Sur, Ledsen, Galen?! Skriv av er här!

Närfan ska folk lära sig att man inte måste köra 10km/h under gränsen bara för en kamera står där?! Men 10 över resten av sträckan är ok -.-

Skickades från m.sweclockers.com

Jag har i dagarna fått lära mig den hårda vägen att när jag verkligen behöver stöd eller någon att prata med, så är jag helt utlämnad. Kul när de flesta i min omgivning vänder sig just till mig för att få stöd eller få prata med någon som lyssnar.

"Some will speak with you in their free time. Others will free time to speak with you."

Har också lärt mig det där den hårda vägen, man känner sig övergiven.
Det fick mig att överväga vilka som var mina vänner och vilka som borde förpassas till att bli "bekanta".

Wall of text:

Jag är tillsammans med min helt underbara flickvän som snurrar på 48 år, själv är jag 28. Vi planerar att flytta ihop (jag ska köpa hennes grannes lgh och slå ner väggen etc). Vi har varit med varandra i mer än ett år och kunde inte ha det bättre i varandras sällskap. Hon har gått igenom mer än vad någon ska behöva göra under 4 livscykel, aint kiddin'. När vi träffades var det helt magiskt, som en jäkla saga och vi föll direkt för varandra. Efter några månader började vi berätta om våra bakgrunder för att komma närmare varandra, vilket vi gjorde. Hon har förlorat sin första dotter, i hennes armar, fått missfall flera gånger, blivit misshandlad av fd pojkvänner och år 2010 utsattes hon för alla kvinnors mardröm 17 gånger värre om man säger så... Slutade med att hon nu är döv på ena örat, olikfärgade ögon och är alltid rädd i många situationer. Som vanligt i dessa fall går 16 av dessa fria medan en person får 1 månads ungdomsvård. (tackar Sverige). Utöver det har hon haft livmodershalscancer 2 gånger.

Ingen av hennes nuvarande barn, 9,11,14 vet någonting om vad deras mor varit med om. Förutom det så var hon tsm med barnens pappa under tiden det hände, som tog väl hand om henne. Men när hon väl beslutade sig för att lämna honom blev han också våldsam mot henne, framför barnen.

2017 träffade hon mig. När vi pratat om allt som hänt etc är en sak klar, efter en sådan händelse går många kvinnor igenom ett hat mot sig själv och ligger med allt och alla. Fine, no problem. Men att hon sagt ordagrant: aldrig yngre eller muskulösa, FY fan för dom. Jag var ett undantag.

Nu när jag skulle fixa en gammal disk till henne så fick jag upp bilder av just det. Bilder på henne med yngre muskulösa killar som gör lite allt möjligt. Direkt fick jag känslan av; otrohet. Svek, hat. Stängde ner hårddisken direkt. Ville inte veta mer av det.

När jag konfronterade henne om det blev hon såklart upprörd, varför spelar det någon roll, jag ser framåt och inte bakåt etc.

Under måndagsnatten åkte jag till henne för att jag var tvungen att se henne, hålla om henne och prata med henne om allt. Hur jag känner och att det känns som ett svek mot mig. Det VI skapade var skapat av en lögn i mina ögon. Allt var galet bra, jag var någon som fick henne att välja mig. Medan hon haft ett urval av unga muskulösa hunks (jag är inte tjock men inte vältränad heller) vilket även skär lite i min självkänsla, jag kommer inte nå upp till det du tydligen föredrar, tackar...

Till det; jag har mist min mor i cancer 2010 och har aldrig riktigt sörjt henne. När vi väl skulle sova kunde jag uppenbart inte sova. Tankarna svävar bara med att hon ligger med folk. om och om igen, unga och vältränade killar. om och om igen... Jag förbereder mig att gå från henne till jobbet, c:a 1h promenad och slagga där ist. Då vaknar hon och ser mig helt upprörd, hon tar tag i mig, håller fast mig i sängen och säger med gråt i halsen; gå inte, stanna här! Då kom det...

Jag sprack. Jag sprack som en ballong laddad med för mycket luft. Jag bröt ihop. Min flickväns hemska saker som hänt henne, bilderna, min mor - allt på en gång. Jag har aldrig varit med om att ha mått få dåligt att jag skakar (som om att man fryser) helt okontrollerat. Snoret rinner, tårarna sprutar och jag kan inte prata.

Nu står jag här, helt skev över något som var så otroligt bra till något som vändes upp och ned, av en egentlig skitsak.

Men att se bilder på när några knullar sin flickvän (oavsett år) är vidrigt. Och bilderna hon gav dessa killar... herre satan i helvete....

Jag vill bara radera dessa tankar.. Jag har inte ätit mat sedan måndag lunch, går bara inte att äta. Dricka vatten kan jag, men thats it.

Hoppas någon orkar läsa lite, kom gärna med lite tipps.

DESSUTOM, är det inbokat att vi alla inkl barnen ska åka till Göteborg och Liseberg nu på fredag, när jag känner såhär....

@XHI: Nu är det ju oerhört olika hur man hanterar sådana här saker, men som jag förstår det så är det inte bilder och "kontakter" som hon haft under tiden ni träffats? Finns det något som pekar på att hon skulle ha gjort något med någon annan under ert förhållande? I annat fall kan jag tycka att du drar onödigt stora växlar av det hela, även om jag skulle gissa att du mest använder det som en katalysator för att det finns annan säkerhet kring er i grund och botten, framtid, tidigare problem, uppenbarligen din mor. Jag fick reda på att mitt ex var otrogen när hon var på utbyte, och "trillade" dessutom över bilder hon skickat till killen ifråga. Mina spontana tankar var något i stil med det du beskriver i text, men jag tvingade mig att sluta att bara känna utan tänka istället. Vi pratade igenom det, och var tillsammans i drygt två år till efter det innan våra olika livsambitioner skiljde oss åt. Vi är dock fortfarande vänner, var senast i förrgår och åt middag med henne och hennes nuvarande.

Så, vad jag försöker säga: Chilla ner. Vi är människor och vill gärna känna och vara, men vid någon punkt är det dags att börja fundera på varför vi känner det vi gör. Tror som sagt att det här mer var en tändande gnista snarare än problemet i sig, så försök bena ut det först. För egen del fick jag äntligen tummen ur och tog tag i min svartsjuka som alltid funnits där i grunden av alla förhållanden, så till den grad att och och ovan nämnda ex i slutet hade ett öppet förhållande utan att det orsakade några negativa känslor, och jag är betydligt mer nöjd med mig själv idag än då. Nu vet du att och hur du reagerar, ta nu reda på varför och på vad! Du har ansvar för dina känslor, ingen annan. Allra minst för saker som skedde i andras förflutna. Den lögn hon sagt i och med "aldrig yngre och muskulösa" grundar sig antagligen i att det inte är en bild hon är stolt över gällande sig själv, och som hon inte ville göra dig osäker med. Hon tyckte säkert inte att det var en stor grej eftersom det var något hon var färdig med. Prata om det om du tycker att just det är ett problem, be henne förklara utan att lägga ord i munnen på henne varför hon sa just så, och se vad du tycker om svaret.

Lycka till! Hittar man någon där det mesta fungerar strålande, men något så futtigt som lössläppt liv i det förflutna är det enda problemet, då är det bara att ta tag i sitt eget problem!

Tack. Att vi trivs med varandra är makalöst. Folk i min omgivning har sett mig som en annan person, gladare, lycklig liksom. Efter jag träffade henne har jag gått ner i vikt, äter regelbundet, trivs med mitt liv helt enkelt. Vi hittar på saker hela tiden och skrattar åt absolut allt och ingenting, tills att vi gråter och kippar efter andan. Barnen har svårt att slita sig från mig och jag är den enda som har fått träffa dom, hon vill ha mig i hennes liv. Samma sak med att flytta ihop, hon var en som bestämt sig, vi ska aldrig flytta ihop, någonsin. Om du vill det bryter vi här och nu. För mig spelar det ingen roll, men nu efter jag träffat barnen hade hon bestämt sig för annat. Hon har alltid haft garden uppe i alla förhållanden men är väldigt öppen med sitt liv med mig och enligt henne själv, bara mig. När jag pratar med hennes barndomsvän och bästis om saker så blir hon chockad över vissa minimalistiska saker hon berättat för mig.

Jag älskar henne och kan inte se ett liv utan henne, bara det att jag hakar upp mig på detta är fan patetiskt. Till allt har jag även Asperger, där jag under lång tid tränat upp KBT och lärt mig mycket om olika situationer - hur jag ska analysera eller inte analysera vissa saker, men nu sa hjärnan ifrån och allt fallerade.

Bajs.

@XHI: Då har du såklart en försvårande omständighet, men du är ju medveten om den, och redan där har du försprång framför många, även bland dem som inte "behövt" gå i KBT. Ser du att problemet börjar uppenbara sig nu och är rädd att sabba något - se till att ta hjälp igen så fort du kan, det är inget att vänta på. Var öppen mot din flickvän med vad du känner och vad du gör för att hantera det, så att du inte skapar ett orosmoment hos henne utan låter henne vara med i processen. Kan tänka mig att hon kanske omedvetet börjar fälla upp garden igen om hon inte vet var hon har dig. Prata är det enda som funkar, även om du inte vet exakt vad du ska säga, gör det till en diskussion. Läget är som det är oavsett!

Skulle aldrig göra det, jag är en människa som aldrig tar våld eller ord mot en kvinna, speciellt någon som jag älskar. Vi män kan bättre än så. Be the bigger man!

Beställde en ny surroundreceiver igår, men fick precis reda på att jag inte får den till helgen.

#ilandsproblem

Urk, livet känns sådär wtfrak. Man vet liksom inte om det är såhär det ska vara.

Man bara kör på, inget känns relevant längre, det som händer händer liksom.
På ett sätt är det rätt skönt och jag mår bättre för det finns liksom inget att oroa sig för men samtidigt känns det så fel. Att allt bara är fel. Känner mig inte deppad alls bara så obrydd för att man inte får något grepp om livet överhuvudtaget. Det kunde lika gärna vara en skum dröm alltihop som man vaknar upp från närsomhelst. Känslan att det inte spelar nån roll vad man gör, man bara flyter med. Vinner man 10millar eller får en dödlig sjukdom imorn, who gives a frak typ.

@Myllerman: Du låter ganska mycket som huvudpersonen i "Främlingen" av Camus. Jag har tidigare hamnat i den "fällan", men jag tycker att existensialism och att försöka leva i nuet hjälper mycket. Att bara sätta sig på en sten eller en bänk, ta ett par djupa andetag och verkligen uppskatta det man upplever ger mycket. Spelar ingen roll om det är sol eller regn, det ger fortfarande en upplevelse som är värdefull och som man kan reflektera över.

Tråkigt att höra.

Får man fråga vad som tynger dig?