Japp, faktiskt. Noterat en klassisk Skyrim-grej, prylar som fladdrar/studsar runt helt random, nu när jag spelat ytterligare lite till. Det finns en viss sorts låda som buggar mer än annat, på samma sätt som skelettbröstkorgarna gjorde det i Skyrim. De var i övrigt rätt lustiga, ibland dödade de en när man sprang på dem, säkert nån fysikmotorpryl
Nöter i övrigt på, och hoppas jag ska hitta charmen med spelet. Änsålänge är jag inte övertygad, alldeles för uppenbara resultat av att man inte tagit sig tid med att bygga upp världen. Tomma locations, grovhuggen mekanik, väldigt mkt tycks vara automatgenererat, ingen känsla av utforskning som väl borde vara fundamentalt i ett sånt här spel, i stort inte särskilt engagerande annat än mainquest och andra lite större quests där man ser att de faktiskt gjort sitt jobb. Vilket dock inte förvånar mig, givet hur massivt spelet är. Det är dock inte så hopplöst att jag lagt ner än, det är kul i kortare stunder
Fighter blir betydligt roligare om man ställer upp svårighetsgraden till very hard förresten. Inte för att fienderna blir smartare, men en del får iaf mycket mer HP, och man får tänka lite mer strategiskt för att hantera dem i mängd. Normal och hard är ren turkey shoot, bara stå och peppra ihjäl allt som rör sig typ.
Nyckeln till dogfights i rymden, som jag först tyckte hade en helt annan svårighetsnivå än man-mot-man, är att vara aktiv med gasreglaget och bromsa innan man svänger
Jo, så fort man bemästrat styrningen i rymdfighterna blev de väldigt lätta.
Också fått känslan av att de flesta dungeons känns väldigt snarlika även om jag har svårt att sätta fingret på varför. Men känslan kvarstår eller förstärks att det är Skyrim 2.0 med en kraftigt uppskalad värld men ungefär samma mängd riktig content vilket gör att allt känns väldigt tomt.