Jag säger inte emot dig angående hur uppgifterna lagras, men man kan fortfarande begära ut dem. IPRED vore ju rätt meningslöst om inte rättighetshavarna gjort en beställning för att kunna runda det straffrättsliga och istället ta det civilrättsligt. Fildelning är fortfarande ett brott som kan ge upp till 2 års fängelse och jag har för mig de höjde den gränsen rätt lägligt till att LEK implementerades
Poängen är att när det nu är solklart att man som operatör kan runda utlämningskraven så finns det ingen "ojsan!"-faktor som Telia och andra kan luta sig emot. Bahmhof säger det bäst själva: "Om alla operatörer datalagrade på vårt sätt skulle vi slippa utpressningsbreven helt och hållet"
https://bahnhof.se/press/press-releases/2016/09/06/darfor-mas...
Och det här kryphålet, eller vad man ska kalla det, har varit känt länge, så man får väl då anta att det är ett aktivt val av Telia att sälja ut sina kunder.
Det är inget kryphål det är så lagen om elektronisk kommunikation ska fungera. Det går inte att begära ut de utan att det berör brott som kan ge två års fängelse.
Informationsföreläggande kan bara göras när det handlar om civilrättsliga sanktioner. Du kan inte dömas till brott efter informationsföreläggande för uppgifterna får inte användas för detta.
Att två olika lagar står emot varandra är inte konstigt och är inget kryphål. När det gäller lagring enligt LEK handlar det om att skydda dina uppgifter. Att något helt annat införs i upphovsrättslagen ändrar inte att dessa uppgifter skyddas och bara lämnas ut vid brottmål.
Det är inte detta som gör införlivandet av direktivet om civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område meningslös, utan det är att rätten inte kan göra någon prövning av att uppgifterna som upphovsrättsinnehavaren kommer in med stämmer om de skulle ta det till stämning. Skulle de också stämma någon för en mindre summa (förenklat tvistemål) kan de aldrig få igen summan som deras tid/rådgivning kostar vilket som.
LEK är ingen ny lag, den ersatte tidigare telelag och lag om radiokommunikation 2003. Förändringar i upphovsrätten när det kommer till IPRED kom långt senare. Straffet var högst 2 års fängelse sedan 1982 då det ändrades från sex månader till två år.
Hur långt straffet är i ett fildelningsmål har egentligen ingen betydelse om upphovsrättsinnehavaren följer lagen och använder de medel som finns. Det som händer om man misstänker någon för intrång är att man kan begära att Kronfogden gör en intrångsundersökning där t.ex. dator beslagtas för att de ska kunna visa att t.ex. filmen delats från datorn.
Det som hände i praktiken var dock att husrannsakan genom polisen användes och därför kom diskussionen om straffet in i bilden. Husrannsakan ska inte användas för att ge någon en villkorlig dom och några dagsböter.
IPRED är heller inte tänkt att straffa abonnemangsinnehavare. Säg att någon tar din musik du släppt under en restriktiv licens och de bryter mot den genom att utan tillstånd ladda upp den på sin anonyma hemsida, då kan du använda informationsföreläggande (PMD hos Stockholms tingsrätt) och få ut uppgifter från webbhotellet vem denna person är och lämna in en stämningsansökan med ett skadeståndsanspråk till tingsrätten.
Om det inte är klart hur dessa lagar fungerar efter diskussionen vad är det som är otydligt för dig?