Spotifys Hifi-abonnemang kan äntligen vara på väg

Jag testade Qobuz i ca 3 månader. Rent generellt tyckte jag appen sög. Som användare är man tvungen att söka mycket på egen hand. Är man som mig lite trög i huvudet ibalnd och inte vet vad man skall lyssna på så är Qobuz en mardröm. Där är till exempel Tidal bättre för man får förslag utifrån vad man har lyssnat på för.
Sedan om man i hemmet kör på HEOS måste man casta musiken och jag tyckte det var en plåga var gång jag ville lyssna på något.
Rent ljudmässigt så var det lite skillnad i början. Efterhand så vart det inte det eftersom det är inte all musik i deras bibliotek som stödjer Hi res. Gick tillbaka till Tidal eftersom den är integrerad i HEOS och med hifi abonnemang för 120kr/mån
Låter lika bra som Qobuz.
Javisst 24bit är coolt på pappret i verkligheten är det så mycket overkill att det är onödigt. Numera är jag fast på hifi. Låst appen att köra enbart hifi vilket är deras hög level. Vill inte ha deras ultra hög för jag läste på whathifi att de som äger bluOS köpte MQA och räddade deras verksamhet och de har Tidal under deras licens.
Om du undrar vad jag använder när jag lyssnar så är det inget dåligt. Är en kombo utav Marantz/Primare/KEF och enklaste kablage från Nordost.

Det handlar inte om personliga preferenser.
16/44.1 täcker mänskliga hörselns alla behov.
Så 24/96 innehåller data som tar upp utrymme, fullständigt i onödan. Så ur den aspekten är det sämre.
Det ökade frekvensomfånget kan under vissa förutsättningar beroende på uppspelningsutrustning skapa harmonisk distortion inom hörbart frekvensomfång. Så ur den aspekten är det sämre.

När det gäller inspelning och att arbeta med material i en DAW, så är 24/96 att föredra, då det ger vissa fördelar när det kommer till att köra plugins som inte har oversampling inbyggt (i synnerhet plugins som ska tillföra någon form av saturation, vilket då kan använda det utökade frekvensomfånget till att flytta aliasing utanför hörbart frekvensomfång), och för att kunna säkerställa att brusnivå inte blir hörbar (tack vare högre dynamiskt omfång kan hållas under tröskeln för att det ska riskera att bli hörbart, på grund av build-ups, eller så kan man rädda lite mer signal om man har gain felinställd vid inspelning).
Men sen kan man konvertera till 16/44.1 och nyttja fördelarna man fick under arbete till att få bästa resultat i filen man levererar.

Tekniskt sett innehåller formatet mer data, vilket man kan klassa som bättre ur aspekten att det finns mer data.
I realiteten så är det extra datan inte hörbar, så det är bara slöseri med resurser, då den inte kan nyttjas av lyssnaren.

Man får inte högre upplösning inom hörbart frekvensomfång, det är inte så det fungerar tekniskt. Allt man gör att att lägga till ett dynamiskt omfång som man inte kan nyttja utan att spela sönder hörseln, och frekvenser utanför hörbart frekvensomfång.

Det kan kännas tråkigt att ett tekniskt sett perfekt format skapades så längesen, att det inte finns något som kan utvecklas och bli bättre. Men så är det.
Dessvärre så blev resultatet för lyssnare sämre, då CDns förträfflighet gjorde att det gick att pressa ihop det dynamiska omfånget mer jämfört med Vinyl, så loudness-war blev värre (det finns en myt om att det startade med CDn, men komprimerad dynamisk hade används redan innan, men tekniska begränsningar i vinyl-tekniken gjorde att det inte gick att pressa ihop dynamiken lika mycket).
Om du vill förbättra ljudet, så handlar det om att få ljudingenjörer att utnyttja formatet på ett korrekt sätt.
Vissa, men inte alla filer som distribueras som "högupplösta", så har ljudingenjörerna faktiskt jobbat på att få till en bättre ljudbild, med mer dynamik, kanske EQat med en annan målbild, och kanske vågat ta bort mer brus då nya verktyg för att ta bort brus är överlägsna det vi haft förut (men ännu inte perfekta). Så om du tycker att en "högupplöst" ljudfil låter bättre, så är det helt och hållet relaterat till hur ljudingenjörerna arbetat annorlunda för att få fram ett annat resultat, och inte alls baserat på tekniska begränsningar med 16/44.1 formatet.

Lossless 16/44.1 täcker alla behov.
Lossy 16/44.1, kan om komprimeringen är bra också täcka alla behov i teorin, i synnerhet när det gäller streaming, men är inte ett format att föredra för att arkivera filer, så man inte fritt kan byta format utan risk att dubbla komprimeringar skapar hörbara artifakter.
Har du en fil som är 24/96 eller annat "högupplöst" format, så kan du göra om den till 16/44.1 utan några förluster som mänskliga hörsel kan uppfatta. Man får en fil som är mindre i storlek. Och man kan undvika risker med eventuell distortion som kan uppstå vi uppspelning, beroende på utrustning. Men det är fullständigt begripligt om någon vill behålla filen så som den är, om utrymme inte är ett problem, men det finns ingen extra hörbar information i den.

På grund av CDn tekniska förträfflighet så kunde dynamiska omfånget komprimeras mer än på vinyl, så dessvärre gick utvecklingen snarare åt fel håll, då färre bitar dynamiskt omfång nyttjas snarare än dom fler tillgängliga.
Om jag inte minns fel, så med bästa brusreduceringen så kunde man få ut ca 90dB dynamiskt omfång från rullbandare, men det var på 80-talet möjligtvis början av 90-talet. Så även då efter CDns 96dB, utan dithering. Så man kan inte plocka fram en gammal master-tape och få mer dynamiskt omfång än en CD klarar. Man kan ju dock använda verktyg för att ta bort bruset, och på så vis skapa en fil som saknar bruset som hörts på tidigare återgivningar, och i teorin då skapa en fil som har lägre brusnivå än CDn. Men då har man ju förändrat ljudet till något nytt, ett sätt som inspelningen aldrig låtit. Eller så kan man behålla bruset, och bara skapa en större fil.

Mikrofoner har blivit mer känsliga i dom övre frekvenserna, där mikrofoninspelningar tidigare tappade tydligt i övre frekvenserna inom hörbart omfång, så att återgivningen aldrig kunde bli helt realistisk, men ändå så använder många vintage mikrofoner eller applicerar high-cut filter på spår, för att vi människor verkar föredra mer begränsat högfrekvent innehåll än vad som borde finnas där, så till vida att vi ens kan höra det, vilket är en förmåga man tappar med åldern. Men visst, gamla inspelningar line'ade elektroniska instrument, kan ha högfrekvent innehåll på ett sätt som mickade inspelningar inte hade, men jag vet inte och är inte speciellt nyfiken på att försöka luska ut var gamla konsoller och tape-deck och själva banden satte gränsen, då det blir rätt irrelevant eftersom vi inte hör utanför hörbara området ändå, så det är möjligt att det finns gamla masters med faktiskt hörbart innehåll utanför 20KHz, dock bör man nämna att monitorerna (högtalarna) som användes för att lyssna på inspelningarna och mixa och mastra inte spelade utan förlust upp till 20KHz, så även om ljudingenjören hade turen att ha bra hörsel i behåll, så kunde den ändå inte höra hur det skulle låta vid en modern reproduktion med moderna högtalare, så valet att inte high-cut'a kan i så fall inte gjorts fast det skulle gjorts, för att dom helt enkelt inte besvärades av höga frekvenser som dom inte hörde/hörde i den ljudnivå dom faktiskt fanns inspelade.
I teorin så kan vinyl i alla fall återge högre frekvensen än 20KHz, men det är svårt att få en nål att inte skapa självdaller och skapa vibrationer som skapas av själva nålen vid uppspelning och alltså inte är inspelat innehåll... Men det är ju inget större problem där, då man ändå inte hör det. Att mono-mixa bas för vinyl, som vissa såg som en nackdel med mediumet har dock i modern tid blivit aktuellt igen, då så mycket lyssning sker via hörlurar att man ändå bör mono-mixa bas, då det blir onaturligt i hörlurar att höra pannad bas, eftersom vi faktiskt inte kan höra riktning på basfrekvenser, hör vi riktning av bas, så är det övertoner vi hör. Och som sagt, det gick inte att begränsa dynamiken lika myckt, så loudness war kunde aldrig bli lika illa på vinyl, som det sen blev på CD, så där har man en teoretisk fördel med vinyl, men brusnivån var ju också högre. Och sen nöts skivor, det finns en video på nätet där dom mäter partikelnivå i rummet vid uppspelning av vinyl, och varje uppspelning resulterar i att det kommer ut partiklar i rummet. Det finns dock någon lösning som läser vinylen med laser, svindyrt, dock, och risken är ju att skivorna redan är nötta av att spelats tidigare.

Headroom i större bit-djup ger fördelar vid inspelning och bearbetning, men inte vid uppspelning.
Tar du CDns 96dB omfång, utan dithering, och spelar upp det där du ställer volymen så att bruset från CDn hörs precis eller precis försvinner i bakgrunden till brus i din miljö, så kommer du lyssna på rejält hög volym som om din utrustning klarar av det, minst gör ont i örnen, men kanske faktiskt på riktigt förstör din hörsel. Undantaget är om du är i en helt orealistiskt tyst miljö (test-rum), eller är i en tyst miljö, och har hörlurar med väldigt effektiv passiv ljuddämpning, då kan 96dB kännas ok. Sannolikt dock, så kommer brus du hör inte komma från begränsningar i formatet 16bit, utan från uppspelningsutrustning.
Lägger du till dithering, så blir omfånget ännu större, och du riskerar aldrig att drabbas av mediumets självbrus.
24bit eller 32bit floating point, blir helt meningslöst vid uppspelning. Ingen utrustning klarar ens av att spela upp 144dB av dynamiskt omfång som 24bit tillåter utan att introducera brus på grund av andra faktorer, och ljudnivåerna för att nyttja det dynamiska omfånget skulle definitivt vara skadliga. Den mesta utrustningen har problem att ens återge dom 96dB som cdn har, utan att producera brus, men det finns utrustning som klarar det, så det är möjligt att äga sådan, men dithering på 16 bit tar dig bortom nästan all om inte all uppspelningsutrustning.
Använder man 24bit, 32bit, 64bit vid inspelning och bearbetning, så kan man sedan använda den headroom man hade till att skapa en 16bitar fil där man nyttjat fördelarna för att skapa en bättre 16bitars fil, jämfört med om man jobbat i 16 bit.

Likaså kan headroom appliceras på samplingsfrekvensen när man arbetar med ljudet. Där, genom att undvika hörbar aliasing som kan uppstå. Genom större frekvensomfång så kan man pusha upp aliasingen till att drabba frekvenser så högt upp att det blir ohörbart inom hörbart frekvensomfång, och om man sedan skapar en 44.1KHz fil, med aa filter, så har man löst det problemet.
Jag föredrar talet 48 framför 44.1, men då 44.1 är CDns standard så får man acceptera det som tal. Men rent frekvensmässigt gör det ingen skillnad. 48KHz vs 44.1 gör inte tillräcklig skillnad för att påverka aliasing nämnvärt, och dom övre frekvenserna är ändå utanför hörbart område. Men om jag kunde vifta ett trollspö och alla CD spelare klarade 16/48 från CD, så skulle jag göra det, bara för att jag föredrar talet.

Det handlar ju inte om att nöja sig med något sämre, det handlar om att man i praktiken inte får något bättre. Det är på sin höjd bättre i teorin, för att det finns mer data, men då den datan i praktiken är meningslös för en människa som lyssnar, så är det inte bara något man nöjer sig med, utan man får ut allt man faktiskt kan nyttja.
Främst verkar det handla om att man förväntar sig att den tekniska utvecklingen ska kunna skapa något bättre än CD, då så mycket annat har blivit bättre. Problemet är att vår hörsel begränsar vårt behov, så mycket att CDn i teorin alltid klarat av det vi behöver i form av dynamiskt omfång och frekvensomfång. Det enda headroom som behövs är på inspelnings och bearbetnings-sidan, inte på uppspelningssidan av mediumet, och där saknades det fortfarande lite när CDn introducerades. För att inte nämna att uppspelningselektroniken till mesta del inte heller klarade av att spela upp CDns fulla specifikationer när CDn kom.

När det gäller lossy, så om det är bra lossy format så spelar det ingen roll vid uppspelning. Däremot så är det sämre vid arkivering, då man inte kan konvertera till andra format utan risker.
Däremot så är jag inte helt säker på hur bra olika tjänster hanterar materialet dom får, så det finns risker att den process som används påverkar innehållet även om själva codec,en som används för lossy konvertering i teorin är bra nog (typiskt är att en limiter kanske används och orsakar clipping).
Jag skulle inte heller lita på att spotify har servrar med orignal lossless-filer att tillgå för allt material... det finns risk att även vid lossless uppspelning så kommer det finnas filer som är lossy-kodade som spelas upp, för att spotify inte har tillgång till ett original, men inte vill erkänna det genom att göra det tydligt för kunderna, och det kanske inte ens kommer vara en hörbar skillnad, annat än den process som spotify använt vid komprimeringen.