Antipiratbudskap har motsatt effekt på män

Jag är glad att man inte pysslar med det där längre för det blev dyrt! 🙂 Så fort jag tog ner något jag verkligen gillade så köpte jag det även. Så det var helt galet hur mycket filmer/musik och mjukvaror man betalade för då. Nu när man inte utsätter sig för det reklamfönstret längre köper man nästan ingenting.

Är det här ironi eller seriöst?

Jag tror att vindstyrkan på haven står i direkt korrelation med hur dyra och hur många tjänster det finns för streaming.

Nej

Reklam är ju reklam varesig det uppmanar till köp eller ej. När det sänder ut "hot" om piratkopiering så gör de samtidigt reklam för det och påminner folk om att det finns alternativ där ute. Precis som systembolaget gör med din gömda "lagliga" reklam, när de sänder ut sina budskap om att dricka måttligt och att inte köpa ut och marknadsför sig och påminner dig om att de finns.

Haha, klockrent.
Ligger nog en del "som trotsiga barn och ungdomar" i det hela, som sas tidigare i tråden...

Med det inte sagt att (överflödiga) tillsägelser inte är irriterande. Det är ju en sak att bli tillsagd när man går mot rött - men klart störande om nån tjatar om att det är förbjudet, fast man inte ens ämnat göra det.

Har du inte hoppat över ett par steg i resonemanget när du hävdar att "Ingen skulle bli utan något om alla i hela världen fick ta del av ..., utan kostnad."? Jag tror att huvuddelen av mediaskapandet, precis som biltillverkningen, styrs av en vilja att tjäna pengar. Just bisatsen om vem som skulle kunna förlora: "...möjligen den som skapat mediat i fråga som blir utan ersättning" är en ganska central fråga för huruvida det över huvud taget skulle finnas media att ta del av gratis. Jag tror snarare att alla skulle bli av med nästan allt.

Att döma av inläggen i denna och andra trådar om liknande ämnen verkar betalningsviljan hos Sweclockers-medlemmar i allmänhet vara mycket lägre än din. Hur många gånger har jag inte läst "Vi vill ju betala, men ... <ytterliggare en anledning till inte göra rätt för sig>"? Det skulle kunna vara en liten minoritet av högljudda medlemmar som färgar debatten och den tysta massa faktiskt betalar för sina tjänster, men i bland får jag intrycket att Sweclockare nästan är synonymt med pirat. Jag har svårt att se att mediaskaparnas inkomster skulle kunna bibehållas eller ökas genom att man gjorde allt digitalt fritt tillgängligt för alla.

Jo, det finns folk som skapar saker ideellt och delar med sig, men en stor del av det som skapas i dagläget (del)finansieras av streamingtjänster som Netflix, HBO och Amazon för att ha exklusivt innehåll som drar abonnenter till deras tjänster. Vem skulle lägga hundratals miljoner dollar på filmer och serier om det var frivilligt att betala?

Att Open Source funkar som modell betyder inte att det skulle funka för all programvaruutveckling om det var fritt fram att köra vilken programvara som helst utan att betala. Det krävs att Open Source-projektet har nått en viss mogenhet och synlighet innan det kommer extern finansiering och/eller kod som gör att projektet kan växa vidare. Under de tidigare faserna krävs det att några eldsjälar jobbar ideellt(?) för att det skall lyfta.

Även om det pratas om "affärsänglar" så handlar det ju inte om välgörenhet. Även de vill ha avkastning på insatt kapital. Hur många StartUps skulle fått finansiering om det inte fanns några förusättningar för att de skulle kunna tjäna pengar på sin ide? Det faktum att många väljer att kopiera saker istället för att betala driver utvecklingen mot SaaS och GaaS där det krävs en ständig uppkoppling för att kunna kontrollera att användaren har betalt för det hen kör. Fri tillgång till allt digitalt skulle gömma allt bakom pay-walls. Jag befarar att du har rätt om en framtid som består av reality-serier och innehåll finanserat genom produktplaceringar, men vi har oss själva att skylla för det om vi inte vill betala för det vi konsumerar.

Jag ser det som rätt galet när vhs filmen börjar med mist två trailers för andra filmer. Tänk på att det blir också mer slitage när du ska spola förbi detta.

Nu är det dåtid, men filmbolagen har knappast lärt sig läxan än. Både dvd och Blu ray hittar du reklam i. Blu ray var i alla fall i början riktigt dyrt. Sen verkar fortfarande traditionen att de tjänar mer så länge filmen är på bio, resten är mer en parantes. I alla fall behandlas som det.

Kan inte svara särskilt ingående på grund av tidsbrist men väldigt kortfattat kan man säga att de som primärt är ute efter att tjäna så mycket pengar som möjligt är de större filmdistributörerna och i en del fall även producenterna. Det är ofta där det skär sig mellan dem och regissören samt övriga teamet, då producenter ofta vill spela på säkra kort som genererar mer intäkt medan kreatörer vill bevara sin integritet.

Kollar man därefter på marknaden utanför Nordamerika märker man att mycket drivs med bidrag och andra typer av stöd. Särskilt tydligt märks det i Europa. Utformning och utsträckning skiljer sig mellan länder, men principen är fortfarande densamma: Bidrag tillkommer för att film skall kunna produceras eftersom marknaden ofta inte räcker till.

Är man ute efter att tjäna så mycket pengar som möjligt är film och annat, liknande kreativt skapande ofta en rätt dålig investering. Den absoluta merparten av dem som arbetar med det gör det främst för att det är något de brinner för och lever därefter "paycheck to paycheck".

Jo, jag känner till det där med tidsbrist. Ursäkta att svaret dröjde.

Jag försökte inte utmåla alla kreatörer som hagalna. Det jag skrev kanske var lite onyanserat, men jag hade de stora drakarna som Netflix och Disney i åtanke när jag kopplade mediaproducerande och pengar. Det borde ha framgått av resten av inlägget. Utan intäkter sinar den strömmen av media och jag tror att de flesta skulle sakna dessa tjänster.

Jag förstår vart du vill, att möjliggöra för fler att kunna skapa det de vill. Men blir det inte svårt med gränsdragningen? I mina ögon borde det vara upp till upphovsmannen att bestämma huruvida hens alster skall vara fritt tillgängliga eller inte. Jag känner flera personer som skapar saker för sitt eget höga nöjes skull och glatt ger bort det digitala resultatet, både spel och musik, men det är deras val att göra det fritt tillgängligt. Precis som den som producerar en fysisk produkt så har upphovsmannen till ett digitalt verk lagt ner tid, arbete och pengar på att skapa detta. Skall man då inte ha rätt att ta betalt för detta? Konsthantverkaren som gör smycken får sätta sina egna priser, men videokonstnären och fotografen skulle tvingas ge bort sina alster gratis till alla som vill ta del av dem? Om videokonstnären ger ut sina verk på en CD/DVD/BluRay, skall det då räknas som en fysisk produkt och upphovsmannen får sätta ett pris på produkten? Pappersböcker gentemot e-böcker och talböcker?

Att hitta en ersättningsmodell som kan ersätta dagens marknadsmässiga prissättning kommer vara knepigt. Går vi på basinkomst eller fast ersättning per verk kommer det sannolikt sätta ett tak för hur mycket tid/pengar/arbete som skaparna vill lägga på ett verk. Detta borde väl ändå hämma kulturutecklingen inte främja den? Å andra sidan, om ersättningen exempelvis sätts efter nerlagd arbetstid, då kommer visserligen upphovmannen få skälig ersättning men kommer detta vara en effektiv användning av samhällets resurser? Det är inte alla som kommer skapa något som andra vill ta del av...

Sedan blir jag nyfiken, är det bara upphovsrätten som är problematisk eller är all form av immaterialrätt av ondo? Borde all form av Intellectual Property vara fritt fram att kopiera? Patent? Forskningsresultat? Mönsterskydd? Det ser jag inte att samhället skulle tjäna på.

Jag håller med om att dagens pengafokusering inte ger det optimala utfallet, men jag har svårt att se något alternativ som skulle fungera bättre. Du får kanske inte det kulturubud som du suktar efter men om den stora massan vill se fler Netflix-serier och är villiga att betala för det, är det då statens uppgift att se till att dina önskemål uppfylls genom att stödja "smala" kulturutövare?

Jag är faktiskt inte övertygad att de flesta skulle sakna mycket av den kommersiella media som produceras idag, i alla fall inte i efterhand. Som jag skrev så går 50% av budgeten för en storfilm åt för att marknadsföra den. Efterfrågan är alltså åtminstone delvis artificiell. Jag tror det skulle vara bra för kulturen om filmskapande blev mer ideellt.

Här är jag kanske i minoritet, men jag kan faktiskt acceptera att det produceras färre storfilmer om det blir fritt att kopiera. Det skulle ge utrymme för så mycket annat som idag drunknar i mediabruset, bland annat just på grund av mördande reklam.

Sedan tror jag att det kommer fortsätta skapas filmer även på rent kommersiell basis om man kan kopiera fritt, i alla fall delvis. Många storfilmer tjänar mer pengar på merchandising än på själva filmerna, det skulle inte försvinna på något sätt.

Konsthantverkaren som gör egna smycken gör väl ofta dessa stycken på beställning? På samma sätt finns det väldigt mycket utrymme för konstnärer och artister att ta betalt för att skapa specifika verk på kommission. Det sker ju redan idag, när det handlar om bildkonst. Samma sak för en fotograf, det är väl ganska ovanligt att en fotograf lever på att sälja kopior av foton redan idag, däremot kan man få betalt för att fotografera något specifikt.

Det går alltså att ta betalt även om du inte kan hindra folk från att kopiera dina verk.

Sedan hamnar du i en retorisk fälla när du kallar det för att "ge bort" när du inte kan hindra någon att kopiera. Ingen tvingar en upphovsman att ge bort något gratis, eller ens ta en kopia gratis, däremot bör hen inte kunna hindra någon annan från att göra en kopia, på icke-kommersiell basis.

Till sist finns det så klart inget som hindrar sig från att sälja fysiska upplagor av dina verk också! Det finns ju en marknad för t.ex. vinylskivor som är mer av samlarkaraktär än ett praktiskt sätt att distribuera media på, men det är ju trots allt ändå ett sätt att tjäna pengar på sitt arbete, och inget fel i det om man kan få det att funka.

Jag håller med om att det blir väldigt konstigt om en ersättningsmodell där de som skapar konst ska få betalt för den tid de lägger ner, oavsett om den är önskad eller ej. Det skulle (rimligen) t.ex. leda till att jag t.ex. skulle få betalt för att skriva det här inlägget. Eller om jag spelar in mig själv om jag sjunger i duschen. (Jag sjunger normalt inte i duschen så jag kan rimligen inte sjunga särskilt väl då jag inte övar...) Nej, precis som du inte kan gräva en grop och sedan kräva betalt för arbetet i efterhand om ingen beställt det så ska vi inte heller ha någon modell där någon som skapar musik, bilder, filmer etc som ingen beställt få betalt för det med automatik. Jag ska väl dock vara tydlig med att säga att jag inte propagerat för något sådant heller, så det är väl lite av en halmgubbe kanske.

Det bör inte heller vara fast ersättning per verk heller av samma anledning.

Basinkomst nämnde jag snarare som ett sätt att göra det enklare för den som vill leva på att skapa konst att göra det, tröskeln för hur mycket pengar man behöver tjäna på att det ska funka vore helt enkelt ganska låg, i så fall.

Sedan tror jag inte heller att en tillvaro där vi tillåter obegränsad privat kopiering är perfekt på något sätt, det finns säkert flera problem med detta, men det finns ju många problem med det system vi har idag också. Ett nytt system behöver inte vara perfekt, det behöver bara vara mindre dåligt än det vi har nu.

Det finns gott om problem med patent också, och skador som patent tillfogar samhället, men nu ska vi helst inte gå alldeles för OT här. Men kortfattat, stora teknikföretag korslicensierar alla sina patent med varandra, vilket i slutändan bara stänger ute små nykomlingar i branschen, och även om du själv enskilt uppfinner något så är din uppfinning i sig redan något som bygger på flera andra patent att du i praktiken måste ge dig in i samma lek. Och medicinpatent leder till hutlöst dyra mediciner som i slutändan antingen staten behöver betala för i ett välfärdssamhälle, eller försäkringsbolag eller välbeställda individer. Jag tror att vi skulle ha bättre utfall med mer statligt finansierad forskning i det allmänna intresset, snarare än vad vi har idag där staten i princip redan betalar för forskning, men på ett väldigt indirekt sätt.

Mönsterskydd och varumärken ser jag inget problem med rent generellt, så länge det hålls inom rimliga gränser. Varumärken är i grund och botten ett konsumentskydd, och den funktionen fyller de bra.

Som det är just nu så stödjer staten hela det kommersiella mediasystemet genom att stifta och upprätthålla lagar som gör det möjligt att hindra privatpersoner att kopiera, så det är inte direkt så att nuvarande system är något som sker utan inblandning av staten. Tvärtom, det naturliga tillståndet är att allt kan kopieras hur som helst. (Det är inte heller önskvärt, jag är inte för kommersiell kopiering utan tillstånd, och inte heller att ta bort varumärken.)

Frågan du bör ställa dig är snarare om det är statens uppgift att hindra privatpersoner att framställa digitala kopior och dela dem med varandra!

Däremot är det absolut statens uppgift att främja kultur, på olika sätt. Kulturen definierar vilka vi är, och är en av civilisationens pekare. Det är klart att det är relevant att staten stöttar kulturskapare om det är möjligt, men det borde inte heller vara enda sättet kultur skapas på, utan bör vara just ett stöd. Det är inte konstigare än att staten till exempel finansierar idrottsarenor, teater, eller att staten köper konstverk, vilket redan sker idag. Det skulle inte heller behöva vara direkt finansiering, en random ogenomtänkt idé vore att göra donationer till Patreon och liknande tjänster avdragsgilla, så man kan dra av det från inkomstskatten. I alla fall upp till en viss nivå. Precis som med välgörenhet idag.

Basinkomst som jag nämnde nedan är snarare en välfärdsfråga, om det gör det enklare för artister att leva på att skapa kultur så är det snarare en önskvärd bieffekt av en reform som i grunden jag tycker är bra, snarare än huvudsyftet med att införa en basinkomst. Men basinkomst ryms absolut inom ramarna för vad en stat ska göra - det är inget annat än ett välfärdssamhälle.