Vilken bred teknisk utbildning innehåller mycket praktik och minst teori?

@momme99: Det du söker finns helt enkelt inte. Så du måste göra ett val. Smalare utbildning med lite teori eller bredare med mycket teori.

en som har gått YH kan nog mycket mer än någon som läst på gymnasiet.

Ingenjörsskap innebär alltid mycket teori, och specifikt matematik. Gillar du inte varken matematik eller fysik så är det bäst att gå YH.

Ett annat val är att gå basår för att få grundkunskapen som krävs för att klara av ingenjörslinjer.

Du vill kunna saker men inte lära dig saker. Det du vill finns inte.

Något stort i livet = en ingenjörsexamen? Jag tror ytterst få lite äldre idag håller med, men kanske på 70 talet.

Det har skett en utbildningsinflation, det som förr var mycket utbildning är idag en grundutbildning. Med detta sagt så är det minst YH man bör gå. Om man väljer YH tar man en liten annan väg och går mer praktisk och ofta då får lite mer praktiska jobb.
Min rekommendation till folk som gillar teori är såklart högskola, de som gillar praktik så är YH inte fel. För att ha uträttat något stort i livet, ja då måste man kämpa på efter utbildningen. Där de båda kan leda till att man gör något större.

När man blir lite äldre så finns det egentligen bara några få utbildningar inom datateknik som folk bryr sig om. Teknisk fysik och matematik är självklara, likaså doktorstitel, har man läst utbildningen på ett finare universitet som MIT så är det grymt, civil på KTH, Chalmers visst har man en gång varit duktig för sin ålder.

Men resten så bryr man sig knappt, det intressanta är vad personen ha gjort efter skolan. Där såklart ens skola har bidragit till vad man gjorde efter skolan.

För ni som är yngre så ser man lite senare i arbetslivet universitet lite som ni ser gymnasiet. om någon säger den läste på en viss utbildning på ett gymnasie så är det inget som imponerar om det är vanlig samhäll, teknik eller natur. Och ni anser säkert för att ha uträttat något stort i livet så behöver man ha gjort något mer.

*edit*
Förtydligande: Det är de första åren folk bryr sig om man gick på högskola eller YH. Efter det är det istället vad man gjorde efter och vad man kan som är det viktiga.

Jag tycker det låter som att du har helt fel inställning till det här.

Du skriver att du fuskat till dig de betyg du redan har
Du vill ha en bred utbildning men lite teori
Du vill plugga för att få status?

Rannsaka dig själv lite och fundera istället på vart du vill spendera 8 timmar om dagen i 40 år. I en fabrik? I ett lab? På ett kontor? I en bil? Fundera på vad du vill göra, skit i statusen, det kommer av sig självt med dina eventuella bragder i karriären istället. Just nu låter det som att du vill plugga av helt fel anledning.

Framförallt men tanke på de tidigare akademiska meriter du nämner är jag inte övertygad om att du hade gått klart / klarat av en teknisk utbildning. Sorry för de hårda orden här men det verkar som att du kanske behöver mogna lite först.

This.

Med undantag för praktiska yrkeslinjer (och knappt ens det) på gymnasiet så finns det inte många arbetsgivare som bryr sig om vad du har läst på gymnasiet. Gymnasiet är för att förbereda dig för vidare studier, och dessa studier behöver inte nödvändigtvis vara på något lärosäte, utan kan precis lika gärna komma i form av att du lär dig ett yrke (som måhända ingen extern utbildning finns för) på plats, eller bygga vidare på de små grunder du fått med från gymnasiet. Högskoleutbildningar är ofta samma sak, men betydligt djupare och smalare, särskilt inom de tekniska områdena. Utbildningen ger framför allt ett tänk, en gemensam vokabulär och ett intyg på att du kan och vill lära dig saker. Det är vad du får för din insats; med andra ord en inträdesbiljett till att lära dig ditt första yrke.

Smalare som sagt, det är ett nyckelord i sammanhanget. Även de "breda" utbildningarna (civ.ing) är tämligen smala i sammanhanget, och det kommer som sagt till priset av omfattande teori.

Det du (TS) kommer att märka rätt så snart är att du inte kan fuska dig fram i evighet (är man bra kan man göra det länge, men förr eller senare blir man genomskådad, och då kan man i värsta fall drömma om att få en ny chans att fuska). Man kan låtsas vara bättre än man är initialt, men lever man inte upp till förväntningarna så står man utan jobb.
Du kommer också märka att för varje steg du tar på "statusstegen" så ökar inlärningstakten. Grundskolan - låg inlärningstakt, låg status. Gymnasiet - nästan lika låg inlärningstakt, marginellt högre status. Båda ger dig ingångsyrken som inte direkt kräver någon inlärning men å andra sidan heller inte ger dig någon nämnvärd lön eller status.
Högskolan har en hög inlärningstakt, en takt många underskattar vid första försöket. Kan man inte adaptera sig, då blir det en dyr läxa. Men, hänger man med i den tempoväxlingen är man väl förberedd för nästa växel - arbetslivet efter examen, för där ökar det på ett steg till.

Så fråga dig själv vad du vill spendera de nästkommande 40-50 åren av ditt liv på. Att göra något man trivs med finns ingen skam i, men det finns ingen status i att ta sig vatten över huvudet om man inte är teoretiskt alternativt praktiskt lagd.

Men, med allt det sagt så tänker jag inte nödvändigtvis hålla med ovan citerad på den sista punkten. Att du har bristande akademiska meriter och verkar ha haft rätt så svårt för att plugga kan vara till viss hjälp om du skulle gå vidare på den akademiska banan under förutsättning att du kan uppbringa motivation till att lägga ner den tid som behövs. Du vet att det är svårt och kan förbereda dig för det.
Många av de som glidit på ett bananskal (undertecknad är en av dessa) genom grund- och gymnasieskolan får sig en rejäl kalldusch när de kommer till högskolan och inser att de inte vet hur man pluggar. Kommer man dessutom direkt från gymnasiet kanske man inte ens vet vad "8 timmar om dagen" innebär. I studiesammanhang kan det ofta betyda 8 timmar aktiva studer i snitt, och att du alltid överskattar hur många timmar av de du faktiskt lägger ner som är aktiva. Det kan också betyda 3 timmar aktiva studier. Det svåra är att inte missbedöma vilka kurser som tillhör vilken kategori.

Märk även väl att bara för att en högskoleutbildning ligger på exempelvis 180 HP så betyder det inte att du behöver avsluta den på tre år. Jag känner de som har tagit examen mer än tio år efter påbörjad utbildning. Inte för att de har suttit och pluggat 40 timmar i veckan i tio år, men livet har kommit emellan, resttentor har blivit liggande, och så vidare. Väljer du den akademiska vägen, ta det lugnt och läs kurser i den omfattning du klarar av. Se bara till att studiemedlen räcker och att du tar minst 75% av de poäng du säger till CSN att du ska läsa, annars hamnar man i läget att man måste jobba och plugga samtidigt, och det går sällan bra om man redan hade det tufft med studierna innan ...

Hoppas att jag (och alla andra här) har rasat din världsbild lagom mycket för att ge en nyktrare bild av vad som finns framför dig men utan att du tappat allt hopp om framtiden. Se till att måla upp en klar bild av vad du vill jobba med, säkerställ vad du behöver göra för att nå dig, och ta dig sedan dit. Därefter kan du fundera på vad du vill bli när du blir stor i 30 år till ... Sedan är det (förhoppningsvis) dags att fundera på vad du ska göra med ditt liv som pensionär.

Du har redan gjort klart att du inte vill gå YH-utbildningar utan en högskoleutbildning. Högskoleutbildningar är per definition teoretiskt lagda medans YH utbildningar är praktiskt lagda (med reservation för undantag).

Faktum är att mer eller mindre all teknik har matematik och fysik som grundprinciper de fungerar efter, Sedan fine, idag kan du komma undan på vissa utbildningar med mindre matematik och fysik, men det betyder inte att det inte fortfarande är en stor del i det hela. Daorvetenskap/IT/programmering som vid första anblick kan tyckas ha mindre matematik/fysik i sig bygger på kombinatorik och datalogi som är områden tillhörande/byggda på matematik. Teknik och matematik är med andra ord synonymer om man vill kalla det det.

Högskoleingenjörer t.ex har ingångskrav matematik4/D samt Fysik2/B, och det av en anledning, att de kunskaperna krävs för att ha en chans på utbildningen.

Vill inte förstöra din världsbild men högskoleutbildningar inom teknik utan matematik/fysik är få.