Sur, Ledsen, Galen?! Skriv av er här!

allmänt trött och seg, sover för lite (och för första gången i mitt liv svårt att somna). en familj medlem mår väldigt dåligt (ät störning och depression) och jag försöker stötta, men ibland så känns det som att personen inte vill bli bättre själv.

min vanliga flykt för att komma bort från allt som händer runt mig har mer eller mindre försvunnit (spel duh), har ingen lust eller ork att spela något just nu. Har även köpt nya spela bara för att se om det skulle hjälpa mig men nej.
har försökt ta kontakt med gamla kompisar för att gå ut och träffa folk igen, men känns som att båda jag och den kompisen drar oss ifrån att träffas (båda kommer med ursäkter varje gång)

vill bara vrida tillbaka klockan och stoppa allt det här från att någonsin hända (ja, det fanns tydliga tecken på vad som hände, men inget jag reagerade på då!)

men men vad ska man göra, bara fortsätta sitt vardagliga liv jobba sina 40h/vecka och hoppas att allt blir bra.

@Daast:

Ut och res! tog själv 6mån tjänstledigt 2011/2012. Sålde en hel del saker i lgh, hyrde ut den och sen drog jag till Australien,nya Zeeland och vietnam. Bara gled omkring, solade och träffade folk. Bästa jag gjort.

Att man ska behöva ge upp hoppet om sin egen släkt känns synd.

Bröt kontakt med systern för några år sedan efter år av manipulerande ifrån henne, lång historia.
Har halvt brutit kontakten med pappa efter hans ointresse utav en under hela ens liv (han valde min syster när vi var små och hon växte upp med honom).

Har alltid varit den som ställt upp så fort det är något, har hjälp min bror väldigt många gånger fast vi inte umgås direkt osv.
Ställde tom upp för hjälpa mina syster fast jag inte pratat med henne på över 3 år alls när hon verkligen behövde det pga sjukdom.

Nu när jag faktiskt behöver hjälp med en sådan "enkel" sak som flytt så vänder alla en ryggen.
Har problem med ryggen pga en olycka för ett tag sedan, och har det inte direkt bra ekonomiskt ställt för tillfället.

Jag antar att man får försöka anlita en flyttfirma och lösa det på något sätt.

Men blir bara så jävla besviken när man alltid under alla år försökt hjälpa till när det varit något, även om vi har generellt dålig kontakt inom våran släkt (inga i våran släkt är direkt tighta som andras verkar vara ;O)
Blir så ofta besviken på människor, inte undra på att jag är en djurmänniska. Just nu känner jag bara för att bryta med hela släkten, orkar inte med detta tjafset som varit alltid.

Ber om ursäkt för min rant, men kände för skriva av mig. Nu skiter jag i detta ikväll och får komma på något annat sätt att lösa det

Skrivet av Nivity:

Att man ska behöva ge upp hoppet om sin egen släkt känns synd.

Bröt kontakt med systern för några år sedan efter år av manipulerande ifrån henne, lång historia.
Har halvt brutit kontakten med pappa efter hans ointresse utav en under hela ens liv (han valde min syster när vi var små och hon växte upp med honom).

Har alltid varit den som ställt upp så fort det är något, har hjälp min bror väldigt många gånger fast vi inte umgås direkt osv.
Ställde tom upp för hjälpa mina syster fast jag inte pratat med henne på över 3 år alls när hon verkligen behövde det pga sjukdom.

Nu när jag faktiskt behöver hjälp med en sådan "enkel" sak som flytt så vänder alla en ryggen.
Har problem med ryggen pga en olycka för ett tag sedan, och har det inte direkt bra ekonomiskt ställt för tillfället.

Jag antar att man får försöka anlita en flyttfirma och lösa det på något sätt.

Men blir bara så jävla besviken när man alltid under alla år försökt hjälpa till när det varit något, även om vi har generellt dålig kontakt inom våran släkt (inga i våran släkt är direkt tighta som andras verkar vara ;O)
Blir så ofta besviken på människor, inte undra på att jag är en djurmänniska. Just nu känner jag bara för att bryta med hela släkten, orkar inte med detta tjafset som varit alltid.

Ber om ursäkt för min rant, men kände för skriva av mig. Nu skiter jag i detta ikväll och får komma på något annat sätt att lösa det

Jag har alltid sagt att blod inte är tjockare än vatten.
Familj är de människorna som finns för en, inte de man föds med/till/i.
Min bästa vän anser jag är en av mina absolut närmsta familjemedlemmar.

Det ena utesluter dock inte det andra.

Med andra ord så förtjänar ingen någon annan bara för att man är släkt/famil.

Senast redigerat 2019-04-02 20:15

Jag tror att man inte man ska förvänta sig något tillbaka när man hjälper någon. Gör det för att du vill. Vill du inte så gör det inte. Det är lätt att hamna i en negativ spiral. Försök att träffa lite nya människor, så att du går en större krets och inte blir beroende av släkten

Skickades från m.sweclockers.com

Skrivet av eatme@live:

@Daast:

Ut och res! tog själv 6mån tjänstledigt 2011/2012. Sålde en hel del saker i lgh, hyrde ut den och sen drog jag till Australien,nya Zeeland och vietnam. Bara gled omkring, solade och träffade folk. Bästa jag gjort.

tro mig, hade gärna gjort det om det var en möjlighet (gjorde detta för 10 år sen och mådde så mycket bättre efter det!), men har sambo
nu som är sjukskriven, husdjur som inte klara sig själva tyvärr och ingen person jag litar på som kan ta hand om allt detta om jag skulle åka bort en längre tid.

Gått och utvecklat ett slags mobilberoende. Har den i princip på mig 24/7 och använder den alltid när jag vaknar och ska sova.

Dags att lägga ner detta nu det är patetiskt.
Blir att ha den i väskan på jobbet samt ladda den i köket över natten.

Skickades från m.sweclockers.com

Ledsen att jag behöver lämna New York om några timmar! Men svårt att förklara hur glad man är över att ha blivit inbjuden till Game of Thrones-premiären här i NYC!

Så första avsnittet är nu avklarat och blev mycket hälsningar och bilder tillsammans med skådespelarna och George R. R. Martin! Galen upplevelse!

Skrivet av Irre:

Jag blir irriterad när mina synpunkter cencureras. Jag skriver alltid välmenande, likt förb har de försvunnit. Exempel jag har en granne vars son slutat gå till skolan, pga evigt spelande på datorn. När någon ville köpa en dator för 15 tusen till en son, så nämnde jag risken. Det fick jag inte göra! Fortsätter denna löjliga censur så tappar jag lusten att skriva. Om någon tycker jag har fel så är det väl bara att skriva det.
Jag tycker allas åsikter är värdefulla, även de som tycker annorlunda!

Skickades från m.sweclockers.com

Man brukar spela ända tills man tröttnar, vilket jag gjorde. Sedan kan det finnas andra orsaker till att han inte går knappt till skolan.

Skrivet av Ninotramp:

Gått och utvecklat ett slags mobilberoende. Har den i princip på mig 24/7 och använder den alltid när jag vaknar och ska sova.

Dags att lägga ner detta nu det är patetiskt.
Blir att ha den i väskan på jobbet samt ladda den i köket över natten.

Skickades från m.sweclockers.com

Känner igen det där, man blir förbannad på sig själv och andra som prioriterar telefonen över allt annat, när man själv i sociala sammanhang lägger ifrån sig telefonen för att prata/umgås så sitter resten av sällskapet med telefonen i näven totalt avskärmade. Sedan när man är på konsert så står en del och ser konserten genom mobilen helt stel för att få en bra inspelning istället för att njuta av stämningen, det är ju tragiskt. Det är nästan så man skulle kunna överväga att säga upp internet och skaffa sig nåt så dåligt internet så det knappt går att betala räkningarna och ta fram en hederlig telefon med knappsats för att ringa och sms och en riktig väckarklocka.

Skrivet av john_doe:

Känner igen det där, man blir förbannad på sig själv och andra som prioriterar telefonen över allt annat, när man själv i sociala sammanhang lägger ifrån sig telefonen för att prata/umgås så sitter resten av sällskapet med telefonen i näven totalt avskärmade. Sedan när man är på konsert så står en del och ser konserten genom mobilen helt stel för att få en bra inspelning istället för att njuta av stämningen, det är ju tragiskt. Det är nästan så man skulle kunna överväga att säga upp internet och skaffa sig nåt så dåligt internet så det knappt går att betala räkningarna och ta fram en hederlig telefon med knappsats för att ringa och sms och en riktig väckarklocka.

Ja, när folk slutar uppleva saker på riktigt och bara konsumerar digitalt blir jag verkligen mörkrädd.
Varför ska man ha ett riktigt liv när man kan leva genom sociala medier?
Nej fy fan, jag ber till gud att allt som heter sociala medier är stendött innan dottern blir så gammal så kommer i kontakt med det..

Skrivet av john_doe:

Känner igen det där, man blir förbannad på sig själv och andra som prioriterar telefonen över allt annat, när man själv i sociala sammanhang lägger ifrån sig telefonen för att prata/umgås så sitter resten av sällskapet med telefonen i näven totalt avskärmade. Sedan när man är på konsert så står en del och ser konserten genom mobilen helt stel för att få en bra inspelning istället för att njuta av stämningen, det är ju tragiskt. Det är nästan så man skulle kunna överväga att säga upp internet och skaffa sig nåt så dåligt internet så det knappt går att betala räkningarna och ta fram en hederlig telefon med knappsats för att ringa och sms och en riktig väckarklocka.

Ja egentligen är det inte bra, man ser jue vart det barkar så att säga. Bara kolla på Japan. Ganska vanligt att bara spendera sig fritid i den digitala världen.

Skrivet av L.Forsgren:

Ledsen att jag behöver lämna New York om några timmar! Men svårt att förklara hur glad man är över att ha blivit inbjuden till Game of Thrones-premiären här i NYC!

Så första avsnittet är nu avklarat och blev mycket hälsningar och bilder tillsammans med skådespelarna och George R. R. Martin! Galen upplevelse!

Åh, coolt! Någon som dör i första avsnittet av sista säsongen?

Skrivet av tBiorrith:

Åh, coolt! Någon som dör i första avsnittet av sista säsongen?

Haha, det är inget jag vågar yttra mig om!

*Wall of text*

Okej, jag har ett problem.
Jag har alltid älskat gaming.
Sen 2004 har jag jag varit gamer, med undantag från 2015-2017. Har alltid älskat det.
Sen 2017 har jag spelat Battlefield 1, V samt PUBG och Overwatch.

Dock har jag nu kommit till en punkt då det inte är kul alls längre. Jag längtar efter att spela, och när jag gör det, tröttnar jag REJÄLT efter ungefär en halvtimme. Det är helt enkelt inte roligt - alls.
Till historien hör också att jag ibland streamar när jag spelar. Något jag tidigare har tyckt varit riktigt kul. Även detta är något jag tröttnat rejält på.

Jag har provat att köra andra spel än ovan nämnda, men inget fastnar jag för.
Nyligen byggde jag min dator precis som jag vill ha den, med custom loop och hoppades att mitt intresse skulle väckas igen, men icke.

Tidigare spelade jag och mina polare PUBG samt Battlefield, men nämnda polare spelar inte längre, på grund av familj, arbete och liknande. Något som man självklart måste acceptera.
Vi har heller inte riktigt samma "smak" på spel, något som är tråkigt då jag älskar att spela med dem.

Vad ska jag göra för att få upp intresset igen, vad ska jag göra för att tycka det är kul att spela, samt att fortsätta med min streaming? Som jag sa tidigare, var detta något som jag alltid längtade efter att göra när jag kommit hem från jobbet, men när jag väl sätter mig vid datorn undrar jag vad jag gör där.

Till detta hör även att jag blivit sämre i spelen jag kör, något som självklart får mig att bli otaggad och därför gör mig sämre (moment 22). I nio fall av tio år mitt aim helt off, det känns som att min spelförståelse är helt väck och jag är ouppmärksam på eventuella fiender. Det är som att jag sitter och sover.
Kan det vara så att jag känner att jag "måste" spela? Ett beroende som får mig att må dåligt när jag sitter framför min älskade dator?

Jag kan inte vara ensam om detta, kom gärna med input, för jag vill få tillbaka den sköna känslan när jag sätter mig vid datorn igen..
Kanske ska jag sälja min dator och gå över till konsol?

//C

Senast redigerat 2019-04-06 01:23
Skrivet av Juus1:

*Wall of text*

Okej, jag har ett problem.
Jag har alltid älskat gaming.
Sen 2004 har jag jag varit gamer, med undantag från 2015-2017. Har alltid älskat det.
Sen 2017 har jag spelat Battlefield 1, V samt PUBG och Overwatch.

Dock har jag nu kommit till en punkt då det inte är kul alls längre. Jag längtar efter att spela, och när jag gör det, tröttnar jag REJÄLT efter ungefär en halvtimme. Det är helt enkelt inte roligt - alls.
Till historien hör också att jag ibland streamar när jag spelar. Något jag tidigare har tyckt varit riktigt kul. Även detta är något jag tröttnat rejält på.

Jag har provat att köra andra spel än ovan nämnda, men inget fastnar jag för.
Nyligen byggde jag min dator precis som jag vill ha den, med custom loop och hoppades att mitt intresse skulle väckas igen, men icke.

Tidigare spelade jag och mina polare PUBG samt Battlefield, men nämnda polare spelar inte längre, på grund av familj, arbete och liknande. Något som man självklart måste acceptera.
Vi har heller inte riktigt samma "smak" på spel, något som är tråkigt då jag älskar att spela med dem.

Vad ska jag göra för att få upp intresset igen, vad ska jag göra för att tycka det är kul att spela, samt att fortsätta med min streaming? Som jag sa tidigare, var detta något som jag alltid längtade efter att göra när jag kommit hem från jobbet, men när jag väl sätter mig vid datorn undrar jag vad jag gör där.

Till detta hör även att jag blivit sämre i spelen jag kör, något som självklart får mig att bli otaggad och därför gör mig sämre (moment 22). I nio fall av tio år mitt aim helt off, det känns som att min spelförståelse är helt väck och jag är ouppmärksam på eventuella fiender. Det är som att jag sitter och sover.
Kan det vara så att jag känner att jag "måste" spela? Ett beroende som får mig att må dåligt när jag sitter framför min älskade dator?

Jag kan inte vara ensam om detta, kom gärna med input, för jag vill få tillbaka den sköna känslan när jag sätter mig vid datorn igen..
Kanske ska jag sälja min dator och gå över till konsol?

//C

En helt naturlig process, exakt samma var det för mig med spel, filmer och serier.
Det du söker är kanske något annat utanför din dator/tv som en puma.

Sedan är det så att man som människa tycker nya saker ofta är roliga, men att gör samma sak om och om igen och tycka det är intressant kräver en viss person.

@Juus1:
Visst är det trist när en av ens största intressen inte känns kul längre. Ibland kan det bara vara en sån period man är i och det enda som hjälper är att vänta. Har själv en svacka just nu..

Ett tips kan vara att hitta något annat som du även kan använda datorn till. Dopaminet kan börja flöda igen när man känner att man lyckas skapa något. Lära sig videoredigering, animation, programmering, 3D (Blender är gratis t.ex.).
Börja fota eller filma ute och sen redigera på datorn. Kan ge en kick att känna att man lär sig nya saker och blir bättre.

Skrivet av Juus1:

*Wall of text*

Okej, jag har ett problem.
Jag har alltid älskat gaming.
Sen 2004 har jag jag varit gamer, med undantag från 2015-2017. Har alltid älskat det.
Sen 2017 har jag spelat Battlefield 1, V samt PUBG och Overwatch.

Dock har jag nu kommit till en punkt då det inte är kul alls längre. Jag längtar efter att spela, och när jag gör det, tröttnar jag REJÄLT efter ungefär en halvtimme. Det är helt enkelt inte roligt - alls.
Till historien hör också att jag ibland streamar när jag spelar. Något jag tidigare har tyckt varit riktigt kul. Även detta är något jag tröttnat rejält på.

Jag har provat att köra andra spel än ovan nämnda, men inget fastnar jag för.
Nyligen byggde jag min dator precis som jag vill ha den, med custom loop och hoppades att mitt intresse skulle väckas igen, men icke.

Tidigare spelade jag och mina polare PUBG samt Battlefield, men nämnda polare spelar inte längre, på grund av familj, arbete och liknande. Något som man självklart måste acceptera.
Vi har heller inte riktigt samma "smak" på spel, något som är tråkigt då jag älskar att spela med dem.

Vad ska jag göra för att få upp intresset igen, vad ska jag göra för att tycka det är kul att spela, samt att fortsätta med min streaming? Som jag sa tidigare, var detta något som jag alltid längtade efter att göra när jag kommit hem från jobbet, men när jag väl sätter mig vid datorn undrar jag vad jag gör där.

Till detta hör även att jag blivit sämre i spelen jag kör, något som självklart får mig att bli otaggad och därför gör mig sämre (moment 22). I nio fall av tio år mitt aim helt off, det känns som att min spelförståelse är helt väck och jag är ouppmärksam på eventuella fiender. Det är som att jag sitter och sover.
Kan det vara så att jag känner att jag "måste" spela? Ett beroende som får mig att må dåligt när jag sitter framför min älskade dator?

Jag kan inte vara ensam om detta, kom gärna med input, för jag vill få tillbaka den sköna känslan när jag sätter mig vid datorn igen..
Kanske ska jag sälja min dator och gå över till konsol?

//C

Skrivet av Johan86c:

En helt naturlig process, exakt samma var det för mig med spel, filmer och serier.
Det du söker är kanske något annat utanför din dator/tv som en puma.

Sedan är det så att man som människa tycker nya saker ofta är roliga, men att gör samma sak om och om igen och tycka det är intressant kräver en viss person.

Skrivet av Myllerman:

@Juus1:
Visst är det trist när en av ens största intressen inte känns kul längre. Ibland kan det bara vara en sån period man är i och det enda som hjälper är att vänta. Har själv en svacka just nu..

Ett tips kan vara att hitta något annat som du även kan använda datorn till. Dopaminet kan börja flöda igen när man känner att man lyckas skapa något. Lära sig videoredigering, animation, programmering, 3D (Blender är gratis t.ex.).
Börja fota eller filma ute och sen redigera på datorn. Kan ge en kick att känna att man lär sig nya saker och blir bättre.

Det kan åsså vara en depression. Finner du andra saker roliga eller är allt sådär?

Skrivet av serverfel:

Det kan åsså vara en depression. Finner du andra saker roliga eller är allt sådär?

Var det en fråga till alla 3 ?
Nej känner mig inte deprimerad även om livet kan vara rätt trist emellanåt. Dock är det lättare att acceptera när man blir äldre för man kanske inte har samma förväntningar som när man var ung och trodde livet skulle vara ett konstant äventyr typ

Det jag nog försökte förmedla i förra inlägget är att det är bra att ha flera olika hobbys så man inte står utan när man tröttnar (om än tillfälligt) på ena.
Det kan också vara bra att ha några hobbies där man känner att man lär sig något och kan skapa vs. upplevelse.

Tror det är viktigt att ha både och att växla mellan.

Skrivet av Myllerman:

Var det en fråga till alla 3 ?
Nej känner mig inte deprimerad även om livet kan vara rätt trist emellanåt. Dock är det lättare att acceptera när man blir äldre för man kanske inte har samma förväntningar som när man var ung och trodde livet skulle vara ett konstant äventyr typ

Det jag nog försökte förmedla i förra inlägget är att det är bra att ha flera olika hobbys så man inte står utan när man tröttnar (om än tillfälligt) på ena.
Det kan också vara bra att ha några hobbies där man känner att man lär sig något och kan skapa vs. upplevelse.

Tror det är viktigt att ha både och att växla mellan.

Nja ville involvera alla tre i för att se vad ni trodde. Men mest va det riktat till ursprungliga inlägget.

Lite ledsen att jag knappt kan spela längre pga av den musarm jag får på jobbet. :/ Funderar på att sälja datorn och allt därtill och börja med någon annan hobby. Nyligen sått lite grönsaker och börjat brygga öl igen men det är inget man kan göra varje dag direkt.

Skrivet av Juus1:

*Wall of text*

Okej, jag har ett problem.
Jag har alltid älskat gaming.
Sen 2004 har jag jag varit gamer, med undantag från 2015-2017. Har alltid älskat det.
Sen 2017 har jag spelat Battlefield 1, V samt PUBG och Overwatch.

Dock har jag nu kommit till en punkt då det inte är kul alls längre. Jag längtar efter att spela, och när jag gör det, tröttnar jag REJÄLT efter ungefär en halvtimme. Det är helt enkelt inte roligt - alls.
Till historien hör också att jag ibland streamar när jag spelar. Något jag tidigare har tyckt varit riktigt kul. Även detta är något jag tröttnat rejält på.

Jag har provat att köra andra spel än ovan nämnda, men inget fastnar jag för.
Nyligen byggde jag min dator precis som jag vill ha den, med custom loop och hoppades att mitt intresse skulle väckas igen, men icke.

Tidigare spelade jag och mina polare PUBG samt Battlefield, men nämnda polare spelar inte längre, på grund av familj, arbete och liknande. Något som man självklart måste acceptera.
Vi har heller inte riktigt samma "smak" på spel, något som är tråkigt då jag älskar att spela med dem.

Vad ska jag göra för att få upp intresset igen, vad ska jag göra för att tycka det är kul att spela, samt att fortsätta med min streaming? Som jag sa tidigare, var detta något som jag alltid längtade efter att göra när jag kommit hem från jobbet, men när jag väl sätter mig vid datorn undrar jag vad jag gör där.

Till detta hör även att jag blivit sämre i spelen jag kör, något som självklart får mig att bli otaggad och därför gör mig sämre (moment 22). I nio fall av tio år mitt aim helt off, det känns som att min spelförståelse är helt väck och jag är ouppmärksam på eventuella fiender. Det är som att jag sitter och sover.
Kan det vara så att jag känner att jag "måste" spela? Ett beroende som får mig att må dåligt när jag sitter framför min älskade dator?

Jag kan inte vara ensam om detta, kom gärna med input, för jag vill få tillbaka den sköna känslan när jag sätter mig vid datorn igen..
Kanske ska jag sälja min dator och gå över till konsol?

//C

Det finns ett antal liknande trådar i forumet, där TS skriver att hen har tappat intresset för att spela och undrar hur hen ska få tillbaka det. Förmodligen kan du hitta tips i dem. Annars kan det vara idé att istället fundera på varför det är viktigt att få tillbaka intresset? Lyssna på dina känslor: om de säger att det är tråkigt att spela är det hjärnans sätt att be om en ny form av stimuli.

Skrivet av serverfel:

Nja ville involvera alla tre i för att se vad ni trodde. Men mest va det riktat till ursprungliga inlägget.

Okej jag förstår. Ur mitt perspektiv så blev jag också ledsen när jag i långa perioder förlorade intresset för spel men jag tror det indikerade att jag behövde nån annan slags stimuli som LaoLao nämde ovan. Själv har jag avverkat säkert 10 hobbies genom åren och jag ångrar inga.
Man kommer alltid tröttna i perioder och man kan bli deppad av det men man får försöka hitta något annat så kanske man får tillbaka spel-intresset senare. Mitt spelintresse går oftast upp en kortare period. Red Dead Redemption 2 väckte min inre gamer och det var fantastiskt men nu är gamern på sparlåga igen. Får se när nästa spel som kan väcka mitt intresse släpps.

Skrivet av serverfel:

Nja ville involvera alla tre i för att se vad ni trodde. Men mest va det riktat till ursprungliga inlägget.

Jag tycker deprimerad har blivit ett allt för stort samlingsbegrepp som missbrukas som en enkel förklaring på vissa problem. Detta ihop med vårt korrupta samhälle som särbehandlar individer olika är ej bra.

Nå orsaken till att man som mig tröttnar på spel, filmer och annat beror på att man söker annat. Är man en person som mestadels sitter ensam hemma vid datorn efter jobbet, så är det inte konstigt att man tröttnar på datorn. Och lösningen är ofta inte att försöka få en att slösa bort mer tid framför burken.

Nu vet jag inget om det den som först skrev liv är, men det kan vara så att hen behöver utöka det andra.

Skrivet av Juus1:

*Wall of text*

Okej, jag har ett problem.
Jag har alltid älskat gaming.
Sen 2004 har jag jag varit gamer, med undantag från 2015-2017. Har alltid älskat det.
Sen 2017 har jag spelat Battlefield 1, V samt PUBG och Overwatch.

Dock har jag nu kommit till en punkt då det inte är kul alls längre. Jag längtar efter att spela, och när jag gör det, tröttnar jag REJÄLT efter ungefär en halvtimme. Det är helt enkelt inte roligt - alls.
Till historien hör också att jag ibland streamar när jag spelar. Något jag tidigare har tyckt varit riktigt kul. Även detta är något jag tröttnat rejält på.

Jag har provat att köra andra spel än ovan nämnda, men inget fastnar jag för.
Nyligen byggde jag min dator precis som jag vill ha den, med custom loop och hoppades att mitt intresse skulle väckas igen, men icke.

Tidigare spelade jag och mina polare PUBG samt Battlefield, men nämnda polare spelar inte längre, på grund av familj, arbete och liknande. Något som man självklart måste acceptera.
Vi har heller inte riktigt samma "smak" på spel, något som är tråkigt då jag älskar att spela med dem.

Vad ska jag göra för att få upp intresset igen, vad ska jag göra för att tycka det är kul att spela, samt att fortsätta med min streaming? Som jag sa tidigare, var detta något som jag alltid längtade efter att göra när jag kommit hem från jobbet, men när jag väl sätter mig vid datorn undrar jag vad jag gör där.

Till detta hör även att jag blivit sämre i spelen jag kör, något som självklart får mig att bli otaggad och därför gör mig sämre (moment 22). I nio fall av tio år mitt aim helt off, det känns som att min spelförståelse är helt väck och jag är ouppmärksam på eventuella fiender. Det är som att jag sitter och sover.
Kan det vara så att jag känner att jag "måste" spela? Ett beroende som får mig att må dåligt när jag sitter framför min älskade dator?

Jag kan inte vara ensam om detta, kom gärna med input, för jag vill få tillbaka den sköna känslan när jag sätter mig vid datorn igen..
Kanske ska jag sälja min dator och gå över till konsol?

//C

Hej jag har samma problem. Jag har funderat på att sälja datorn.

Jag har ibland sagt att äldre spel va roligare men har kommit fram till att det är mig det är "fel" på.

Datorn för mig är idag inget som är särskilt roligt längre. Kan tyvärr inte komma in i några rollspel längre. Detta hände ungefär när Oblivion släpptes då jag tröttnade fort och sedan har det fortsatt så.

Skickades från m.sweclockers.com

fyfan va jag hatar de där jävla spelet dota auto chess. druckit 6-7 öl och taggar på att spela så söker den game och sen hittar game, och looopar ta mig fan hela tiden. 40 min och inget game fyfan förstör skitspelet istället

*EDIT*

Skrivet av Juus1:

*Wall of text*

Okej, jag har ett problem.
Jag har alltid älskat gaming.
Sen 2004 har jag jag varit gamer, med undantag från 2015-2017. Har alltid älskat det.
Sen 2017 har jag spelat Battlefield 1, V samt PUBG och Overwatch.

Dock har jag nu kommit till en punkt då det inte är kul alls längre. Jag längtar efter att spela, och när jag gör det, tröttnar jag REJÄLT efter ungefär en halvtimme. Det är helt enkelt inte roligt - alls.
Till historien hör också att jag ibland streamar när jag spelar. Något jag tidigare har tyckt varit riktigt kul. Även detta är något jag tröttnat rejält på.

Jag har provat att köra andra spel än ovan nämnda, men inget fastnar jag för.
Nyligen byggde jag min dator precis som jag vill ha den, med custom loop och hoppades att mitt intresse skulle väckas igen, men icke.

Tidigare spelade jag och mina polare PUBG samt Battlefield, men nämnda polare spelar inte längre, på grund av familj, arbete och liknande. Något som man självklart måste acceptera.
Vi har heller inte riktigt samma "smak" på spel, något som är tråkigt då jag älskar att spela med dem.

Vad ska jag göra för att få upp intresset igen, vad ska jag göra för att tycka det är kul att spela, samt att fortsätta med min streaming? Som jag sa tidigare, var detta något som jag alltid längtade efter att göra när jag kommit hem från jobbet, men när jag väl sätter mig vid datorn undrar jag vad jag gör där.

Till detta hör även att jag blivit sämre i spelen jag kör, något som självklart får mig att bli otaggad och därför gör mig sämre (moment 22). I nio fall av tio år mitt aim helt off, det känns som att min spelförståelse är helt väck och jag är ouppmärksam på eventuella fiender. Det är som att jag sitter och sover.
Kan det vara så att jag känner att jag "måste" spela? Ett beroende som får mig att må dåligt när jag sitter framför min älskade dator?

Jag kan inte vara ensam om detta, kom gärna med input, för jag vill få tillbaka den sköna känslan när jag sätter mig vid datorn igen..
Kanske ska jag sälja min dator och gå över till konsol?

//C

Riktigt bra tråd, måste säga att jag saknar mysiken som var förr. Fanns de fler som spela samma spel? De fick man reda på när de årliga stora lanet kom. Var jag bäst på ett spel? de kunde man testa på större lan och se hur man stod sig. Träffa andra gejmers? men sedär på lanen kom de massa folk från skolan som jag sett och också spelade spel. Internet fanns men kostade / minut, samma som telefonsamtal, så vad gjorde man mellan de årliga lanen/ små lan som folk drog ihop? man samlade items/ blev jävligt bra på något spel/ skaffade sig en stor jävla samling filmer o.s.v och släppte lös allt varje år på de större lanen. Det var de som var kul med datorer när man var yngre, Nu sitter man och söker något jävla dota auto chess som tagit 1h men får inget game, så snart är kl för mkt och livet börjar loopa istället med måndag-fredag..........

Senast redigerat 2019-04-06 22:08
Skrivet av Ninotramp:

Hej jag har samma problem. Jag har funderat på att sälja datorn.

Jag har ibland sagt att äldre spel va roligare men har kommit fram till att det är mig det är "fel" på.

Äldre spel var inte roligare, du var yngre och intresset var nyare. Helt rätt att det inte är datorn i sig det är fel på.

Jag skrev just det här på en annan plats på nätet.
Men då jag vet att det finns andra här som lider av psykisk ohälsa så valde jag att klistra in det här.
Texten är på engelska.

Citat:

Disassociated.

Tonight i cried, for the first time in years. I've felt "off" for the last couple of.... years. Tonight i realized that i think i have disassociated for the last couple of years and it hit me so hard. And i am so happy that it did hit me like this. I haven't even felt anxiety for the last 6 months which is out of character but i think i have just buried my emotions so deep that eventually i was just numb.

I have this ability to turn off my emotions completely when i am under too much stress and it has been a coping method during hard times, fights etc and..... I can't remember the last time i had to force a turn off, i can't remember the last time i was emotional. I fear that the last time i did it, i never really found my way back.

My anxiety levels right now are through the roof to the point where i can barely write and..... love is probably not the right word but right now i love the feeling of feeling... anything.

The last year i've detached myself from everyone. Family, friends, coworkers. My job, my interests, my life.

I've been cold to everyone in my life, and probably the most to myself. My body is screaming and my mind is crying out for me to take anti-anxiety meds but i won't. I can't, i can't remember when i last felt anything.

Does any of you know if it's possible to diassociate yourself for such extended periods of time? Anyone with insights?

Right now i'm scared of going to sleep. I don't want to wake up tomorrow and have fallen back to numbness again. I want to live, i want to feel. I want to want things. I can't fall back into darkness.

@Allexz: Depression är den nya folksjukdomen.
Som alla brukar skriva så ska man söka professionell hjälp och det finns individer som har medicinsk orsaker bakom deras depression.
För min egen del brukar jag söka på folk som har stora problem och jag inser att jag ändå har det bättre än typ 99% av jordens befolkning och ändå så surar jag över mitt liv suger. Men jag upplever samhället råare, alltså när man var yngre kunde man besöka folk. Nu orkar jag inte ens göra detta om jag skulle vilja och då är iskall emot folk som skulle vilja besöka mig.

Jag tror att Internet + tv har förstått en hel del. Innan folk hade dessa så hade folk tråkigt på kvällarna och besökte andra, nu sitter vi var och en och ser på dessa katter och annat på youtube m.m. Och nej, jag är ej emot internet.

Skrivet av Johan86c:

@Allexz: Depression är den nya folksjukdomen.
Som alla brukar skriva så ska man söka professionell hjälp och det finns individer som har medicinsk orsaker bakom deras depression.
För min egen del brukar jag söka på folk som har stora problem och jag inser att jag ändå har det bättre än typ 99% av jordens befolkning och ändå så surar jag över mitt liv suger. Men jag upplever samhället råare, alltså när man var yngre kunde man besöka folk. Nu orkar jag inte ens göra detta om jag skulle vilja och då är iskall emot folk som skulle vilja besöka mig.

Jag tror att Internet + tv har förstått en hel del. Innan folk hade dessa så hade folk tråkigt på kvällarna och besökte andra, nu sitter vi var och en och ser på dessa katter och annat på youtube m.m. Och nej, jag är ej emot internet.

Jag ser dator och tv som tidsfördriv och relationer till andra människor som meningen med livet. Så börjar man ta bort relationer till andra människor så skalar man bort meningen med livet, det är iaf min teori.

Skickades från m.sweclockers.com