

Är inte både Gentoo och Arch rätt lika Slackware?

jkrx ! Det mesta i den vuxna världen kommer inte serverat på ett guldfat

Kanske var lite otydlig. Var jag mena var att man måste ställa in det mesta för hand, efter installationen, istället för att funka på engång som hos Ubuntu exempelvis.

Vad är det för mystisk hårdvarukonfiguration som skiljer mellan Ubuntu och Slackware. Så länge distributionen använder en normalkonfigurerad kernel och udev så går det väll ganska automatiskt på alla distributioner. Det är väll snarare Kay Siverts som jobbar på Red hat (maintainer av sytemd-udev) än Ubuntu som påverkar hur hårdvara initialiseras.
Sen kan det ju finnas skillnader i konfiguration av viss hårdvara men i det stora hela så laddas ju det mesta helt automatiskt.

Efter lite med Slackware så ser jag att den påminner om FreeBSD väldigt mycket, faktiskt. Det är ett väldigt 'clean' och stabilt OS, men det mesta av systemkonfigurationen och systemadministrationen sköts av att modifiera text-filer, så har man inte tid med det så kan det bli lite svårt att få en 'modern' desktop.