This.
Med undantag för praktiska yrkeslinjer (och knappt ens det) på gymnasiet så finns det inte många arbetsgivare som bryr sig om vad du har läst på gymnasiet. Gymnasiet är för att förbereda dig för vidare studier, och dessa studier behöver inte nödvändigtvis vara på något lärosäte, utan kan precis lika gärna komma i form av att du lär dig ett yrke (som måhända ingen extern utbildning finns för) på plats, eller bygga vidare på de små grunder du fått med från gymnasiet. Högskoleutbildningar är ofta samma sak, men betydligt djupare och smalare, särskilt inom de tekniska områdena. Utbildningen ger framför allt ett tänk, en gemensam vokabulär och ett intyg på att du kan och vill lära dig saker. Det är vad du får för din insats; med andra ord en inträdesbiljett till att lära dig ditt första yrke.
Smalare som sagt, det är ett nyckelord i sammanhanget. Även de "breda" utbildningarna (civ.ing) är tämligen smala i sammanhanget, och det kommer som sagt till priset av omfattande teori.
Det du (TS) kommer att märka rätt så snart är att du inte kan fuska dig fram i evighet (är man bra kan man göra det länge, men förr eller senare blir man genomskådad, och då kan man i värsta fall drömma om att få en ny chans att fuska). Man kan låtsas vara bättre än man är initialt, men lever man inte upp till förväntningarna så står man utan jobb.
Du kommer också märka att för varje steg du tar på "statusstegen" så ökar inlärningstakten. Grundskolan - låg inlärningstakt, låg status. Gymnasiet - nästan lika låg inlärningstakt, marginellt högre status. Båda ger dig ingångsyrken som inte direkt kräver någon inlärning men å andra sidan heller inte ger dig någon nämnvärd lön eller status.
Högskolan har en hög inlärningstakt, en takt många underskattar vid första försöket. Kan man inte adaptera sig, då blir det en dyr läxa. Men, hänger man med i den tempoväxlingen är man väl förberedd för nästa växel - arbetslivet efter examen, för där ökar det på ett steg till.
Så fråga dig själv vad du vill spendera de nästkommande 40-50 åren av ditt liv på. Att göra något man trivs med finns ingen skam i, men det finns ingen status i att ta sig vatten över huvudet om man inte är teoretiskt alternativt praktiskt lagd.
Men, med allt det sagt så tänker jag inte nödvändigtvis hålla med ovan citerad på den sista punkten. Att du har bristande akademiska meriter och verkar ha haft rätt så svårt för att plugga kan vara till viss hjälp om du skulle gå vidare på den akademiska banan under förutsättning att du kan uppbringa motivation till att lägga ner den tid som behövs. Du vet att det är svårt och kan förbereda dig för det.
Många av de som glidit på ett bananskal (undertecknad är en av dessa) genom grund- och gymnasieskolan får sig en rejäl kalldusch när de kommer till högskolan och inser att de inte vet hur man pluggar. Kommer man dessutom direkt från gymnasiet kanske man inte ens vet vad "8 timmar om dagen" innebär. I studiesammanhang kan det ofta betyda 8 timmar aktiva studer i snitt, och att du alltid överskattar hur många timmar av de du faktiskt lägger ner som är aktiva. Det kan också betyda 3 timmar aktiva studier. Det svåra är att inte missbedöma vilka kurser som tillhör vilken kategori.
Märk även väl att bara för att en högskoleutbildning ligger på exempelvis 180 HP så betyder det inte att du behöver avsluta den på tre år. Jag känner de som har tagit examen mer än tio år efter påbörjad utbildning. Inte för att de har suttit och pluggat 40 timmar i veckan i tio år, men livet har kommit emellan, resttentor har blivit liggande, och så vidare. Väljer du den akademiska vägen, ta det lugnt och läs kurser i den omfattning du klarar av. Se bara till att studiemedlen räcker och att du tar minst 75% av de poäng du säger till CSN att du ska läsa, annars hamnar man i läget att man måste jobba och plugga samtidigt, och det går sällan bra om man redan hade det tufft med studierna innan ...
Hoppas att jag (och alla andra här) har rasat din världsbild lagom mycket för att ge en nyktrare bild av vad som finns framför dig men utan att du tappat allt hopp om framtiden. Se till att måla upp en klar bild av vad du vill jobba med, säkerställ vad du behöver göra för att nå dig, och ta dig sedan dit. Därefter kan du fundera på vad du vill bli när du blir stor i 30 år till ... Sedan är det (förhoppningsvis) dags att fundera på vad du ska göra med ditt liv som pensionär.
