Veckans fråga: Jobbar eller vill du inom IT?

Utveckling varvat med en mindre del forskning inom elektronik.

Skickades från m.sweclockers.com

Teknik intresse finns sen barnsben, tyvärr så är mitt intresse mångt mycket mer än IT då IT ger fruktansvärt lite social kompetens. Vänner premieras långt utöver IT!

Jo, jag jobbar inom IT. En lagom term för mina arbetsuppgifter är väl "sysadmin", en term som egentligen inte säger ett skit samtidigt som det säger mer än verkligheten.
Ska man vara lite mer specifik så är jag väl linuxtekniker - med ett finger i unixburken - som går igång på allt vad automatisering heter. Den dagen jag byggt mig själv arbetslös är nog dagen jag är helt nöjd.

Visst, det ger lite kompetens om man definerar IT som att sitta hemma och spela dator med sig själv. I mitt yrke är (tyvärr) sociala interaktioner med kollegor, användare och projektledare en ständig faktor. Bilden av en ensam, överviktig slusk (av manskön) nere i IT-grottan är (nästan) ett minne blott. Visst, män är överrepresenterade, men vi är sällan ensamma, ytterst sällan undanstuvade i en källare, och de allra flesta är väldigt måna om sin hälsa. Välkommen till nutiden.

Det främsta var att det beskrevs som något det inte var. Beskrivningen, även vid intervjun då, var som något tvärfunktionellt. Jag skulle då vara en expertanvändare i de system jag jobbar med, förstå verksamhetens behov och kunna kommunicera med IT-snubbarna på deras egna vis. Utifrån det sedan rikta utvecklingen mot de viktigaste behoven (enligt Scrum-modellen eller vad de nu kör på).

En tjänst jag kände mig klippt och skuren för.

I intervjun märker jag att den rekryterade chefen har noll koll på datta. Jag försökte sälja in att jag är generalist, har koll på det mesta men ingen expert i något. Fick tona ned det till "jag tycker datta är roligt" för att ens hamna i närheten av samma nivå.

Ett par kollegor som sen fick tjänsten är personer jag respekterar. De är väldigt duktiga. Deras vardag tycks dock vara att slita som galärslavar. Och det är helt utifrån vad som kastas i knät på dem från högre upp i IT-avdelningen. Ett par andra är personer jag hjälpt otaliga gånger med att föra över bilder från mobil till dator, och skriva ut dem. De verkar mest jobba som tyckonomer, eller liknande.

Liksom, den världen vill jag inte ge mig in i. Framförallt inte om det betyder att jag ska behöva brottas med folk som har noll koll men massor av åsikter. Jag är för snäll för att tycka det är roligt och för ärlig för att kunna hålla käften.

Och apropå vad som fick mig att bränna broarna. Det här var en internterytering. Vilka som fått tjänsterna var hyfsat öppet i två månader, innan jag ruttnade och mejlade rekryterande chef och frågade när jag skulle få besked. Fick en dålig ursäkt till svar (nåja, hon var faktiskt väldigt upptagen, men ändå). Sen berättade jag hur oprofessionellt det var.

Studerar till grundlärare F-3, men vill tro att det från år till år kommer falla mer och mer inom ramen för "jobbar inom IT" i och med digitalisering och digitala hjälpmedel.
Har under mina 4 år som fritidsledare tagit på mig att driva utvecklingen på den fronten och känner mig bekväm med det, jag kommer vara den där jobbiga läraren som inte nöjer sig med veckobrev utan ska envisas med klassbloggar och digitala formulär.
Går inte att sätta ord på stämningen som uppstår när "jag har lämnat in den där lappen med höstlovstiderna för länge sedan!" möts av "det finns inga lappar, ni anmäler på hemsidan precis som förra lovet :)"

Jobbade tidigare som service provider åt bl.a Dell, Lenovo, HP, Fujitsu, Kyocera, EMC2, DGC och Gateway2000.

Sedan 12-13 år jobbar jag dock med brandsäkerhet istället.

Skickades från m.sweclockers.com

För mig är det väldigt cykliskt. Försöker komma bort, men ramlar allt som oftast dit igen. Just nu har jag "bara" ett skribentjobb inom datorbranschen som frilansare med ojämna mellanrum, men så studerar jag heltid också.

"Molntjänstkung". Jobbar, mycket, med för mycket, "såld" åt för många företag. Pensionen är inte långt borta, att spendera på krokiga mc-vägar. Första julen/nyåret på 10 år där ingen uppgradering/migrering är inplanerad - utan får spendera den i garaget och bli fil-harmonisk med mina hojar utan att ha produktägare eller projektledare flåsandes i nacken.

Jag jobbar på ett utbildningsföretag som datatekniker och servar datorer.

Annars så bygger jag mycket datorer privat och hjälper vänner och bekanta när de ska köpa dataprylar

Hade svårt att välja ett alternativ att rösta på. Jag går en masterutbildning inom primärt management och kommunikation, men med målet att börja arbeta inom IT. Själva utbildningen i sig är inte nödvändigtvis inriktad mot IT-marknaden (även om det finns en släng av det också), men vad jag lär mig går att applicera på branschen samt är det mitt mål med utbildningen att en dag arbeta med IT (igen).

Tolka det bäst ni vill 🤷‍♂️

Läste nätverksteknik pga riktig jäkla jobbig period inom vården. Nu är jag tillbaka med full styrka, så för att svara på frågeställningen - Nej jag jobbar inte med data.

Kodar lite då och då så jobbat är väl någorlunda närbesläktat, men njäe, det är inte "IT". Jag skulle eventuellt kunna se mig själv gå mer åt det hållet. Kanske. Min nuvarande karriärbana är inte mycket till bana så något måste hända förr eller senare.

Ja, tyvärr.

Jobbar som it-konsult där jag jobbar med utveckling, arkitektur, driftsättning/deployment(nåja, AWS gör det mesta men man behöver ju fortfarande trycka på rätt knappar). Bra lön, roligt företag och världens bästa kollegor. Det enda negativa är stressen men så länge det inte är konstant känns det ok. Konsultandet är ganska bra i mina ögon, trivs man inte är det bara att be om ett nytt uppdrag.

Skickades från m.sweclockers.com

Någon slags bred definition av systemutvecklare är väl Sveriges vanligaste yrke bland män i någorlunda tätbefolkade bygder?

Går just nu en YH-utbildning som inriktar sig på Projektledning av fiberprojekt. Kommer antagligen få lov att rita en del sträckor ut till kommande 5G master