Fira World Backup Day – vinn maffiga hårddiskar från Seagate

Under 2010 skulle en glad nörkollega demonstrera förträffligheten med Bitcoin.

Glad i hågen installerade jag en Wallet på min mobiltelefon och han överförde en närapå värdelös cent (0,01BTC). Coolt. Jaga, vad ska man med den till, tänkte in mer på det.

2018 OJ, tänk om man hade investerat i BTC tidigt? Men vänta, hade inte jag en Wallet på en gammal telefon?
Jo, telefonen är kvar... Men fabriksåterställd i samband med byte till ny telefon.

Oops. Fabriksåterställningen kostade i dagens värde 5055kr.

Jag var lycklig ägare till en hemdator av modell TI-99/4a när jag gick i mellanstadiet i början av 80-talet. Med 16kB RAM och, närmast unikt för tiden, en 16-bitarsprocessor var det en ren guldgruva för en teknikfrälst liten kille. Så småningom blev det Commodore och Amiga för min del, men någonstans måste man börja.

Programmen till denna generations hemdatorer skrev man helt själv i Basic, eller så köpte man engelskspråkiga tidningar där man skrivit ut hela källkoden i ren text till olika program. Man satte sig med den nya glassiga och dyra importtidningen och försökte gissa vilket program som skulle vara mödan värt att knappa in, sida upp och sida ner. Sedan sparade man sitt alster på kassettband för att kunna ladda in och använda fler gånger. Jag hade lärt mig av bittra erfarenheter att det kunde löna sig att spara ofta på kassettbandet - ibland hängde sig programmet vid testkörning och man fick starta om och börja från noll. Eller så fick man "hjälp" av lillasyrran att bryta inknappandet och programmet var förlorat igen.

Nåväl, en helg hade jag en nyköpt tidning med en jättelång källkodsutskrift till ett litet rymdspel som verkade spännande. Det var den längsta källkod jag hade sett i en tidning och jag har sparat den tills jag hade en hel dag på mig för att koda. Jag sparade noggrant på band inför varje paus. Backa kassetten, spara, toa, lunch och vätska. Timmarna gick och jag blev alltmer taggad för att få prova spelet ju längre dagen gick! Faktum är att fortfarande får fjärilar i magen vid tanke på spänningen i för att färdigställa jätteprogrammet!

Så var jag slutligen klar! De sista raden inskriven och allt var redo for testkörning. Men jag skulle förstås spara först: Jag spolade tillbaks kassetten hela vägen och spelade fram lite, förbi den första biten utan magnetremsa. Sedan tryckte jag på Rec+Play och körde igång Save på datorn. Kassetthjulen snurrade långsamt, pulsen pumpade och jag fingrade otåligt på bordskanten... Halva sparat... Då gick strömmen. Elavbrott i hela huset.

Det tog säkert 10 sekunders total tystnad i mörkret innan jag fullt ut förstod att jag inte bara tappat den sista lilla arbetsetappen, utan att jag också spelat över ungefär halva backupen av etappen före. Och inte nog med det - eftersom jag vid varje sparning backat kassetten hade jag inget äldre att gå tillbaks till heller. Jag hade förstört både aktuell sparning och den enda backupen.

Jag orkade aldrig knappa in det programmet igen. Mitt stackars mellanstadie-jag hade sådan hjärtesorg över ansträngningen jag lade ner och oturen att få ett totalt strömavbrott just när jag sparade - inte fem minuter innan eller fem minuter senare - att jag aldrig riktigt återhämtade mig med min TI-99/4A . Minnet gör mig tårfylld än idag, knappt 40 år senare. Jag vet fortfarande inte hur spelet skulle se ut, men i mina fantasier var det JÄTTEKUL! Mina nästkommande större projekt blev först på nästa dator, en Commodore 128D med inbyggd disk-drive, vilket gjorde täta backuper till en barnlek i jämförelse!

För några år sedan undvek jag alla molnlagringstjänster som pesten, just p.g.a. diverse skräckhistorier om läckor som på den tiden prydde Aftonbladets & Expressens förstasidor. På den tiden hade jag även en telefon med 256 GB lagringsutrymme som jag tog väldigt väl hand om (läs: skärmskydd av glas och ett tjockt, tungt skal). Telefonen användes en hel del för just fotografi, och en manuell back-up till en extern hårddisk gjordes exakt i början av varje kvartal.

Under en kall, svensk vintermånad var jag på solsemester på Guadeloupe i Karibien, där telefonen användes för att ta riktigt fina bilder av de härliga stränderna, den underbara maten och allt annat ön erbjuder. Dumt nog hade jag inte gjort en back-up innan flyget bort från kylan (var ett par veckor bort från nästa kvartal), men jag hade ändå ca 80 GB ledigt lagringsutrymme vilket skulle vara mer än tillräckligt för att ta alla nödvändiga bilder och videon under vistelsen för att göra vännerna hemma gröna av avundsjuka.

Ett par dagar innan hemresan var jag på en trevlig liten segelbåt tillsammans med ett tjugotal andra turister påväg till ett korallrev där vi skulle stanna till och snorkla. Gissa vem som lyckades halka på den havsskvättade, hala gångvägen på väg mot akter för att ta några selfies? Telefonen flög ur min svettiga hand och landade i vattnet, där den sjönk som en sten. Nej, de stannade inte båten utan jag fick en klapp på axeln, kloka ord i form av "tough luck, my friend" och lärde mig den dagen en dyr läxa om back-up.

Idag har jag Google Photos molnlagring aktiverat.

Min värsta är för snart 30 år sedan när jag hade lånat en extern diskettstation till min Amiga på en hackträff (det här var långt före LAN blev en grej) för att snabbt kunna kopiera mina egenkomponerade ProTracker-låtar till några som ville ha dem.

Började med att formattera mottagarens diskett. Trodde jag. Hade skrivit in fel enhetsbeteckning för jag var lite virrig och hade aldrig använt extern diskettstation förr, så det jag egentligen gjorde var alltså att formattera min egen diskett.

Lyckat värre. Åtminstone 5 av mina låtar försvunna för evigt. Fanns inget sätt att återställa formattering, och jag hade ingen backup.

Hahaha (förlåt), ett fint exempel på "Don't drink and (hard)drive!".

För ca 20 år sedan i samband med att jag byggt en av mina första datorer själv skulle jag skaffa en till hårddisk. Så jag köpte en till disk och stoppade i den nya datorn och började flytta över all data från den gamla lagringsdisken för att ha som backup. Efter någon vecka bara började jag få diskproblem som blev värre och värre men jag var inte så bekymrad för jag hade backat backat up min data till två separata diskar.

Efter en kort stunds felsökande bestämde jag mig för att det var den nya disken som hade gett upp efter en veckas arbetande och lämnade in den till Skribofont för felsökning. Skribofont var snabba med att sätta igång med felsökningen men hittade inget fel på disken. De ville göra en noggrannare felkontroll och undrade om det var ok att formatera om disken och det var det så klart!
Efter ytterligare en del felsökande kom de fram till att det inte var något fel på disken...

Nu började jag blir lite fundersam och började titta lite närmare på min dator. Börjar kallsvettas och får lätt ångest när jag börjar misstänka mitt fatala misstag...

Jag hade lämnat in fel disk för felsökning! Så nu hade jag en trasig lagringsdisk i datorn och en nyformaterad disk hos datorbutiken men ingen data längre!

Ops!

Efter det har jag blivit lite mer noggrann med att märka upp diskarna och kolla serienummer innan jag sliter ur dem....

/z

Skulle vara när jag skulle fixa en extern hårddisk där runt 5 år av foton och filmer på barn låg. Hårddisken hade bara tappat bort sin indexfil så jag kunde återskapa alla foton och filmer med ett dataåtervinningsprogram. Nöjd som jag var gör jag sedan idiotmisstaget att blåsa den vid en nyinstallation av Windows, 30 minuter senare! När jag sedan startat upp Windows och insett vad jag gjort fick jag lätt panik. Gick dock att åter igen återskapa nästan alla foton och filmer och fick helt sonika ljuga å säga att allt inte gick att rädda från början...

Min värsta förlust var när jag spelar Pokemon Blå. Kört på samma sparning i flera år.
Bytt med kompisar när man startat om, så man hade alla 3 starters och 2 av varje Legendarisk Moltres/Zaptos/articuno/Mewto.
Jag och min kompis hade ett eget "gym". Gjorde egna gym-brickor. Så när vi skulle spela en kväll hitta jag en adapter till min Gamla Gameboy Tegelsten. Var drygt att hålla på med 4st batterier, så körde i den å kortslöt sparningen....
The end.

Det värsta för mig måste vara när jag för ett halvår sedan märkte att alla våra bröllopsbilder är borta.
Orginaldisken som de låg på finns inte längre och backuppen de borde finnas på har dem inte heller, det enda jag kan tänka mig är att jag råkat köra någon felaktig rsync flagga vid kopiering av ett annat bibliotek. jag har numera ett glapp på ca 3 års fotografier.

Min värsta dataförlust är tur nog bara ett spel om jag nu överhuvudtaget har tappat bort det.
Har letat överallt, men min svenska utgåva av Farao och expansionen Kleopatra är som bortsprungen. Då gjorde jag ändå en backup som låg på förra datorn men som försvann efter datorbyte (formatering av disk).

Ps.
Akulle inte säga nej till dubbel överföringshastighet till NASen.

Detta är inte en personlig dataförlust, men det drabbade mig ordentligt ändå. Jag jobbar för ett företag som ingår i en större koncern, och på den tiden hade vi ett gemensamt IT-system för ALLA företag. I alla fall så lyckades en hackergrupp med att ta sig in i koncernens nätverk. Hur vet jag inte. Men när de väl var inne så hade de is i magen och väntade, tog sig in i de flesta underföretags servar, och även en del persondatorer, och alla backuper kom de åt på nått vis med. Vad dom gjorde ... la in krypto-lock mjukvara på allt, som de aktiverade när de antagligen kände hade kommit tillräckligt mycket.

Vi blev av med ALLT, vi hade inga egna backuper eftersom vi förlitade oss på det överliggande systemet. Projektdokumentering, ritningar, produktfoton, verksamhetsstyrning, etc ... ALLT. Det sved , och vi har fortfarande ett par år senare ibland problem pga det.

Och förutom förlorad data så kände de sig tvungna att byta ut eller formatera om de flesta datorer eftersom det riskerade att finnas "verktyg" kvar som hackarna lämnat för att kunna ta sig in igen.

Men de vägrade i alla fall betala lösensumman, vilket jag ser som bra.

Min värsta dataförlust var inte stor, men så viktigt.

Året var nog 2011 och jag hade precis upptäckt Keepass, jag blev helt såld på konceptet och satt en hel kväll och gick igenom alla lösenord till alla möjliga och omöjliga konton. Gick hur smidigt som helst, sparade .kdb-filen på en USB-sticka som jag alltid har med mig, tanken var nog att den skulle säkerhetskopieras i molnet...

Dagen efter så vaknar jag och inser att det har snöat massvis under natten, ringer en säsongarpolare och vi drar ut i skidbacken så fort som möjligt innan allt puder är uppåkt. Det visar sig ha snöat ännu mer uppe på fjället, och vi far runt och pumpar puder så länge vi bara orkar.

Det är när vi kommer tillbaka ned till bilen som jag upptäcker det... Nyckelknippan är borta, i fickan finns bara halvsmält snö och blöta kvitton kvar. Som det inte är nog att alla nycklar är borta så är den enda kopian av filen med ALLA mina lösenord puts väck. Lyckades som tur var få tillbaka inlogget för en utav mina mailadresser, men den hade bara en bråkdel av alla konton reggat på sig. Denna blunder kan än idag åsamka mig smärta, när man försöker logga in någonstans där man redan är registrerad.

Nu för tiden är jag mycket mer försiktig med vad jag sparar, och vart det sparas.

Kom på en till som är lite fyndig.

Jag hade precis köpt Age of Empires II med expansion(er?) för födelsedagspengar som jag skulle installera och spela under helgen. Vi hade fått labradorvalpar och de som har haft med sådana att göra kan nog gissa sig till vart den här historien lutar.

Jag kom glatt hem efter skolan och skulle installera spelet för helgspelande men såg inte till fodralet någonstans. Efter lite letande hittade jag ett spår i form av plastflis och eftersom valpar gillar att gnaga på saker var ekvationen rätt enkel att lägga ihop.

De små liven tuggade även i sig syrrans balskor, en kaviartub som jag än idag inte fattar hur de fick tag på, stearinljus och en del annat.

Vi tänker oss tillbaka till början på 00-talet. Vi hade ganska nyligen fått fiber. Familjen hade en familjedator ännu, förutom min storebror som hade köpt sig en burk för egna pengar (men den fick man givetvis inte använda). Det var början på mitt datorspelsberoende och det var mycket CS. Mycket tjat om att andra i familjen skulle få komma åt datorn. Mycket tjat om att hjälpa till mer hemma och inte sitta vid datorn så mycket.

Jag satt och lirade intensivt CS. Vid tillfället var jag sist kvar i laget. Min bror hade fått order om att ta paus från datorn för att dammsuga, och var arg och irriterad över detta. Han kommer och ska flytta mig, peta, röra runt och hålla på med dammsugaren. Precis när jag ser sista motståndaren och ska ta honom med kniven i ryggen.... BRAK! Skärmen blir svart. Allt är borta. Antiklimaxen var total. Brorsan skulle dammsuga runt datorn, och råkat välta den i golvet på sidan.

Vid försök till uppstart så startade inte datorn. Man kunde höra klickljud och skärmen förblev i DOS. Trots att hårddisken låg i bottnen på burken hade den gått sönder i fallet. Förlust på allt, familjefoton, filmer mm. Blev kollektivt bestraffat tillsammans med storebror trots jag ej var skyldig (mer än att vägra flytta sig för damsugarn). Familjen utan dator i ca en månad.

Japp, så var det när jag skulle bli esport-proffs. Men lyckades inte pga skada

Man kan förlora data på många sätt...

För ett antal år sedan testade jag krypteringsverktyget Truecrypt. Ett smidigt program för att kryptera en volym eller en hel hårddisk. Klart att man vill ha sina viktiga filer på ett säkert ställe tänkte jag och började skyffla in filerna på min krypterade hårddisk. Det långa supersvåra lösenordet hade jag såklart på en posit-lapp som jag gömt på ett bra ställe. Tyvärr gömde jag den på ett så bra ställe så att jag aldrig har hittat den igen. Hårddisken har jag kvar, men filerna är och förblir i säkert förvar.

Jag har alltid gillat att fota och filma. Och när min äldste son föddes så började jag spara allt på en extern hårddisk + på min dator så hela 2 kopior. Hade den externa liggandes i en byrålåda och datorn kördes ju som en daily runner. När jag sedan skulle uppdatera min dator med en ny SSD istället för HDD och använda den gamla HDD:n som sekundär/lagringsdisk så formaterade jag självklart HDD:n när jag satt i SSD:n. Problemet då är ju att ca 3års fotande och filmande försvann ifrån den ( lugnt tänkte jag! Jag har ju en backup) Efter installationen så skulle jag skapa en backup av bilderna på datorn igen men döm av min förvåning när den externa inte ens startar! Tog ur hårddisken ur den och kopplade in den direkt i datorn men den är död! Glad fru efter det vill jag lova. Har dock kvar disken än ifall det helt plötsligt kommer ett infall med att skicka den på återskapning.
Idag har jag 2 externa och en molntjänst. Hade en WD NAS men den dog och då var jag glad över att jag hade fler backuper.