Fira World Backup Day – vinn maffiga hårddiskar från Seagate

Min far hade en disk med jobb där axeln gick av. Lät som en navkapsel på ett betonggolv ungefär.

Något som jag kallsvettigt kan vakna upp av är ett DH minne.
En gång i tiden åkte man till DH dels för att spela ett och annat spel och... ja.. backa upp varandras filer.
Problemet var att mina hårddiskar var fyllda till tvären, men! Jag har köpt en extern hårddisk som jag hade för backuper.
I och med att jag hade nästan 500gb ledigt på en disk som jag i mina unga naiva ögon "inte använde" packade
jag ner denna och begav mig till Jönköping. "Vad är det värsta som kan hända?"

Jo! Andra dagen så blev någon antagligen rushad i StarCraft och slet ut sina grejer från grendosan, min externa hårddisk med.
Likt en slangbella slängde strömsladden iväg disken ut över folkmassan.

De sekunderna som disken flög är de längsta i mannaminne.

Jag var 17 år och skulle lyfta familjens datorer från Windows 95 till 98. Min syster var i slutklämmen på hennes specialarbete (mindre variant vi hade i 9an, inte gymnasiets). Självklart dör min backuphårddisk i processen och hennes arbete försvinner inklusive alla dokument mm. Jag spenderade dagar med att försöka återskapa det, allt förgäves.

Min värsta förlust är när jag köpte en WD MyBook och flyttade alla bilder och filmer som jag tagit under 10 års tid till den nya externa hårddisken. Givetvis så var jag så smart att jag rensade min interna diskar från allt det data som jag tidigare flyttat. Senare samma dag så skulle jag städa mitt rum. Denna städövning resulterade i att den nyinköpta externa hårddisken åkte i backen vilket resulterade i alla bilder och filmer blev oåtkomliga för all framtid. Total så blev det en data förlust på nära 4TB.

Jag hade en 500GB SATA disk på den tiden som nätaggen inte hade SATA-strömkontakter så jag använde en Molex till SATA-kontakt. Tyvärr hade jag glömt att koppla adaptern till nätagget när jag hade mekat färdigt i datorn.
Men så kom jag ihåg det häftiga med SATA, man kan ju hotswappa dem, så det enda jag behövde göra var att koppla ihop adaptern som satt i hårddisken med strömkontakten från nätagget!
Sagt och gjort lägger jag mig ner på golvet framför datorn under bordet, för vem orkar dra fram datorn för att bara koppla ihop två sladdar? In med händerna i datorn fumlar runt och får tag på två molexkontakter och börjar försöka koppla ihop.
Tyvärr så går det att få ihop en molexkontakt upp och ned, alltså så att minus möter plus och plus möter minus. Det slutade med att det sprakade till, luktade bränt och att en kall kår for längs ryggen. Som tur var hade jag en exakt likadan disk som jag kunde transplantera kontrollerkortet ifrån men det var några svettiga timmar innan man fått tillbaka datan.

När min 850MB hårddisk pajjade slutet av 90-talet och mina Diablo saves försvann och därmed alla mina chars och gear som jag lagt hundratals om inte över tusen timmar på. Blev så stor chock att jag inte spelat Diablo 1 sedan dess.

Detta hände mig för en massa år sedan i samband med att jag flyttade in med min dåvarande flickvän. Vi hade varit vänner i några år innan vänskapen övergick till ett förhållande. Vi bestämde att jag skulle flytta in till henne. Sagt och gjort, tog mitt pick å pack 70 mil inklusive min dator självklart.

Efter en tid började förhållandet gå knackigt och det visade sig att hon inte längre ville vara tillsammans. Men denna nyhet kläcker hon inte förrän jag åkt till ett par kompisar på "mini-semester". Min dator är ju självklart kvar hos henne och hjärtekrossad som jag var ville jag inte ens åka tillbaka för att hämta den. På en av diskarna fanns ALLA bilder sedan 10 år tillbaka. En massa gamla CS-filmer man gjorde back then. Bokstavligt talat allt digitalt jag sparat på mig under 10 års tid. Nu i efterhand inser man kanske hur dum man var som inte åkte dit och bara hämtade den. Men man lärde sig efter det att ha backuper på flera ställen ifall nåt riktigt illa skulle hända med en kära dator och dess information.

// Marcus

Försökte städa upp min backup en gång, men den överlevde inte hård disk.

Kraschen: (Musik, Teddybjörnen Fredriksson)

För länge sen, jag var bara 40 år
Fick jag en hårddiskkrasch total.
Jag fick panik, vad ska jag göra nu
Det fanns ju massa data där.

Klättrade på väggarna, slet mitt korta hår,
Jag såg världens undergång och mitt liv var plötsligt slut.
Det fanns ingenstans att gå, ja känslan var brutal
En gång var den fylld av allt men nu fanns ju inget kvar.

Men så en dag, fick jag en ljus idé
Jag googlade och fann ett svar
Ett fint program, som kunde rädda mig
Jag chansade och häpnade

Fjorton dagar scanna det och det rulla på
Hitta nästan alltihop och min glädje den var sann
Gamla disken från Seagate, ja den tugga så
Att min data kom tillbaks och jag åter lugnet fann.

---------
Lite grovt förenklad historia förvandlad till en sång. Ja, det var verkligen en Seagate-disk och den tvärdog utan någon som helst indikation att den var på väg. Inte ens i BIOS fanns den men jag hittade ett program som hette GetDataBackForNTFS som av någon anledning kunde se disken. Den stod verkligen och scannade disken i två veckor och nästan allt från disken hittades, sedan tog det ytterligare ett par dagar att kopiera över det som gick till en annan disk. Tack och lov hade jag en extra dator som fick stå och göra jobbet för den tog över precis allt så gick inte göra något annat under tiden. Lyckades rädda ungefär 90% av allt som jag tyckte var viktigt så jag kom ur historien med andan ur halsen. Efter det lärde jag mig att göra regelbundna backuper på allt viktigt.

Detta var 2002 och jag skulle partitionera om min polares HD med alla hans noggrant organiserade mp3 musik som han hade samlat på sig under flera år. Runt 500gig mp3

Partitioneringen stannade... Trodde jag. Och efter 30 min hade gått, samt utan att något hade hänt. Startade jag om datorn.
Biiig mistake. partitioneringen hade troligtvis snurrat utan att vi såg det. Allt var nu förlorat. Nästan så min polare skulle ge mig stryk hehe

Min värsta dataförlust är nog från den rekordvarma sommaren 2014.
Jag och min sambo flyttade ner till Stockholm över sommaren för jobb, skaffade oss en till hundvalp när vi var där.
Jag hade precis börjat gå över till backup i molnet på min iphone. En varm sommardag när jag väntade på ett samtal från veterinären så la jag telefonen i badbyxorna och sprang ner till bryggan för att bada, självklart med tanken att "den ska jag lägga på bryggan så jag hör när det ringer". Tio sekunder senare har jag helt glömt bort att telefonen är i byxan och samtidigt så utmanas jag att simma ut till en boj och tillbaka, dyker i och simmar ut. Längst ute vid bojen stannar jag upp för en sekund och känner att badshortsen är lite väl tunga, -"F*N". Simmar snabbt tillbaka, plockar upp telefonen och ser hur skärmen slocknar.

Självklart så hade jag ju övertrasserad datamängden som molnlagringen kunde hantera och hade då inte gjort backup på bilderna i telefonen sen flera månader tillbaka. Dvs jag tappade bort ALLA valpbilder förutom de få som man laddat upp på sociala medier.
Grämer mig än idag för detta.

Har haft turen att aldrig lida någon [permanent*] data förlust, trotts en massa hårddiskar införskaffade över åren.

Jag var väldigt nära en gång dock.
Hade en extern 500GB disk jag brukade ha med mig datorväskan, hade både lite nytta och lite nöje på den.
Den gav upp på ett himla skumt vis efter ca 1år:
Något hade blivit väldigt korrupt med kontrollern, så om du kopplade in den i en dator så frös alltid hela filsystemet efter att den tuggat i ca 15 sekunder. (Jag vet att många nog tänker att det fanns något virus, men så var inte fallet.)
Bara delar av hårdvaru-informationen gick att läsa i enhetshanteraren, och om jag drog ut disken så började filsystemet typ funka igen. Jag testade även tålmodigt att låta den sitta inpluggad 2h för att se om den bara behövde extra tid på sig men icke...
Prövade olika datorer, och försökte hitta olika sätt att få den att leva men gav upp efter 1 dag.

Som tur var hade jag backups på det mesta som fanns där, tappade några saker från de senaste dagarna samt lite mindre viktigt jox. Så jag slängde in disken i en bokhylla bland annan elektronik o skrot. Gjorde några nya försök då och då under de närmaste månaderna, men alltid samma resultat. Så jag gav upp helt, slängde tillbaka den i bokhyllan och mer eller mindre glömde bort den.

1½ år senare råkade jag snegla på den och pluggade in den igen på måfå / av ren nyfikenhet.
Datorn blev till sirap när jag försökte komma åt den, och den tuggade i 20-30 sek... men lo-and-behold, jag kom faktiskt in!
Filsystemet var långsamt, men det funkade! Började kopiera över lite mappar med några av sakerna jag aldrig tagit backup på. Överföringen gick nog i flera hundra fantastiska KB per sekund, men efter många många timmar hade jag tillslut lyckats få tillbaka allt. xD

Har fortfarande kvar disken som ett hemligt vapen om jag vill sänka en kollegas dator någon gång som ett prank (använde den aldrig dock).

Min värsta dataförlust är jag inte förlåten för än. Visst, man har råkat ta bort presentationer, filmer, klipp osv på jobbet eller plugget, råkat radera forskning man lagt en vecka på att samla ihop data på osv eller krypterat 200GB personlig data med ett lösenord man sedan glömt... Men vem i världen är det man absolut inte vill göra besviken? Å vad älskar denna personen mest av allt? Jo, givetvis ens mamma och givetvis barn eller barnbarnen. Tänk er en mamma med 5 barn som fyllt 60 år och där barnen flyttat ut och lever sina liv, å helt plötsligt fått en skänk från ovan och barnbarn, å kan fortsätta ha massa småbarn omkring sig.

För cirka 10 år sedan fick min bror sitt första barn. Ett år senare på dagen fick han sitt andra barn. Under de kommande åren så åkte framförallt min mor från Blekinge till Dalarna för att träffa dem, 70 mil enkel resa. Vi pratar om en hel dags effort, stanna över helgen, sen hem. 2 dagars bilresa för 2 dagars barnbarns-mys. De reste även utomlands, var med på bröllop i fina utstyrslar, kalas, första dagen på dagis osv. You name it, hon var där. I tid och otid. Allting dokumenterades givetvis (förutom själva födseln, tack och lov!) och jag fick nästan veckovis lägga in bilderna på hennes dator då hon har exakt noll kunskap själv. Vi pratar om bäbisar med sylt över ansiktet, videos på när de tar sina första stapplande steg och massa "roliga" saker som de säger som egentligen bara en farmor kan tycka vara roligt. ALLT dokumenterades, inte alls som på min tid där man i bästa fall har något flåtigt kort tagen med analog kamera och ett finger i hörnet som naggas över tid med all dess charm utan högupplösta systemkamera-bilder. Givetvis insåg jag problem med att ha alla bilder på en och samma dator (man har ju själv tappat värdefulla saker förr i tiden) och just den datorn var dessutom extremt seg och behövde.. ja, formateras. Jag insisterade på att rensa upp datorn, svor dyrt och heligt att bilderna skulle sparas och lagras på inte bara ett utan två ställen och att det inte fanns några risker alls. Det var alltså jag som tog initiativet till rensningen. Den duktiga sonen skulle minsann vara räddaren i nöden och arbeta proaktivt, här ska det backas upp! Här ska vi minsann inte förlora några bilder eller filmer!

Sagt och gjort. Jag lägger över allt på en bärbar hårddisk, dubbelkollar att allt kommit med och rensar datorn. Kollar en gång till (för vem fan vill råka ta bort allt?). Vill dessutom vara noga så jag använder ett externt program som dessutom skriver över allt så att det vid fel händer inte finns bilder att återkalla). Här ska minsann inte någon skum typ som letar i containrar hitta en hårddisk om 10-15 år och försöka återställa massa tveksamma bilder som bara en farmor kan ta på sina barnbarn. Med det sagt, allt flyter på felfritt, raderas och windows installeras igen. Klart, finemang! Den duktiga sonen har nu rensat datorn, backat upp bilder (och sorterat i mappar efter år) och dessutom raderat spåren efter bilderna på datorn om den skulle råka bli snodd. Allt på en krypterad extern hårddisk. Den duktiga sonen av fem barn är redo att ta emot en klapp på axeln, en kaka och kanske ett par matlådor. Startar datorn för att kontrollera att allt finns kvar och fungerar som det ska.

Det är då jag inser mitt misstag...

Jag har haft den bärbara hårddisken ikopplad via USB-sladden och lyckats formatera den också. Allt är borta. Från första bilden någonsin tagen av farmor, till första kalaset, till midsommarklädsel, första julen, första allt egentligen! Förvisso fler dubletter än vad man själv hade i pokémonkort en gång i tiden, men exakt allt är borta. De första 5-6 åren av deras liv har raderats och detta helt och hållet på grund av mig, och dessutom på MITT initiativ. Inte nog med det, visst fan ska det straffa sig att man velat vara utförlig också och skrivit över hårddiskarna med externa program så att det inte går att återkalla bilderna eller filmerna.

Då var jag INTE populär kan jag säga. Minst omtyckt i familjen. Från favoriten till en Judas. Då har jag ändå haft en hårddisk som krashar bokstavligt talat 15 minuter innan jag ska presentera mitt projektarbete på gymnasiet eller haft privat data som försvunnit. Men det här är utan tvekan det värsta jag varit med om, och jag har nog aldrig sett någon vara så arg och ledsen. Än idag när bilder tas på familjemiddagar osv påminns jag (även om jag givetvis har en fortsatt bra relation med min familj) i form av pikar som "låt inte X spara bilderna bara!". Denna dataförlusten har känts betydligt tyngre än jobbrelaterade eller mer privata sådana kan jag lätt säga.

Jag får helt enkelt fortsatt leva med att vara "den klantiga jäveln som tog bort 5 års bilder på X och Y".

Sparfilen till Need for speed Pro Street på PS3 blev korrupt två gånger på raken precis innan jag varvat spelet. Så har fortfarande inte klarat det.

Jag behöver inte gräva så långt tillbaka i minnet för att hitta den värsta förlusten i mitt liv (än så länge iaf). Det var på dopet för min grabb. Jag lät min bror fotografera allt med hans systemkamera under den dagen, i slutändan ca 550-600 kort. Minneskortet la jag i min kavaj för att vara säker att den inte skulle komma bort. Två dagar senare skulle jag ta fram minneskortet igen för att lägga över alla kort på datorn då jag märker att kortet är borta och i fickan är ett stort hål... Så någonstans mellan sockenstugan vid kyrkan och mitt hem ligger minneskortet. Tre vintrar har passerat sen dess och jag förväntar mig inte att hitta kortet igen 😭