Inlägg

Jag är Head of Legal på en koncern där jag ansvarar för 6 st IT-bolag, ett inkassobolag och ett finansbolag.

Det finns inget verkligt intresse för blockchains, speciellt inte offentliga sådana. Visst, banker har kanske anställt någon enstaka person för att undersöka saken i något skede, och de pratar gärna om såna saker i sin marknadssföring, men i praktiken är intresset noll.

Varför? För att det helt enkelt är ett ineffektivt och onödigt system inom praktiskt taget varje användningsområde. Specifik när det gäller elektroniska skuldebrev (som är något jag hanterar dagligen) så finns två flaskhalsar - kontakten till borgenärer i tidigare led samt verkställighet. Gränssnitten behöver vara betydligt enklare, och under egen kontroll för att de ska gå att använda i praktiken.

Det skulle vara en annan sak om vi skulle få en CBDC, men det är ju något helt annat än en decentraliserad blockchain. Det är om något den mest centraliserade formen av pengar. Sen så byggs t.ex. i Finland ett system för positiva kredituppgifter, vilket kan jämföras med den här, men det är en centraliserad databas med input från ett reglerat peer-nätverk.

De påminner inte alls om varandra, och tidpunkten är dessutom dåligt vald. Intresset har ju helt dött ut nu efter två stycken bubblor och krascher.

Bitcoin introducerades 2009. Ethereum 2015. Det har nu gått snart 14 år sen blockchains introducerades som koncept, och det har fortfarande inte uppkommit ett enda nätverk med praktisk användning för ett ändamål utanför nätverket (alltså annat än finansiell spekulation). Tekniken är inte ny - den är bara onödig.

Även efter att ha skummat ert whitepaper har jag svårt att se tillämpningar jag skulle lita på och/eller uppleva tillför värde:
Bryr jag mig inte om data kan jag dela den fritt. Bryr jag mig om den kommer jag inte dela den baserat på ett system som gamifierar hanteringen av den och där jag inte bestämmer reglerna.

Som privatperson har du lika lite kontroll över reglerna i spelet som i vilket annat obalanserat maktförhållande som helst, eftersom någon annan alltid kommer att kunna skjuta in mer pengar än du i en omröstning och på så sätt vinna den. Eller misstolkar jag?

Nu är inte jag särskilt insatt i blockchain, men har läst en del och ett stort bekymmer är att data som sparats på kedjan aldrig kan tas bort.

Alla som har investerat i teknologin lyfter detta som något positivt, men vad händer när någon lagrar t.ex. barnpornografi och dylikt?

Sedan det där med att smarta kontrakt på något sätt skulle förhindra att data kopieras ger jag heller inte mycket för. Vad stoppar mig från att kopiera en datamängd för att sedan sälja den vidare i nytt format utan att den ursprungliga ägaren får betalt för det?

Det verkar också råda lite inflation i antalet kedjor. Hur ska "vanliga människor" navigera i träsket? Som jag ser det måste man slutligen enas om en eller ett fåtal kedjor, annars kommer en massa data (och pengar?) gå förlorade när det helt plötsligt inte finns några noder kvar för en kedja.

Än så länge förknippas teknologin främst med kryptovalutor och i just Sverige hyser gemene man ingen större misstro mot varken banker eller stat, vilket minskar behovet av att flytta sina tillgångar till blockkedjan.

Blockchain är i första hand ett buzzword, för en specifik teknik som använder kryptografi.
Det är ett buzzword som är starkt besudlat av Bitcoin: vilket är förknippat med det brott mot mänskligheten som dess energianvändning utgjort, get-rich-quick schemes och kriminalitet av olika slag.

Jag tror att det säkert finns företag som är seriösa och använder blockkedjor för något som det faktiskt passar för (alltså, inte "DeFi") men jag tror inte att det skulle vara i deras intresse att ropa ut för världen att det är vad de använder.
Det är nog därför som man aldrig hört talas om något sådant, i mängden av exempel där det passar dåligt eller systemet helt enkelt implementerats på fel sätt vid sidan av blockkedjan så att det inte har några av blockkedjans utlovade egenskaper i verkligheten.

Jag tror att NFT skulle kunna funka bra för ägande av in-game assets, för multiplayer-spel som efter att ägarna lagt ner sina servrar låter spelet bli Abandonware. Men det skulle kräva att spelutvecklarna från början förbereder koden för att bli Abandonware eller t.om Open Source efter att man lagt ner supporten för det, och jag ser inte att datorspels-branschen riktigt har den viljan att lägga utvecklartid (= pengar) på det.

Skandinavien är fientligt till krypto, enligt en artikel i cointhelegraph:

The state of crypto in Northern Europe: Hostile Scandinavia and vibrant Baltics..
https://cointelegraph.com/news/the-state-of-crypto-in-norther...

Så skulle det kunna gå till i praktiken? Om jag var Anders så skulle jag vilja veta eller ha kontroll på vilken data om mig som det är jag säljer. Hur kan man få det? Kanske inte en fråga för blockchain utan mer allmänt, men om det inte är tydligt för mig så skulle inte jag personligen vilja sälja min data och då finns det inte incitament för mig att använda tjänsten. Jag skulle också vilja veta om datan kan säljas vidare etc.

Vad skulle denna data vara värd är också en spännande fråga. Förmodligen ganska lite för varje individ. Om jag inte vill sälja den så kanske det finns många andra som gör det ändå och då finns det tillräckligt många för att kunna få ett rimligt underlag för beräkningarna. Om jag endast får några ören eller kronor så kanske det inte är värt att sälja sin platsdata.

Hela detta resonemang är helt utan att blanda in blockchain. Det finns såklart många andra aspekter också så är det då blockchain som möjliggör detta som en tjänst?

Jag förstår kanske inte riktigt, men jag blir nyfiken på i hur många led jag fortfarande ”äger” min data. Upphör mitt berättigande till ersättning så fort datat transformerats, exempelvis då det aggregerats med annan data? Eller har jag rätt till ersättning för ”min del” av den aggregerade totalen? Hur bestäms i så fall viktningen? Hur stor andel av det inneboende värdet av den totala mängden står ”min” data för kontra de andra datapunkterna?

OK, några rätt uppenbara frågor på det här:

• Hur ska datainsamlingen från Anders och Karin ske?

• Hur mycket kommer de att få betalt för sin data i exemplet?

• Hur mycket kommer Stockholms stad att betala för datan?

• Varför köper helt enkelt inte datan från Google?

Det du beskriver är något som går att göra, men jag kan inte se hur det inte kommer att falla på de ekonomiska aspekterna. Kommer Anders att gå med på att få typ 0,1 öre för att installera en klient som säljer hans data på någon blockchain, och kommer det här att bli ekonomiskt fördelaktigt för Stockholm stad?

De personer du ser som väldigt negativt inställda till kryptovalutor är nog de som påpekar nackdelarna för dig. Alltså, jag ser inget fel i att spekulera i kryptovalutor eller NFTer, men det gäller att se det för vad det är. Om man sitter på pojkrummet och majnar memecoins på farsans elräkning så har ju kryptovalutor inga nackdelar, men om man ska spekulera i dem så finns det en del totalt uppenbara saker man bör känna till.

2009 introducerades Bitcoin, ett knappt halvår senare köpte någon två pizzor för Bitcoin. Tolv år senare så är Bitcoin inte nämnvärt mycket närmare att bli ett accepterat betalsystem. Det är ju nästan så att koppardaler eller holländska tulpaner är mer praktiskt. Visst, det finns fördelar med blockchain, men varför är det ingen som har uppfunnit en killer app?

Problemet är väl att ingen har kommit på något användningsområde där blockchain fungerar bättre än existerande teknik, förutom kryptovalutor och NFT:er (som är riktigt stora pyramidspel om du frågar mig). Det finns en hel del företag som jobbar på diverse användningsområden för blockchain, men personligen har jag inte sett något sådant som inte fått mig att ställa frågan "På vilket sätt blir det här bättre med blockchain?" Just nu är det ett stående skämt att start ups slänger in blockchain som ett buzzword för att dra in pengar.

Oavsett om du väljer högskolestudier, YH, eller andra sorters kurser så är något av det viktigaste att du kan uppvisa en slags portfölj. Du skulle även kunna läsa via https://www.theodinproject.com/ eller https://www.codecademy.com/ så länge du kan uppvisa projekt eller bevis på kompetens, så är valet av utbildning inte lika viktigt.

En liten notis med tanke på kurserna du har valt där, kolla igenom antagningspoängen för tidigare intag. I min erfarenhet brukade programmeringskurser, speciellt de som går under sommaren ha väldigt höga intag. Mestadels för att studenter vill läsa sommarkurser för att antingen fylla ut sin utbildning, eller kunna ta studiemedel under sommaren för att slippa jobba/jobba extra och ha mer pengar över.

Här kan du söka efter kurser och utbildningar för att jämföra antagningspoäng: https://www.studera.nu/jamfor-utbildning/

En programmerings YH-utbildning är i princip exakt vad du söker. De är anpassade för att lära ut programmering till en nivå som gör att du kan ta dig in på arbetsmarknaden så snabbt som möjligt och har även ofta bra kontakter med näringslivet.
YH kan också ha lite smålurigt intag. Då de går på lite varierande kriterier och urvalsgrupper. Jag själv missade att komma in på en nyligen då de inte kollade på högskoleprovet alls och mina ca 10 år gamla gymnasiebetyg är inte så mycket att hänga i granen.

Oavsett om du väljer högskolestudier, YH, eller andra sorters kurser så är något av det viktigaste att du kan uppvisa en slags portfölj. Du skulle även kunna läsa via https://www.theodinproject.com/ eller https://www.codecademy.com/ så länge du kan uppvisa projekt eller bevis på kompetens, så är valet av utbildning inte lika viktigt.

En liten notis med tanke på kurserna du har valt där, kolla igenom antagningspoängen för tidigare intag. I min erfarenhet brukade programmeringskurser, speciellt de som går under sommaren ha väldigt höga intag. Mestadels för att studenter vill läsa sommarkurser för att antingen fylla ut sin utbildning, eller kunna ta studiemedel under sommaren för att slippa jobba/jobba extra och ha mer pengar över.

Här kan du söka efter kurser och utbildningar för att jämföra antagningspoäng: https://www.studera.nu/jamfor-utbildning/

En programmerings YH-utbildning är i princip exakt vad du söker. De är anpassade för att lära ut programmering till en nivå som gör att du kan ta dig in på arbetsmarknaden så snabbt som möjligt och har även ofta bra kontakter med näringslivet.
YH kan också ha lite smålurigt intag. Då de går på lite varierande kriterier och urvalsgrupper. Jag själv missade att komma in på en nyligen då de inte kollade på högskoleprovet alls och mina ca 10 år gamla gymnasiebetyg är inte så mycket att hänga i granen.

Varför just högskolekurser? Jag undrar om inte online-kurser idag och "egna projekt" kan vara värda en hel del, bara en tanke. Det sägs väl att skolan blir mindre och mindre värd...

Låter annars som yrkeshögskola vore ett bra alternativ för dig. Lär vara mer attraktivt för arbetsgivare än strökurser.

Kolla på Udemy. De har flera bra kurser i olika språk, Python är populärt hos många företag just nu.
Kurserna kostar runt 100kr.