OLED och LCD
Idag är det endast LG som erbjuder OLED-teknik på bred front. Övriga tillverkare använder LCD-teknik. Skillnaden mellan OLED och LCD handlar i praktiken om kontrastförhållandet. Med OLED är varje pixel sin egen ljuskälla och därför överlägset i fråga om kontrastförhållande. Tekniken tillåter i princip att tv-panelen kan nå en total svärta genom att släcka ned varje pixel. Prisnivån är högt och utbudet är väldigt begränsat.
LCD-teknik finns i alla priskategorier, men det är först hos de riktigt dyra modellerna det uppstår möjligheter till djup svärta. LCD använder en bildpanel (av just flytande kristaller) som blockerar ljus från en bakgrundsbelsyning. Det kommer alltid att läcka igenom ljus.
Teknik | Typiskt kontrastförhållande |
|---|---|
OLED | 100 000:1 mot ∞ |
LCD-VA (rakt framifrån) | 2 500:1 – 6 000:1 |
LCD-VA (45 grader åt sidan) | 500:1 – 1 500:1 |
LCD-IPS (rakt framifrån) | 500:1 – 1 000:1 |
LCD-IPS (45 grader åt sidan) | 250:1 – 700:1 |
Bra plasma från förr | 5 000:1 – 20 000:1 |
Påkostade modeller kan modulera belysningen i zoner vilket hjälper till att ge ett intryck av högre kontrast så länge bildinnehållet har rätt förutsättningar. Den här ändringen av ljuset kan dock slå igenom bilden och kanske upplevas störande, som att texten i filmen får den svarta kanten att lysa upp.
Panasonics beskrivning över deras local dimming
Aktiv bakgrundsbelysning som arbetar i zoner, local dimming, kan förbättra kontrastförhållandet med allt från faktor 1,5× till 5× beroende på hur effektivt det verkar. Antalet zoner som kan regleras är ganska begränsat. Allt från ett par till kanske ett par hundra zoner. Aktiv zon-indelad belysning är en teknik som kostar och därför är det sällsynt i mellanklassmodeller.
LCD-TV kallas ofta för LED-TV vilket är missvisande. LED-begreppet handlar om bakgrundsbelysningen som för några år sedan bestod av lysrörsvarianter (CCFL med flera) och senare ersattes av lysdioder, LED. Men bilden skapas i LCD-panelen och lysdioderna är endast källan till ljuset. Lysdioderna kan vara vita (Blå LED med gult fosfor) och på mer avancerade modeller förekommer andra varianter, likt RGB-lysdioder med separata LED-kretsar för vardera primärfärg.
Kvantprickar en viktig nyhet
På senare tid har också kvantprickar, quantum dot, gjort entré. Till skillnad från mycket annat i den här branschen är kvantprickar något verkligt och konkret, grundat i många års forskning. Kvantprickar används på TV-apparater för att omvandla energirikt blått ljus till ljus med lägre energi, alltså längre våglängd och i detta fall gröna och röda våglängder. På så sätt kan man använda en blå lysdiod för allt ljus i skärmen.
En kvantprick (från Wikipedia) fungerar genom att omvandla ljusenergi till längre våglängder. Hur bra som helst!
Kvantprickar har flera fördelar som högre energieffektivitet vilket kan ge mer strömsnål drift men också högre ljusstyrka. Den smalbandiga emissionen från kvantprickarna ger också mer mättade nyanser jämfört med vita lysdioder. TV:n når en större färgrymd och högre ljusstyrka med kvantprickar. Tekniken är därför en nyckel till HDR, High Dynamic Range.
VA- och IPS-paneler
Den viktigaste skillnaden mellan olika LCD-TV är huruvida de använder en VA-panel, Vertical Alignment, eller en IPS-panel, In-Plane Switching. VA-paneler ger högre kontrastförhållande rakt framifrån men blir sämre åt sidorna. Ofta påverkas röda våglängder mer i vinkel. En färg som är djupt röd framifrån blir till en orange eller rosa ton åt sidorna. IPS-paneler har ett lägre kontrastförhållande från grunden men försämras inte lika mycket vid vinkel. Framför allt hålls färgerna någorlunda intakt vid vinkel.
Är man många framför TV:n ger IPS-panelen bättre förutsättningar för att ge alla en snarlik bildupplevelse. VA-paneler ger väldigt annorlunda färger vid vinkel. De flesta skulle dock klassa VA-teknik som den bättre tekniken – rakt framifrån – tack vare ett högre kontrastförhållande.
Detta är alltså den viktigare skillnaden mellan olika LCD-apparater. Men står det uttryckligen någonstans i specifikationer och i reklam? Nej. Men det finns ett par slutsatser man kan dra:
Samsung: Så gott som alltid VA-paneler. Inte nödvändigtvis deras egna paneler, men VA-teknik är vad som gäller för dem
LG: Så gott som alltid IPS-teknik i panelerna. Få undantag finns. Deras toppmodeller använder OLED
Sony: Varierar kraftigt, och en och samma produktserie kan använda exempelvis VA-paneler i 43-tummaren och 85-tummaren, men IPS-paneler i 49, 55 och 65 tum. Här måste man titta efter.
Panasonic: Oftast IPS-paneler i mellanklass. Toppmodeller har ofta VA-paneler med mer avancerad bakgrundsbelysning.
Philips: Varierar en hel del. Måste titta efter och fråga.
Övriga tillverkare: Över hela kartan. Varierar från modell till modell. Tester måste läsas och för enklare modelltyper är det sällan någon testar. Samtidigt är det kanske sällan någon bryr sig?
Gillade du plasma?
OLED, åtminstone i den form av OLED som förekommer hos LG:s TV-apparater och de paneler de säljer till andra tillverkare, har inte riktigt samma problem med vinklar. Bilden kommer att ändras i vinkel men inte lika drastiskt eller tydligt som med LCD-paneler. Framför allt har vitbalansen på OLED-modellerna en tendens att röra sig mot grönt eller turkos. Kontrastförhållande och rena färger påverkas inte på samma sätt.
Plasma är en TV-teknik som inte lägre tillverkas som därför också fått ett litet nostalgiskt skimmer över sig. Många plasma-TV som såldes var riktigt usla, det var ett sätt att skapa stor bild för lite pengar. Fast ett par plasmamodeller var å andra riktigt bra och nådde högt i kontrastförhållande. Sitter du på en sådan modell idag, en bättre plasma, är det ofta TV-apparater med OLED-teknik som lockar.
